Författare: NPPA87

”Blod svett och tårar”. Det är ungefär så man beskriva en vardag hos en pokerspelare på medel-nivå. Inte ett öga är torrt innan man kan raka in de stackars slantarna från netteller i slutet av månaden.
Upp och ner, ner och upp.. ”Spelade jag rätt? Spelade jag fel? Borde jag ha höjt istället för att syna? Skulle jag ha checkat river – skulle jag ha checkat turn?”
Där har ni en inblick i vad som försigår i min hjärna under tiden man försöker vinna ihop sitt levebröd. Det är inte alltid livet går som på räls som yrkesspelare.
Missförstå mig inte. Jag klagar inte – jag trivs verkligen med det jag gör och jag skulle inte vilja ändra på någonting.
Men ibland är svängningarna jobbiga och det tar på psyket.
Ta denna månaden t.ex. Jag brukar alltid göra en analys av mitt spel, månad för månad och jag tänkte ni skulle få ta del av den idag,
Det började ganska bra och jag plussade några tusen dollar första veckorna. Mitt spel klockade och allting gick ordentligt uppåt; både humöret och plånboken.
Innan jag visste ordet av gick jag rakt ner i ett mörkt, mögligt, stinkande hål. Hålet var hjärtlöst och hade som uppgift att förgöra mig. Mitt spel sviktade REJÄLT och jag backade 7000 dollar på bara några dagar. Närmre bestämt ca 45000 kr! (Jag har inga exakta siffror framför mig eftersom min pokertracker krånglar – men mellan tummen och pekfingret så stämmer det.)
Jag tog en paus från spelet och analyserade mina förluster. Tiden ifrån spelet hjälpte och jag lyckades täppa till mina tillfälliga luckor. Jag kom fram till att större delen av förlusterna kom ifrån dåligt tålamod och lack på koncentration. Hur oproffsigt är det!? Hur kan man sätta sig och slarva bort 40 papp? Sjukt!
Jag tog tag i mig själv. Mitt manliga ego lade jag åt sidan och gick ner i nivå, för att undvika misär. Jag skärpte mina pokersinnen ordentligt och gav mig själv en väckarklocka – SLUTA TILTA NPPA87!
$0.5-1 grindningen gjorde susen både för självförtroeendet och plånboken. Jag började långsamt hämta tillbaka mina tidigare förluster.
När jag spelar mitt a-spel är jag grymt vass och det fick pokerstars-grindarna bli varse om.
En efter en jag åt upp de stackars HU-lirarna på $0.5-1.
På ca nio dagar vann jag tillbaka alla $7000 plus lite till.
Men rågad rygg och betydligt mer luft under vingarna har jag tillbringat de senaste dagarna på Primas $2-4 bord. Koncentrationen har varit på topp och kulorna har rullat på som de ska.
Mina pokersinnen har skiftat mellan och istället för och .
Grinda, grinda, grinda är ord jag tilltalat mig själv i stället för; skotta, skotta, skotta..
Jag besegrade det svarta hålet tillslut. Idag är det den 25:e och jag uppskattar mina vinster denna månaden runt 45 000 kr. Ingen rekord-månad kanske, men med tanke på min sjuka downswing är jag hur nöjd som helst.
Nu är det bara att se till att jag håller samma tempo. Gärna i resten av karriären om det så vill.
I morgon bär det av på hockeycup. Vi ska spela skoda-cup och kommer att tillbringa hela helgen i en kall ishall i södra Värmland. 3 matcher på 3 dagar väntar och det kommer nog inte finnas varken ork eller tid till något pokerspel de närmsta dagarna. Det kan vara behövligt faktiskt. Det har blivit ganska mycket de sista dygnen.
Jag skrev i något tidigre inlägg att jag och min sambo skulle till sthlm för att umgås med gamla vänner och shoppa i den föregåeende helgen. Resan fick ställas in då min kära flickvän insjuknade rejält i hög feber. Ett tag var det riktigt illa och jag blev lite orolig. Som tur var så blev hon bättre men det blev dessvärre ingen Stockholmsresa. Det var synd, för det var verkligen något både jag och hon sett fram emot.
Men vad är resor och lyx jämfört med hälsan?
Ha det så bra, så hörs vi snart igen. Förhoppningsvis med 3 vinster bakom öronen.
//NPPA87.

I vanlig ordning kliver jag upp kl 10.00 för att ta en kopp kaffe, medans jag skummar igenom etern efter händelser och nyheter i världen.
Aftonbladet, Firstpoker, Expressen och Highstakesdb är sidor jag måste titta på VARJE morgon. Det har nästan blivit som en manisk cermoni och jag tror starkt på att något hemskt skulle hända om jag mot förmodan skulle skippa den någon morgon.
Som jag skrivit tidigare så förespråkar jag att det är viktigt att försöka hålla någon som helst struktur på ditt liv, även fast du jobbar med poker. Ritualer och social anpassning är för mig viktigt. Det är därför jag går upp så pass ”tidigt” som kl 10.00.
Ni kanske skrattar när ni läser detta, med tanke på min skeva idielogi. Men 10 är skapligt tidigt när du inte kommer i säng före kl 04.00 någon natt.
Efter att ha gnuggat John Blund ur ögonen med hjälp av flera liter koffein traskar jag halvt vaken ut till postlådan. Till min glädje hittar jag en ny utgåva av Firstpoker mellan alla kväljande ”fönsterbrev” (räkningar).
Tidningen pryddes av Gus Hansen och innehöll många intressanta reportage. Speciellt en givande intervju med Patrik Antonius. Jag har stor respekt för honom både på och utanför borden.
Efter att ha lusläst tdningen slog jag mig ner för att fortsätta mitt $0.5-1 grindande på Pokerstars.
De senaste dagarna har gått ypperligt och jag har spelat zen-poker. Allt jag har gett mig in på har fungerat. Bluffar, hårfina nersyningar och alla coinflips har varit på min sida, (ta i trä).
Sen jag skrev mitt senaste inlägg har jag plussat i runda slängar $4000. Det bästa är att varena cent kommer från $0.5-1! (40 fulla inköp).
Även denna session började bra när jag givmilt tilldelades AA på knappen redan första handen. Som vanligt så var det NLHE – Headsup som stod på schemat.
Jag möter en okänd själ från Kanada. Vi har båda har prick $100 framför oss.
Jag höjer mina raketer till $3 och till min glädje svarar han med en kaxig $tia.
God morgon NPPA87!
Eftersom jag inte har någon som helst koll på fienden i centrum väljer jag att spela essen snabbt och gör det till $30. Han visar mig ingen respekt då han snabbt skjuter in varenda stackars dollar han har kvar. Jag synade självklart snabbt. Han har AK off, och mina ess står sig bra. Bra start på dagen? Hmm.. Kan tyckas!
Han skriver ”sick” i chatten och laddar snabbt upp med $100 nya. Den tidiga smällen verkade tilta honom och han höjer, höjer, höjer och höjer.
Jag får inga som helst spelbara kort och min stack krymper lite till $170.
Med K9 ruter höjer jag från knappen till $3. Kanadensarn fortsätter att vara jävlig och 3-betar till $11. Jag bestämmer mig för att ta en flopp, då han kan ha vad fan som helst med tanke på hans överväldiga, aggresiva spel.
Floppen kommer Q79 regnbåge. Han betar $16 och med mellanpar måste jag ta en syn. Jag vill inte höja här för att åka på en 4-bet. Då sätter jag mig i en svår sits. En syn känns given.
Turn är en tia och han fortsätter med sin oselelektiva aggresivitet och slänger ut $22. Beten känns svag, eftersom den är ganska liten i förhållande till potten. Återigen synar jag.
Han har $80 kvar.
Rivern kommer med en betydelselös 2:a. Fienden tänker en stund och går sedan all in för sina resterande slantar.
Vad hade ni gjort i denna situationen? Hur uppfattar ni handen? Vad kan han ha?
Jag tycker att han har spelat handen alldeles för hårt för att det ska finnas någon logik.
Han känns svag och efter lite dividerande i min hårt arbetande pokerhjärna kommer jag fram till att jag har bästa handen. Fråga mig inte varför. Jag bara vet det.
Jag synar och han visar upp 34 off.
Potten blir på $260. Jag tackar och tar emot.
10 händer senare plockar jag honom på $100 till när han går allin preflop med sina nior mot mina knektar.
Surt lämnar han bordet.
Efter det får jag inte så himla mycket action. Jag vinner några fina potter dock och sessionen slutar runt $600 upp på ca 4 timmars spel.
Senare på kvällen blev det 2 timmars hockeyträning. När jag kom hem var jag för trött för att ta ett ”nattpass” och bestämde mig för att komma i säng tidigt för en gång skull.
I morgon ska jag till stan för att inhandla nya vitvaror till tvättstugan. Jippie! Finns det något roligare än att lägga sina vinstpengar på sånt?
De som inte hajade sarkasmen i meningen ovan kan genast sluta läsa min blogg…
Jag hoppas och tror att även mitt nästkommande inlägg kan innehålla en vinstsession.
Allt gott, NPPA87.

