Dario Minieri gjorde sig ett namn genom att samla på sig tillräckligt mycket spelarpoäng på PokerStars för att kunna köpa en Porsche. Han är numera ett av sajtens ledande proffs, och är vida berömd för sin aggressiva stil både online och live. Vi följer en sann stjärnas väg till toppen.
Det är juni 2008 på Rio i Las Vegas och Dario Minieri är en av tre spelare kvar i WSOPeventet $2 500 No Limit Hold’em. Hans första armband befinner sig inom räckhåll och efter att ha slutat på nesliga tredjeplatser i två EPT-event – i Baden och på hans hemmakasino i San Remo – så är den unge italienaren desperat att undvika en liknande besvikelse.
Denna rädsla manifesterar sig emellertid inte i ett försiktigt spel. Minieri har fullkomligt kört över sina finalbordsmotståndare med sin typiskt aggressiva stil. Han har skaffat sig en imponerande chipledning och nu är det bara amerikanerna Seth Fischer och Justin Filtz som står i vägen för italienarens första armbandsvinst. Med ett övertag på åtminstone en miljon marker och en minst sagt dominant spelstil verkar det som att Minieri är förutbestämd att ta hem titeln, men efter 100 händer är stackarna nästan jämnstora och killen i halsduk är nu tvungen att kämpa för sin överlevnad.
Minieri står plötsligt öga mot öga med sin största rädsla vid pokerbordet – att sluta på en ödesdiger tredjeplats. Han segrar till slut över skräcken och lyckas undvika tredjeplatsen – det blir istället Filtz som får lämna bordet efter en serie utdragningar – och det är nu dags för heads up. Efter ett par händer i heads up-matchen höjer Fischer till 180 000 varpå Minieri, lika aggressiv som alltid, gör en djärv bluff i syfte att stjäla mörkarna och antarna genom att gå all-in för 1,5 miljoner. Fischer synar hans bluff och visar omedelbart upp ♠K-K, och med titeln på spel vänder Minieri motvilligt upp ♠3-♠4. Har den unge italienaren sumpat sina armbandschanser med odds på bara 19 %?
Stjärnskott
Vi spolar fram åtta månader i tiden och träffar Minieri i en hotellobby under EPT Köpenhamns första dag. I myllret av pokerproffs, där vi bland annat ser Peter Eastgate, Annette Obrestad och Ivan Demidov, hittar vi Minieri tillsammans med PokerStars-kollegan Isabelle Mercier. Han lider av en förkylning och känner sig hängig, men visar ändå prov på gott humör då vi sätter oss i taxin på väg till fotosessionen. Ett av hans favoritsamtalsämnen är (precis som alltid) fotboll.
Han är entusiastisk inför den kommande Champions League-matchen mellan Arsenal och hans älskade Roma – och glad över att han har lyckats säkra biljetter till Emirates Stadium. Minieris ansikte skiner upp när han pratar om fotboll, och det är samma uttryck som jag ser varje gång han pratar om vad som verkar vara hans tre främsta kärlekar i livet: poker, fotboll och Italien. Taxichauffören bryter in i samtalet och frågar varför vi befinner oss i Köpenhamn. När han får reda på att Minieri är pokerproffs börjar chauffören reta honom och säger att alla pokerspelare är vårdslösa gamblers.
Hem, kära hem
Minieri reagerar omedelbart på detta, och vad som följer är en sansad debatt om pokerns natur och dess plats i gamblingvärlden. Minieri är benhård i sin uppfattning att poker inte är ett hasardspel – han menar att det är mer av en sport med skicklighetsinslag. ”Hur kan det vara ett hasardspel när det är så mycket skicklighet inblandat?” säger han då vi kommer fram till fotostudion. Taxichauffören köper det inte, men det står klart att Minieri motiveras av mycket mer än bara de rikedomar som spelet redan har gett honom.
Minieris utseende och spelstil har dragit till sig mycket uppmärksamhet i pokervärlden, och han har fått finna sig i att bli förlöjligad på olika pokerforum. Det är något med det italienska stjärnskottet som har delat upp kritikerna i två läger. Samtidigt som han förlöjligas, så finns det även de som idoliserar honom på forumen.
När han gjorde sin debut på livescenen 2006 – med sin aggressiva spelstil, sina solglasögon och sin rödbruna och gula AS Roma-halsduk – var det många som hånade honom och påstod att han liknade Harry Potter. Så vad är då historien bakom halsduken? ”Anledningen till att jag bär den är att jag förutom poker också älskar fotboll.
