Författare: WSOP-bloggen

När jag kliver in i Amazon-room som är lokalen där Main Event främst håller till, så ser jag direkt att Phil Helmuth sitter vid ett av tv-borden. Just Phil gjorde idag sin beryktade entré till WSOP Main Event, och denna gången kom han intågandes som MMA-fighter. Entrén var bejublad och Phil tog efter detta plats på tv-bordet där jag fann honom. Lite senare under kvällen så annonseras det i högtalarna att Phil just blivit utslagen, och ett litet jubel och spridda applåder hörs genom salen. Phil´s 12:e armband får därmed vänta.Jag kollar ett tag på Phil´s bord men stöter då på Erik som visar mig runt var han sett lite pokerstjärnor. Han visar vart Daniel Negreanu, Johnny Chan, Annie Duke, Eli Elezra, Howard Lederer m.fl sitter, men tyvärr sitter flera av dem på för långt avstånd in i salen för att bilder ska vara intressanta. Jag fotar dock några av dem och fortsätter sen att spana runt. Dagens deltagarantal sägs vara upp emot 2400st, inte illa! Det blev en del bilder idag, så här kommer en liten samling…

Övriga namn man kände igen idag men inte lyckades hitta var bl.a. Evelyn Ng, David Williams, Isabella Mercier, Men Nguyen, Sammy Fahra, Isaac Haxton m.fl. Det är frustrerande med så många som man skulle vilja följa men som inte sitter bra till. Men men, vi får hoppas att de tar sig vidare i turneringen så vi kan följa dem längre fram.Ja idag är det faktiskt ingen svensk, utan en ryss! Men med en sådan suveränt klassisk t-shirt så utsåg jag honom till dagens svensk utan tvekan. Han var smickrad för utnämningen och ville gärna få en prenumeration på FirstPoker. Jag bollar härmed över frågan till redaktionen hemma, och undrar om ni kan skicka tidning till Ryssland? Helst på ryska då…
Jag vandrade ut för en nypa frisk luft och i mina försök till att hitta olika vinklingar på detta event så började jag prata med ett äldre par från Canada. Denne herre var från Ontario i Canada, och hade kommit hit till Las Vegas för första gången för att spela WSOP Main Event. Det hade inte gått så bra utan han hade åkt ut 1 timme före slutet av första dagen. Men han var vid gott mod ändå. Sin plats i Main Event hade han vunnit genom spel med bekanta på en svartklubb. Under en serie av tävlingar på denna klubb hade han vunnit första pris som alltså var inköpet till Main Event. I Canada har de ungefär samma regler som i Sverige, med lotteriinspektion och statligt ägda casinon. Men pokern var ändå populär och det fanns klubbar här och där som alla körde spel i det dolda.Frugan var med som stöd, och de berättade att de inte hade en aaaaning om att det förutom Main Event också spelades 56 andra event i detta WSOP. Men nu hade de lärt sig och de var övertygade om att de kommer tillbaka nästa år.Man kan verkligen prata om kontraster när man träffar på ett sånt här par. Folk från hela världen kommer för att spela Main Event, och med drömmen om att göra en Moneymaker. En del är totalt ovetande om WSOP´s omfattning, medan andra pokerfrälsta själar kommer hit enbart för att spela alla sidoevent. Pokern är fantastisk, då den ger lika villkor för den glade amatören, som för det inbitna pokerproffset.
Det var en hel del svenskar i farten även idag. Det verkar som fler svenskar än någonsin hittat hit för att söka lyckan, och det är verkligen kul att följa våra vikingar då de slåss bland borden. Tyvärr får man återigen beklaga att reglerna inte tillåter uppdateringar och nyhetsrapporter från mer än ett bolag, så i skrivande stund vet jag inte säkert hur det går för dagens svenskhopp.
På väg in igen stötte jag på Micke Thuritz, och gratulerade till den fina 5:e placering han tog häromdagen, samt att han faktiskt är bäste svensk i årets WSOP. Micke går in i turneringen i morgon, och förhoppningsvis får vi en ny framgång från denne heta pokersvensk.Något som varit populärt i många år men som minskat i år är att vara utklädd till något sjukt dåligt då man spelar. Idag lyckades jag dock hitta några udda kreationer i salen. En kille var utklädd till kossa, en annan till åsna. Men dessa hattar tar ändå dagens pris:

Jag vet inte om reklamen går i Sverige, men kanske har ni sett den:
Efter att jag hade det tunnsått med nya objekt igår, så fanns det desto fler idag. Nu börjar det fyllas på i leken även om det är svårt att fånga spelare i de korta 20-minuters pauser som bjuds.

Efter att ha railat ytterligare någon timma så började kroppen säga ifrån, och känslan av förkylning började krypa inom mig. Man blir lite oroad då flera av de svenskar jag pratat med har snuva o hosta. Jag beslöt mig för att gå hem och avsluta dagens blogg, och vila ut för kommande dagar. Spelet pågick fortfarande då jag lämnade Rio, och vi får vänta ett tag tills vi vet hur det gått för dagens svenskar. Men jag hann ändå få till lite udda intervjuer och kommer att återkomma med fler iaktagelser i morgon.Till dess!Njut på filten!p.s. När jag nu ska avsluta och ladda upp bloggen tog jag mig först en titt på chip-counten på WSOP´s hemsida. De namn som startade idag är typ halva världseliten. Många är kvar, men utslagna är bl.a. Huck Seed, Shaun Deeb, Dario Mineri, Faraz Jaka, Vicky Coren, Steve Begleitner (en av November 9 förra året), Jeff Madsen, Jerry Yang (Mästare 2007) och Chad Brown, bara för att nämna några. d.s.

