Allt börjar som vanligt. Jag ger mig på morgonen ner till Wynn för att sätta in pengar. Har ett konto där och den senaste veckans vinster känns tryggare där än i min frys (en klassiker som jag förvisso gillar, men måste nog ha en mer välfylld frys för att kunna gömma pengarna). Har en bunt på 70 000 och jag är lite osäker på var jag ska stoppa den, men väljer innerfickan på min inköpta kinesiska träningsjacka och vandrar stolt i hågen ner till kasinot. Inga konstigheter så långt utan jag tar mig till Wynn utan problem och insättningen går planenligt.
Därefter beger jag mig till Venetian och växlar in HK$20 000 till marker. Spelet har inte kommit igång ännu så jag beger mig för att äta middag på ett av kasinots sushihak. Även denna gång pular jag ned mina värdesaker i innerfickan.
Mumsar i mig ett dussin ”roasted fatty salmon” då jag får samtal från pokerrummet som meddelar att storfisken har ramlat in. Jag stressar till mig notan och beger mig tillbaka i rask tysk marschtakt. Så mitt på en av Venetians artificiella kullerstensgator händer något oförutsett. I ett av mina spänstiga steg faller de elva marker jag växlat in – värda HK$20 000 – ur jackan och sprids likt en kastad rulle enkronor åt alla håll och kanter. I panik börjar jag samla ihop dyrbarheterna och jag tackar den store lorden: dels för att inga marker valde att hoppa ned i Venetians inomhuskanal, och dels för att jag är i Kina där folk artigt hjälpte mig att plocka upp markerna för att ge dem tillbaka. Misstänker att det finns andra platser där 20 000 utspridda på backen skulle kunna skapa obehagliga och tumultartade scenarion.
Lätt chockad över denna händelse kontrollerar jag vad som egentligen inträffat. Då visar det sig att min kära innerficka har ett gigantiskt hål i botten. Och denna ficka har jag alltså genomgående haft som värdeskåp för de största summor jag någonsin burit på. Så här i efterhand kan man väl säga att jag haft lite tur. Har varit surt att lämna ett sedelspår på 70 000 längs en av Macaus bakgator…