Författare: MaoZeflop

Helgen var kanske en av de mest omvälvande i min karriär som pokerspelare. Aldrig har jag haft en så stor swing under så kort tid. Den började uppåt då jag lyckades jaga in fem inköp på 50/100 under en lång eftermiddag. Detta för att sedan förlora motsvarande åtta inköp under en utdragen (i dubbel bemärkelse) och ångestladdad natt. Kampen med att anpassa sig till spelet här fortgår och även om helgen blev lite av en katastrof resultatmässigt så tror jag att jag börjar hitta rätt. Aggressiviteten är som alltid nyckeln, men det gäller bara att lägga in bromsen i rätt läge. Något som fungerar då man är pigg, mätt och fokuserad. Är man dock inte det så blir den aggressiva växeln som ett öppet blödande sår i bankrullen.
I dag blir en pokerfri dag med promenad runt min nya hemstad. Hade tänkt avnjuta de lite tuffare kvarteren av de riktiga Macau som är fjärran den välpolerade kasinoomgivning som jag nästan ständigt rör mig i. Lite vardagsrealism brukar alltid kunna sätta perspektiv på poker och dåliga resultat.

Efter dryga två veckor av kaos med lägenheter och internet känns det som vardagen gör sig redo att smyga sig på. Idag var en trevlig icke-engelskspråkig ung man och trollade lite med kablar och vips har jag ett internet som säkerligen motsvarar åtminstone de halvbra adsl-abonnemangen man kan få i Sverige. Jag tackar för det lilla och frossar i svenska nyheter och mail.
Jobbet har varit ganska svängigt senaste veckan. Har grindat oerhört mycket nere på kasinot, ganska segt resultatmässigt dock. Måste nog erkänna att jag bitvis spelat lite sämre och har ganska svårt med omställningen. Att sitta live på ett tiomannabord fullt med hårdrökande kineser som inte spelar annat än nöt är en viss skillnad mot att spela 5-6 bord shorthanded på nätet. Tror dock att jag snart ska hitta rätt. Om inte kan frustrationen leda till ett intressant överaggressivt spel och då kommer jag antingen gula eller vara rik inom en snar framtid.
Det har öppnat ett nytt pokerrum på Starworld här så just nu pendlar det lite var man hittar bra action. Är lite jobbigt att jaga fisken mellan två kasinon, men samtidigt är det nästan den enda motion man får. Ska dock fira det skrala utövandet av fysiska aktiviteter med en rejäl buffé i sann Vages-anda ikväll. Ska bli intressant att se om det slutar som det brukar, det vill säga att jag stressar mig igenom all riktig mat för att attackera efterrättsbordet som en isbrytare för att äta mig till ångest och illamående. Jag ser fram emot det hur som helst.
Lovar att bli lite bättre med uppdateringar framöver, avsaknad av nät och hem har gjort det lite opraktiskt att hitta skrivtillfällen och tyvärr ligger inte bloggskrivande allra först på Maslows behovstrappa…

Äntligen har jag fått min lägenhet! En suspekt utväxling av en stor summa kontanter ledde till att jag fick två nycklar i min hand och en sagolik utsikt över staden. Lovar att komma med lite bilder så fort jag får tag på lite kablage till min kamera! 
Verkligen skönt att ha allt klart och det verkar faktiskt inte som jag blivit lurad, bortsett från priset. Var runt i Macau igår på jakt efter täcken, kuddar, handdukar och dylikt. Inte helt lätt som förvirrad västerlänning och det slutade ju självklart att jag fick bege mig till de finare butikerna för att göra mig förstådd. Det hela slutade i ett av de mer exklusiva sängmöblemangen öster om Paris och ett stort hål i en redan plågad plånbok. Jag sov gott i alla fall och det är väl huvudsaken.
Spelmässigt har det gått lite uppåt sedan senast. Sprang in i en superfisk från Libanon två dagar i rad vilket gjorde att jag kunde plussa lite. Däremot så har det varit sjukligt dåligt i veckan då borden mer eller mindre bara består av supertighta kineser. Känns som att hoppa in rakt in i ett minfält så fort man stoppar in en höjning. Fullring med ett helt bord av folk som limpar in med A-K är inte helt lättnavigerat, särskilt när de inte bjuder en krona i onödan efter floppen. Blir nog rejält med nätgrind på PokerIdol så fort jag får igång nätet i lägenheten. Dock stundar helgen och förhoppningsvis lite mer karneval vid borden…