Med ett klassiskt tänk i blicken och en hyperalert hjärna, satte jag mig igår kväll ner för att göra det jag lever på; ta pengar från fiskar på internet. Kvällen slutade $2000 upp på ca 5 timmars spel och jag kände igen mig själv för första gången på länge.
Tilten var flera hektar bort. Koncentrationen var på topp och analyserna satt klockrent. Felbesluten var som bortblåsta medans ett analkande lugn återigen spred sig över min tidigare ”fram och tillbaka bankrulle”
 
$2000 i sig kanske inte är några Durrrr-summor, men sättet jag vann dem på var mer positivt än att vinna $15k i vanliga fall – jag spelade mitt A-spel!
 
Som jag nämde i mitt förra inlägg så skulle ju det här vara en form av en nystart. Med detta i bakhuvudet kapade jag av mitt ego, svalde min stolthet och öppnade upp pokerstars för att bokstavligt talat GRINDA.
No Limit Texas Holdem – Headsup är min starkaste gren. (I varje fall om man ser till mest inspelade kronor). Mina vanliga nivåer, så som $3-6, $2-4, kastade jag inte ens blicken åt, utan satte mig ner på tre $0.5-$1 bord.
Att vinna $2000 (20 fulla inköp) på den nivån på 5 timmar spel är ett mer än godkänt resultat.
Det är just därför denna vinstdagen var skönare än andra.
 
Det började dock inte bra. Efter 20 minuters spel hade jag backat 2 inköp ($200).
Fast händerna blev förlorade pga utdragningar, som för mig är bättre än att tappa potter på dåligt spel.
 
Eftersom det var ganska länge sedan jag spelade på den här nivån så hade jag ingen koll på någon av lirarna, som törstigt satt och väntade på fisk.
Till följd av denna okunskap fick jag sätta mig ner på första bästa fullinköpare. Jag möter aldrig några som köper för mindre än 100bb. Jag förespråkar deepstack-poker, och mer eller mindre avskyr mini-inköpare.
Vad säger ni om detta? Föredrar ni att möta djupa stackar eller motsvarande? Det skulle vara kul att höra lite åsikter om den frågan. Säg gärna vad ni tycker..
 
Fienden var från staterna och hade runt $150 framför sig. $150 som jag ivrigt planerade att stjäla.
 
Det händer inte mycket de första minuterna. Skaplig standard-headsup; raise, cb, fold ungefär.
Efter några småvinster hade jag spelat upp mig till $120, då jag tilldelas QQ i bb.
Rituellt och hastigt höjer knappen till $3. Självklart ska jag 3-beta mina kvinnor här och väljer att göra det till $10.
Amerikanen synar snabbt.
Floppen kommer J86 med 2 ruter.
Jag slänger ut en standard fortsättningssatsning på $14. Han tänker en kort stund och svarar därefter med att säga $38.
Han kan ha precis vad %&¤ som helst; en naken knekt, färgdrag, set, 2 par, stegdrag, iskall bluff osv.
Jag tror med största sannolikhet att min hand för närvarande är bäst, och ser ingen anledning till att inte ställa in resten av pengarna.
Han synar snabbt och visar upp AJ.
Jag hinner inte ens tänka klonk, innan turn vidrigt ska para bordet med en äcklig J.
Potten blir på $240 som amerikanen kan bränna på hamburgare och chilifries.
 
Utdragningen stör mig inte. Mitt nya jag har lovat att inte tilta och jag laddar snabbt upp med 100 fräscha dollar.
 
Sakta men säkert äter jag mig tillbaka, med hjälp av åtskilliga bluffar och vågade värdebetar. När jag spelar mitt A-spel så är jag faktiskt grym på marginella värdebets. Det är en av mina starkaste sidor som pokerspelare.
 
