Ibland borde jag inte sätta mig vid pokerbordet. Det konstiga med det här är att jag väldigt ofta vet precis när detta läge infinner sig, men ändå intalar jag mig inte tillräckligt bra att låta bli. Min bloggande kollega NPPA87 fick en kommentar efter ett av sina blogginlägg som var ungefär: Känns detta igen? Ja, precis detta frågar jag mig själv också! Varför gör man inte det?
Någonstans här ligger väl nöten i hur man hanterar bra eller dåliga perioder. Egentligen påverkas förmodligen upp och nergångar i det totala spelet lika mycket av detta mentala dilemma som om man för tillfället har en lång serie av dåliga kort. När man pratar ”downswings” så är det ju oftast inte att slumpgeneratorn spelar mig ett spratt, utan snarare att jag som spelare påverkas av så många andra faktorer, som för tillfället gör att jag inte kan förhålla mig rätt till spelet…
Så har denna vecka varit. Denna största självklara faktor till att inte spela har varit trötthet. Så trött som jag varit de senaste dagarna har jag inte upplevt under lång tid. Förmodligen kan jag inte skylla på något annat än föregående helgs bröllopsfest, men säkert ligger mycket också i att det är fullt upp på jobbet. Jag sover dock bra, och det är en styrka.
En annan självklar faktor har varit all underbar sport som gått på tv de senaste dagarna. Det har varit Barcelona, Blåvitt, Frölunda Indians och mycket annat. Detta vill man ju inte missa, men är det verkligen läge att lira en eller två turneringar samtidigt? Tror inte det…
En annan del av pokerns mentala spel är den fruktade ”tilten”. Visst är det läskigt när man precis spelat en hand där man antingen gjorde något grovt misstag eller blev surt utdragen och på grund av detta blivit av med halva sin markerhög. Pulsen ökar, adrenalinet sprutar ut i cirkulationssystemet och tänderna gnisslar av att de gnids mot varandra. Samtidigt ska man fortsätta hålla fokus och förhoppningsvis även lyckas komma igen och bygga ikapp… Sitter man och spelar kontantspel så är det ju nu läge att lämna bordet, ta en promenad och återkomma lite senare. Men mitt i en turnering fungerar inte detta. Du måste överlista din egen frustration och genast återkomma till spelet.
I pokerböcker och artiklar finns det väldigt mycket att lära. Matematik, taktik och annat matnyttigt. Man kan läsa om hur proffsen tänker och hur de lägger upp turneringar eller enskilda händer. Du kan lära dig att läsa ”tells” och hur du lurar motspelarna.
Men det som jag och många andra behöver blir bättre på, både praktiskt och teoretiskt är hur man hanterar det mentala spelet. Kanske detta lika gärna skulle gå att lära via mental träning inom vilket område som helst, men det påverkar spelet väldigt mycket, och därför vill jag lära mig detta.
Min plan att bara spela tre turneringar denna vecka höll inte riktigt. Visserligen blev det ”bara” spel vid fyra av veckans kvällar, men det blev sju turneringar. Två av dessa slutade jag inom pengaplaceringarna, och de resterande fem fungerade inte alls bra. Maximalt påverkad av flertalet faktorer kunde jag inte hantera det mentala spelet. Jag känner av det, men gör inget åt saken. Då går det som det går, en vecka utan större vinster och ett negativt bokslut.
En fråga till dig läsare: Hur påverkas du av externa faktorer? Har du lätt eller svårt för att hantera det mentala spelet? Vad har du för knep för att komma ur en negativ period?
Kommande vecka ska jag bara sätta mig om jag känner mig riktigt taggad. Kan jag inte hålla total fokus på spelet, då ska jag inte spela!
Nu ska jag iväg på fotbollsavslutning för vår tioåriga dotter och sedan ska jag själv spela en match. Återkommer med resultat.
Fånga dagen!
/Pokerpappa76