Nu blev det lite fler som startade under dagen, närmare bestämt 1489st, men kanske är det lite färre än vad man hoppats på. Totalt har alltså 1614st startat så här långt, och håller man den farten så blir det en kraftig sänkning av deltagare i år, gentemot förra året. Men Dag 1C och 1D är alltid de större dagarna, så vi kan fortfarande få se en ökning i antalet starter. Förra året var dock det dock kalabalik sista dagen, då arrangörerna satte ett max-antal i antalet starter för dagen, vilket medförde att flera stora spelare kom ner till Rio för att registrera sig, men fick lämna lokalerna utan att ha spelat Main event 2009. Då var det liv i luckan kan jag meddela. Man undrar hur dom har löst den saken i år…Nåväl, tillbaks till Dag 1B. När jag kliver in i lokalerna märker jag att det är betydligt mindre åskådarantal i Amazon-room som mässhallen heter. Jag blir lite överraskad, men förstår senare varför. Efter att ha gått runt och verkligen LETAT utmed repen, så hittar jag knappt en enda känd pokerspelare vid borden. Nu måste jag nämna att det finns alltså över 150 bord för dagen, och det är inte alla som man kan se från åskådarplats. Så man får gå längs repen och kolla på borden som ligger närmast, och hittills har det alltid funnits en hel del kul bord. Men idag var det alltså väääldigt tunt på den fronten. Senare när jag springer på Erik som har pressbricka, så bekräftar han samma sak. Alla lite mer kända spelare sitter mitt inne i högen av bord, och det tog honom 2 timmar att hitta några kända ansikten. Det samma gällde med alla de svenskar som kom till start under dagen. De var många till antalet, men de är inte de mest kända svenskar vi har, så de var också svåra att hitta tyckte Erik.Jag railar dock Annette Obrestad och Chris Björin ett litet tag, då de hamnat på feature-table 2 tillsammans. Annette låg väldigt illa till bara efter några varv, då hon ramlade ner till 12900 i marker. Men när jag senare springer på henne i korridorerna så berättar hon att hon vänt och nu har startstack. Hon är nöjd med detta då hon låg illa till, och signar glatt ett kort i min lilla lek.Jag försöker också få en pratstund med Chris, men jag har aldrig sett honom vara så snabb som när middagspausen kom. Han rusar genom korridoren, och jag tänkte att han måste vara hungrig, eller så vill han inte köa… men lite längre bort svänger han snabbt in på toaletten istället. Måste varit väldigt brådis där…Härligt att se är dock att när dagen är slut så har Chris hela 90.250 i stacken och har därmed skapat sig ett riktigt bra utgångsläge för fortsatt spel. Jag lär återkomma med mer från honom.Jag dröjer mig kvar i korridoren och får höra lite bekant svenska från registreringsdisken. Där står det en massa svenska killar och pratar, så jag fångar dem alla på bild och önskar lycka till. De ska spela under Dag 1C, så kanske blir det mer från dem. Men här kommer dilemmat in igen – unga svenska killar, förmodligen nätproffs, hur ser dom ut? Vem är vem? Det är svårt att hitta dom bland borden, men jag ska göra mitt bästa.
Jag känner dock igen Johan ”Berga” Berg, som spelar för 5050 poker. Han är på gott humör då han under gårdagen spelat en $1000 turnering nere på Golden Nugget. Han lyckades ta sig hela vägen till HU, och där gjordes en deal så Berga fick med sig hela 36k dollar hem. Grattis! Det går alltså att vinna pengar på andra ställen än Rio just nu.. Jag önskar såklart lycka till i Main Event, och lovar att återkomma framöver.En svensk som gick hyfsat bra under dagen är Johan Storåkers. Jag pratade med honom igår, och han har hittills inte cashat i Main Event. Kanske blir det första klirret i kistan i år, iaf har han fått en bra start och är vidare till dag 2. Lycka till Johan!

Då det är tunnsått på pokerprofiler så vandrar jag ut i entrén där en massa montrar står uppställda. I dessa hittar man bilder och armband från en del tidigare vinster här i WSOP´s historia. Jag fotar ”The Godfather of Poker” och 2 av de armband han tagit. (han har ju som bekant 10). Man kan lätt se att statusen på armbanden har ökat genom åren, då de numera är klart mer förskönade och välgjorda än förr.

En annan kul bild hittar jag då jag vandrar ut utanför entrén. Gillar du motorcyklar kan du hitta mycket kul objekt här i USA. Här är inte racinghojar det coola, utan glidare och custom-bågar…

Kortleksjakten går också vidare, men det blev bara en ny autograf idag.

Dagens railbird? Ja det var ett lätt val idag…

När jag vandrar ut i Vegas-kvällens hetluft så känns det som om Dag 1B var lite avslagen. Nog var det en hel del pokerproffs som spelade, och därtill en hel del svenskar, men som skribent och fotograf så fanns det inte mycket att göra. Men det kan ju inte vara räkmacka jämt, så vissa dagar blir det lite tuffare helt klart. Under morgondagens spel väntar det dock en hel del kul bakom hörnet. Phil Helmuth ska spela, liksom en hel del andra profiler. Jag återkommer med mer godis från Vegas då, och tar mig nu en lång nattlig sömn så man är utvilad i morgon.Ha kul på filten!

Så var det äntligen igång!Han höjde armen i skyn och visade sitt gyllene armband från 2004, samtidigt som han uttalade dom klassiska orden ”Shuffle up and Deal”. – Så lät det alltså när Greg Raymer inledde årets WSOP Main Event. Det var med en otroligt skön känsla man stod där framför podiet och lyssnade på Tournament Director Jack Effel. Han höll ett kort välkomsttal och gick igenom lite förhållningsregler, men så lämnade han över micken till Greg Raymer som alltså hade äran att inleda årets världsmästerskap i poker. Jag ska ju bara följa Main Event vid sidan om och jag kan bara ana hur det kändes att sitta där vid ett av borden och vänta på startsignalen. Men nu var alltså all väntan över.I lokalen fanns förutom all personal, publik, säkerhetsvakter och dealers, också 1125st pokerspelare som nu skulle starta Dag 1A. Hela lokalen andades poker och stämningen var påtagligt förväntansfull. Inte bara hos publik och intresserade världen över, utan främst från spelarna själva – Hur ska det gå? Kan jag vinna? Klarar jag mig till pengarna? Bara jag inte åker ut först. Hjälp! Nu jäklar!När spelet började så började också det välkända ljudet från rasslande pokerchips. Jag gick runt i lokalen och började i vimlet leta efter intressanta bord. Jag försökte hitta lite svenskar att raila, men det var i början ganska rörigt och folk sprang kors o tvärs för att hitta sina vänner.Det dröjde inte länge innan första man åkte ut, och än så länge vet jag inte vem som åkte först. Men Greg Raymer blev den första kända profilen som åkte då han försvann redan efter ca 30 minuter. Nick Shulman blev nästa kändis som åkte strax därefter, och lite senare under dagen åkte även Mike Caro ut. Ingen går alltså säker i början av turneringen, inte ens om du är ett Geni eller om du är en gammal världsmästare. Sån är pokern, även i Main Event.

