Författare: MaoZeflop

De som känner mig vet att det tyvärr är riktigt illa när jag tar sådana ord i min mun. Vi kan börja med turneringen. 15 000 i startmarker och en riktigt bra struktur samt nästan 300 spelare gjorde att jag var oerhört hoppfull om att göra en bra turnering. Det visade sig vara oerhört felaktigt. Efter en heldag i solen ankommer jag något sent och spelet har pågått i 10-talet minuter. Jag hinner precis sätta mig ned och titta ned på 109s och limpar in från tidig position. Några minuter och återhöjningar senare har min hålpipa som jag klonkade på turn blivit ikappsprungen av en kåk. Nåväl, 12 000 kvar och nästa han lyckas jag faktiskt folda. Tredje handen så sitter jag i BB och spanar ned på K-K. En spanjor i mellanposition limpar in och detsamma gör cutoff. Jag väljer att höja till 300 när SB har fyllt upp. Spelar ett synar och cutoff hittar en höjning till 1 300 därefter. Besynnerligt tänker jag och försöker förgäves stirra på spanjoren och komma fram till vad det är för avancerat trolleritrick han pysslar med. I och med att jag varit inne och vevat ganska hårt två händer innan och fått mucka handen misstänker jag att han tror att jag är någon form av hyperaggressiv nätspelare som ska bomba på allt. Tror att han kan ha typ A-Q/A-J eller 9-9 till J-J – en medelstark hand som han tror står bra mot någon som försöker straffa limpare.Jag väljer den tesen och slår om till 3 300 för att skydda min hand och förenkla det hela då jag sitter ur position. Han tar synen och med en pott som är nästan 7 000 och en relativt torr bräda är jag commitad redan från början och försöker bara spela handen så att han har möjlighet att göra bort sig om han inte har mig slagen. Det hela slutar i att pengarna ligger inne på turn då han stolt visar sina A-A som han genom sin limp innan floppen fått mig att ge bort alla mina marker. Tre händer spelade och snopet lämnar jag bordet som den svenske stortomten.Inte blir det bättre av att jag följer upp det med att förlora ganska massiva belopp på nätet under kvällen. En iskall dag i Alicante helt enkelt…Det förklarar dock inte varför jag varit så sen med att rapportera om denna missär. Anledningen till det är en helt annan. Vid hemkomsten så firar jag nämligen det fina vädret med lite utomhusgrind på balkongen. Utdragningar i kombination med värmeslag kan dock störa de mest stabila av psyken och helt plötsligt har jag en disfunktionell laptop. Så jag har helt enkelt varit datorlös och fått en välbehövlig men ofrivillig semester! Annars kommer sommarens inledande delar förmodligen fokuseras mer på fotbollen nere i Sydafrika än vid pokerborden. Pengarna ligger på Sydkorea, kanske lite av en chansning, men svårt att se att de ska misslyckas med så många Kim i laget!

Dåligt med uppdateringar på bloggen men ärligt talat så är det inte mycket som har hänt. Mest suttit i mitt sovrum i lilla Växjö och fullkomligt kastat ut pengar till spelare som ärligt talat verkar vara bättre än mig. Lätt deprimerande att man tappat så mycket men samtidigt är det bara att acceptera. Har väl kommit till insikten att det är läge att trappa ned lite på pokerspelandet och försöka hitta någon annan verksamhet att kombinera det med.
Nog med dysterheterna nu. För att få mig på lite bättre humör har Pokeridol faktiskt skickat iväg mig på en liten liveturnering. Befinner mig just nu i Alicante, Spanien, och har några få timmar tills turneringsstart på Estrella Pokertour. Ska bli jäkligt kul att lira lite live igen, har verkligen saknat det sedan jag kom hem. Med tanke på min formkurva lär det bli bust redan första dagen men å andra sidan har vi desto mer tid att umgås med denna trevliga stad om det inträffar. Kommer med en liten katastrofrapport från den svarta lådan när helgen är över!