Det har gått några dagar sedan senaste uppdateringen. Jag har nämligen varit hemlös och det är dåligt med WiFi på Macaus bakgator. Kanske lite överdrivet, men lägenhetsproblematiken har verkligen varit större än jag trott på förhand. Visst, det finns mycket lägenheter, men vill man har någorlunda standard så vill mäklarna att man ska skriva kontrakt över ett år. Så efter 4-5 dagars letande lyckades jag äntligen hitta en mäklare som kunde tänka sig att göra ett undantag; dock var dealen att de ville ha hela hyran i förskott. Nästan 60 000 svenska kronor för 4,5 månad – men i brist på annat så var det bara att acceptera. Att bo på hotell skulle bli dyrare och när man i några dagar bott på ett riktigt inrökt kinesiskt hotell med icke engelskspråkig personal vill man så fort som möjligt därifrån.
Har dock kommit undan hotellbiten för några dagar nu då jag träffat på en landsman som snällt nog inhyserat mig i hans lägenhet. Blir lite pendling till och från kasinon, men allt är verkligen bättre än att bo på de mer genuina kinesiska hotell som i regel är alternativet om man inte vill lägga riktigt mycket pengar.
Spelmässigt har jag kommit igång med knegandet på riktigt nu i alla fall. Resultatmässigt är det väl ingen succé: jag ligger lite plus efter fem dagars grind, men inte så mycket som jag förväntat mig. Har tydligen blivit lite tuffare motstånd på senaste tiden enligt de grinders jag träffat här. Det positiva är dock att det är fantastiskt roligt att spela. Maken till underhållning som borden bitvis bjuder på har jag sällan varit med om. Borden består av en blandning av kineser som har minst sagt annorlunda beetenden kring bordet (klippa tånaglar och rapa högljutt) och turister från diverse udda platser som är här för att ha roligt. Så man sitter konstant med ett leende på läpparna oavsett hur dagen slutar.
Det lutar dock åt att jag kommer lägga det mesta av spelet på nätet under veckorna då värdet inte är så bra, och sedan lägga krutet på helgerna då det flödar lite mer pengar i stan. Lovar att bli bättre med uppdateringar så fort jag får min lägenhet och Internet!

Dag tre i Macau har inletts och jag har fortfarande inte hittat någon lägenhet. Som många andra stora idrottsmän börjar jag uppleva hotelldöden. Så i desperation åker jag runt med diverse mäklare i stadens mer suspekta områden. Oerhört intressant hur en fräsch 3:a centralt ibland kan vara billigare än en skabbig 2:a i ”hoodet”. Handlar bara om hur mycket mäklaren ifråga tror han kan blåsa den stackars förvillade västerlänningen. Hoppas på att hitta något idag då jag ledsnat på detta hotell i vilket fall och kommer att checka ut vad som än händer.
Kvällstid har jag börjat rulla igång med spelet lite försiktigt. Två inköp upp såhär långt vilket är helt okej då jag bara spelat 5-6 timmar. Generellt kan man säga att kasinospelandet går i passivitetens tecken här i Macau. Såväl spel som rökning sker nämligen på detta sätt. Spelmässigt limpas allt från A-A till alla kort i samma färg, vilket skapar ett intressant klimat. Om spelarna någonsin höjer så kan du direkt placera dem på en hand och därmed gå ut på jakt. Därmed så har också större delen av förtjänsten hittills kommit då jag synade en stackares A-A med 5-3o och plockade av en kille 1,5 inköp med floppad triss.
Rökningen är dock ett problem då hetaste accessoaren här nere är massivt cancerdoftande rökmoln. Att sitta bredvid två kedjerökande kineser är en utmaning så stor som någon och leder ofta till att man tappar koncentrationen efter ett tag. Om någon har något tips på gasmask eller byggfläkt man kan använda för att undvika detta gissel så är ni mer än välkomna att dela med er!