Det kom alltså bara 1125st till start första dagen, och hittills har det anmälts dryga 4400. Det ser dock ut som det blir ett stort deltagarantal, kanske över 7000. Men även om det var få idag, så blev det en bra start för oss som kollar på, då man efter ett tag fick ganska bra grepp över var det fanns intressanta bord att kika på. Under dagen railade jag bl.a. Mike Caro, Raymer, Nick Shulman (mest för att fältets finaste tjej satt precis bredvid honom lol), Petter Northug, Maria Ho, T.J. Cloutier, Peter ”Nalle” Hedlund, Ken Lennaard, Eric Seidel och Mike Matusow mm. Man kikade runt på de flesta bord intill avspärrningarna, men det var bara en bråkdel av alla de bord som fanns i lokalen. I början verkade det vara väldigt tight spel på många håll, men efter någon halvtimma började det röra på sig. Och ganska snart började man höra ”All-in and Call” från någon dealer, och genast såg man kameramän och ljudtekniker springa mellan borden för att fånga eventuella sevärda situationer. Nu är det poker på allvar!I första pausen springer jag på den alltid sympatiske Dan Glimne, och han meddelar att det börjat bra. Han har redan 39.000 och är nöjd med starten. Det verkar vara en hel del svenskar idag, och jag hör att Kristoffer ”Sumpas” Thorsson har ännu mer i marker, Per Linde går bra, Jimmy Jönsson, Jimmy Östensson osv går alla bra. Men just Per Linde ser jag senare under dagen busta, och det är en hel del svängningar i svensk-lägret. Men så är det under Main Event. Du vinner aldrig turneringen första dagen, och det är en mängd tålamod som krävs för att gå långt. Än kan allt hända.Jag springer på Pierre som rapporterar åt en annan svensk poker-community, och vi railar ett bra tag tillsammans. Vi kollar bl.a. på Peter ”Nalle” Hedlund som sitter alldeles intill repen. Lite senare är hans stol tom, och vi tror han har bustat då vi inte hittar honom nånstans. Men långt senare på kvällen hittar jag honom i ett hörn på något som liknar ett feature-table. Jag tror dock det var nån typ av skamvrå som dom hamnat i, då det låg väldigt i skymundan från publik och resten av fältet…JNär jag tar lunch efter ett tag springer jag på två svenska killar, Emil och Robin från Göteborg. De är här för första gången och har just köpt in sig till turneringen. Jag kollar tempen lite och de erkänner att det var riktigt häftigt att kliva in i lokalerna här på Rio Hotel & Casino. Riktigt coolt och otroligt spännade tycker dom, och man kan se hur det lyser i ögonen på dem. De ska spela först på torsdag, så än är de inte nervösa påstås det, men de tillägger att det blir säkert lite nervöst då de slår sig ner vid borden. Men målet är högt, armbandet ska hem till Göteborg! Jag önskar dem lycka till, och dom lovar att berätta om sina upplevelser längre fram i veckan.

När jag i en annan paus träffar på Thor Hansen från Norge så måste jag kolla med honom hur det egentligen ligger till med den i pokerkretsar kända kommentaren han lämnade en gång. Han skrattar gott och berättar att det var under den första turneringen någonsin i USA som hade 1 miljon dollar i första pris, närmare bestämt i Atlantic City som det hände. Det var ganska stort att det var så mycket pengar i potten på den tiden, så inför finalbordet blev Thor intervjuad och fick frågan vad han skulle göra med pengarna om han vann? Thor svarade ”Jaa jag har en del skulder, jag får väl börja med dom”, varpå följdfrågan kom, vad skulle han göra med resten? – Dom får vänta, sa Thor glatt!Än så är det bara Dag 1A och vi har ytterligare 3 första dagar att vänta. Så självklart går det inte att säga vem som kommer att gå långt i turneringen. Men jag vill här komma med mitt egna lilla tips om vem som blir bästa svensk i år. Jag tror stenhårt på Kristoffer ”Sumpas” Thorsson, och nämnde bl.a. det för Herr Glimne i första paus. Jag vet inte varför, men det känns bara som att denne yngling kommer att lyckas bra här. Som outsider har jag Ken Lennaard, som jag tror kommer göra ytterligare en bra turnering i årets WSOP.Jag railade Ken ett tag, och han var verkligen en helt otroligt skön lirare. Väldigt glad och trevlig, och han pratade en massa händer med mig mellan varven, så det var riktigt kul att raila honom. Han hade börjat bra och var uppe i ca 40k när han träffade topp-triss på floppen. Tyvärr träffade en annan kille en högre triss på turn, och vips så var Ken nere på ca 17k. Han jobbade upp sig till 23k, åkte ner igen, upp igen osv. Bland annat så vek Ken QQ när han mycket riktigt kände på sig att han var slagen, och där många andra skulle tryckt in keramiken så klarade sig alltså Ken undan med bara en liten förlust. Klass.I de sista skälvande minuterna under dagen så får jag se en kul hand. UTG höjer till 1100, Ken re-raisar till 3500, och UTG tar syn. Flop är K 54, och UTG checkar. Ken bettar 3500 igen, och UTG check-raisar Ken all-in. Ken blixtsynar med resten av sina marker, och UTG vänder upp AK. Ken har dock KK och han dubblar upp! 38 k och Ken är med igen.
Övriga svenska resultat lämnar jag åt Åsa att förtälja, men jag kan glatt se att mitt förhandstips Sumpas är bäste svensk på en 19:e plats! Som bekant så vann ju Huck Seed detta prestigefyllda event. Jag vill bara bjuda på två bilder jag tog från då turneringen var nere på två bord.När man ser deltagarna så kan man ju föreställa sig hur det skulle vara att sitta vid något av borden och försöka bluffa bort sina motståndare…

Självklart får jag fortsätta min galna idé om att utse dagens railbird…
Jag fortsatte även att leta lite autografer till min samling. Jag har en idé om vad jag ska göra med denna kortlek då den är fylld, men det återkommer jag till framöver..