Jag märkte dock till min förtjusning att det gick att göra rebuys och addons vilket gjorde att jag med konstgjorda medel lyckades ta mig igenom den första timman. Var längesedan jag frirullande och måste erkänna att det var befriande att få såsa in markerna i tid och otid med diverse tvivelaktiga händer.
Nåväl, när rebuy-perioden var över återstod dryga 20-talet av startfältet. Jag kämpade med näbbar och klor mot de gigantiska mörkarna och anten innan jag tillslut fick se mig besegrad. Jag satte min tilltro till premiumhanden 106 off när jag satt i BB och på något konstigt sätt stod den inte mot KAALiMAMMAH:s överkort. En heder dock att bli utslagen av just denna spelare som sedan gick vidare och vann hela turneringen. Trots lite käppar i hjulen i from av att springa in i Shiipiitbiig:s AA under headsupen så lyckades han ändå vända på steken och kamma hem ett förstapris på 300$ utöver de 100$ som jag redan donerat. Stort grattis till honom och en påse ”tycksyndom”-godis till mig som efter turneringen dessutom upptäckte att jag fvar den stackare som befann mig på bubblan!

Därför har jag faktiskt bitvis varit en regelrätt fisk på nätet. Synar nyfiket på det mesta och gör allt för att provocera fram lite dramatik, självklart inget som är direkt profitabelt. Det måste till en rejäl uppryckning, och jag ska försöka inleda maj månad med en rejäl nystart så får vi se vart det leder. Angående mina hyschade framtidsplaner så finns det fortfarande ett litet projekt i bakhuvudet som kan bli realitet efter sommar. Ska samla på mig lite mer info så kanske det blir ett litet avslöjande i början på sommaren.
Annars har jag attackerat tangentbordet likt en manisk författare. Har blivit mycket skrivande för FirstPoker, vilket varit väldigt kul. Hoppas ni uppskattar artiklarna som är i detta nummer och nästkommande. Ni får gärna komma med lite kritik då jag fortfarande är ganska färsk på området.
Sen hoppas jag att ni inte missade PokerIdols annons. De bjussar nämligen på en freeroll imorgon torsdag där jag har ett pris på mitt huvud. Med tanke på hur uselt jag spelar för tillfället är det ju praktiskt taget bara för er att gå in och hämta pengarna. $1 000 i prispott och fina $100 om man lyckas dra ut undertecknad. 20.00 börjar spektaklet så jag hoppas vi ses där!

Med lite perspektiv, i form av en resa till Macau, blev detta än tydligare och dagarna i ett bostadsområde där alla arbetar med konventionella jobb gör det oerhört tydligt hur lite man passar in i den svenska modellen. Sporrar mig i och för sig till att söka nya äventyr, men lite tråkigt att inte återkomsten blivit fullt så njutbar som man önskat.
Nåväl, ska försöka sluta gnälla nu och bjuda på en liten sammanfattning av mitt äventyr i östern. Det kommer dyka upp relativt mycket material i tidningen framöver som kanske blir lite upprepande, men ska försöka bjuda på en liten punktformad sammanfattning med de mest extraordinära händelserna.
Som ni förstått så spelar de härliga kineserna bitvis en poker som övergår mitt förstånd. En spelare bjöd vid ett tillfälle på en linje som jag knappt trodde var rent teoretiskt möjlig.
Jag har straddlat på ett lite vek-passivt 25/50-bord. Fyra spelar limpar varpå såväl SB som BB fyller upp. Jag väljer att göra ett försök att plocka potten med min skräphand och höjer till 800. Får syn av tre spelare samt slutligen även BB som fyller upp till 800. Jag inser att det inte är lönt att försöka vinna handen då jag missar floppen helt. Kommer inte helt ihåg vilken action det var, men det intressanta är när det går till showdown och BB ska visa sin hand. Hand visar K-K. Han har alltså fyllt upp 50 till straddeln efter fem limpare i en straddlad pott. När sedan jag väljer att pumpa upp till 800 och ett helt gäng synar igen så väljer han återigen att ta SYN! Oerhört intressant måste jag säga, tanken att det är säkrast att se en flopp först kanske inte alltid är helt rätt?
