Författare: MaoZeflop

Inledde fredagen med en kortare eftermiddagsgrind – det lilla backet som varit kännetecknande för mina sessioner på den senaste tiden. Efter en stärkande middag klev jag på skiftet klockan 19.00 och hittade ett synnerligen lukrativt bord. Däremot hade jag även motriggen som bordskamrat; timme ut och timme in sitter jag och väntar på att äntligen få håva in fiskens stack, men på de mest mirakulösa sätt överlever han konstant med hjälp av några få riverouts. Det hela slutar dock lyckligt med ett mindre plus, men det sjuka är att när jag väl tittar på klockan då jag lämnar bordet har 21 timmar gått. 21 timmar! Vid ett och samma bord. Måste erkänna att något inte riktigt står helt rätt till i psyket då man kan sitta så länge på en och samma plats för att göra det man gjort på heltid de senaste fem åren. Men någonstans vaknar ett rovdjur inom mig när jag väl ser en chans att göra bra pengar och jag kan bara inte lämna innan jag tagit dessa sämre spelares pengar.
Nåväl, med den sessionen i ryggen kom jag i säng klockan 17 och beslutar mig för att ställa klockan på 20 för att bara ta en powernap. Med den strategin tänkte jag att jag sedan skulle kunna gå och lägga mig igen klockan 24 och behålla en något sånär normal dygnrytm. Klockan 04 vaknar jag dock av att klockan ringer för fullt, precis som den uppenbarligen gjort de senaste sex timmarna och jag får vackert acceptera att min kropps sömnbehov fick gå före min geniala hjärnas försök att reglera dygnsrytmen.
Väl vaken vid denna tid vet jag att det ofta är guldläge vid borden. Jag beger mig ned till Wynn och hittar ett riktigt bra bord på 25/50. Lyckas med lite tur och mycket dåligt spel från mina motspelare plussa 25 000 efter en timme: någon form av rekord i förtjänst på kort tid för min egen del. Samtidigt ser jag två ryska affärsmän inkommande till pokerbordet. Anledningen till att jag känner igen dem var att det tidigare i veckan blev total kaos när de kom och ville spela 100/200. Alla regulars ville vara med och värdet hade tydligen varit maximalt vid bordet. Jag ser min chans att ta ett välriktat skott och sätter mig genast efter dem på väntelistan.
Två timmar senare får jag min plats; har dock lyckats backa 10 000, men har ändå ett litet plus i ryggen när jag ska sätta mig på det högsta spel jag någonsin spelat. Kändes lite galet att sitta på ett bord där spelarnas marker totalt översteg ett värde av en miljon. Stolt stod jag själv för 25 000 av dessa. Några timmar senare har jag förlorat K-K två gånger om och dessutom lyckats få in alla pengarna mot fisken i ett läge då jag faktiskt ligger efter. 35 000 back och känslan är allt annat än bra. Väljer ändå att sitta kvar då de ryska fiskarna verkligen är så dåliga som det sagt. Dessutom lyckas den ene vinna 115 000 i en jackpot på slotsen när han är på väg från toaletten. Kul att någon som behöver pengarna får plocka in en sådan bonus…
Lyckas i alla fall förvandla de 10 000 jag sitter kvar med till 30 000 och väljer då att lägga ned för dagen då den störste av fiskarna lämnat. Känns ändå som 15 000 är en kostnad man får ta för chansen att göra stora pengar, samt att få lite erfarenhet från högre spel. Känns dock som det kommer ta ett tag innan man kan vara i närheten att spela reguljärt i de spelen då det spelas ganska friskt. Ett tag var det straddlat till 400, dessutom lägger nästkommande två spelare in mörka höjningar (man får inte överstraddla i Macau), så innan floppen kostar det alltså 1 600 för syn. Lite väl styvt för mitt hjärta när man sitter med en skiten 4-4 i tidig position. Nej, nu är det bara att gräva ned sig i de lägre nivåerna i veckan och försöka att jobba igen investeringen!