Avslutningsvis så har det varit en kul första dag av årets Main Event. Nu är klockan sena natten här och jag ska upp om bara några timmar. Jag återkommer dock i morgon med nya iaktagelser. En kul grej avslutade dagen då jag vandrade ut ur lokalerna. Lennaard traskar glatt förbi och när han ser mig kommer han fram och berättar att han på de sista 3 händerna så har han bluffat hem ytterligare några tusen och har över 43k i marker. Kul! Min outsider verkar fatta floppen…Håll höjden, ha lycka på filten!

Då det varit lite tunnsått med finalbord för svenskarna i år, så måste man ju såklart heja fram Micke nu när man har chansen! Men det var fler event som lockade idag, så det var med gott humör man laddade för ett par timmar av högklassig poker…
När jag kom ner till Rio så begav jag mig genast till finalbordet där Mikael Thuritz skulle spela. Jag slog mig ner vid en ledig plats och satt och kollade på när dessa killar gjorde upp om titeln. Det var fler svenskar i publiken, bl.a. såg jag pokerprofessorn själv, Dan Glimne, intresserat följa spänningen vid bordet. Hans närvaro är väl inget direkt att höja på ögonbrynen för kanske, men desto coolare var att se ”The Godfather of Poker”, Mr Doyle Brunson, sitta och titta på. Jag ställde mig ett tag precis bredvid honom bara för att få andas lite poker-historia, och frågade också om en autograf. Han ställde gärna upp berättade han, fast det var inte rätt läge. Han var nämligen där för att följa Danny Kelly, en av hans adepter i hans team. Men jag sprang på Mr Brunson efteråt, och mer om autografen senare…Micke Thuritz hade bra respekt hos sina motspelare märkte man. Varje gång han höjde pre-flop lade alla sig, och han fick även någon ”walk”. 2 eller 3 gånger så såg jag också hur Danny Kelly höjde preflop, Micke 3-bettade och alla inkl Kelly lade sig. Respekt.Just Kelly skulle visa sig bli Thuritz baneman. Jag minns inte exakt hur handen utspelade sig från start, men Thuritz och Kelly hamnade all-in efter en knekt hög flop, med 2 hjärter. Micke vänder upp AJ för topp-par, och Kelly har 56 i hjärter. På turn kommer en sjua, och nu har Kelly förutom flushdrag även ett open-ended steg-drag. River kommer och det är en tråkig hjärter 8, och Kelly slår ut Micke på 5:e plats. Surt att vara så nära men ändå en väldigt stark prestation av Micke.Just detta event hade lockat alla stora spelare och det var knappt 200 startande. Thuritz fick $272.084 för sin femteplats.Jag försökte få mig en intervju med honom strax efteråt, men han var inte alls på humör för att prata, utan gick moloket iväg för att casha ut sina pengar.
Jag gick senare tillbaka precis lagom när Danny Kelly tog hem segern, och lyssnade lite på hans segerintervju. Danny Kelly är mer känd som på nätet, och är en av de absolut bästa turneringsspelarna online. Nu tog han som blott 21 år och 3 månader sitt första armband, och fick $1.315.518 i prispengar.
Jag vandrade vidare runt i lokalerna, och då jag kom in i en av mässhallarna så började precis en startceremoni för ”Ante up for America”. Det är 4:e året denna välgörenhetsturnering spelas, och det lockar både pokerproffs och andra celebriteter. Jag kom lagom för att få se Annie Duke och Don Cheadle hålla tal inför alla spelare och en stor publik, och därefter mynta de klassiska ”Shuffle up and deal”. (Don Cheadle är den mörke filmskådisen som bl.a. blivit känd genom filmerna Ocean´s 11,12 & 13).

Don Cheadle & Annie DukeJust detta välgörenhetsevent har blivit väldigt populärt under WSOP. I årets startfält såg man bl.a. Matt Damon, Brad Garrett, Evander Holyfield, Don Cheadle, Phil Ivey, och Shannon Elizabeth. Vinnare blev till slut pokerproffset Phil Gordon, som i HU slog Shannon Elizabeth (just det, tjejen som var med i American Pie-filmerna). Phil Gordon donerade hela sin prissumma på $129.086 till välgörenhetsfonden, och de övriga finalisterna donerade en större del av sina prispengar. En bra sak av pokern för världen, helt klart!Jag sprang på Oscar Silow då jag gick runt och kikade på detta event. Vi följdes åt under någon timma, och det var trevligt att lära känna denne sympatiske kille. Vi pratade om det kommande Main Event, och jag frågade självklart om hur form och förväntningar låg till. Oscar berättade att det var den 6:e gången han skulle till och starta detta världsmästerskap, och han har som bekant en 14:e plats som bästa resultat. Målet var såklart att komma i pengarna, men självklart vill man nå hela vägen tyckte Oscar. Det gäller dock att ha en ruskig tur, spela sitt A-game och undvika otur. Man måste anpassa sig efter situationerna som uppstår, och variera sitt spel efter motståndarna. Det är svårt att ha en strategi i förhand tyckte Oscar, mer än att försöka vara väl utvilad och förberedd. Själv hade han finslipat en del läckor, och han är just nu väldigt sugen på att spela turneringspoker igen. Vi kommer säkert få höra mer från Oscar, då han alltid är villig att dela med sig av sina erfarenheter. Lycka till Oscar!Vi railade som sagt ett tag, och vips så hamnade vi i en fotosession med fröken Elizabeth. Hon ställde villigt upp på foto med alla, men när hon såg mig och Oscar så var det HON som ville vara med på bild tillsammans med oss…;)

I minglet träffar jag senare på 2 svenska killar, nämligen Fredrik från Skövde och Magnus från Trollhättan. De berättar att de är glada prenumeranter på FirstPoker Magazine! Vi kollar poker ett tag, och snackar om allt som Vegas har att erbjuda. De har inte spelat några event själva, utan håller sig till cash-game runt om i stan. De tycker att det är riktigt bra värde vid borden just nu under WSOP, och de ska senare ut och förstärka kassan ytterligare. De är på gott humör och vi får väl utnämna dom till Dagens Svenskar, då de är trogna FirstPoker läsare!

