Pokerspelare är knappast kända för att klä sig stilrent eller ens försöka se trendriktiga ut. Johnny Dollar är mannen som lever rock’n’roll-livet i pokermiljö – och gör det väldigt bra. Och han piffar upp pokerrummen med sin blotta närvaro.
Av Åsa Holmberg
Bland de ofta stereotypa pokerspelarna finns det några som är lättare att hitta än andra. En del genom hur de ser ut, en del på hur de beter sig och en del på deras framfart i pokervärlden, oavsett om det är live eller online. Alla människor må vara intressanta på sitt sätt och det är riktigt spännande att träffa nya människor; de är oftast inte alls som man har fått för sig. Inför min intervju med Johnny Dollar sattes mina egna förutfattade meningar på prov. Johnny Dollar har synts på Casino Cosmopols turneringar, både stora och små, ett bra tag. Det är ett coolt namn, Johnny Dollar. Det måste ju vara ett av de bättre namnen att ha om man spelar poker, eller hur? ”Heter han så på riktigt eller är det taget?” har jag tänkt både en och två gånger. Han har setts tillsammans med Dregen från Backyard Babies och det låg väldigt nära till hands att ta för givet att de spelar ihop. I alla fall för en som lyssnar på musiken utan att titta lika noga på skivomslagen som man gjorde när man var 15 år. Inte för att Backyard Babies fanns på mina skivomslag då, men ni förstår säkert vad jag menar. Jag är heller inte ensam om att koppla samman Johnny och Dregen, då det var en pokerskribentkollega som satte mig på ”Backyard Babies/ JohnnyDollar-spåret” från första början.
Musiken
Det visade sig inte vara riktigt rätt. Johnny Dollar är en mycket intressant person, och han känner visserligen Dregen lite genom pokern, men de spelar inte i samma band. Det stämde dock att han är musiker – från samma ”håla” som Björn Skifs, den lilla fina orten Vansbro i Dalarna. Johnny började spela trummor för 15 år sedan. Det gick riktigt bra, och han flyttade till Stockholm för att plugga och försökte hitta nya bandmedlemmar (även om han är lite för bekväm för att sitta i en replokal). Johnny är hårdrockare och glamrockare med ganska bred musiksmak och gillar Mötley Crüe, Queen, Elton John, Journey, Boston, musikalrock och skriver egen musik och text, även om han erkänner att lyssnandet tagit överhand.
Själva namnet Johnny Dollar kom han på när han höll på med musiken. Han var ute med en polare på krogen och funderade på bra artistnamn. Efter några liknande förslag – Dallas bland annat – kom de på Dollar, och det fick det bli. Att det namnet sedan fick följa med till pokern var inte så konstigt; Johnny Dollar är ju ett riktigt bra pokernamn. ”Man vill ju egentligen vara superhjälte och skjuta laserstrålar,” säger Johnny plötsligt och helt uppriktigt. Och det är nästan det man gör som pokerspelare. I alla fall då det går bra. Det är ett upplägg som går igen i Johnnys idéer. Dessutom finns han avtecknad på en av hans egenhändigt designade marker.
Johnny flyttade till Stockholm år 2000 och pluggade till ingenjör. Han jobbar nu med design och produktlösningar på Svensk Konstruktionstjänst där de framför allt förfinar redan befintliga produkter som inte riktigt är fulländade. Design och produktutveckling är Johnnys grej och han ska precis starta eget företag där han ska hålla på mer med design och ”branding”, vilket skiljer sig lite från de uppgifter han har nu. Planen är att han ska hyra in sig hos en reklambyrå och jobba som konsult och frilans, både åt reklambyrån och åt andra kunder.
Pokern
Men det är framförallt för pokern som vi träffar Mr Dollar. Förra året kom Johnny tvåa i rankingfinalen på Casinot. Han spelar ungefär 20 timmar i veckan, mest live. Varje tisdag och torsdag blir det rankingturneringarna på Cosmopol plus en dag till, oftast någon av helgdagarna. Tar man sig till rankingfinalen så har man oftast dragit in ett par 100 000 kronor på vägen dit, även om det ”bara” är ungefär 300 000 kronor i rankingfinalpotten. Alla som kommer till den finalen är garanterade pengar och det brukar vara ungefär 100 000 kronor i förstapris. Johnny började spela poker av misstag. Han hälsade på dåvarande flickvännen i Göteborg och bodde på hotell.
