Varför är det så svårt att applicera det klassiskt svenska prestationsperspektivet på poker; att kunna säga att 44:a av 75 är ett bra resultat? Tyvärr så gäller andra regler i denna sport och därmed så är resultatet ett gravt misslyckande. Särskilt med tanke på motstånd och förutsättningar…
Startfältet i turneringen på Malta bestod av 60 % bakfulla norrmän och 35 % italienare och malteser. På förhand låter det inte som en omöjlighet att navigera sig igenom denna brokiga ansamling, men har man en av de dagarna då man likt en blodhund sniffar sig fram till felbeslut efter felbeslut så är det knepigt. Jag valde konstant att tänka ett varv längre än mina motståndare. Nu säger jag inte det för att påstå att jag är bättre, i själva verket så är det oerhört stort misstag i poker. Ska bjuda på en hand för att illustrera problematiken, och för att ni ska kunna håna mig i kommentarsfältet.
Jag har spelat ganska tight och höjer utg+1 med Q-Q till 575 (blindsen är 100/200). Alla foldar ganska omgående fram till BB som är en spelare som är helt ny vid bordet. Han har satt sig ned med en ganska diger markerstapel med ganska mycket små valörer. I övrigt bär han en klassisk pokeroutfit med lurar och solglasögon och ger ett intryck av att vara bekväm med markerna. Min analys är i alla fall att spelaren ifråga verkar kunna veta vad han håller på mig trots hans italienska.
Han synar i alla fall preflop och jag sitter då med 5 500 bakom. Floppen kommer 4-5-8 regnbåge och min motståndare funderar en liten stund, varefter han beslutar att ställa mig all-in, vilket är en överbet på över 5 gånger pottstorlek. Kod röd på hjärnkontoret och jag börjar försöka analysera situationen utifrån min tidigare premiss. Om han är en duktig spelare ser jag inte många händer han kan göra ett sådant överställ i potten med. Jag kan gilla det spelet med set alternativt en komboträff där han har 6-9 outs (7-7 eller 8-6 exempelvis) om han sätter mig på ett överpar med min höjning i tidig position. Jag har svårt att se att han ska göra spelet med ett par, så tillvida det inte är A-A, vilket också är ett intressant spel i så fall. Ju mer jag tänker desto säkrare blir jag på att om mannen ifråga är vid sunda vätskor så har jag som bäst 60 %, och att syna 5 500 och turneringen för detta känns kallt. Stolt som en nybliven elevrådsordförande visar jag bordet min sjuka läggning och spelarna tittar på mig som om jag vore förståndshandikappad. Han som ställde visar glatt upp ”nöthanden” 9-5o för andraparet.
Min grundläggande felanalys ligger väl i att jag trodde att det rådde lite tankeverksamhet bakom hans kolsvarta Prada-brillor. Nu visade sig att det ekade betänkligt där bakom och fortsättningsvis gjorde han allt för att visa upp sina mentala håligheter. Vad turneringen beträffade så avslutades den ganska kort därefter med en tveksamt spelad A-K.
Flygplansstolar och rullband passerar som i revy. I munnen har det skapats ett mikroklimat som inte är mycket värre än det som existerar i de välgödda heltäckningsmattorna man normalt hittar på kasinon. Kroppen värker och jag börjar på fullt allvar fundera på om de beryktade blodpropparna man kan få i benen kanske rent av satt sig i min skalle.
Något dygn efter uttåget ur turneringen är jag inne på min 3:e flight och min 18:e flygtimma. Beslutet att bortse från sömnbehovet för att förbättra chansen till att hitta en vettig dygnrytm vid ankomst börjar kännas helt sinnessjukt. Att jag dessutom överhuvudtaget gick med på att skicka iväg mig själv på denna flygrutt känns nästan brottsligt. Dagens flygning som jag på förhand trodde var Malta-Dubai-Peking-HongKong bjöd dessutom på ett överraskningsstopp på Cypern. Sådant gillar man ju verkligen då högtalarrösten som myndigt talar om för en att stänga av all teknisk utrustning vid start och landning börjar bli lika irriterande som Bosse Pettersson (icke-fotbollsintresserade kan sluta sina funderingar här).
Flygmaten har dessutom blivit sämre vartefter då jag gått från att äta Emirates prisbelönta mat med silverbestick till att slafsa i mig kycklingkorv med Air Chinas plastverktyg. Komforten har även den gjort samma resa. Skriver väl främst detta inlägg då jag börjar bli osäker på om jag överhuvudtaget kommer överleva denna mardrömsresa; det känns som jag kan lämna ett litet sista avtryck innan jag faller ihop i någon gate eller terminal med konstig benämning…