När jag går runt i lokalerna på Rio så slår det mig hur mycket railbirds det finns här under dessa mästerskap. Med railbirds menar man ju i allmänhet alla som hänger vid repen och kollar in alla pokerspelare, men jag syftar just nu mera på just tjejer som troget följer sina killar vid borden. De flesta är säkert flickvän till någon, men man ser många som tydligt söker lyckan efter något rikt pokerproffs att sätta klorna i. Kanske mer på krogarna där poker-partyn hålls, men en del tjejer verkar komma rakt från krogen in i lokalerna för att spana på killar (av kläderna att döma).
Jag får en liten blogg-idé om att utse Dagens Railbird då jag ser en blond tjej hänga vid ett av repen. Jag står intill henne när hon frågar om jag är svensk (jag har den svenska landslagströjan på mig), och vi börjar pratas vid. Hon är från Norge och vi ser bara efter någon minut hur hennes pojkvän blir utslagen vid bordet bakom repen. Han kommer inte alltför nedslagen ut och vi presenterar oss. Det är ingen mindre än Petter Northug, den norska världsstjärnan i längdskidåkning! Han är här för att spela Main Event, och har fuskstartat lite med ett sidoevent under dagen. Hemma i Sverige och Norge är det ju lite media-uppståndelse om just Northug och svenske Marcus Hellner, som båda ska spela Main Event. En match i matchen, och dessutom har det anordnats en rullskide-tävling här i Las Vegas på tisdag. Då ska Hellner och Northug köra ett race på en parkeringsplats här utanför. Petter berättar att det egentligen inte finns något fiendeskap mellan honom och Hellner, men de är inte heller vänner. Men det är mer en mediagrej erkänner han. Jag önskar honom lycka till i Main Event, och han lovar att kommentera sitt spel framöver om vi springer på varandra.
Nu får Petters flickvän inte bli Dagens Railbird, utan den utnämningen går till en annan tjej. Hon och hennes pojkvän stod och kollade in Phil Helmuth bredvid mig, och när jag berättade om min lilla utmärkelse ställde hon gärna upp på bild (hon var fotomodell från Ungern).

 
En idé jag länge funderat på här i Vegas är att samla lite autografer i en kortlek. Inget passar bättre än att fixa sånt under WSOP, och därför tog jag chansen då de dök upp under dagen. Många bilder önskades det här i bloggen, och därför kommer här en bunt foton på pokerspelare som man lyckades fånga i folkmängden.
Doyle Brunson, The Godfather of Poker. Jo jag fick en autograf utanför finalbordet, och han signerade gärna ett kort. Jag frågade honom vilket kort som är hans favoritkort, och han sa snabbt ”spader 10”, så det blev min första autograf i leken. Inte dålig start, man känner sig hedrad av att få chansen att möta en sån legend…
Danny Kelly vann som sagt ett armband, och jag var framme och frågade om hans favoritkort. Det blev lite lustigt då han sa ”spader 10” – jag visade då Doyles autograf och Danny log lite blygt. (Han har ju just blivit värvad i Brunson´s stall).Självklart blev det istället ruter Ess, som var kortet som föll på rivern då han vann HU och tog hem titeln.
Daniel Negreanu är alltid trevlig, men ville inte välja kort. ”I dont want to make the other cards jealous”
Antonio Esfandiari ställde villigt upp, även om han alltid ser sur ut på bild.

Bertrand ”ElkY” Grospellier var också väldigt trevlig och berättade att han inte var nöjd med årets WSOP. Men han siktar hårt på Main Event lät han meddela.

Jennifer Harman i väntan på Tournament of Champions.

Kara Scott var även hon väldigt trevlig.

T.J. Cloutier valde en knekt ”Jack-nine is the same as T-J” som han sa…

Mike ”The Mouth” Matusow har jag träffat förr här i Vegas, och han kom givetvis inte ihåg mig..
Barry Greenstein såg väldigt trött ut hela kvällen men ställde vänligt upp.
Tom ”Durrrr” Dwan fångade jag i en av korridorerna. Jag frågade om han sett till Isildur1 någonstans, men han log bara och sa ”luckely not”.. (nä det sa han inte, han bara log och sa ”No..”)Micke Thuritz var ju höjdpunkten under dagen, men jag railade också Victor Wessman ett tag, som lyckades ta sig till pengarna i event #56, $2500 NLH, där han senare slutade på en fin 59:e plats. Anton Knutar kom  38:a i event #54, $1000 NLH.Nu ska jag snart ner till Rio igen, för att följa upplösningen på Tournament of Champions, samt att se om vi kan få fler svenska framgångar i event 56. Där är nämligen Christer Jeppesson kvar (han låg chip-tvåa inför dagen), och vi har också Peter ”Nalle” Hedlund kvar i turneringen.I morgon blir det dock dags för den riktigt stora showen här i Las Vegas. Då börjar nämligen Main Event, och jag kommer att finnas på plats då det hela börjar. Dag 1A alltså, och jag kommer att följa detta Main Event varje dag. Jag ska försöka hitta roliga vinklingar och min egna syn på detta spektakel, och ni kan följa det här varje dag framöver.På återse.. hörande! …läsande.. äh.Ha lycka på filten!
 