När jag pratar om fotboll är jag lycklig. Stödet man hittar i fotboll är av ett underligt slag. I mitt hemland och synnerhet i Rom har vi de mest fanatiska supportrarna. Genom att alltid ha halsduken på mig påminns jag om någonting annat som är viktigt för mig – så om jag åker ut blir jag inte så upprörd. Det går att likna vid mitt sponsorkontrakt med PokerStars – när det går dåligt för mig kan jag tänka på mitt kontrakt och vara stolt över det, det ger mig självförtroende.”
Det är ett förvånande svar. Jag berättar att jag hade väntat mig att det bara skulle röra sig om ännu en i den långa raden av turmaskotar, och han skakar på huvudet. ”Halsduken har ingenting med tur att göra,” säger han. ”Det är bara det att jag är stolt över att komma från Rom och jag vill inte glömma bort det – att jag är stolt över att komma från Italien och från Rom.”
Minieri har också dragit till sig, kanske oförtjänt, uppmärksamhet som en brådmogen och arrogant nykomling på pokerscenen.
Titta bara på hans spel i EPT Baden 2006 där han bluffade Thang Duc Nguyen i en pott, genom att satsa på varje gata med absolut ingenting och stirra ner sin motståndare innan han visade upp sin bluff. När han sedan skrattande sprang iväg för att fira med sina allestädes närvarande italienska fans var det lätt att dra slutsatsen att det bara rörde sig om ännu en ung och arrogant pokerspoling. Men den Dario Minieri vi träffar i Köpenhamn är artig, vänlig och tillmötesgående – långt från den aggressiva och hänsynslösa ”Italian Imp” som han utmålas som på vissa forum.
Han går in för fotograferingen med en pojkaktig entusiasm, och hans långa, spretiga lugg hänger i ögonen. Han verkar välkomna den berömmelse som följer med hans pokerframgångar och njuta av sin tid i rampljuset. Men hur hanterar han situationen? ”Det är skoj att spela i turneringar och bli igenkänd. Jag gillar det och jag tycker om att se hur det påverkar andra spelare vid bordet.”
Minieri har definitivt fått utstå hård kritik under sin korta karriär. Hans aggressivitet och hänsynslöshet vid pokerbordet har ofta förringats, och kritikerna menar att hans aggressiva spelstil döljer brister i hans pokerkunnande. Hans turneringsspel, både online och live, har dock bevisat att tvivlarna haft fel och han har regelbundet bevisat vilken pokertalang han är.
Minieri gjorde sig ett namn i pokervärlden då han samlade ihop tillräckligt mycket spelarpoäng på PokerStars för att kunna köpa en Porsche Cayman. ”Mina vänner skämtade med mig om huruvida det var möjligt eller inte att samla ihop tillräckligt mycket poäng för att kunna köpa en bil. Så jag började spela massvis med sit & gos och spelade vid flera bord samtidigt under långa perioder på dygnet.
Efter tre månader insåg jag att det verkligen var möjligt, med tanke på genomsnittstiden och antalet spel jag spelade.” Men att samla på sig över tre miljoner spelarpoäng på bara tio månader framstår ändå som en närmast overklig uppvisning i uthållighet och hängivenhet – hur klarade han av det?
”Ibland spelade jag tio timmar om dagen – ibland sex timmar. Jag spelade vid åtta till tio bord samtidigt – $200 sit & gos, $500 sit & gos, $500 heads up, $1 000 heads up,” säger han ganska sakligt, oberörd inför vidden av sin bedrift. Var det värt det? Och hur går Porschen? ”Jag sålde den”, säger han med ett skratt. ”Jag lyckades inte ta mitt körkort och jag har fortfarande inte lyckats ta det. Man måste vara två månader i Italien för att få köra upp och jag får aldrig chansen att stanna i Italien under två månaders tid. Men jag kommer att ta det förr eller senare.”
En europeisk stjärna
Minieri växte upp i Rom och hittade till pokern via kortspelet Magic: The Gathering, precis som de etablerade proffsen David Williams och Eric Froehlich. Vilken betydelse hade Magic för hans övergång till poker? ”Magic: The Gathering är en bra skola eftersom man måste studera strategi för att lyckas. Det hjälpte mig att komma fram till den bästa pokerstrategin.
Dessutom hjälpte de matematiska och psykologiska aspekterna i Magic mig med mitt pokerspel,” säger han. Hans vänner väckte hans intresse för poker och han gjorde sin första insättning på PokerStars och introducerades för Hold’em (tidigare hade han bara spelat italiensk mörkpoker). Hans inledande framgångar online fick honom att ta ett uppehåll från sina psykologistudier i Rom för att fokusera på pokern – ett uppehåll som fortfarande pågår. Har hans studier och hans intresse för psykologi hjälpt honom vid pokerbordet? ”Jag tror att mitt spel har blivit bättre av det faktum att jag älskar psykologi – och inte bara för att jag har studerat ämnet.