Café Guia. Ett rökfritt café med humana priser och gemytlig inredning är inte lätt att finna i Macau. Detta hittades ungefär samtidigt som hela rullen var på väg att lämna mig och blev en daglig plats för bön och utvärderingar. ”We all need a place to call home” som man säger och detta var nog snarare mitt än min instängda studio på 24:e våningen.
Inte världens kändistätaste destination, men hade faktiskt två möten som är värda att nämna, om än kanske inte i samma mening. Eller inte ens i samma universum.
Jag har spelat med den berömde Jeff Lisandro. Denne självgode australiensare som gjorde alla uppmärksammade på varför han faktiskt inte fått någon sponsring trots sina fina wsop-resultat. Ett ganska intetsägande förutsägbart spel samt en högtravande attityd kanske är det som lockar sponsorerna mest?
Däremot så hyser jag större respekt för den andre pokerkändisen jag spelade mot. Sitter på 25/50 och lyckas med att floppa färg i första handen. Bettar som en vettvilling på både flop och turn men får trots det två syn av två inte helt förståndiga kineser. Rivern levererar en dubbelparad bräda och efter att de båda skyfflat in sina marker med sitt topp-par som förvandlats till kåk lägger jag bittert min hand. Till höger sitter en gubbe och mumlar något om ”unlucky kid”. Gubbjävel tänker jag och undrar vad det är för skräp han har runt halsen samt om cowboyhatt verkligen är rätt mode i Macau? När han några händer senare lämnar bordet och en amerikan säger ”Pleasure playing with you, Mr Slim” inser jag att jag spelat med Amarillo Slim. Kändes som herrn har passerat sina bästa pokerdagar, men ändå stort att få spela med en sådan legend!
Kantonesiskan bjuder bitvis på väldigt precisa uttryck. Aia (eller hur det nu stavas) motsvarar vårt svenska ojsan och är oerhört passande att brista ut i då man blivit utdragen. Testa själv nästa gång rivern mördar din hand. Aiiiiiiaaaa!!!
För er som inte är vana kasinobranschen är inte plack en dental term utan de plastbrickor som används istället för marker när valörerna blir för stora. Jag står vid kassan för att ta ut nästan 50k och känner hur det pirrar i highrollertarmen då jag ska kasta ned denna sedelbunten i fickan för att åka till ett annat kasino. Bakom mig står en man med tre futtiga plastbitar och jag fnissar lite inombords. Ända tills jag ser vad det står på plastbitarna. Den röda visar 500 000 och de två blå visar rätt och slätt 1 000 000. Där står han bakom mig med plast för 2,5 miljoner och min lilla sedelbunt känns genast som de där mynten man brukar glömma i fickan.
Käkade middag med två vänner, en från Hong Kong och en från Panama. Jag kom in på ämnet udda maträtter då de har en förmåga att äta typ allt i Kina. Jag undrar om man verkligen kan uppskatta inälvsgrytor och hur det kommer sig att de äter orm, hund, råtta och andra suspekta djur. De förklarar att det inte är något konstigt med det, men sedan uppkommer en fråga.
En av dem har hört talas om att man äter ”deer” i Europa och frågar om detta stämmer. Jodå, säger jag, självklart gör vi det. De båda brister ut i gapskratt och undrar om det verkligen är möjligt. Jag utgår från att vi har hamnat i ett missförstånd och gör kontrollfrågor kring detta hornförsedda däggdjur. Det visar sig att det är just hjort de menar och tycker fortfarande det är oerhört roligt och sjukt att vi äter detta djur. Jag tystnar och inser att vi är lite långt ifrån varandra när det kommer till syn på vilka djur som är udda att stoppa i munnen.
Det var några små highlights från min resa. Har säkert fler på lager, men kommer inte på några just nu. Om ni har några frågor om ni resa eller något ni undrar över generellt så är det bara att fråga på!
Framtiden är fortfarande höljd i dimma och inledningsvis blir det till att sätta sig lite seriöst med onlinegrinden på PokerIdol. Har gjort min comeback, en osedvanligt dyr comeback, men känns som större delen av förlusterna ligger på coinflip-kontot så jag är inte så oroad ännu.