Jag parkerar på grann-kasinot Gold Coast, och börjar gå mot Rio´s blåröda byggnad. Jag ler för mig själv när jag tänker på hur många som under dessa världsmästerskap kommer att titta upp mot detta byggnadsverk och drömma om framgång och rikedom i den pokerturnering de just skall till att äntra. Vegas är drömmarnas stad, och endast ett fåtal går härifrån med mer pengar än när de kom…
När man vandrar in i Rio´s kasino så märker man inte så mycket att det pågår ett VM i poker just här. Här och där finns det lite skyltar som skvallrar om det pågående spektaklet, men det görs reklam för allt möjligt, så är du inte pokerintresserad kan man missa det hela. Jag promenerar bort mot mässhallarna, och nu började man känna pulsen av poker på riktigt. Det är en bit att gå innan man kommer till lokalerna där pokerborden står uppställda i hundratals, och på vägen dit känner jag mer och mer hur sugen jag är på poker. Bland de man möter i korridorerna är det lätt att urskilja vilka som är publik och vilka som just bustat ur någon turnering. Man hör historier om badbeats och sjuka set-ups, och på flera håll ser man människor som ensamt traskar ut i nattlivet med nedsänkt huvud och bitter min.
 
Väl inne i lokalerna möts man av ett välkänt ljud. Rasslet från tusentals chips är som örongodis för en pokerfrälst. Fyllda lokaler med spelare och publik, och det pågår spel överallt. Då lokalerna är gigantiska så tar det en stund innan man lokaliserat sig, men jag hittar snart lite roliga bord att kika på.Jag kommer precis lagom till bordet där Vanessa Rousso sitter, och hon har just ställt sig upp och är all-in. Vanessa har varit en favorit-spelare sen jag fick sitta på första parkett och följa hennes väg till finalen i 2009 års NBC Heads-Up Championship, och jag har följt hennes blogg o twitter sen dess (ja hon är ju snygg också lol). Nu visste jag att hon spelat bra i detta event, så jag blev överraskad att hon nu var short-stack och all-in. Hon förlorar och plockar moloket ihop sina pinaler och vandrar ut ur lokalen. Tanken slår mig att på nytt försöka få en pratstund med henne, men hon försvinner alltför snabbt för att jag ska hinna stoppa henne. Hon är normalt en väldigt trevlig och öppen tjej, så jag ska försöka få en intervju med henne nästa gång istället.Jag vandrar vidare i lokalen och en liten folksamling gör mig nyfiken, så jag går dit och vid bordet bakom repet sitter Kara Scott och spelar. Det är dock inget intressant bord i övrigt så jag fortsätter runt i lokalen.
Jag springer på Alexandra från Sverige, och hon är fortfarande kvar i den $1000 NL Holdem turneringen som startat under dagen. Hon är dock uppgiven då hon är riktigt shortstack och bara har en 7-8 BB kvar. Hennes pojkvän har dock bustat efter bara en knapp timma, så hon är iaf bäst i ”familjen”. Jag önskar henne lycka till, och uppmuntrar med de klassiska ”you have a chip and a chair”, så allt kan hända. Senare får jag reda på att hon klarat sig vidare till Dag 2, dock med endast 2 BB kvar.Jag hittar sen Event #52, en $25.000 6-handed NL holdem, och följer feature-table 1 ett tag. En annan av mina favoritspelare, Daniel Negreanu, sitter där och är sig lik. Snack efter varje hand, ideligen sökande efter tells och info om styrkan hos motspelaren i varje hand. Han är kul att lyssna o kolla på, och det är förståeligt varför han är så populär på tourerna världen över. Då och då hoppar han upp och gymnastiserar och stretchar – han är säkert väl medveten om vikten av att vara vaken vid borden.

På bordet bakom hittar jag Carlos Mortensen, som har som vana att bygga roliga staplar av sina marker. Vid paus försöker chip-counten länge o väl innan han lyckas räkna hur många marker Carlos har…
 
Så hittar jag då lite svenskar igen. I den nämnda 25k turren lirar nämligen Micke Thuritz, och vid hans bord möter jag Stefan Mattson, Thomas Alenius och Johan Dunder. Då Micke spelar bra, och har långt över medelstack (ca 800k), så stannar jag där under resten av kvällen. Det är 20st kvar i turneringen och 18 får betalt, så jag bestämmer mig för att supporta Micke tills han nått pengarna. Tyvärr går det tungt ett tag, och hans chips rinner iväg i alltför snabbt känns det som. Det tar nästan 2 timmar innan nr 20 har åkt, och Micke börjar nu bli shortstack. Vi gör vad vi kan för att heja fram honom, men det ser tungt ut.På ett annat bord går en kille all-in med sina sista 350k, och Frank Kassela, som är den enda som har vunnit 2 armband i årets WSOP, tar syn. Kassela visar A10 och suckar tungt när den andra killen vänder upp AA. En tia på floppen ger ett sus genom publiken, och det visar sig att detta WSOP defenitivt är Frank´s, då en tia till dyker upp på turn. Nu är det bara 19 kvar och vi rapporterar genast till Micke som såklart gärna vill komma i pengarna. Thuritz förklarar iofs att han inte bryr sig så mycket om pengarna i slutändan, för han vill såklart helst ha ett armband. Men när det är så nära så blir det tajt tajt tajt ett tag, och hans stack krymper ner till ca150k.
I en paus så hänger jag på killarna ut för en rökpaus. Där dyker Wille Thorsson upp, som samtidigt lirar 10k PLO championship i andra ändan av lokalen. Han har börjat bra och har klart över medelstacken. Wille är som alltid trevlig, och han erbjuder sig villigt att rapportera om sitt spel under följande dagar. Mer från Wille framöver alltså!Jag möter också Annette Obrestad, som även hon börjat bra i PLO-eventet. Jag ska försöka få en intervju med henne också, och höra hur hon upplever detta WSOP som alltså är hennes första.Ett tag efter paus utspelar sig nästa sjuka hand. Vid Mickes bord sitter en kille från England som spelat ruskigt bra ett tag, och har över miljonen i stacken. Tvärs över bordet sitter en kanadensare som spelat väldigt konstigt i vissa händer, men har trots allt ca 500k i stacken. Denna kille höjer preflop, engelsmannen 3-bettar och kanadensaren går i tanken. Efter en mycket lång väntan går han all-in. Engelsmannen blixt-synar och vänder upp JJ. Kanadensaren hade hoppats på en fold, det förstår man när han vänder upp A3 off. Hoppet tänds alltså hos Micke och oss vid railen, men vi börjar ana oråd då floppen kommer 2-5-10. Hålstegsdrag för kanadensaren alltså, och mycket riktigt kommer en 4:a på turn. Sjukt sjukt, så nära så nära.Men ett tag senare så går John Juanda, som också är shortstack, all-in från UTG. Micke som sitter i cut-off går all-in utan att tveka, och alla andra lägger sig. Juanda som täcker Micke med några få marker vänder moloket upp 2-2, och Micke visar Q-Q. Jubel och hejarop från oss vid railen, och vi står alla upp och kollar på brädan. För en gångs skull vinner bästa starthanden, och Micke dubblar upp! Juanda har endast 2BB kvar, och han åker strax därefter. Micke är i pengarna igen, starkt jobbat!Nu är klockan över halv 3 på fredagsmorgonen, och spelet bryts för dagen. Jag vandrar hemåt och kroppen skriker av trötthet. Men det är med ett stort sug efter poker, och med ett leende på läpparna jag sätter mig i bilen för färden hem genom Vegas-natten…