Det har varit en ganska tung vecka så här långt, vilket speglar resan ganska väl. Pokermässigt har jag nog inte haft en enda plusdag så här långt in på resan, men samtidigt är det bara småförluster, så känns inte alarmerande ännu. Däremot är min kropp i det närmaste invalidiserad. Kasinot Venetian kör nämligen ladies night på onsdagar vilket brukar dra till sig ganska mycket studenter då de precis som den genuine svenske studenten uppskattar fri sprit. Skönt med lite ”riktiga” människor då 80 % av damerna på stadens nattklubbar främst är ute för att sälja sig själva snarare än att ha roligt.
Vi inledde kvällen med lite ”förfest”-grind på Venetian. De har precis öppnat sitt pokerrum och vi tänkte att det kunde vara spännande att testa på lite. Precis som många andra kasinon i Macau är det ett problem att hitta kvalificerade dealers, men Venetians arbetslag var det i särklass sämsta hittills. Vi lyckades under vår korta session bland annat höja en satsning på 500 till 900, konstant dra det kinesiska all-in-skämtet för att sedan välja att bara satsa en bråkdel, och kanske mest uppseendeväckande var när min kollega får gå på toaletten efter han postat stora mörken. Spelet stannar upp och såväl dealer som supervisor undrar vad som händer nu. Det slutar med att de skickar en kille springandes för att säga att det kan bli lång tid att vänta och undrar om han verkligen ska spela handen. Total kaos med andra ord, men jag har sällan garvat så mycket vid ett pokerbord. Positivt är dock att de försöker starta upp och kan säkert bli riktigt bra om några månader. För övrigt så är Venetian ett bisarrt storslaget bygge och jag råder er att hitta på detta youtube-klipp som ger en liten inblick i byggnadens storhet: http://www.youtube.com/watch?v=duKO4WHMhZE.
Nåväl, blev som sagt en runda till Venetians Bellini Lounge och deras ladies night. Det blev hårdare än vad som planerats, och nu två dagar efter spektaklet ligger jag fortfarande i fosterställning och undrar när jag ska kunna återuppta arbetet igen. Till råga på allt så har jag och min kollega precis ingått ett vad som går ut på att den som minskar mest i fettprocent under en månads tid ska bli runtskjutsad av den andra i kinesisk cykeltaxi under en veckas tid. Ett ganska kännbart straff och därför känns det inte helt lyckat att jag befinner mig i någon slags kalorifest då jag maniskt trycker i mig pizza och glass.
Ska göra ett försök att stämpla in på Wynn ikväll igen, men har svaga förhoppningar om succé. Numera tar min lilla hjärna ganska många dagar på sig att återställa sig så det får helt enkelt bli lowstakes ABC-poker tills jag känner mig på g igen.

Jag har varit tillbaka i Macau i tre dagar nu och helgens två första dagar hade gått relativt bra. Bara söndagen kvar, då tanken är att man ska mjölka de sista av de tillresta helgfiskarna. Det börjar bra då jag lyckas med en riktigt stilig syn. Jag tresatsar med favorithanden Q-7 i BB då knappen höjt och fisken på lilla mörken synat. Jag vet att knappen kommer att folda vilket han också gör, men fisken synar vilket är både bra och dåligt. Flopp kommer A-5-3. Han checkar och jag halvpottsatsar för att få en billig fold. Han synar och turn kommer med ett nytt Ess. Då ställer firren rakt in; dock har han bara 1 300 så synen är 1 300 in i 4 300. Surt att man inte har träff tänker jag, då jag inte tror att han har ett Ess. Sen kommer den kreativa lille småfisken i mig igång och börjar resonera. Han har inte Ess och har han träff på de låga korten, så har jag sex outs. Dessutom ser jag det som mer sannolikt att han sitter på pipdrag eller färgdraget som dök upp på turn. Suget efter att få vara synfisk kombinerat med den tilt jag kommer att skicka på den stackars kinesen om jag vinner gör att jag lägger in 1 300. Rivern blankar och han visar skamset upp ett bustat färgdrag med Åtta hög. Jag smyger långsamt fram min Damhöga vinnarhand och kinesens skogstilt är ett faktum. Det slutar med att vi spelar heads up och jag får ta honom på några tusingar ytterligare. Stärkt av denna framgång får jag slutligen plats på 50/100 och tänker att det ska göras riktiga pengar. Plockar upp A-K och väljer att bara syna en utg-höjning till 700 då jag misstänker att han sitter på en riktigt stark hand. Är lite mer sparsam med tresatsandet av A-K då man sitter 200 BB+ då man kan hamna i jobbiga situationer. BB slår sedan om till 2 300, UTG synar och jag synar lite motvilligt från knappen. Floppen kommer dock som en dröm: A-10-6 i spader och jag har spaderkungen. BB leder ut med 5 000 och jag inser att han måste ha ganska bra träff. UTG foldar och jag funderar på hur jag ska göra spelet för att maximera. Hoppas på att möta A-K eller A-Q; har han bättre får man hoppas på färgen helt enkelt. Jag sitter med ungefär 17 000 och kommer fram till att det bara är att ställa och hoppas på att han tror att jag sitter på kombodrag eller liknande. Han synar ganska snabbt så jag inser att han har bra träff. Turnen kommer K och även river är K. Jag sitter alltså med nästnöten och då motspelaren dessutom brukar kunna skena lite känns det ändå osannolikt att han ska sitta på de två kvarvarande Essen. Men självklart vänder han glatt upp supernöten och spelet är över för helgen. Hatar verkligen då man är tillbaka från uppehåll och får ett sådant här iskallt mottagande från pokergudarna. Blir en ledig måndag med lite ärenden nu och tappra försök att återfå motivationen inför veckans kommande spel. Ska ge en snabb sammanfattning av Vietnam också. Diarré, folk som bor på gatan och mopedister som vill sälja vietnamesiska småflickor. Fyra dagar är kanske lite kort tid att uppleva ett land på, men vi sprang faktiskt mest in i baksidorna under resan så det kan nog ta lite tid tills nästa Vietnambesök…