Kommer fortsätta att lägga lite blogginlägg, men i mindre utsträckning än tidigare då det inte finns så mycket intressant att berätta från min småstadsidyll. Dock lovar jag nästan att det kommer en lansering på ett nytt projekt inom några månader så håll utkik efter detta!

Blev inte mycket spelande senaste veckan heller men är ändå relativt nöjd med slutresultatet. Mina förhoppningar om miljoner och åter miljoner som jag hade vid avresa grusades ju ganska omgående. Däremot så har jag lyckats aningen bättre än de senaste målet som var att komma tillbaka med ungefär samma rulle jag jag åkte dit med. Därmed så behöver jag inte riktigt stämpla hela äventyret som ett misslyckande även om jag själv fortfarande är lite förvånad över att jag inte lyckats bättre. Nåja, en nyvunnen ödmjukhet, en hel hög med nya vänner samt ett antal oförglömliga upplevelser ligger nu i resväskan när jag sitter på tåget på väg hem.
Långresor är alltid slitsamma och jag brukar alltid plåga mig själv extra då jag har en lustig vana att vara i absolut sista minuten till allt. Visst, jag hatar att vänta på saker, men är osäker på om det verkligen är värt att ränna världen runt halvspringandes med en blick som ett rådjur i ett helljus.
Men trots att jag förmodligen förkortat mitt liv med ytterligare något år är jag lite stolt över utfallet på denna hemresa.
Hong Kong-Hong Kong-airport-London: Tar en tunnelbana från Central, stationen som senare ska leda mig till flygplatsen, 3.15 innan avresa för att shoppa i en annan del av staden. En dryg timma senare är jag tillbaka och kastar mig in i flygplatståget. Slutresultatet blir att jag boardar efter två stycken ”final calls”.
London-Köpenhamn: Ville minimera väntetiden i London och la mitt anslutningsflyg tight. Lite för tight. Trots att vi ankommer 25 minuter innan utsatt tid får jag göra en Usain Bolt mellan terminaler och gater för att slutligen lyckas checka in mitt bagage fyra minuter efter att gaten egentligen stänger.
Köpenhamn-Växjö: Även här valde jag att gambla lite, väntetid blir allt mer smärtsam ju närmare hemmet man kommer! Återigen turen på min sida, verkar som det jag tappat i poker-motrigg kommer tillbaka i rese-medrigg, vi är nästan en halvtimma tidiga vilket leder till att jag avslappnat kan sitta och vänta på tåget i nästan tio minuter!
Nu när jag väl sitter på mitt bokade tåg inser jag vilken osannolik tur jag haft som lyckats ta mig hela vägen utan ombokningar. Jag tror att 19h mellan downtown Hong Kong och mitt kära pulserande Växjö är en ganska svårslagen tid!
Blir några dagars vilande nu men ska komma tillbaka med en liten bloggsammanfattning av Macau-resan ganska snart. Sen kommer det en hel del material i nästa nummer av First Poker också, jättekul att de givit mig chansen att skriva lite i själva tidningen också. Sen får ni som följt bloggen (om det nu finns några vill säga) gärna komma med lite synpunkter och kritik. Vet inte exakt om jag kommer fortsätta blogga här under våren eller om det kan bli något nytt projekt framöver. Oavsett så är det alltid roligt att höra vad folk tycker och tänker!

Det sitter en singaporian vid bordet, och han jobbar ganska aktivt med sina marker. Normalt brukar Macauborden vara relativt passiva och särskilt vid tillfällen som liknar detta då det sitter två uppenbara fiskar vid bordet. Denne singaporian väljer en lite mer konfliktfylld approach och väljer att genomgående trebetta och höja de andra spelarna som försöker spela med dessa fiskar. Inget ont om det rent spelteoretiskt, men ska erkänna att jag personligen lagt mig till med ett mycket mer fredligare spel under tiden här då jag insett hur komfortabelt det kan vara att spela utan att vara jagad av alla regulars.
