Inledde fredagen med en kortare eftermiddagsgrind – det lilla backet som varit kännetecknande för mina sessioner på den senaste tiden. Efter en stärkande middag klev jag på skiftet klockan 19.00 och hittade ett synnerligen lukrativt bord. Däremot hade jag även motriggen som bordskamrat; timme ut och timme in sitter jag och väntar på att äntligen få håva in fiskens stack, men på de mest mirakulösa sätt överlever han konstant med hjälp av några få riverouts. Det hela slutar dock lyckligt med ett mindre plus, men det sjuka är att när jag väl tittar på klockan då jag lämnar bordet har 21 timmar gått. 21 timmar! Vid ett och samma bord. Måste erkänna att något inte riktigt står helt rätt till i psyket då man kan sitta så länge på en och samma plats för att göra det man gjort på heltid de senaste fem åren. Men någonstans vaknar ett rovdjur inom mig när jag väl ser en chans att göra bra pengar och jag kan bara inte lämna innan jag tagit dessa sämre spelares pengar.
Nåväl, med den sessionen i ryggen kom jag i säng klockan 17 och beslutar mig för att ställa klockan på 20 för att bara ta en powernap. Med den strategin tänkte jag att jag sedan skulle kunna gå och lägga mig igen klockan 24 och behålla en något sånär normal dygnrytm. Klockan 04 vaknar jag dock av att klockan ringer för fullt, precis som den uppenbarligen gjort de senaste sex timmarna och jag får vackert acceptera att min kropps sömnbehov fick gå före min geniala hjärnas försök att reglera dygnsrytmen.
Väl vaken vid denna tid vet jag att det ofta är guldläge vid borden. Jag beger mig ned till Wynn och hittar ett riktigt bra bord på 25/50. Lyckas med lite tur och mycket dåligt spel från mina motspelare plussa 25 000 efter en timme: någon form av rekord i förtjänst på kort tid för min egen del. Samtidigt ser jag två ryska affärsmän inkommande till pokerbordet. Anledningen till att jag känner igen dem var att det tidigare i veckan blev total kaos när de kom och ville spela 100/200. Alla regulars ville vara med och värdet hade tydligen varit maximalt vid bordet. Jag ser min chans att ta ett välriktat skott och sätter mig genast efter dem på väntelistan.
Två timmar senare får jag min plats; har dock lyckats backa 10 000, men har ändå ett litet plus i ryggen när jag ska sätta mig på det högsta spel jag någonsin spelat. Kändes lite galet att sitta på ett bord där spelarnas marker totalt översteg ett värde av en miljon. Stolt stod jag själv för 25 000 av dessa. Några timmar senare har jag förlorat K-K två gånger om och dessutom lyckats få in alla pengarna mot fisken i ett läge då jag faktiskt ligger efter. 35 000 back och känslan är allt annat än bra. Väljer ändå att sitta kvar då de ryska fiskarna verkligen är så dåliga som det sagt. Dessutom lyckas den ene vinna 115 000 i en jackpot på slotsen när han är på väg från toaletten. Kul att någon som behöver pengarna får plocka in en sådan bonus…
Lyckas i alla fall förvandla de 10 000 jag sitter kvar med till 30 000 och väljer då att lägga ned för dagen då den störste av fiskarna lämnat. Känns ändå som 15 000 är en kostnad man får ta för chansen att göra stora pengar, samt att få lite erfarenhet från högre spel. Känns dock som det kommer ta ett tag innan man kan vara i närheten att spela reguljärt i de spelen då det spelas ganska friskt. Ett tag var det straddlat till 400, dessutom lägger nästkommande två spelare in mörka höjningar (man får inte överstraddla i Macau), så innan floppen kostar det alltså 1 600 för syn. Lite väl styvt för mitt hjärta när man sitter med en skiten 4-4 i tidig position. Nej, nu är det bara att gräva ned sig i de lägre nivåerna i veckan och försöka att jobba igen investeringen!