Jag har jobbat upp mig till $150 igen innan nästa smäll kommer.
Återigen är det två röda damer som får stå för misären.
Jag höjer på sedvanligt manér till $3 från knappen och Don King på andra sidan bordet mopsar inte helt oväntat upp sig med en återhöjning till $11. Vi har spelat i ungefär 40 minuter och han har 3-betat var 8:e hand i princip. (I alla fall om jag kan lita på min pokertracker)
Jag bestämmer mig för att spela mina damer snabbt och slår återigen om till $31. Jag har spelat honom hårt preflop hela kvällen och jag väntar mig inget annat än ett ställ med alla händer över medel.
Till min förvåning så kallsynar han bara.
Synen oroar mig. Jag hade mycket hellre sett en allin. När han synar 4-beten så vet jag inte riktigt vart jag står. Han kan mycket väl spela kungar eller Ess på det viset.
Men han känns inte som någon vidare trixig spelare, så jag förmodar att han bara är trött på mina frekventa höjningar och bestämmer sig för att ta en flopp. AK är ungefär den enda handen jag helt räknar bort. Att ta en kallsyn med AK i den här situationen är som att ta ekonmiskt självmord. Min handrange är långt ifrån höga par och det vet han om.
Hmm.. Vad kan han ha? Hur skulle ni tolka hans kallsyn på 4-beten?
Jag tror att nävar som AJ – AT, eller kanske AA-KK, som jag nämde tidigare är troliga händer. Även ett lågt till medelhögt pocket. 
Floppen kommer 779 med 2 hjärter. Floppen är bra för mig.
Mr Amerika checkar och självklart måste jag beta. Potten är på $62 och jag har ca $100 kvar. Att beta runt pott här tycker jag är ett dåligt spel. Det visar min fiende att jag är totalt bunden till potten och utelämnar alla möjligheter för bluffar från hans sida.
Har han mig slagen så har han. Det finns inte en chans att jag lägger mig i den här potten. Har han dragit ut mig, så är det inget att be för. Har han ett högre par så lyfter jag på hatten för ett bra spel.
Jag väljer att lite fiskigt beta $31 igen. Den lilla beten kan indikera svaghet och har jag tur så spelar han tillbaka på mig med en total miss.
Han tänker en stund och höjer sedan allin.
Jag synar självklart och min preflopanalys visar sig vara rätt. Han har AT hjärter.
Hans 12 outs visar ingen barmhärtighet utan uppenbarar sig på rivern med ett sjungande spader A.
Jag tycker att jag spelade handen bra och ångrar inte något.
Efter den handen vände det. Jag vann 5 st $200 eller högre – potter på mindre än 20 min. Kvällen fortsatte från denna stund i samma tempo och jag fullkomligt krossade allt och alla som stod i min väg.
Kl 04.00 stängde jag ner min laptop med ett belåtet och lättat leende. Det var så himla skönt att känna igen sig själv på borden igen, att ni aldrig kan tänka er. En sten släppte från bröstet och den brinnande elden i i hjärnan slockande sakta…
Hoppas nu att mitt stabila spel håller i sig..
På Fredag bär det av mot Stockholm. Jag ska hälsa på en gammal polare och hans sambo. Det ska bli trevligt. Shopping, kultur, nöjen och dyra middagar har han lovat. Stekare som han är så tvivlar jag inte en sekund på löftet.
Hehe. Han är en skön lirare och det ska bli kul att besöka honom i hans eget
Jag vill även passa på att tacka Viasat sport för deras tidiga julklapp till männen.
VIASAT HOCKEY. Sjukt, vilken nötkanal!! Häromdagen visade de gamla VM-Matcher och jag satt som lyrisk framför burken.
Min sambo däremot skulle nog hellre se att denna mirakelkanal havererade. I vissa stunder kan jag bli okontaktbar när jag tittar på sport.
Populärt? Nja, inte om du frågar henne.
Ha det gott nu så länge så hörs vi av..
//NPPA87.

Ni som har följt min blogg, vet ju hur dåligt det har gått för mig på slutet, och rehab för mig är att lugna ner mig några dagar och ladda batterierna, för att sedan förhoppningsvis komma ut starkare och hungrigare till min nästa sesssion.
Under vilan bygger jag upp en sorts känsla inom mig. Känslan som jag brukar ha innan jag vinnner stort – under en längre tid. Det är en känsla av inre lugn och harmoni blandat med ett ihärdigt självförtroende.
När jag känner mig så här så vet jag att jag kommer spela mitt A-spel. När jag spelar mitt A-spel är jag en svår motståndare. En aggresiv antagonist som alltid mixar upp sitt spel och sätter myror i skallen på mina fiender. 
Jag har bestämt mig! Jag ska aldrig slå mig ner för att grinda utan att vara berikad med denna känsla. Inte ens en enstaka gång!!!
Varför ska jag tvinga mig ut på etern för att spela ihop pengar om det inte känns rätt?
Varför ska jag ge Prima-nätverkets nötgrindare $2000, för att mina tankar är någon annan stans? Det är ju fullständigt vansinne!
Vad spelar det för roll om jag spelar 6 timmar om dagen, otåligt och vårdslöst om jag backar? Är det inte bättre att korta ner sessionerna för att ge mig själv de bästa förutsättningarna?
Jo, självklart är det så NPPA87, tänker ni – och jag kan inte göra annat än att hålla med er.
Nu är del slut på gåvorna Prima, Full Tilt, Stars, Ultimate Bet och alla andra rakemiljonärer.
Jag ska inte ge bort så mycket som en enda cent till pga dåligt och okoncentrerat spel.
Det har ni mitt ord på!
Jag är verkligen laddad nu. I morgon ska jag slå upp laptopen för att skapa total och fullständig förödelse över allt och alla, som ens vågar ställa sig i min väg till de heliga dollarna!
Det känns som en nystart och jag är hungrigare än någonsin.
Världseliten har en tendens att jobba sig ur svackor, utan den minsta tillstymmelse till tilt.
Moneymanagment, sinneskontroll och en jävla vilja är några av de få faktorerna som har tagit dem dit. Självklart även ett hårt slit bemängat med en mängd talang.
Det är just de medverkande krafterna jag ska jobba på resten av veckan. Skit samma om jag backar några tusen, men jag kan lova att inte en enda tusenlapp ska gå förlorad för att jag är tiltad, inte koncentrerad etc.
Jag återkommer senare under veckan med resultat.
Håll i hatten etern. I morgon ska det grindas!
Allt gott. NPPA87.