När du älskar ett ämne kan du utveckla dina teorier och applicera dem på samma sätt.” Minieri har utvecklat ett rykte som en ultraaggressiv spelare, men det är inte så han betraktar sig själv. ”Många spelare spelar aggressivt nu för tiden. Allt fler har börjat utveckla ultimata strategier och jag tror dessa ofta består i att spela aggressivt. Men jag tror också att den bästa strategin är att anpassa sig till det bord man sitter vid. Jag uppdaterar min spelstil hela tiden. Jag definierar inte mig själv enbart som en aggressiv spelare – jag anpassar min spelstil till motståndet.”
Minieris förkärlek för heads up-konfrontationer verkar grunda sig i hans djupa intresse för psykologi. ”Heads up är en av de roligaste spelformerna. Jag älskar den psykologiska aspekten. Du måste studera din motståndares alla drag. Du måste studera och byta strategi när du tror att det är rätt tillfälle att göra så.”
Hans hemland är också en viktig del av hans personlighet. Poker har blivit allt mer populärt i Italien under det senaste året och Minieri är bara en av många unga italienare som nått framgångar på den europeiska pokerscenen. Detta måste vara något som gör den unge italienaren stolt? ”Det har inte spelats amerikansk poker [Hold’em] i Italien särskilt länge, men det är en spelform som växer och nu har blivit väldigt populär. Vi har redan fått en del italienska spelare som har lyckats och det kommer att bli fler inom en snar framtid.”
Han nämner sin vän Mauro Stivoli, som vann World Heads-Up Poker Championship i Barcelona i oktober 2008, och Alessio Isaia som italienska spelare på uppgång. Vilka andra europeiska spelare ser han upp till.
”Jag respekterar sättet William Thorson spelar på. Han är väldigt aggressiv och läser händer riktigt bra. Jag respekterar också många andra skandinaviska spelare och givetvis är Patrik Antonius min idol framför alla andra europeiska spelare.”
Föga förvånande är Minieri desperat att få vinna en stor europeisk turnering. Hans facit med tre tredjeplatser från EPT-turneringar (Baden 2006, och San Remo och Warszawa 2008) grämer honom fortfarande. ”Jag vill av uppenbara skäl väldigt gärna vinna. Jag har aldrig vunnit en EPT-turnering – tre tredjeplaceringar, men aldrig en vinst – så det är en av mina drömmar.” Det var på finalbordet i San Remos EPT 2008 som Minieri fick uppleva vad han kallar sitt ”favoritögonblick i poker”, men också vad som kan beskrivas som den största besvikelsen i hans karriär. Framför en fullsatt hemmapublik på sitt lokala kasino verkade det som att Minieri skulle få ta hem sin första EPT-titel. Flera var de spelare som gick upp mot den unge italienaren, bara för att skickas ut ur turneringen av Minieris aggressiva spel.
När tre spelare återstod – Minieri, det unga amerikanska proffset Jason Mercier och fransmannen Antony Lellouche – möttes Minieri och Mercier i en monsterhand medan den shortstackade Lellouche tittade på. Minieri öppnade med en satsning på $140 000 och Mercier kontrahöjde till $340 000.
Minieri synade och floppen visade 8d-7h-2d. Minieri satsade $400 000 och Mercier förklarade sig all-in. Minieri blixtsynade och vände upp par i Damer, men Mercier hade draget till nötfärgen med Ad-4d. När rivern sedan visade 3 åkte den unge italienaren ut på en tredjeplats och den italienska publiken tystnade. ”Att få sitta vid ett finalbord i en EPT-turnering i mitt hemland är mitt favoritögonblick. Jag hade chansen att vinna i mitt hemland – det hade varit en dröm.”
Armbandsdrömmar
Bara ett par veckor efter besvikelsen i EPT San Remo stirrade Minieri än en gång förlusten i vitögat under WSOP – ännu en berättelse om vad som kunde ha inträffat.