Helgen som jag tidigare var så laddad inför slutade i besvikelse. Den turnering som utlovats av Starworlds pokerrum blev inställd och ska spelas i januari istället. I tilten över detta bortfall beslöt jag mig för att ägna stora delar av helgen till att lära mig Omaha. Självklart inte genom att läsa böcker och pröva mig fram, utan genom att sätta mig på det provbord de startat på Wynn. De har nämligen fått en dispens från staten att testa ett bord med detta ”turspel”.
Tyvärr så är min uppfattning att detta bord förstört mer än det tillfört. I alla fall är det lätt att säga så efter helgen som varit. Den fisk som finns här verkar nämligen oerhört fascinerade av just Omahabordet. Därmed så har dessa penningstinna bingospelare dragits från Texasborden till Omahabordet. Problemet är då, förutom att jag själv inte är så vass på Omaha, att fisken faktiskt klarar sig bättre då Omahaspel i större utsträckning erbjuder hjälpande outs för en jagande fisk. Klart att det finns ett stort värde i längden, men så här långt har Omahan blivit kostsam för mig. De gångerna jag hittat nötter har jag varit uppe mot en hord osannolika drag och slutligen fått se mig besegrad vid rivern. Har nästan lovat mig själv att aldrig mer spela en hand av detta gudsförgätna spel.
Nåväl, har stämplat ut för några dagar nu och befinner mig några minuter från en taxifärd mot flygplatsen. Jag och två kollegor har bokat en fyradagarstripp till Vietnam för att komma iväg från denna plingande kasinostad som ständigt påminner en om arbetets last. Ska försöka posta något inlägg från någon suspekt bungalow under veckan, men annars så ses vi då arbetet rullar igång igen på fredag.

Det har varit en ganska slö inledning på veckan med mycket lite poker. I måndags blev det en dagstur till grannstaden i Kina, Zhuhai. Lite intressant att upptäcka att Macau i någon mån är ganska västanpassat trots att man har svårt att inse det när man väl är här. I Zhuhai pratar ingen engelska och folk har den där blicken av blandad spänning och oro när man vandrar förbi som ”den vita mannen”. Det mest positiva med resan var dock att jag äntligen lyckades hitta en sladd till min kamera, så nu kan jag bjuda på lite bilder framöver. Bland annat denna som visar min ganska behagliga utsikt från lägenheten…

Jag har äntligen bokat en liten semesterresa. Blir fyra dagar i Vietnam på golfresort nästa vecka. Känns verkligen som att man krämat ur kaviartuben när det kommer till energi till arbete så jag hoppas att jag ska finna lite ny inspiration genom att vara borta från Macau några dagar.
Positivt är dock att det är turneringsdags i helgen. Starworld kör en 500 000HK$ garanterad; dessutom är den faktiskt tredagars så det bådar för en klart spelbar struktur. PokerIdol ordnar med inköpet dessutom: inte för att det handlar om så stora slantar (5 000HK$), men alltid kul att det visas lite uppskattning. Riktigt sugen på att spela turnering faktiskt, och känns som man uppgraderat sitt spel live ganska rejält så tror att chanserna är relativt goda till bra resultat. Jag ser det lite som uppvärmning inför en större 20 000HK$-turre som går senare i december. Tyvärr är väl kineserna generellt lite vassare i turneringar än i kontantspel. Men det är inget motstånd som inte den store Mao klarar av att hantera…