Efter att ha spenderat en vecka hemma på landet utan Internet, så kom man till Göteborg för någon dags socialt umgänge innan hemfärd. Då blev man sjuk, och fick ligga med feber och hosta istället. Och inte heller hos polaren fungerade Internet, då han precis flyttat in i sin nya lägenhet och inte hunnit fixa uppkoppling.Nåväl, man fick väl skriva så fort man kom hem till Vegas då tänkte jag, men då spelade Murphys lag mig ett spratt… Fullbokad buss till Danmark (pga av Roskilde fick jag höra), fullbokade flyg, försenade flyg, missade vidare-flyg osv. Just nu sitter jag på ett hotell i Queens, New York, och får vänta ytterligare en natt på hemfärd. Inte som man tänkt alltså…
Man får glädja sig åt det lilla var det någon som sa, och jag är iaf nöjd med flygresan över atlanten. När väl planet lyfte så satt man i business-class och hade det gott. Det var många år sedan man flög i 1:a klass, men det lär inte dröja länge innan nästa gång. Vilken lyx! – Mat på vita bordsdukar, champagne så fort man satt sig, 3-rätters middag, vin och mer därtill. Egen videoskärm, större stolar med tiltfunktion, benutrymme så hälften vore nog, stora kuddar och filtar, stereolurar, vattenflaskor och ett litet rese-kit med sockar, ögonbindel, uppfräschningsprylar mm. Inte illa! Just middagen var superbra. Förrätten bestod av 3st olika rätter, huvudrätten blev en mycket fin köttfilé, och till efterrätt blev det både ost,kex & vin, samt glass med chokladsås & nötkross. Riktigt riktigt bra måste jag säga!I morgon landar jag förhoppningsvis i Vegas till slut, och då får det bli Rio på studs. Men innan jag börjar blogga direkt från årets WSOP så kommer här min egna syn & sammanfattning på det som hänt hittills…
Utan att ha någon statistik att gå på så tycker jag det verkar som om flera svenskar än tidigare har tagit sig över för att spela lite sidoevent. De fina resultaten har dock uteblivit, bäst hittills är väl Ken Lenaard och Martin Jacobsson´s 4:e platser. Inget armband alltså, och man funderar lite lätt på om vi svenskar börjar komma på efterkälken i pokervärlden?Bäst totalt sett går som vanligt Chris Björin. Han cashar gång på gång, och har redan 5 placeringar i pengarna i år. Imponerande.Detta får mig att fundera på om våra erkänt duktiga svenska online-proffs har svårt att ställa om till live-spel? Som jag ser det så är ett finalbord i Main Event det enda som kan rädda oss från ett svenskt fiasko i årets WSOP. Fast än så finns ju några event kvar att vinna, innan Main Event drar igång. Kom igen nu grabbar & tjejer! I de event som har världsmästerskaps status så har det blivit kända namn i toppen, men annars är det nästan bara okända namn som vinner. Idel nätspelare kan man tänka, men självklart är den amerikanska massan av live-spelare stor, och det visar sig här på WSOP.Självklart måste jag nämna Phil Ivey som tog hem sitt 8:e armband då han vann ett H.O.R.S.E. event, och det är inget annat än ett bevis på att han är världens bästa spelare alla kategorier. Återigen visar han att han behärskar alla typer av spel, och man måste lyfta på hatten för en sån kille. Suveränt.Phil Helmuth har också gått bra i år, även om hans 12:e armband får vänta på sig. En annan känd lirare som haft ett bra WSOP är John Juanda, och han leder just nu ligan över bästa WSOP-spelare i år. Enda dubbelsegraren hittills är Frank Kassela som vunnit 2 armband.
Amerikaner, amerikaner och amerikaner. Ja det verkar vara ett otroligt bra år för jänkarna. Iofs har alltid amerikanerna vunnit mest i WSOP och det är ju förståeligt då de är klart överlägsna i antalet starter. Men ändå. De vinner 2 av 3 armband, och det är imponerande.—Det börjar närma sig läggdags, bara 4 timmar innan man måste upp igen och bege sig till flygplatsen. Det ska bli skönt att komma hem till Vegas igen, även om det var en konstig känsla då man satt hemma i Sverige och sa att ”nu åker jag hem”. Vad som är hemma är ibland en definitionsfråga…Vi har som sagt några dagar kvar innan Main Event drar igång, och jag kommer att återkomma ett par gånger fram till dess med lite godis från pokerns hemstad Las Vegas.
Då många svenskar nu ska besöka Las Vegas, en del för första gången, så kan det kanske vara kul att bjuda lite på hur amerikanaren ser på oss svenskar? Här är ett urval av de kommentarer jag fått då jag berättat att jag är från Sverige…: ”IKEA and watches!!” – svårt att skilja på Sweden och switzerland – Tja droger är farligt, och även små doser av majja kan ju leda till större behov och drogberoende, tyckte jag. … och han var helt seriös.. – samma taxichaufför”OOOoooh sweden? Thats a cold country right? Like island and their eskimo´s right?””Sweden? Ja ni har den lille havsfrue! Och en massa väderkvarnar!”…hehe jag har nog fler, men det är svårt att komma ihåg alla roliga kommentarer. Faktum är att inte många här borta känner till något om sverige. Inte ens scandinavien.. Men så är det.

