Några dagar sedan senaste inlägget och tyvärr har verkligheten inte förändrats nämnvärt. Jag är helt enkelt inne i en av otaliga svackor där varken kort eller tankar hamnar på rätt ställe. Jag har gjort två kortare grindsessioner på Wynn och båda har slutat med gråt och tandagnisslan. Börjar känna en viss oro över kommande månader här borta om jag ska vara helt ärlig…
Inledningen på äventyret var som en härlig sommarromans. Macau var som en vacker intressant och mystisk kvinna som man helt omöjligen kan få nog av. Sprudlande av energi och flörtig i hela sin personlighet, med en generositet som var svårslagen. Men alla vet vad som händer när förälskelsen börjar falna. Den stad som tidigare var som en frodig bit av livets smörgåstårta börjar bli farligt knäckebrödsaktig om morgnarna. Att jag dessutom hastigt i sann Vegas-anda äktat denna stad genom att skriva på ett hyreskontrakt över fem månader börjar faktiskt kännas lite pressande.
Som tur är har jag grävt mig igenom tillräckligt många bad runs genom åren, så att jag vet att en morgon kommer staden att le mot mig igen. Det gäller bara att navigera sig mot den dagen så smärtfritt som möjligt. Har faktiskt kört lite online på PokerIdol de två senaste dagarna; skönt med lite omväxling och trygghet vid de gamla shorthandedborden. Men jäklar vad fort det går. Det är verkligen som en helt annan sport. Vissa spelare jag träffar på kasinot beskriver sig som ”I am a fish online”. Tycker inte att jag, med den gedigna spelteoretiska erfarenhet jag har, ska skilja på nät och online, men någon liten orolig viskning i mitt bakhuvud dyker upp ibland: ”I am a fish live”…