Nåväl, jag börjar tycka att singaporianen överträtt sina rättigheter att dominera bordet och anser att jag förmodligen är mest lämpad vid bordet för att disciplinera denna gentleman. Vi sitter båda 400BB djupa och när en av hans otaliga höjningar landar på bordet när jag har knappen känner jag att måttet är rågat. Jag tittar ned på K3s och bestämmer mig för att mixa upp det lite nu när fisken ändå har lagt sig. Jag slår om hans 300 höjning till 950 och ser fram emot att se hur han klarar av att spela ur position för 400BB.
Han tar synen och floppen visar J-6-6 med mitt färgdrag – en drömflopp med tanke på att jag egentligen inte tänkt spela någon hand utan snarare hans så att säga. Han checkar och jag lägger in ett ganska tungt c-bet. Han tar syn och på turn faller spader 5 och min färg är därmed fullbordad. Från att ha suttit med en skräphand och inställningen att jag ska trolla lite har jag nu helt plötsligt näst intill nöten. Han checkar igen och även om jag misstänker att han kommer att folda känns det som det enda rätta att lägga en kraftig satsning och hoppas på att hans misstroende mot mig kvarstår. Jag bettar 3 200 och han synar efter en stunds stekande.
River levererar en blank 8:a och när han checkar känns allt oerhört komfortabelt. Har han J-J så är det så, men bortsett från det så ska jag sitta säkert då jag är övertygad om att han hade spelat ett nötfärgdrag annorlunda på flopp. Potten är 11 000 och jag lägger att värdebet på 8 400 med tanken att han rimligtvis bör syna av om han valt att gå såhär långt.
Han steker ett tag innan han plötsligt skjuter in alla sina marker i mitten. Detta innebär en höjning på knappa 7 000 och jag inser att läget inte ser lika lovande ut. Jag muttrar cooler för mig själv, men inser samtidigt att jag måste syna med tanke på pottens storlek även om det känns troligt att jag är stendöd. Motvilligt skjuter jag in mina sista marker mot denna 40k-pott. Chockad ser jag hur singaporianen viker upp 88, utan 8:an i spader, för en rivrad kåk. Han har alltså lyckats dra in en 2-outare, eller snarare 1-outare då betalningen inte kommer vara alls lika stor om spader 8:an kommer på river.
I en blandning av frustration och chock lyckas jag ganska högt för mig själv idiotförklara min motståndare samtidigt som han ber mig om de sista tre chipsen värda 15HK som jag glömt att skjuta in i potten. Brutalt antiklimax då jag var ganska säker på att håva in en jättepott samt disciplinera den slyngeln. Istället förlorar jag en av de större potterna jag spelat här och sitter i koma resten av sessionen och försöker förstå vad som hänt.
Det sjuka inträffar dock dagen efter. Jag har träffat min bostadsagent för att göra upp kring detaljerna för min utflyttning. Hon meddelar att hon har en klient som är intresserad av att flytta in ganska omgående. Strålande tänker jag då det kan ta bort lite av mina kostnader för lägenheten. Hon vinkar till en snubbe längre bort som uppenbarligen är den kommande hyresgästen och föreställ er min förvåning då den utdragande singaporianen dyker upp. Det är alltså han som, för mina pengar, ska hyra den lägenhet jag flyttar från. Det bisarra i situationen gör att jag börjar garva, agenten frågar om jag känner den nye hyresgästen och jag säger att egentligen inte, men jag vet att han har råd att hyra lägenheten i alla fall.
Någon som har några kreativa idéer på någon trevlig överraskning man kan ge denne tvåoutande turlådan vid inflyttningen? Har svaga planer på att gömma någon intressant icke väldoftande maträtt på en avlägsen plats i lägenheten. Känns kanske lite lågt, men är ju faktiskt första gången man har chans att ge tillbaka för en utdragningen. På nätet kan man på sin höjd gå loss i chatten och drömma om att hemsöka dessa bingoneringsspecialister.