Främsta orsaken till att jag dykt upp här på FirstPoker är att jag ska rapportera från de pågående världsmästerskapen, WSOP, på plats. Framförallt blir det hårdbevakning av Main Event som startar i början av juli, men till dess skall jag skriva blogg om saker och ting som händer runt om poker-borden här i Vegas. Jag tänker blanda lite skvaller och rykten med egna tankar och funderingar. Vi ska såklart försöka få in lite bilder också, och självklart blir det extra fokusering på de svenskar som förhoppningsfullt tagit sig till Vegas och WSOP.
Hela Internet kryllar av pokersajter och överallt hittar man pokerbloggar. Otroligt duktiga pokerspelare som skriver bra, dåliga spelare som skriver bättre. Pokerproffs som skriver illa som f-n, och nybörjarspelare som skriver som om de aldrig gjort något annat. Utbudet är stort och av varierande kvalité. Nu ska jag börja skriva blogg här på FirstPoker, och man funderar lite lätt vad man gett sig in på? Vad kan jag tillföra? Varför ska Du läsa just min blogg?Som vanligt ställer jag höga krav på mig själv, och jag vill gärna skriva bra och underhållande texter. Första bloggen är alltid svår, det är liksom den som sätter ribban. Fast man kan ju inte göra mer än sitt bästa, ”En gör så gött en kan” som Ralf Edström sa en gång. Så det är väl lika bra att gå all-in och hoppas på en lyckosam flopp…Jag heter alltså Sören, är 39 år och bor numera i Las Vegas, USA. Här har jag bott i snart två år nu, och jag trivs riktigt bra. Kan man göra annat när man har pokern runt hörnet, inte bara på ett, utan på otaliga kasinon? Nä, pokerutbudet kan jag inte klaga på. Och även om jänkarna är efter när det gäller IT-standard, så fungerar Internet och onlinepokern även här. Problemet med att man inte får föra över pengar till spel-sajter här i USA har man ju löst genom att man är svensk… J
Nu bor jag inte i Las Vegas för att jag är pokerproffs. Nej, jag flyttade hit 2008 för att få lite äventyr. Jag ville bo i ett annat land, testa vingarna lite grann och såg möjligheterna till att tjäna pengar här i nöjeslivets huvudstad. Tyvärr gick världsekonomin in i sin sjuka kris så fort jag slagit ner foten på amerikansk mark, så de stora lönecheckarna man hoppats på har uteblivit.Faktum är att hela stan har gått på knäna sen dess och Las Vegas blöder. Det skrivs sällan om hur stora skulder alla kasinon har här, och hur djup krisen är. Harrah´s har varit nära, Planet Hollywood gick i konkurs, liksom den stora kedjan ”Station Casinos”, med sju kasinon runt om i staden. Det är bara en del av det som skett här i staden, listan på konkurser är lång. Så den tänkta karriären i ett pengafyllt Las Vegas fick sig en törn redan innan den startat. Tillbaks till pokern, så har det därför blivit mindre poker än jag räknade med. Bankrullenfick användas till andra viktigare (?) saker, och pokern fick ligga på is ett tag.Pokern är min hobby, och har varit så sen barnsben. Hockey spelade jag i 25 år, och man har väl testat på nästan alla sporter som man kan tänka sig. Hela tiden har poker funnits där, och när arbetskollegorna introducerade mig för Texas Hold’em under 2004, så var man fast. Självklart blir det en hel del poker här i Vegas, även om det som sagt inte blir lika mycket som jag hoppats på. Livespel sker någon gång i veckan, nån turre då och då, och så en hel del onlinespel. Istället för dagligt pokerspel så studerar jag en hel del pokerböcker, och läser just nu om Omaha, där jag märkt stora resultatförbättringar sen man började läsa. Under 2009 så vann jag turligt mina tre första liveturneringar jag spelade i Omaha Hi/Lo. Sen dess har jag blivit bättre på spelet, och nu vinner jag även online. Vi får väl se framöver om jag kan gå upp i nivåer, och dyka upp i lite större sammanhang. Drömma måste man ju alltid, och med hårt arbete kan man komma långt…Främsta orsaken till att jag dykt upp här på FirstPoker är att jag ska rapportera från de pågående världsmästerskapen, WSOP, på plats. Framförallt blir det hårdbevakning av Main Event som startar i början av juli, men till dess skall jag skriva blogg om saker och ting som händer runt om pokerborden här i Vegas. Jag tänker blanda lite skvaller och rykten med egna tankar och funderingar. Vi ska såklart försöka få in lite bilder också, och självklart blir det extra fokusering på de svenskar som förhoppningsfullt tagit sig till Vegas och WSOP.Just för tillfället befinner jag mig dock långt ifrån min nya hemstad. Jag fick nämligen chansen att åka hem till Sverige för första gången på 2 år, och sitter nu hos min kära mor i ett litet sommarställe i Strömstad. Jag har hunnit med att slå runt på Sweden Rock Festival och se mitt favoritband Guns´n´Roses (mer om det i en annan blog), vänner har besökts, och innan jag reser hem till Vegas igen så ska jag fixa lite prylar hemma i barndomshemmet. Men sen bär det av till värmen igen och WSOP. Det suger rejält i pokertarmen nu, och jag kan inte vänta tills man får slå sig ner vid filten igen. Inget slår livespel, men tills dess får man klara sig med lite nätpoker.Jag kommer dock redan nu börja rapportera från pågående spel, och jag hoppas kunna leverera en kul och intressant blogg framöver. En gör så gött en kan…Ha lycka på filten!