När han satt där själv på hotellrummet slog han på TV:n och ramlade rakt in i ett pokerprogram som genast väckte hans intresse, även om han inte fattade så mycket eftersom de bara hade två kort. Han fastnade direkt och Johnny, som alltid har varit intresserad av kortspel, greppade det hela rätt snabbt och började kolla runt lite när han kom hem igen. Första pokerrummet han satte in pengar på var Interpoker, följt av Empirepoker. Han började spela live rätt snabbt, och första vinsten var i en 1 100-kronorsturnering på klubben (tror han). Det har följts av fler bra resultat; han har ett par finalbord från större Cosmopol-turneringar. Och förra årets rankingfinal förstås, som vi kommer tillbaka till senare.
Malmö Open planerades in nu och det hade förstås varit riktigt roligt med ett bra resultat därifrån också i samband med den här intervjun. Johnny spelade riktigt bra och låg topp-fem under nästan hela första dagen. Tyvärr åkte han ut precis innan dag ett var färdigspelad då han synade en all-in med ett floppat set och fick färgdrag med hålpipa emot sig. Färgen kom på turnen. Han hamnade någonstans bland de 60 bästa.
Johnny har spelat poker i tre år och bara det senaste året på kasinot. Före det var det Klubben och Internet som gällde. En viktig del i utvecklingen för Johnny är analyserandet efter att han åkt ut från pokerturneringarna och enligt Johnny själv så tillhör han de få som spelar fler händer live än på nätet.
När Johnny började spela på Klubben var han överaggressiv, och det fanns bara en som var värre än honom på den tiden – ”Shine”. Det var också den enda spelare han hade respekt för när det gällde pokerspelet. ”Shine” var den enda som spelade lika hårt som Johnny själv. Johnny gjorde våghalsiga aggressiva varianter som ofta gick åt pipan och han hade ingen aning om vad position var på den tiden. ”Om det var någon som kontrahöjde mig så gick jag all-in direkt. Det var enkelt!” säger han. ”Sedan utvecklades man och tightade till sig lite i takt med att man började förstå spelet. Nu har man förfinat det hela till att fungera rätt bra; rättat till sina små misstag. Min taktik är att ha aggressiviteten kvar i botten och sedan förfina detaljerna.”
Favoriter och hatobjekt
Det värsta Johnny vet är händer med Knekt och dålig kicker, medan par i Knektar duger utmärkt. Imagen vid bordet är viktig och det är den som avgör, tillsammans med kombinationen av hur de andra spelarna beter sig vid bordet och hur man fortsätter en hand. ”Spelar man mot tighta och förutsägbara spelare så spelar man på ett sätt, spelar man mot bättre spelare under större turneringar så måste man variera med lite konstigare spel, limpa in med bra händer från knappen eller liknande och sedan chockera när stora mörken höjer. Man kan inte spela ABC-poker mot internetproffsen, då blir man krossad,” säger han.
Johnny berättar att han spelar väldigt mycket på känsla och ren intuition. ”Självklart är man ibland fel ute och kanske blir man största fisken vid bordet,” säger Johnny. ”Det funkar inte alltid, men oftast är man helt rätt ute.” I övrigt har han inga direkta regler när det gäller pokern. Johnny följer naturlagarna istället och försöker att inte bli tiltad; om bordet är bra så är det dumt att gå därifrån bara för att man har bestämt sig för att man bara ska göra ett visst antal inköp, menar han. När det gäller pokerböcker så har Johnny läst Harringtonböckerna som han tycker är bra och han har en kompis som är ”Omaha-expert” som gärna delar med sig av sina kunskaper, åtminstone till Johnny. Han vill gärna lära sig Omaha också, men Johnny tycker att Texas är mer genuint pokerspel, mer ”äkta poker”.
”Mörkpoker är mer bluff, Omaha är mer teknik medan Texas har en bra balans mellan både teknik, magkänsla och bluff,” säger Johnny bestämt. Johnny är ingen ”doer” trots att han är ovanligt kreativ. Han tröttnar snabbt om det inte blir som han vill. Och det måste vara perfekt. Jag fick syn på hans pokerbord och frågar vart han fått tag i det någonstans – det har jag gjort själv, säger han självklart och som ett givet bevis på det vi just pratat om.