Äntligen måndag efter en helg av hårt arbete. Sånär som en snabbglimt av formel 3-racet så har helgen uteslutande spenderats vid de gröna filtmattorna. Hade stora förhoppningar inför denna helg att avdankade gamla formelförare skulle sitta i sina racingkepsar och skänka bort stora delar av sina kommande arvspengar. Inte ett spår av denna företeelse förekom dock, för på det stora hela var helgen som vilken annan helg som helst. Detta innebar rätt nötigt motstånd och slutligen ett oförändrat resultat (efter den obligatoriska berg- och dalbanan).
Lovade bjuda på lite händer för dem som gillar att nörda in sig lite i spelsituationer. Gårdagens session bjöd på lite utöver det vanliga och jag ska ge en liten inblick i den mest svettiga halvtimman. Börjar med att jag limpar in med 7-7 i tidig position och fyra spelare ser floppen. Brädan kommer 7-9-10 med färgdrag och jag satsar 400 i en pott på 450. Syn av spelaren på knappen som jag hunnit klassificera som relativt tight. Turnen kommer J, jag känner att jag hellre checkar och hoppas på att kunna syna in en kåk då jag inte tror han kommer att satsa om han inte har Åtta ändå. Han checkar också och rivern kommer J, samtidigt som färgen sitter. Jag leder ut med 1 100 och hoppas på en syn av stege. Han slår om till 2 900 och jag står inför ett beslut. Som han spelar handen så är färg en klart sannolik hand. Visst, 9-J och J-10 är också möjliga händer, men jag tvivlar på att han skulle spela något av de andra seten så svagt dock. Jag funderar ett tag och börjar självklart bli lite girig. Känner att jag lätt kommer att få syn av färgen om jag gör ytterligare ett litet omslag. Kanske till och med stegen då kineserna tenderar att ha svårt att lite på oss västerlänningar (befogat antar jag). Jag slår om till 6 500 med tanken att få lite mer värde och om han hittar stället för återstående 16 000 så har jag oerhört svårt att se att det skulle vara en bluff. Självklart straffar sig min girighet och han såsar in det sista. Lyckas med lite kamp lägga handen precis som jag lovat och därmed var man några chips fattigare.
Snart därefter är det en tomte på bordet som översatsat nästan varje hand. Han straddlar och jag hittar A-10s. Känns som en höjning då jag tror att övriga bordet kommer att lägga sig och just det inträffar. Floppen kommer 10-4-2, dock enfärgat (självklart inte min färg). Han checkar och jag satsar 2 200 in i 2 600. Han instaställer för 16 000. Får ta mig en rejäl funderare, men erfarenheten från den här typen av våldsamma snabbställ säger att det sällan är nöten. Sätter honom på ett Essdrag, alternativt någon galen hålpipa eller en träffad Tia. Efter en stunds funderande tar jag synen. Fyrfärgen landar på turnen och en Sjua på river. Jag är rätt säker på att han har dragit in någon liten sur färg i alla fall, men han visar stolt upp sin 10-7  för tvåpar. Bra beslut, dock 17 000 ytterligare i baken. Lite småfrustrerad över detta, särskilt som fisken glatt skrattar ”Thank you” upprepade gånger då han samlar in chipsen.
Jag hämtar skyndsamt in mer chips för att fånga firren och kastar mig ned på min stol precis innan dealern börjar dela ut. Tittar upp på Tottenham-Wigan lite hastigt under given och när jag tittar ned får jag en ”missed smallblind”-knapp. Dealern har inte sett att jag satt mig och tilten börjar nu bubbla rejält.
Handen efter får jag posta min döda SB och blir lite nöjd då jag plockar upp 87s, riktigt trevligt med fem limpare innan. Floppen kommer 9-4-5 med mitt drag och jag är överlycklig över min floppade seminöt (ja, jag har en tendens att övervärdera mina drag). Alla checkar till mig och jag börjar precis fundera på satsningsstorleken då dealern slänger upp en turn. Jag blir när intill skogstokig och undrar vad som händer. Hon ber om ursäkt och ropar på floor för att fråga vad hon ska göra med den färg hon precis gett mig med 3. Den ska som alltid blandas in i leken och min tilt blir ju inte mindre av att min färg helt plötsligt är förvunnen. Jag får lägga min satsning till slut, tiltad som aldrig förr och får en syn. Då kommer ögonblicken som vänder den onda tiltspiralen något. 6 landar för straight flush och blodet rusar lite makligare. Plockar hem en hyfsad pott, men inget storartat då han varken har färg eller kåk. En ganska omtumlande 30 minutersperiod av grinden här i Macau i alla fall…
Blir en ledig måndag i grannstaden Zhuhai. Ska bli skönt att komma från staden en sväng, den börjar faktiskt gå mig på nerverna en aning och en semester måste nog ganska snart infinna sig.