Varför är det så svårt att applicera det klassiskt svenska prestationsperspektivet på poker; att kunna säga att 44:a av 75 är ett bra resultat? Tyvärr så gäller andra regler i denna sport och därmed så är resultatet ett gravt misslyckande. Särskilt med tanke på motstånd och förutsättningar…
Startfältet i turneringen på Malta bestod av 60 % bakfulla norrmän och 35 % italienare och malteser. På förhand låter det inte som en omöjlighet att navigera sig igenom denna brokiga ansamling, men har man en av de dagarna då man likt en blodhund sniffar sig fram till felbeslut efter felbeslut så är det knepigt. Jag valde konstant att tänka ett varv längre än mina motståndare. Nu säger jag inte det för att påstå att jag är bättre, i själva verket så är det oerhört stort misstag i poker. Ska bjuda på en hand för att illustrera problematiken, och för att ni ska kunna håna mig i kommentarsfältet.
Jag har spelat ganska tight och höjer utg+1 med Q-Q till 575 (blindsen är 100/200). Alla foldar ganska omgående fram till BB som är en spelare som är helt ny vid bordet. Han har satt sig ned med en ganska diger markerstapel med ganska mycket små valörer. I övrigt bär han en klassisk pokeroutfit med lurar och solglasögon och ger ett intryck av att vara bekväm med markerna. Min analys är i alla fall att spelaren ifråga verkar kunna veta vad han håller på mig trots hans italienska.
Han synar i alla fall preflop och jag sitter då med 5 500 bakom. Floppen kommer 4-5-8 regnbåge och min motståndare funderar en liten stund, varefter han beslutar att ställa mig all-in, vilket är en överbet på över 5 gånger pottstorlek. Kod röd på hjärnkontoret och jag börjar försöka analysera situationen utifrån min tidigare premiss. Om han är en duktig spelare ser jag inte många händer han kan göra ett sådant överställ i potten med. Jag kan gilla det spelet med set alternativt en komboträff där han har 6-9 outs (7-7 eller 8-6 exempelvis) om han sätter mig på ett överpar med min höjning i tidig position. Jag har svårt att se att han ska göra spelet med ett par, så tillvida det inte är A-A, vilket också är ett intressant spel i så fall. Ju mer jag tänker desto säkrare blir jag på att om mannen ifråga är vid sunda vätskor så har jag som bäst 60 %, och att syna 5 500 och turneringen för detta känns kallt. Stolt som en nybliven elevrådsordförande visar jag bordet min sjuka läggning och spelarna tittar på mig som om jag vore förståndshandikappad. Han som ställde visar glatt upp ”nöthanden” 9-5o för andraparet.
Min grundläggande felanalys ligger väl i att jag trodde att det rådde lite tankeverksamhet bakom hans kolsvarta Prada-brillor. Nu visade sig att det ekade betänkligt där bakom och fortsättningsvis gjorde han allt för att visa upp sina mentala håligheter. Vad turneringen beträffade så avslutades den ganska kort därefter med en tveksamt spelad A-K.
Flygplansstolar och rullband passerar som i revy. I munnen har det skapats ett mikroklimat som inte är mycket värre än det som existerar i de välgödda heltäckningsmattorna man normalt hittar på kasinon. Kroppen värker och jag börjar på fullt allvar fundera på om de beryktade blodpropparna man kan få i benen kanske rent av satt sig i min skalle.
Något dygn efter uttåget ur turneringen är jag inne på min 3:e flight och min 18:e flygtimma. Beslutet att bortse från sömnbehovet för att förbättra chansen till att hitta en vettig dygnrytm vid ankomst börjar kännas helt sinnessjukt. Att jag dessutom överhuvudtaget gick med på att skicka iväg mig själv på denna flygrutt känns nästan brottsligt. Dagens flygning som jag på förhand trodde var Malta-Dubai-Peking-HongKong bjöd dessutom på ett överraskningsstopp på Cypern. Sådant gillar man ju verkligen då högtalarrösten som myndigt talar om för en att stänga av all teknisk utrustning vid start och landning börjar bli lika irriterande som Bosse Pettersson (icke-fotbollsintresserade kan sluta sina funderingar här).
Flygmaten har dessutom blivit sämre vartefter då jag gått från att äta Emirates prisbelönta mat med silverbestick till att slafsa i mig kycklingkorv med Air Chinas plastverktyg. Komforten har även den gjort samma resa. Skriver väl främst detta inlägg då jag börjar bli osäker på om jag överhuvudtaget kommer överleva denna mardrömsresa; det känns som jag kan lämna ett litet sista avtryck innan jag faller ihop i någon gate eller terminal med konstig benämning…