Jag har spelat så dåligt de sista dagarna att det skrämmer mig själv.
Ge vilken ammatör som helst 2 kort, och han kommer förmodligen att rensa mig.
Har ni hört talas om en ”payoff-waizard” någon gång?
Det är en pokerspelare som har en tendens att betala av sina motstånadare på rivern fast han vet med största sannolikhet att han är slagen.
Slår du upp ordet i ett lexikon, så kommer NPPA87 upp som definition.
I alla fall om du ser till mina senaste dagar av pokergrind.
Jag har spelat så fruktansvärt okoncentrerat och utan tålamod.
Jag har inte en aning varför. Suget för spelet har funits där som vanligt, men när jag väl slår mig ner för att nöta lite, så blir jag rastlös, vårdslös och allmänt pinsam. Det är nästan så att jag skäms över mig själv när jag avslutar spelpassen.
Hur som helst så måste jag verkligen ta en paus på några dagar och lugna ner mig lite.
För om det fortsätter i denna förlusttakt, så kommer jag att få plocka spik på det lokala sågverket om jag ska ha råd till föda och räkningar.
Jag kan återberätta lite händer ur min senaste session.
Det började faktiskt ganska bra och jag lyckades ackumelera lite pengar, innan handen genast skulle vända för att spotta mig känslolöst i ansiktet.
Prima har ganska slö trafik på headsupborden, så man får ta tillfälle i akt så fort det sitter någon stackare och häckar.
I väntan på mina headsup-offer, så fick jag sitta och nöta lite $1-$2 6-max NLHE.
Jag slog upp 3 bord och köpte som alltid fullt ($200). Jag hatar att spela cashgame med lite pengar. Det utelämnar utan dröjsmål tillfällen för moves och skicklighet. I alla fall i mitt tycke. Vissa spelare är duktiga shortstackslirare, men det är inget för mig!
Redan hand nummer 1 får jag i BB 6T i hjärter. En näve som självklart ska spelas. Om det inte skulle bli 3-betat förstås, som nu mer är regel än undantag på alla bord över 0.5-1.
Utg höjer till $6. Spelaren är för mig ny, och jag har ingen som helst koll på denne. Alla slänger och jag synar bara.
Floppen kommer KT4 med 2 ruter. Jag checkar rituellt till preflop höjaren och han smäller av en salva på $14. Jag funderar en sväng och synar sedan. Ser inget värde i att höja, eftersom han mkt väl skulle kunna ha en kung, samtidigt som han förmodligen skulle 4-beta om han hade någon form av kombodrag. Typ AQ ruter.
Turn kommer en betydelselös 4 och jag checkar återigen.
Den okände nissen tänker en stund och betar sedan $26.
Han kan mycket väl ha en K, men han kan även beta med drag eller helt tom. Det har blivit lite av en trend att beta alla gator heltom på prima. Jag synar.
Rivern levererar ännu en 4, så nu ligger det en triss på bordet. Jag checkar en tredje gång och fienden lägger ut en underlig bet på $12 i en pott på $80.
Hmm. Nu är jag säker på att han inte har en kung eller bättre.
Jag kan aldrig förmå mig tanken att han skulle göra en sådan postoak-bet med någon starkare hand i den här situationen, eftersom jag mycket väl kunde ha en K.
JJ eller QQ är möjliga händer, och då har han faktiskt spelat rivern exeptionellt då han förmodligen sätter mig på just en tia.
Jag kan ju inte göra något annat än att syna. Han visar upp 78 off och jag tackar honom för det. Han spelade handen ganska standard fram till river, där han plötsligt får hjärnstillestånd i mina ögon.
Det finns ju ingen chans att jag lägger något par efter den beten, med tanke på pottens storlek.
På ett annat bord tilldelas jag utg, QJ spader. Utan att ens tänka efter höjer jag snabbt till $7. Alla slänger fram till knappen som envisas med att syna. Knappen är från frankrike och käkar förmodligen Brieost och dricker rödvin i takt med grindningen. Han har ca $180 framför sig. 
Han är en tight, lite vek spelare som jag har ett par 100 händer mot.
Flopp: AT8 regnbåge. Ingen monsterflopp, men dock inte skräp heller. Jag lyckas iaf med att floppa dubbla hålpipor.
I hopp om att plocka hem pengarna redan här betar jag standardmässigt 77% av potten. ($12). Han synar. Synen säger inte mycket. Han kan ha ett drag, ett A eller mellanpar.
Redan innan turn uppenbarar sig bestämmer jag mig för att skjuta på den gatan också, om något ofarligt kort kommer.
Turn: Spader 4.
Det var ett bra kort för mig, eftersom det gav mig ett färgdrag att lägga till på ”outslistan”. Självklart måste jag beta. Har han ett A kommer han säkert att syna. Skulle han ha floppat ett set så måste han höja mig nu, eftersom brädan börjar bli väldigt dragig. Alla underpar till esset vet jag att han kommer att slänga här. Även ett drag, så som J9 etc.
Jag slänger ut en ganska tung bet på $29. Återigen synar han bara.
Med tanke på hans veka spelstil så känner jag mig ganska säker på att han har ett ganska svagt A. Någon form av A7 suited eller AJ. 2 par hade han höjt med på floppen i rädsla att bli utdragen.
Rivern blankar med en illaluktande, harmlös ruter 2.
Hmm. Vad göra? Ska jag ge upp potten till fransosen? NPPA87 är inte känd för att släppa potter och jag börjar ögonblickligen analysera hur jag ska kunna plocka hem potten.
En vanlig standardbet på $55 tror jag inte jag kommer någonstans med här. Synade han turn med någon form av ett A så kommer han även syna rivern.
Men ändå känns han svag. Som han för övrigt gör i de flesta potter han spelar.
Checkrasie är inte att tänka på, då jag vet att han checkar ner AJ och sämre bakom.
Jag bestämmer mig för att överbeta potten med en all in för $120. Överbeten är ett vapen jag ofta använder mot fiskar när jag vill ha betalt med en bra hand. Förhoppningsvis har Seanpierré från paris varit uppmärksam på detta.
Han tänker i en hel minut och skriver sedan ”AQ…nh” i chatten innan han slänger.
Jag älskar tight/veka spelare!
Senare lyckas jag med konststycket att vinna en pott på $600 med J hög!!
På floppen 428 med två hjärter hamnar jag på något sätt allin med JT hj. Killen jag är allin mot har mina $300 täckta, och är en hyperaggresiv spelare från vår kära huvudstad.
Turn och river levererar båda två svarta A.
Jag hinner inte ens skrika ”fan” innan jag får se att han vänder upp 36 hj för lägre färgdrag med hålpipa som tillägg.
Klonk tänker jag och flinar ondskefullt.
Efter den handen var det slut på det roliga.
Inom loppet av 25 minuter hade jag förlorat all förtjänst som jag nött i ihop de första 2 timmarna.
Utragningar blandat med en hög av dåliga syner och kassa spel gjorde att även denna dagen slutade närmre $3000 back.
Jag hade tänkt att lägga upp några förlusthänder, men då skulle inlägget bli för långt, så jag får göra det i det nästkommande.
Den här veckan har varit den sämsta på många månader. Får verkligen hoppas att det vänder snart.
Det är inte bara plånboken som tar stryk under förlustperioderna utan även självförtroendet. Kanske har man bara haft flyt de senaste åren och i långa loppet är man inget annat än en mid-level fisk? Så börjar genast tankarna virvla i skallen, när man går i förlustens tecken.
Är det någon som känner igen sig?
 
Allt surt, NPPA87.

Det är stimulerande och spännande.
Men sen finns det stora nackdelar. Svägningarna i plånboken, är och kommer nog alltid förbli det mest påfrestande av dem alla. Ena dagen vinner du $3000 och du går på moln. Andra dagar förlorar du $7000 och humöret sjunker huvudstupa ner till botten.
 
Lika viktigt som det är att skilja på jobb och vardag, är det att koppla bort pokern när du inte spelar. Det går inte att ligga och tänka på händer och potter när du ska sova.
Tro mig, till slut blir du galen!
De första åren när man spelade tänkte jag knappt på något annat, pratade inte om något annat. Ibland spelade man 14-15 timmar i sträck. Det håller inte! Vissa nätter kunde man komma på sig själv slumrandes med laptopen på bröstet.
”Sjukt”- kanske normala människor tänker. Men erkänn; det är många pokerspelare som känner igen sig(?).
 