Det har varit lite dött på Wynn de senaste dagarna. Början på veckan brukar vara lugnare, men denna vecka är det varit extremt. Lite synd då man befinner sig i zonen, men jag har fått nöta lite mot kinesiska regulars istället. Inga större problem att göra lite förtjänst på dem, men måste ändå beundra deras tålamod. De sitter och kramar sin stack timme ut och timme in i väntan på nöten. Tyvärr blir det ett ganska profitabelt spel då det med jämna mellanrum dyker upp förvirrade fiskar som inte har en aning om deras strategi. Själv försöker man förstöra deras vardag i den mån man kan. Höjer alla händer mot dem och semibluffar den minsta hålpipan man hittar. Självklart släpper de det mesta, men tyvärr betalar man ju ofta lite väl mycket till dem när de väl hittar sin nöt.
Är Grand Prix här i helgen så hela staden börjar likna en krigszon med avspärrningar och vakter. Får se om jag hinner titta något; är inget stort fan av motorsport, men det rycker ju lite i den nationalistiska ådran då stora landsmän som Rickard Rydell kommer till stan. Jag hoppas i alla fall att spektaklet ska dra med sig flertalet stim med fisk. Behövs i alla fall lite tillskott till borden just nu…
Kan vara vädret som påverkar det hela. Det är riktigt depressivt nu faktiskt. Möjligen orättvist att gnälla över det då många av er sitter och huttrar hemma. Men det är ingen dans på rosor då man rest med en Hawaii-garderob och det är 14 grader och snålblåst. Kineserna går i goretex och alla ser lite allmänt missnöjda ut med livet. Hoppas på bättring till helgen då detta temperaturfall inte riktigt går i linje med årstiden. Å andra sidan blir man genom den skitiga luften här ständigt påmind om att vi människor faktiskt jobbar på ganska bra med att få naturen ur balans. Så känns väl nästan lite rättvis att vi ”kineser” får lida lite för all skit vi släpper upp i atmosfären…
Blir mycket spel till helgen igen. Ska försöka bjuda på lite händer och situationer från mina sessioner. Har investerat i en röd anteckningsbok – Maos lilla röda som jag kallar den – för att föra lite minnesanteckningar vid borden. Ska göra mitt bästa för att inte bara gräva ned mig i badbeats utan faktiskt hitta lite konstruktiva händer.

Frågan är om jag någonsin har arbetat så hårt en helg som denna.  Ni som inte har poker som yrke kanske tror att jag skriver den meningen med ironi i tangentbordet, men sällan har mina ord varit så ärliga. Jag har varit i desperat behov av att jobba mig ur min svacka och helgerna erbjuder bättre värde generellt. Därmed var det bara att dra på sig arbetsbyxorna och sätta sig hålögd i ett antal mastodontsessioner. Lyckligtvis bar det denna gång frukt; vi snackar inte mörknade bananer heller utan de ljuvaste av kärnfria druvor.
Framför allt lördagen blev en stor succé. Jag satte mig vid bordet först vid 14-tiden eftersom jag jobbat till 06 natten innan då två stora fiskar höll mig upptagen. Från denna tidiga eftermiddag blev det en 16-timmars session med ett snabbare matuppehåll. Känns helt sjukt man ser på det i efterhand: att sitta på samma stol i 2/3 dygn med små pissepauser som enda avbrott…
Anledningen till detta maniska arbetspass var att bordet bestod av sällsynt bra värde. Jag lyckades hela tiden mata min stack och framåt natten hade jag förvandlat inköpet på 10 000HK$ (200 BB på 25/50) till 70 000. Måste säga att det var en smått mäktig upplevelse att sitta bakom det berg av marker man byggt upp. Även om det mäktigaste med situationen förmodligen var bordet dynamik vid denna tidpunkt. Då jag lyckats med det mesta jag företagit mig spelade jag nästan varje hand och pengarna sköts in med en filmskurks hånande skratt då jag nästan visste att jag på något besynnerligt sätt skulle vinna potten i slutändan. Mina motspelare satt med rädda kaninögon och undrade om de skulle bli bortbluffade, utdragna eller dominerade. Att faktiskt vinna potten var inget alternativ för dem.
Pokerlivet består i vanlig ordning inte av mellanmjölk och helgen har bjudit på all den mumma som senaste veckan vägrat mig. Återstår nu bara att ta sig tillbaka till jorden på ett inte alltför kostsamt sätt. Omställning från dessa exceptionella pokersessioner är alltid lite knepigt. Blir några dagar ledigt i alla fall för att njuta lite av framgångarna. Dessutom så brukar inte veckorna bjuda på så bra action så då kan man passa på att vila upp sig lite. Har varit en jobbig vecka mentalt och känns oerhört skönt att det totala misslyckandets bila inte blänker så tydligt längre. Nu har jag i alla fall skapat mig en ärlig chans att göra detta äventyr till en framgångshistoria.