När han vände upp ♠3-♠4 mot Seth Fischers par i Kungar tystnade italienarna i publiken. Floppen visade 2d-♠8-♠J och gav Minieri en strimma av hopp. När turnen sedan visade 4d fick den unge italienaren fler outs, men det verkade vara lite för sent. Men tursamt nog dök 4h upp på rivern, som dubblade upp honom och placerade honom i förarsätet. En runner runner-triss hade räddat italienarens armbandsdrömmar. Denna sista utdragning verkade ta luften ur Seth Fischer och bara ett par händer senare gick han all-in innan floppen med K-10 bara för att bli synad av Minieris par i Damer. Amerikanen fick ingen hjälp på vare sig floppen, turnen eller rivern och armbandet var Minieris. Medan hans italienska fans och vänner firade på åskådarplats, la Minieri vantarna på armbandet som var placerat i mitten av bordet.
Minieri har starka minnen av känslorna vid det kaotiska finalbordet – i synnerhet från och med att bara tre spelare återstod och det såg ut som om han ännu en gång skulle åka ut på tredje plats. ”Det var galet. När det bara var tre spelare kvar verkade det som att ingen skulle åka ut – det var så många utdragningar. Det var aldrig någon som åkte ut efter en all-in. Det höll på att göra mig galen, eftersom jag hade slutat trea många gånger tidigare. Jag kom trea i San Remo och i Baden, så jag var rädd för att sluta på en tredjeplats igen. När det var dags för heads up höjde Seth Fischer varje gång han satt på knappen.
Mörkarna var väldigt höga och jag var shortstackad. Jag gick all-in med 3-4 i samma färg och jag tror att jag fick tillbaka lite varians eftersom jag tidigare hade förlorat en slantsingling och två sjuka händer där jag var favorit. Så jag tror att turen återvände. Dagen innan hade Fischer befunnit sig all-in med 7-9 mot par i Knektar och A-K mot par i Ess, och han hade åkt ut om han hade förlorat dessa händer. Men han vann båda två. Jag tror definitivt att turen går fram och tillbaka.”
Ära och berömmelse
Minieri tillhör en ny skola av unga europeiska pokerstjärnor – tillsammans med bland annat Bertrand ”ElkY” Grospellier och Ilari ”Ziigmund” Sahamies: unga, karismatiska spelare som är stora online och drar till sig kameror närhelst de spelar liveturneringar. Han kommer snart att spä på sin berömmelse genom vara med i de nya säsongerna av High Stakes Poker och Poker After Dark. Det verkar som att hans resultat var blandade i dessa TV-sända kontantspel. ”Jag uppskattade i alla fall ett av de båda proreportage grammen,” säger han med ett skratt.
”Men det var en fantastisk erfarenhet. Det har varit en dröm att få medverka i dessa stora TV-program. Det var underbart att få möta så många av de stora namnen.
Jag tycker att Durrrr är världens bästa kontantspelare, så det var fantastiskt att få spela mot honom i High Stakes Poker. Och den unga italienska stjärnan visar prov på höga ambitioner när han berättar om sina målsättningar: ”Jag vill vinna EPT Monte Carlo – det är den mest prestigefyllda europeiska tävlingen. Det är den ultimata drömmen – bortsett från att vinna WSOP Main Event förstås!” Han har hamnat i pengarna fyra gånger under WSOP och var chipledare efter dag tre i Main Event 2007, men hamnade till slut på 96:e plats.
I förra årets Main Event lyckades han emellertid inte följa upp sina framgångar. ”Jag gick inte bra i Main Event förra året. Jag fick ingen bra start och blev shortstackad tidigt och åkte ut. Det är i Vegas det delas ut armband, så det är det bästa stället för mig att spela poker på. Jag vill väldigt gärna vinna,” säger han. Minieri menar att det bästa sättet att maximera sina vinstchanser är att behandla poker som en sport. Han har samma inställning till spelet som om han hade spelat för sitt älskade Roma.
Jag frågar honom om konversationen med taxichauffören och kommentaren han gjorde om att han ser på onlinespelet som gymträning som ska hjälpa honom att bli en bättre livespelare. Är det verkligen så han ser på spelet? ”Poker och idrott har mycket gemensamt. Du måste hålla huvudet kallt. Tvärtemot vad många tror så är poker inget hasardspel.
Det krävs mycket engagemang och hårt arbete för att lyckas. Det är en tankesport, men det är fortfarande en sport – du måste dessutom vara i god fysisk form för att kunna spela!” Och med de orden är Minieri färdig med fotosessionen. Han är en artig och vänlig ung man vid sidan av pokerbordet, men fruktansvärt tävlingsinriktad och aggressiv när han spelar. Den unge italienaren är en klart lysande stjärna på den europeiska pokerhimlen, och precis som hans berömda halsduk finns det mer att upptäcka om Minieri än bara det som ögat ser…