För att spelet ska gå bra och för att du ska fortsätta vara en vinnande spelare måste du ha struktur på dina sessioner samtidigt som du ska försöka upprätthålla en normal vardag. I varje fall är det så för mig.
Släpp allt som har med poker att göra när du inte spelar. Att analysera sina luckor och brister är självklart en tvungen förteelse, men det kan du göra under sessionens vända. Plocka upp handhistorikfunktionen mellan händerna, och gå noga över vad du kunde gjort bättre, och ta med dig det som du gjorde bra.
 
Missförstå mig inte nu.. Jag skriver inga instruktioner till er läsare. Inte heller är det fakta.
Människor är lika komplexa som spelet i sig, och vissa vinnande spelare kanske har helt motsatta åsikter. De åsikterna kanske är lika mycket rätt/fel som mina.
Men tanken med en blogg är ju att skriva ner sina funderingar respektive upplevelser.
Och det jag har skrivit ner nu är just . Vare sig jag har rätt eller fel!
 
 
Ankomsten hem ifrån Norge blev försenad. Jag och tjejen bestämde oss för att stanna några dagar till och kom hem först igår.
 
I måndags åkte vi till Strömstad med min brors familj. Vackert väder blandat med mysig stämning och bra shopping gjorde besöket till en toppendag. Jag älskar Strömstad. Härliga bryggor och FETA båtar. Kan det bli bättre?
Det enda jag kan klaga på, så är det maten vi åt. Eftersom det inte är högsäsong, så var inte många bra syltor öppna. Istället fick det bli en halvsunkig pizzeria och resultatet var därefter.
 
I tisdags var det dags för match! Sparta Warriors vs Vålerenga.
Det var en riktigt bra match trots att det bara var en träningsmatch. Standarden på den norska elitserien har stigit enormt de sista åren. Tar förbundet bara bort taket för hur många utlänningar du får ha i laget, så tror jag det kommer att bli ännu bättre.
 
Brorsans lag, (Sparta) vann med 4-3. Min äldre broder och hela laget spelade bra. Vålerenga var rätt bleka med några undantag. Mats och Marius Tryggs lillebror imponerade. Kvick, teknisk liten krake.
 
Pokern har gått dåligt de senaste dagarna. $2700 back, närmre bestämt.
Det är lika frustrerande som det är sorgligt. Det som retar mig mest är inte förlusterna i sig, utan sättet jag förlorat på. Utdragningar kan vara helvetiska, det tror jag de flesta tycker(?).
Men håll med om att det är jobbigare att förlora för att du gör dåliga spel och känner dig utspelad.
Precis så har det varit för mig de senaste dagarna och det stör mig.
Jag har mestadels spelat No Limit Holdem-headsup på Fulltilt. Nivåerna har legat mellan $1-$2 och $3-6. De största förlusterna har utspelat sig på $2-4.
 
Det blir ofta att du möter samma motståndare när du spelar headsup. Detta kan både vara på gott och ont, men när du förlorar kan det vara bra att röra på sig. Annars kan det sluta i katastrof.
Just därför tänker jag ta ledigt i morgon för att sedan grinda lite på Prima-nätverket resten av veckan.
Förhoppningsvis vänder det!
Jag återkommer med uppdateringar senare i veckan.
Allt gott, NPPA87.

I fredags kände jag mig lite hängig. Huvudet bultade och jag var mör i hela kroppen. Hypokondriker som jag är började jag genast yrka på svininfluensa. Jag ska stämma aftonbladet tillsammans med alla andra medier för skrämselpropaganda.
Pandemi hit och dit. Jag har slutat med min ritual att alltid gå upp och läsa Aftonbladet på morgonen innan jag startar igång mitt morgonpass med poker. Mäktar inte med alla löpsedlar om nya dödsfall, vaccin och smittvarningar.
Jag tror jag ska låsa in mig i min källare, med endast min heliga laptop till hands. Och där ska jag stanna till svininfluensan är över!
Efter ett febrilt knaprande av värktabletter och soffläge framför US-Open i stort sett hela dagen, bestämde jag mig för att gör något nyttigt med mitt liv. Det var ju trots allt fredag och vi var ju faktiskt på besök hos min bror och hans familj.
Det fick bli en promenad tillsammans med min bror och hans hund. Hunden är stor, kraftig och väger 45 kg. Trots detta är han rädd för minsta talgoxe. Jag tror han lider av borderline eller något dylikt och brukar tjata på min bror att han ska ansöka till ”hundcoachen”.
Efter att ha fått lite luft i i lungorna och syre till hjärnan slog jag mig ner för att jobba lite. Jag hade varken lust eller ro till att nöta mitt vanliga cashgame, så det fick för ovanlighetens skull bli en turneing på Full Tilt. Jag kikade runt lite i turneringslobbyn efter värde och hittade en $50 000 guarenteed-No Limit Holdem med ett inköp på $150.
Jag tror det var ca 550 deltagare med och första priset låg runt $25k.
Med inte allt för stora förhoppningar registrerade jag mig.
Det började bra, när jag efter ca en halvtimme plockar upp 56s i mellan position och höjer till 90, med blinds på 15-30.
Knppen synar medans alla andra slänger. Vi har båda runt startstack (3k).
Floppen levererar 55J regnbåge. Klonk, tänker jag och fortsättningsatsar 75% av potten.
Chansen är minimal att knappen sätter mig på en 5:a här med tanke på att jag spelat skapligt tight och min relativt tidiga possition.
Han kallsynar och turn kommer en obetydlig 3:a.
För att insistera på att jag bara fortsättningssatsade med skräp eller bara överkort, så checkar jag lite fiskigt. Han måste tro att alla par är bra i detta läge och kommer förhoppningsvis att försvara med en bet. Han kan även lägga in en salva om han synade floppen i floating-syfte, i hopp om att jag var tom.
Planen går i lås och han betar 400. I stort sett pott.
Nu måste jag klura ut hur jag ska spela resten av handen. Vad har han? Min instinkt och rutin säger mig att han har en hand som 77 till TT eller någon form av KJ, QJ, AJ osv. Har han någon av händerna kommer han förmodligen inte att syna en checkraise här, men han kommer heller inte att beta vidare på river med en marginal hand. Kanske, kanske med en stark J.
Jag bestämde mig för att att höja redan här. Har han mig slagen så är det inget jag kan göra. Då är det bara att betala av och se dum ut.
Han kan även tro att jag försöker ”sno” tillbaka potten och göra ett move pga det.
Jag slår om till 1100 och han går all in utan att blnka. Jag kan inte göra annat än att syna.
Han visar upp QQ och har 2 outs. Rivern är blank och jag dubblar upp till 6k.
Varför i hela friden han inte 3-bettade preflop har jag ingen aning om, men det kostade honom hans turneringsexistens och det tackar jag för.
Vad glad jag blir att det fortfarande finns några tomtar kvar i dagens hårda onlinepoker.
Efter denna handen flöt det på bra och vid första rasten var jag chipleader med mina väldiga 39k. Average låg på 9k. 
Timmarna rullade på och jag fortsatte att hålla tempot. När vi var 20 kvar låg jag 2:a med 135k.
Det var då fru fortuna fick för sig att hon skulle ha ett finger med i leken och utöva lite förödelse över borden.
Jag kunde inte vinna en pott på 45 min. Blindsen var skyhöga och min stack krympte.
Jag var all in med 99 mot 77. Utdragen med en sjua på turn. AK vs AQ= Q på river.
AJ vs AJs= Han fick färg…
Så höll det på ända till vi var 13 kvar då jag tvingades att ställa med min arma K8. Syn av AQ och sagan var slut.
$1000 fick jag för besväret. Inte för att det inte är några pengar, men jag var ju så himla nära att vinna $25k. Poker kan vara väldigt frustrerande.
Lördagen blev det middag med min bror och hans fru. På natten spelade jag en sisådär 4 timmar headsup på fulltilt. NL$600 fick det bli och det gick ganska bra. Jag tror att helgen slutade allt som allt $3.5k upp.
I morgon bär det av hemåt mot de värmländska skogarna igen. Veckan i Norge har varit bra, men det är alltid skönt att komma hem.
Allt gott, NPPA87.