Skönt ibland när kroppen går in och reglerar pokerspelet. Har i samband med downswingsen dragit på mig en förkylning vilket tvingat mig tillbaka till lägenheten. Riktigt komfortabelt att inte ha möjlighet att gräva sig djupare ner i avgrunden utan att istället få sitta hemma febrig och fokusera på hälsan. Har även nätgrindat lite för att hitta känslan igen, försökt att köra lite fullring för att hitta en rytm som kan fungera vid liveborden.
Gjorde mina första händer sedan förkylningen i morse och det kändes riktigt bra faktiskt. Måste dock erkänna att jag nästan fuskade. Jag har blivit pokerns motsvarighet till en kupongsamlande pensionär. Eftersom jag bor så nära kasinot har jag kommit fram till att ett gyllene speltillfälle är vid sextiden på morgonen då de som sitter kvar i regel jagar förluster eller är allmänt trötta.
Sagt och gjort så tittade jag in i morse vid sexsnåret efter åtta timmars sömn, kaffe och en fiberrik frukost. Svårt att inte känna sig som en vinnare med tanke på det sällskapet man fick.  Två av spelarna satt regelbundet och somnade vid bordet så att dealern fick väcka dem. Sedan två förvirrade och gulaktiga shortstackade spelare, samt några solida spelare med lite väl hängiga ögonlock. Hittade äntligen ett ganska solitt 5 000 HK$ plus och det är verkligen guld värt i min situation. Cashade ut redan efter tre timmar då de flesta hade gett upp och bordet fyllts med nya spelare och energi. Känns skamligt sniket att smyga ner på morgnarna för att skaffa lite extra edge, men när flytet inte är med en så gäller det att ta de små marginaler man kan. Blir hårdgrind resten av helgen för att försöka jobba upp rullen på en behaglig nivå igen.

Några dagar sedan senaste inlägget och tyvärr har verkligheten inte förändrats nämnvärt. Jag är helt enkelt inne i en av otaliga svackor där varken kort eller tankar hamnar på rätt ställe. Jag har gjort två kortare grindsessioner på Wynn och båda har slutat med gråt och tandagnisslan. Börjar känna en viss oro över kommande månader här borta om jag ska vara helt ärlig…
Inledningen på äventyret var som en härlig sommarromans. Macau var som en vacker intressant och mystisk kvinna som man helt omöjligen kan få nog av. Sprudlande av energi och flörtig i hela sin personlighet, med en generositet som var svårslagen. Men alla vet vad som händer när förälskelsen börjar falna. Den stad som tidigare var som en frodig bit av livets smörgåstårta börjar bli farligt knäckebrödsaktig om morgnarna. Att jag dessutom hastigt i sann Vegas-anda äktat denna stad genom att skriva på ett hyreskontrakt över fem månader börjar faktiskt kännas lite pressande.
Som tur är har jag grävt mig igenom tillräckligt många bad runs genom åren, så att jag vet att en morgon kommer staden att le mot mig igen. Det gäller bara att navigera sig mot den dagen så smärtfritt som möjligt. Har faktiskt kört lite online på PokerIdol de två senaste dagarna; skönt med lite omväxling och trygghet vid de gamla shorthandedborden. Men jäklar vad fort det går. Det är verkligen som en helt annan sport. Vissa spelare jag träffar på kasinot beskriver sig som ”I am a fish online”. Tycker inte att jag, med den gedigna spelteoretiska erfarenhet jag har, ska skilja på nät och online, men någon liten orolig viskning i mitt bakhuvud dyker upp ibland: ”I am a fish live”…