Att jag befinner mig här beror på att Pokeridol bjudit mig på ett inköp till Malta Open för mitt mångåriga spel på sviten. Vi är ett gäng spelare från Skandinavien, främst norrmän, som bor här på Hilton där turneringen spelas. Inbillar mig att jag ska ha en ganska bra chans att vinna, speciellt med tanke på gårdagen.
Det var nämligen så att Pokeridol anordnat en kryssning för alla deltagare. Problemet var bara att vi skandinaver har en speciell relation till just kryssningar. Det räcker ju med att ta valfri båt mot vårt bastubadande grannfolk för att inse vad vi nordbor menar med en kryssning. Det ska helt enkelt inmundigas hiskeliga mängder alkohol på de mest spektakulära sätt. Mycket riktigt så gick vår lilla tripp runt ön i samma anda. Lägg därtill begreppet fri bar så kan ni kanske ana hur gårdagen såg ut. Ett fullkomligt kaos av glada, raglande norrmän som på fullt allvar trodde att jag skulle förstå vad de sa.
Jag höll dock en låg profil då jag vet vilken usel pokerspelare jag är på bakfyllan. När vi väl stiger av båten är så gott som alla vansinnigt onyktra och jublar vid beskedet att det står 25 helrör och väntar på oss på en nattklubb. Jag inser att jag ändå måste hålla god min och låtsas att jag faktiskt är en trevlig gutt som gärna tar en skål med mina grannar. Jag följer med och suger pliktskyldigt i mig två drinkar innan jag diskret smyger tillbaka till hotellet för en god natts sömn.
Här ligger alltså min trumf inför dagens spel. Jag har sett några av  normännen på hotellet idag och jag kan inte riktigt påstå att de ser ut som vinnare. Själv har jag laddat med en näringsriktig frukost vid hamnen och några timmar i solen. Dessutom blir det ett squashpass innan turneringsstart så jag tror att jag kommer känna mig riktigt fräsch.
Lovar att ge en uppdatering kring hur det går om jag fortfarande är kvar till dag två.
/Robin

Jag heter Robin Backström och är professionell pokerspelare sedan 5 år tillbaka. Nu tänker ni säkert att jag bara är ännu en osnuten tonåring som kammar in miljoner varje månad och gärna vill visa upp det för så många som möjligt.
Jag vill påstå att min historia är en annan.
Min karriär började i onlinepokerns guldålder då det räckte med en påse sunt förnuft och en artikel av Glimne för att göra fina pengar. Dock började jag ganska tidigt jakten på att försöka bränna mina oförtjänta pengar på diverse resor och onödiga prylar. Efter det första året började det dyka upp spelare som faktiskt visste vad de höll på med. Genast var det uppenbart att jag inte riktigt var så bra som jag själv trott. Resultaten blev därefter och ska jag vara helt ärlig har de senaste 3-4 åren i mångt och mycket varit en kamp. Dels när det kommer till att utveckla mitt spel och dels när det kommer till att förvalta pengarna när de väl rullat in. Så vid den senaste krisen i somras då jag återigen började närma mig en eventuell gulning bestämde jag mig för att göra något radikalt.
För att få ordning på min usla money management samt att få känna lite större ansvar när jag spelade beslutade jag mig för att bedriva mitt spel i bolagsform. Jag gjorde en ”affärsplan” där jag begränsade min lön och skapade ett vinstdelningssystem som kändes attraktivt. Sedan gick jag ut till mina vänner och erbjöd dem att köpa aktier. Förvånande nog var de allra flesta intresserade och vid bolagsstarten hade vi en bankrulle på $13 200.
Denna bolagsstart skedde den 1:a september och sedan dess har mycket hänt.
Första månaden blev en succé då vi plussade över $10 000. Därmed började jag också propagera för att ta projektet till nästa nivå. Jag hade nämligen månaden tidigare varit i Macau på en semesterresa och jag gillade verkligen staden men framför allt så gillade jag värdet vid pokerborden. Jag förespråkade för mitt bolag att bästa sättet att göra business var att sätta mig på ett flyg till Macau. Självklart så tvekade inte mina goda vänner en sekund att skicka mig långt långt bort med en enkelbiljett som någon form av avancerat sociokulturellt experiment.
Därför sitter jag nu på ett slitet café i Västervik i väntan på resan Västervik-Stockholm-Malta-Dubai-Peking-HongKong. Mannen som serverade mig kaffet lade märke till min Pokeridol-jacka och undrade om jag spelade poker.
Vi började prata lite och då visade det sig att han själv varit i Macau.
Lite oroande att han beskrev det som farlig plats och avlutade med just orden ”Man ska passa sig!”. Får se om min lätt blåögda syn till människor, Macau och spel i allmänhet kommer att bevaras under detta äventyr. Måste dock avsluta nu då jag inte tänker låta en otålig Swebus hindra min fortsatta resa. Återkommer i nästa inlägg kring hur jag kunnat boka in en så ytterst besynnerlig färdväg. Hoppas ni vill följa mina äventyr i Macau och kommentera gärna så kommer jag att svara så ofta jag hinner!