Men när denna lilla skönhet dunkar en på magen, med nappen på sned och det lilla rufsiga håret åt alla håll, så är det bara att kliva upp.
Stella är drygt 2 år och är så rolig och charmig att hon t.o.m skulle få John wayne Gacey att mjukna. För er som inte har någon koll på vem John Wayne Gacey är, så kan jag informera er att han är en av USA:s värsta massmördare genom tiderna.
På dagens agenda stod shopping och fika på förmiddagen, poker på eftermiddagen för att sedan runda av kvällen med en hemmagjord italiensk middag.
Både jag och min flickvän tycker om att laga mat. Hon har en 3-årig restaurangutbildning under vingarna.
Italienarna brukar servera maten i 4 olika rätter: Antipasto-Primo-Secondi och till slut Dolci. Inte konstgt att många italienare är lönnfeta. Men bra smak har de. Både på kläder, fotboll och mat.
Jag har aldrig varit i italien men funderar på att åka dit några veckor nästa sommar.
Väl nere på Sapsborg köpcenter hittade jag lite schyssta kläder.
En kofta, ett par brallor och några t-shirtar fick utöka garderobens depå.
Jag kan säga att det inte är någon lek att svansa runt i butiker med 3 tjejer (min flickvän, min broders fru och deras dotter).
Helt galet! Jag tror vi satte rekord i dag. 7 miljoner butiker på 4 timmar.
När varken min hjärna eller mina fötter uthärdade något mer, så tvingade jag dem att vi skulle sätta oss ner för att ta en kopp kaffe innan vi gick tillbaka hem. Som tur är löd de mig. Annars hade jag nog inte varit vid liv nu för att kunna återberätta denna traumatiska händelse. 
15.00 och äntligen hemma.
Shoppa går väl an, men seriöst.. Det måste väl finnas gränser? 
Nu var det efter många dagar utan poker dags för ett grindpass.
Förväntansfullt öppnade jag upp min kära laptop och började kika på spelen som var i gång på Ultimate Bet. Headsupborden verkade tyvärr lite slöa, så det fick bli 2 st NL-200 6-max och 2 PLO-400 6-max.
Det känns att man inte har spelat på ett par dagar. Lite ringrostig och trött efter dagens virrevarv på ”byen”, resulterar i att jag backar ca 600$ första timmen. Inga jättesummor, men forftarande väldigt irriterande. Jag hatar ju att förlora!
Efter ännu en timmes spel, så har jag efter ett par vältajmade bluffar, iskalla värdebetar och bra läsningar jobbat upp mig till 300$ upp.
Passa er Ultimate Bet- NPPA87 har tillgång till internet igen!
UB har fått en ny, ganska rolig funktion på en del bord. ”7-2 Jackpot” kallas det och går ut på att alla spelare vid bordet tvingas att lägga 4$ av sin stack i en sidopott. Vinner någon därefter en pott med handen 7-2, så får han den potten, plus självklart även pengarna i huvudpotten. Sidopotten i sig är inget man kan betala hyran med, men prestigen i att slänga upp 7-2 i nunorna på alla runt bordet, efter att ha plockat hem potten med en känslolös bluff är mer värt än guld.
Jag kan visa ett exempel på en hand jag vann med just 7-2.
Bordet är som sagt ett 1-2 6-max. Alla runt bordet är väldigt djupa och har ca 400$ eller mer framför sig.
Jag sitter i stora blinden och tilldelas 7-2. Kalas, tänker jag och börjar genast smida ondskefulla planer.
UTG höjer till 7$.
Spelaren efter, (en lös tomte som jag spelat mycket mot) kallsynar.
Knappen tänker en stund och slår sedan om till 26$. Han är en duktig, men kanske lite väl överaggresiv spelare från Frankrike. Han kan mycket väl göra detta spel med lankor på näven. Med tanke på hans position och alla lösa pengar i potten skriker det lite squeeze-play.
Lilla blind slänger och jag funderar en stund. Ska jag strunta i sidopotten och fegt mucka min 7-2? Hmm.. Svårt beslut. Om jag ska spela handen, hur ska jag bära mig åt?
Ska jag översyna för att försöka spela ut honom på floppen? Kommer UTG-höjaren slänga sina kort? Troligen. Han har visat sig vara ganska tight i tidigare liknande situationer.
Efter lite dividerande bakom min laptop bestämmer jag mig för att 4-beta till 72$.
Till min upprymdhet slänger alla vedersakare, och jag får stolt visa upp min pisshand och plocka hem jackpoten tillsammans med huvudpotten.
Några grinar ett ”Nice play” i chatten, medans några sitter förstummade. Men de behöver inte säga något. Jag vet ändå vad de tänker…
Veckans första grindpass slutade till slut 1000$ upp.
Återigen… NPPA87 är tillbaka.