Dollar-Rush
I höstas fick Johnny en riktig rush. Av åtta turneringar (1 100 kronors återköp) på kasinot under en tremånadersperiod vann han tre, tog en delad förstaplats i en samt en andraplats. ”Det var riktigt kul att spela då. Tur eller inte, men man måste undvika otur för att vinna turneringarna,” säger Johnny. ”Min näst bästa rush har jag haft nu de sista två veckorna på Svenska spels 500-turnering; jag har vunnit en och kommit femma två gånger. Det verkar som att det går i sjok när man vinner.”
Johnny började spela kontantspel, 20/20 Pot Limit Texas Hold’em, på kasinot förra sommaren och gick plus nästan varje kväll. Han spelade tight och försiktigt för att prova på och det blev 500 här, 500 där och ett par tusen till emellanåt. ”Sedan började jag vinna turneringar och då blev man kaxig och började slaska. Det gick riktigt dåligt och då gick jag upp på 50/50 och där kom jag i fas igen.
Jag tappade respekten för spelet på 20/20, men hittade tillbaka direkt på 50/50. Det passade tydligen mitt spel bättre. Jag gick in utan respekt på 20/20 och började bomba och det funkade inte alls. Uppe på 50/50 så fungerar aggressiviteten bättre för folk har mer respekt för pengar där. Nu spelar jag 20/20 när det ska vara roligt och avslappnat, när man vill ha lite trevligt och sitta och dricka lite vin och så. Man måste ha rätt inställning om man ska spela 20/20 och inte ha för bråttom.” Johnny har varit runt lite och spelat. I år har han varit i Sundsvall under pokerveckan i början på året och det blev Vegas i somras, men det gick inte alls bra; det var riktigt kallt i den 50-gradiga hettan. Ett av målen i år är att spela några EPT:er, men Johnny är lite bekväm och tycker att kasinot här i Stockholm ligger nära och bra.
När jag frågar om han tänker köpa in sig själv till EPT:erna i så fall eller om han blir sponsrad, så avslöjar Johnny att han inte har någon money management alls. ”Om jag har 50 000 så kan jag satsa det. Jag är jättedålig på det där och man har blivit lite fartblind.” Först ska Johnny försöka kvala in till till en EPT-tävling, men om det inte går så köper han nog in sig, säger han.
Framtiden
”Målet med pokern är att kunna vara fri, att kunna bestämma över sitt eget liv, och dessutom är det så jäkla kul,” berättar Johnny. ”För tio år sedan var det musiken som gällde, då var det mitt stora intresse, men pokern har tagit över helt. Det vore kul att kunna låta pokern ta ännu större del, men samtidigt vill jag ha kvar en fot i den ’verkliga’ världen i form av en egen firma eller liknande. Jag har inget mål att jag vill ha si eller så mycket om ett år utan jag tar en månad i taget och har kul.” Frihet är även målet med firman som Johnny snart ska dra igång, samt att han vill ha kredibilitet kvar om han skulle vilja köpa en lägenhet – man får inga lån till lägenhetsköp om man bara spelar poker. Samtidigt vill han fortsätta att jobba med design och produktutveckling eftersom han tycker det är stimulerande och riktigt kul.
Johnny är 28 år och vill absolut ha familj och barn, men tycker att det är dumt att börja för tidigt; tidigast om fem år men helst om tio år. ”Ska man gå in i något på allvar så vill jag göra det helhjärtat. Då kanske man spelar poker en gång i veckan istället, man måste prioritera annorlunda.”
Johnny har förstås också råkat ut för förutfattade meningar när det gäller pokern, framför allt från släkt och vänner. Det är många utanför pokern som ser på vår ”hobby” med misstänksamma ögon – trots att det var väldigt poppis att spela mörkpoker med grannarna om 10-öringar och 25-öringar på slutet av 70- och början på 80-talet. Där har kanske klubbarna påverkat inställningen lite, samtidigt som kasinot verkligen har tagit fram pokern i dagsljuset och gjort den mer rumsren.
”Men jag gillar inte monopolet,” säger Johnny och lägger in en brasklapp i frågan. ”Jag gillar inte monopol över huvudtaget, det borde verkligen öppnas upp.” Då kommer vi också in på frågan om Cosmopols SM och Johnny tycker att frågan är ganska svår. ”Det borde inte vara någon annan än Svenska Pokerförbundet som skulle få ha den titeln, samtidigt som det är en bra turnering och man spelar den också. Om det är en bra turnering med bra värde så spelar det ju ingen roll vad den har för namn. Fast det är synd att de inte kommer överens. Det borde gå att samarbeta.”