Återstår att se om det blir någon verklighet av mina ont sinnade planer – ska sanningen fram så tror jag att självaste pokerguden kommer att straffa singaporianen snarare förr än senare då dessa tendenser till överaggressivt spel har en tendens att slå tillbaka oerhört kraftigt i detta limp och nötspelande träsk som Macau är. Misstänker att ångesten i lägenhet 24D kommer vara massiv även efter min utflytt när väl farbror Badrun knackar på…

Allt börjar som vanligt. Jag ger mig på morgonen ner till Wynn för att sätta in pengar. Har ett konto där och den senaste veckans vinster känns tryggare där än i min frys (en klassiker som jag förvisso gillar, men måste nog ha en mer välfylld frys för att kunna gömma pengarna). Har en bunt på 70 000 och jag är lite osäker på var jag ska stoppa den, men väljer innerfickan på min inköpta kinesiska träningsjacka och vandrar stolt i hågen ner till kasinot. Inga konstigheter så långt utan jag tar mig till Wynn utan problem och insättningen går planenligt.
Därefter beger jag mig till Venetian och växlar in HK$20 000 till marker. Spelet har inte kommit igång ännu så jag beger mig för att äta middag på ett av kasinots sushihak. Även denna gång pular jag ned mina värdesaker i innerfickan.
Mumsar i mig ett dussin ”roasted fatty salmon” då jag får samtal från pokerrummet som meddelar att storfisken har ramlat in. Jag stressar till mig notan och beger mig tillbaka i rask tysk marschtakt. Så mitt på en av Venetians artificiella kullerstensgator händer något oförutsett. I ett av mina spänstiga steg faller de elva marker jag växlat in – värda HK$20 000 – ur jackan och sprids likt en kastad rulle enkronor åt alla håll och kanter. I panik börjar jag samla ihop dyrbarheterna och jag tackar den store lorden: dels för att inga marker valde att hoppa ned i Venetians inomhuskanal, och dels för att jag är i Kina där folk artigt hjälpte mig att plocka upp markerna för att ge dem tillbaka. Misstänker att det finns andra platser där 20 000 utspridda på backen skulle kunna skapa obehagliga och tumultartade scenarion.
Lätt chockad över denna händelse kontrollerar jag vad som egentligen inträffat. Då visar det sig att min kära innerficka har ett gigantiskt hål i botten. Och denna ficka har jag alltså genomgående haft som värdeskåp för de största summor jag någonsin burit på. Så här i efterhand kan man väl säga att jag haft lite tur. Har varit surt att lämna ett sedelspår på 70 000 längs en av Macaus bakgator…

Senaste veckan har varit ganska kaotisk, därav frånvaron av blogginlägg. Kina har sitt egna nyår och vi har precis tagit steget in i tigerns år vilket lett till en massa firande i staden. Jag och några goda vänner från Sverige gjorde vårt bästa för att befläcka det kinesiska mer stillsamma firandet med äkta svensk partyglädje, men det slutade väl främst med massiv bakfylla och så här i efterhand så är det kanske kineserna som firar på ett vettigare sätt. Skonsammare för kroppen, i alla fall, att smälla kilovis av krut och spela baccarat.
Nyåret har inneburit en anstormning av människor till Macau och inför denna högtid gick snacket bland oss pokerspelare. Vissa påstod att manna skulle regna från skyarna och att kinesiska mångmiljonärer skrattandes skulle sprida åkrar av HK-dollar som var ämnade för oss att skörda. Andra påstod att nyåret är en familjehögtid så att det skulle vara ganska lugnt vid pokerborden, så man lika gärna kunde ta ledigt. Sanningen ligger väl, som så ofta, någonstans mellan de två ytterligheterna.
Staden är nämligen fylld till breddgraden av tillresta och följaktligen är även de flesta kasinon överbelagda. Bra så långt. Problemet är dock att denna högtid främst lockar kineser och att kineser i allmänhet föredrar baccarat och andra bordsspel framför poker. Det i kombination med rykten kring att Macau ska vara bra under nyåret har främst resulterat i att de nya fiskar som letat sig till pokerborden blandas ut bland de tillresta pokerspelare utifrån som rest hit enkom för nyåret. Så summa summarum är allt ungefär som vanligt värdemässigt, med tillägget att man får plocka fram vassa armbågar för att ta sig fram i kasinon och taxiköer.