En efter en har de antingen gulat eller rusat hem till sina respektive, efter timmar av swings utdragningar och bittra förluster. Men bitterheten varar inte länge eftersom vi är ett sammansvetsat kompisgäng sen många herrans år har befunnnit oss just i denna källare.Helg efter helg har tusenlappar skiftat ägare. Klockrena kommentarer har fört med sig ett gott skratt mellan potterna. Jag kommer ihåg hur allt började. Jag och mina 2 kompisar, som jag kallar för ”Skägget” och ”Jeppe”, satt runt köksbordet och spelade knektöppning. Marker var på den här tiden någonting man bara såg på filmer. Mynt och kanske, kanske någon 50-lapp då och då var det som gällde.
Men då skulle det allt vara straightflush mot fyrtal, om man mot förmodan var tvungen att titta ner i plånboken efter lapparna.
Ni vet hur äckligt mynt luktar(?). Precis så stank händerna efter våra pokerkvällar.
Texas Holdem, omaha, stötpoker etc fanns inte på världskartan. Vi spelade strikt knektöppning och de ohyggliga summorna varierade mellan 5 til 14 kronors potter. Jag var yngst utav oss tre. Jag tror jag var runt 15 år, när vi fick upp intresset. ”Jeppe” var 18 och ”Skägget” 17. Ett antal år senare sitter vi forfarande någon gång i veckan runt ett bord och spelar, skrattar och hånar. Men aldrig några sura miner. Det mest våldsamma som hänt är i runda slängar en sönderiven kortlek och en massa tomma svärord. Men det är väl sånt man får räkna med. Det är iaf billigare än att slå sönder ett tangentbord eller motsvarande, efter att ha blivit utdragen av någon MIT-student från storbritanien på nätet…Köket har bytts ut till ett inrett pokerrum i min källare. Köksbordet är numera ett hemmagjort pokerbord av vår käre 4-årsutbildade byggingenjör ”Jeppe”. Bordet som för övrigt ser ut att vara direkt hämtat från Bobbys room. Mynten är kasserade och keramikmarker får göra jobbet. Det nu förtiden ”sega” knektöppningen myntas knappt längre. Vi varierar istället med ett antal olika spelformer. Allt från NL Holdem till limt 2-7 trippledraw. Allt du kan tänka dig spelas, med insatser betydligt större än epoken med mynt och knektöppning.
Ni ska nu inte tro att vi spelar för miljoner. Vi brukar lägga upp ett mini-inköp på 2000kr och blinds på 3-6kr. Det är inga monstersummor, men vi är ju faktiskt inget annat än ett gäng kompisar som spelar poker. Den som gör sig den bästa förtjänsten brukar få bjuda på öl och dylikt, om vi åker in till stan. Så är man riktigt törstig så kan det gå jämt upp…Vår lilla trio har utökats med 2 lirare till under åren.
Den stora faktorn till utökningen tror jag beror på den heliga rullen ”Rounders”, med Matt Damon och John Malkowich i rollerna. Det var då vi fick upp ögonen för Texas Holdem och ”Fisken” och ”Hammarn” kom med i spelet. Ibland tar vi med ngn annan kompis till bordet, men de blir oftast en ”hit’n run” eller gulning och de vågar inte sätta sin fot i vårt lilla kyffe till pokerrum igen…”Jeppe” är äldst utav oss (25). Han är karriärgalen och har nyss tagit magisterexamen i arkietektämnen och som byggingenjör. Han spelar ganska mycket på nätet, men håller sig ganska lågt. Intelligent och kvick i tanken är han och dessa egenskaper gör honom till en hygglig pokerspelare.”Skägget” är skämtarn i gänget. Han är 24 år. Det är inte ofta man kan hålla sig för skratt när han sitter vid bordet. Det man kan säga om hans pokerspel är inte mycket att hänga i granen. (Vi får hoppas att han inte läser det här). Han är alldeles för tight och sitter mest och skämtar när hans stack krymper av blindarna. På nätet spelar han mest turneringar utan större framgång.”Hammarn” är en liten lirare som är lika gammal som jag. Han är ganska tyst av sig och hans spel är det ojämnaste man kan tänka sig. När han är i stim vinner han varenda krona på bordet, men förlorar han så blir han så sur och grinig man kan knappt tro att det är sant. Han är nog den sämsta förloraren jag har träffat i hela mitt liv. Hans tålamod på nätet liknar en 9 åring på julafton. Därmed blir det mest förluster.”Fisken” är en stor del till att jag kan betala mina räkningar varje månad. Han är galningen i gänget. Det spelar ingen roll om han backat 30 inköp, så är det fortfarande han som sitter längst kvar i källaren VARJE gång. Fisken får det att se ut som om Sammy Farha skulle spelar tightare än Dan Glimne. Han är den utan tvekan lösaste spelaren jag har mött i hela mitt liv. Hans bankrulle på nätet åker som en bergochdalbana mellan nivåerna. Vissa dagar hittar man honom på 3-6 och andra är han nere och grindar 0.25-50. Att gula står nog med i hans veckokalender. Det spelet han behärskar bäst är nog PLO. I dag tänkte jag ta upp en hand som utspelar sig som sagt i slutet av kvällen. Vi hade spelat i ungefär 8 timmar och alla hade lämnat huset. ”Jeppe” hade gjort sig en fin förtjänst för kvällen och jag tror han gick hem med 1500 plus på plånboken.
Skägget gick som vanligt plus-noll och fick kila hem när flickvännen och sambon ringde efter honom runt midnatt. Hammarn var inte med denna kväll. Fråga mig inte varför. Hans humör är lite instabilt, så är han inte sugen så kan inte ens Dr Phil övertala honom att sätta sig ner vid bordet. Jag hade gått väldigt bra och låg plus ca 4000kr tror jag. ”Fisken” satt mitt emot och var minus ca 3000kr.
Han hade jobbat upp sig lite på sista inköpet och han hade ungefär 3500 i stacken när följande hand utspelar sig.
Fisken satt på knappen och bestämde därför spel. Han delar ut omaha och jag kikar ner i handen AAQ4 offsuit. Med blinds på 3 och 6 kr. På sedvanligt maner höjer fisken upp till 15. Jag slår självklart om med mina ess till 45. Inte helt oväntat pottar fisken om till 135. Nu fick jag ett tufft beslut. Med tanke på stackstorlekarna så var den här handen väldigt svårspelad. På nätet med 100BB djupt så hade jag ju 5-betat alla dagar i veckan och 2 ggr på söndag. Efter många år av spelade händer mot fisken så tror jag att han hade en hand som QJ89 suited eller något liknande. Han brukar göra såna spel. Speciellt när han är tiltat och back, som för övrigt han är 95% av gångerna han spelar. Som sagt fick jag ett tufft beslut här. Skulle jag 5-beta, och se en flopp 759, så skulle jag inte ha en aning om vart jag stod. Och eftersom inget av mina ess var svitade så skulle det bli ännu jobbigare. Med tanke på att jag låg bra plus för kvällen så bestämde jag mig bara för att syna. Rätt eller fel? Det går att diskutera, men just i den här situationen så kände jag att det mest lönsamma spelet var att spela mina ess sakta.
Jag skulle ju komma billigt undan om jag inte gillade floppen och fisken fortsätta att beta hårt. Dessutom så skulle han aldrig i Gustaf Vasas skägg tro att jag hade set i Ess om ett sådant vackert skulle visa sig på floppen. Så efter många om och men bestämde jag mig för lägga in de resterande 90 kronorna. Potten var nu på ca 280 kr. Floppen levererar inte allt för härliga: hjJ-sT-r5. Med tanke på Fiskens handrange så var det en dålig flopp. Han kan kunde mycket väl ha floppat 2 par med stegdrag, med en hand som JT89. Det enda som var bra med floppen var väl att det inte var något färgdrag ute. Jag checkar och fisken betar snabbt 265 kr, vilket är ungefär storleken på potten.
Det finns ju inte en chans att jag bara kan slänga handen redan här.Fisken skulle ju spela likadant om han satt på par i kungar eller bara ett simpelt drag. Dessutom lever ju alltid en K för nötstege om han skulle ha mig slagen. Efter en lång betänketid så synar jag bara igen. Kanske skulle jag ha höjt, för att sedan lägga mig mot en 4-bet? Men trött i skallen efter många timmars spel så kom jag fram till en syn. Det var nu ca 900kr i potten.Turn gjorde brädans textur betydligt vackrare med hj5. Så ute på bordet låg nu alltså: hJ-s10-r5 och h5. Turn var ett bra kort för mig eftersom jag nu ledde om fisken hade haft top2par på floppen eller något liknande. Jag checkar återigen igen och hoppas innerligt att han ska checka bakom. Så djupa som vi är i förhållande till blindsen gör omaha till väldigt komplext spel.Till min förtret så checkar han inte, utan börjar genast att rota i potten för att se hur mycket han får beta. Med kort iakttagelse slänger han hastigt ut en pottbet på 900kr och lämnar då ungefär 1500 bakom sig. Nu kom mitt stora beslut i potten.
1. Jag kunde lägga mig och sluta för dagen med en fin förtjänst.2. Jag kunde riskera 2500, men sluta dagen ännu mer upp om jag vann. Jag måste ju gå all in här eller lägga mig. Syn finns inte i vokabulären just nu.Det första som slog mig, var att fisken inte skulle beta så mycket och på det viset han gjorde det; Snabbt och hastigt, om han hade fyllt kåken med 5:an.
Då visste jag i varje fall att jag inte drog dött. I värsta fall hade han en femma, men jag kom fram till att han ville att jag skulle lägga mig. Det kändes bara så. Eller så kunde han mkt väl beta sina kungar eller damer på det viset om han satte mig på ett stegdrag. Så efter många analyser fram och tillbaka i den fuktiga källaren så beslöt jag mig för att slutligen ställa in resten av hans pengar. Tiltad och trött kan inte fisken göra något annat än att blixtsyna, när han investerat så mycket pengar i potten. -”Jag hoppas inte att du sitter och steker så där med en kåk, för då är jag död”, var det första som mumlades genom fiskens läppar. Skönt tänkte jag, och vände upp mina Ess. -Det förväntade jag mig inte att se, sa han och vek upp sin 78Q9. För att minska på svängningarna så bestämde vi oss för att köra rivern 3 ggr. Jag vann alla 3 och slutade kvällen ca 7500kr upp. Jag var mycket nöjd hur jag spelade handen och det var nog en bland de svåraste händerna jag har spelat i hela min karriär.Inte ens den mest spelgalna fisken orkade spela vidare efter den potten. Timmen var sen och bussförbindelsen in till stan hade gått och lagt sig för längesen. Till råga på alla förluster fick fisken betala taxi hem. Det är tur att han tjänar bra. Som vanligt fick jag gå runt huset och speciellt i pokerrummet i källaren och plocka upp marker, ölflaskor, kort osv.
Men med 7500 extra i plånboken så är det betydligt lättare….
Hehe. Det här va mitt galna homegame det. Hoppas ni gillade historien.
Om jag inte misstar mig, så kommer det nog fler intressanta sessioner från källaren att analysera här i bloggen.
På torsdag får min bror i gång sitt internet. (Jippie!).
Då kommer jag att redovisa hur mitt byggande på Ultimate Bet urartar sig.
Ha det så bra, så hörs vi.
//NPPA87.

Hade det inte varit för sin olja så befarar jag att grannarna från väst hade varit i samma klass som Ukraina eller Ghana.
Redan när man kommer innanför gränsen, börjar underskattningen sakta men säkert krypa sig på. Gula vägstreck blandat med krokiga, dåligt underhållna vägar är inte direkt en välkomstkommité av rang.
Inget ont om norskarna i sig. De är jättetrevliga för de mesta. Det är deras sätt att behandla sina kvaliteter som förnärmar. Lägg nu till en himla massa regn och rusk så kan ni komma fram till slutsatsen själva.
Nej, ni Norge… Stadsskuld eller inte. Jag väljer nog Sverige framför er alla dagar i veckan.
Vad gör jag nu i Norge då, om det är så hemskt kanske ni frågar er(?).
Jag och min flickvän ska tillbringa en vecka i Sarpsborg, 10 mil söder om Oslo.
Syfte: Min bror bor här med sin familj sen ett par år tillbaka. Han spelar hockey proffesionellt i Sparta Warriors. (klyschigt namn?). Kanske lite, men laget i sig är framgångsrika och vann elitserien förra året.
Min bror har nyss flyttat till en större lägenhet då hans dotter börjar bli till åren och den förra började bli lite väl liten.
Nu till årets största bad beat: Min brors internet har inte kommit igång än!
Till min fasa så kommer inte brebandsteknikerna förrän på torsdag. Sjukt! Hur ska jag nu kunna skramla ihop pengar till mitt leverne? Hur ska jag kunna spela poker utan Internet? Hur ska jag kunna blogga?
Som ni förstår kröp tilten sig på, samtidigt som jag började fundera på om det kanske var bra men en vecka ledigt från pokern. Det kan vara skönt att då och då släppa tankarna helt från allt som har med spelet att göra.
Bloggningen löste sig dock. Nere på ”byen”, som norksarna så fint myntar det, finns ett internetcafé, som jag kan sköta lite uppgifer på etern igenom.
Men vad ska man skriva om då, när man inte har några pokersessioner att blicka tillbaka på?
Pokern har för övrigt gått väldigt bra de senaste veckorna. Jag har börjat bygga rulle på Ultimate Bet.
När jag ska bygga upp en rulle, så brukar jag nöta NL200$-Headsup. Värdet på de borden brukar vara bra överlag på alla sajter. Många ”skottare” från 0.5-1, blandat med tighta äckliga nötgrinders brukar vara variationen på NL200.
$7k upp tror jag de senaste 2 veckorna i runda svängar slutade. Jag är riktigt nöjd med resultatet med tanke på sajtbyte och att jag nästan bara grindat 1-2.
I brist på annat kommer jag i mitt nästa inlägg analysera och berätta lite om vårt kära, slaskiga homegame som spelas hemma hos mig varje vecka.
Jag kan garantera rolig läsning och faktiskt en del förvånandsvärt bra spel, med tanke på hur hemmaspel brukar se ut. Hoppas ni kommer att läsa det, samtidigt som jag tror ni kommer att gilla det!
Ha det så ”gött”, så länge. Önskar Norge och NPPA87.