Spelmässigt har jag dock hämtat upp mig sakta men säkert från förra veckans chockartade upplevelser. Har lagt ned ambitionen att spela högre nivåer innan hemresan och beslutat mig för att grinda lugnt med målsättningen att kunna göra Macau till ett nollsummespel rent ekonomiskt. Sårar mitt lilla svulstiga pokerego att ha så extremt låga förhoppningar, men det är bara att acceptera att jag inte klarat av att prestera bättre än så, även om jag är ganska övertygad om att oturen drabbat mig lite mer än vad normalfallet föreskriver. Tror generellt sätt att man mår lite bättre i denna bransch om man försöker vara lite ödmjuk även om den gamla boxarmentaliteten kanske är den ultimata för att maximera prestationen. Ibland får man helt enkelt byta lite +EV mot livskvalitet.

Hamnar på ett 25/50 bord med oerhört bra värde, lyckas plocka tillbaka 5k som jag förlorat på 10/25, främst genom att råka få in hela min stack preflopp med KK mot QJ off. Sällan bra då han tvåparar turn och river och gottar åt sig hela potten. Precis när jag grindat tillbaka de pengarna på mitt 25/50-bord öppnar ett 50/100 och alla fiskar flyttar vidare. Jag inser att det är läge att skotta och köper in för 8k. Lyckas spela upp det till knappa 25k, bland annat genom att få in alla pengar efter jag limp-reraisat en fisk med JJ och får han att betala av mig på turn med bottenparet han träffar med sin 2:a (kicker 3:a, offsuit kan tilläggas). Ser alltså ut som jag kanske hittat lite goodrun men då händer det som hänt varje gång jag varit på väg uppåt i nivå här i Macau.
Slår upp 1010 i mittposition och får syn av en spelare bakom samt en fisk i small. BB trebettar upp till 2k och sitter med dryga 4,5k bakom. Knepig spot men vet att han förmodligen kan trebetta lite bredare än vanligt då han är kort samt har tiltat lite efter att förlorat ett inköp. Funderar bara på hur jag ska spela den. Kommer fram till att det faktiskt går att syna då jag helst vill ha med fisken också, sedan betta alternativt syna en allin  från shortstacken på en låg brädadå jag tror han kommer stoppa in även om han har AK-AJ. Förvånande nog så får jag även syn av spelaren bakom mig vilket är lite jobbigt men som tur är synar även fisken.
Floppen kommer 1075 med färgdrag. Fisken checkar, shortstacken stoppar in och jag sitter härnäst. Känner spontant att jag inte vill reraisa och pusha bort några träffar som fisken kan fastna i.  Visst, brädan är obehagligt dragig men samtidigt så vet jag att fisken kommer syna på alla botten, mellanpar, hålpipor och färgdrag om jag bara synar så känner väl att så länge inte en uppenbar färg dyker upp på turn så stoppar jag in där istället. Fisken synar som jag misstänkt och floppen kommer en blank 9:a. Fisken går då ut och bettar 7500 och jag ber till gudarna att han donkat in ett tvåpar. Ställer känns som det enda rätta då han dessutom kan ha färgdrag och fisken funderar cirka en nanosekund innan han synar. Inser att jag kan ha problem även om rivern kommer blank. Självklart har firren lyckats syna in 86s preflop ur position mot trebet och pokergudarna belönar honom självklart med en drömflopp där han får bomba in sitt maskerade drag på turn. Själv står jag tom i blicken och stirrar ned på mitt toppset som fått mig att förlora en 55k pott, en ganska betydande pott för en badbeatad svennegrinder som tvingats ned på lowstakes den senaste månaden.
Har sällan känt mig så tom som just nu, ett svagt tinnitusliknande sus är det enda som rör sig i mitt huvud och tycker mig nästan vara lite öm i kroppen. Så fruktansvärt att bli brutalt nedkastad på nätgrinderiet på de låga nivåerna då man faktiskt precis hittat ett riktigt bra plus och floppar in nöten på ett 50/100-bord. Känns riktigt tröstlöst och längtar bara från att leva denna oturens hemvist. Snälla, ta mig hem till Sverige!