Om du har spelat onlinepoker nyligen har du kanske sett ett spel vid namn Razz bland de otaliga Hold’em-turneringarna. Men vad är det egentligen för spel och hur blir du en vinnande spelare i det?
Den tredje grenen i H.O.R.S.E formatet är Razz, som också är känt som Seven Card Stud Lowball – ett spel som har spelats i Vegas under decennier; i Limit-spel med låga insatser eller som en del i mixade spelpartier. Spelet blev dock först uppmärksammat av allmänheten då finalbordet i 2004 Razz World Series of Poker TV-sändes, även om sändningen tills största delen bestod av irriterade finalister som gned sina pannor i frustration. T.J Cloutier, som senare vann eventet, utbrast vid ett tillfälle: ”Jag hatar det här spelet mer än något annat!” Nu har det emellertid nått Internet, både som en del av H.O.R.S.E. och som ett eget spel, och du har möjlighet att spela det i det format som passar dig bäst: turneringar, sit & gos eller kontantspel.
Som du snart kommer att lägga märke till är Razz det mest okomplicerade av de olika H.O.R.S.E.-spelen. Händerna är sällan särskilt väl dolda och vem som vinner bestäms lika ofta av tur som någon annan faktor. Men det är fortfarande skicklighet inblandat, liksom ett par intressanta situationer som de flesta spelare inte är medvetna om, vilka kan vara värdefulla att känna till – i synnerhet eftersom de flesta är ganska dåliga på att spela Razz.
Det första man bör ta under övervägande är effekten av att det högsta kortet lägger in bring in-satsningen i ett spel med låga kort (medan det i Stud Hi-Lo fortfarande är det låga kortet som lägger in bring-in). Denna spelare är i praktiken borta ur spel redan från början, så om alla lägger sig fram till dig i sista position bör du nästan alltid höja och förvänta dig en läggning, även om du sitter på en hand som [8]-[8]-8 mot en Knekt. Även om din motståndare skulle syna (vilket antingen betyder att han är galen eller sitter på hålkort som A-2) kan du fortfarande vinna genom att träffa ett bra kort på nästa gata medan din motståndare träffar ett dåligt. Om du sitter i tidig position i relation till bring-in blir saker och ting mer komplicerade och du måste ta med både ditt eget och dina motståndares uppkort i beräkningen, i huvudsak i två syften: för det första vill du veta hur troligt det är att du har den bästa handen, och för det andra vill du få reda på om de kort du behöver för att träffa en låg hand är döda. Till exempel, om du sitter på [A]-[4]-8 i tidig position är det stor skillnad på om Åttan eller Esset är öppet (eftersom dina motståndare kommer att göra likadant som du och kika på din hand för att se vad du kan tänkas sitta på). Om alla vid bordet visar klädda kort spelar det ingen större roll, eftersom du förväntas höja och vinna handen (även utan bra hålkort). Men om ett par spelare visar lägre kort än en Åtta och du höjer med en öppen Åtta, kommer de inte att vara lika rädda för dig som de skulle vara om ditt Ess var öppet. I en sådan situation kan det vara svårt att veta om de försöker bluffa dig senare i handen eller om du redan är slagen, vilket tvingar dig att spela vidare med försiktighet och kanske också begå kostsamma misstag. Om många låga kort ligger uppvända är kanske ditt bästa alternativ att slänga handen, eftersom det är otroligt att din hand är den bästa, även om du också måste överväga om korten som visas är de som du behöver eller inte. Om två Fyror, två Ess och en Åtta ligger öppna och ditt Ess är öppet bör du höja och se vad som händer, eftersom din hand är levande i allra högsta grad. Men om däremot din Fyra eller Åtta är öppen och det ligger många Tvåor, Treor, Femmor, Sexor eller Sjuor uppvända är det en enkel läggning. Beroende på antestrukturen kan du kanske också limpa med en del av dina marginella händer för att känna av terrängen, eftersom det är ovanligt med bluffar i Razz. Om du gör det måste du vara försiktig och inte avslöja styrkan på din hand och växla mellan att limpa med starka händer och höja med svaga. Att limpa är i allmänhet enbart en bra strategi i kontantspel, där anten är liten i relation till insatsen, medan du i turneringar och större kontantspel, där anten ligger på ungefär en tiondel av en stor satsning, bör höja från första början eftersom de döda pengarna är värda att plocka upp. Under första satsningsrundan bör du alltså i allmänhet bara försöka att spela starka, låga händer, men också försöka anpassa dig till den rådande situationen. [A]-[2]-3 är av uppenbara skäl den bästa starthanden, men om du sitter och väntar på att den ska dyka upp kommer du att bli uppäten av antarna. Precis som det tidigare exemplet med hand bestående av [A]-[4]-8 visade, så är en Åtta lågt en medelstark hand, medan en Sexa eller Sjua är väldigt stark och en Nia till Knekt är väldigt marginell. Detta kan emellertid förändras på de kommande gatorna.Spelet på de senare gatorna definieras till stor del av de nya öppna korten som delas ut. Den lägsta handen på bordet agerar först och väljer nästan alltid att satsa och representera den bästa handen överhuvudtaget. Du har säkert redan insett att det finns väldigt lite utrymme för finess, så om du hamnar efter får du fråga dig om det är värt att fortsätta, om det finns en chans att dina motståndare kan ha bildat par med något av sina hålkort eller om de bara satsar i förhoppningen om att du fick ett dåligt kort. I regel bör du vara beredd på att ta ytterligare ett kort på fjärde gatan om du ligger efter och det bara kostar en enda liten satsning, men du måste förbättra din hand till en potentiell vinnare på femte gatan om du ska fortsätta att syna ner din motståndare. Till exempel, om du höjde med [A]-[4]-6 och synades av Åtta högt, vilken senare träffade en Sjua på fjärde gatan mot din Kung, så bör du syna en satsning och fortsätta jakten hela vägen om du träffar en Tvåa, Trea, Femma, Sjua eller Åtta på femte gatan (lägg dig i annat fall). Detta beror på att du i Razz alltid kan se vilken din motståndares bästa potentiella hand är, och även om ni båda träffade Tvåor på femte gatan så har din [A]- [2]-4-6-K ändå en hygglig chans att förbättras, till och med mot [A]-[2]-3-7-8. Femte gatan är nyckelmomentet i handen, eftersom det är här satsningarna fördubblas; har du synat här blir du ofta bunden till att fortsätta hela vägen, om inte din motståndare får extremt starka kort som minimerar din vinstchans och ökar sannolikheten för att du drar dött. Ett annat nyckelmoment är striden mellan drag och färdiga händer; i det här skedet förlorar faktiskt en hand med Nio högt, som till exempel [A]-[2]-4-8-9, mot ett starkt drag som [A]-[2]-4-7-K. Sjätte gatan går mer eller mindre på rutin, om det inte skulle inträffa något väldigt katastrofalt, men då sjunde gatan är ett dolt kort blir saker och ting ofta mer intressanta här. Vanligtvis ligger det nu så pass många satsningar i potten att du bör syna din motståndare oavsett omständigheterna, även om chansen för att han har träffat ett par längs vägen är liten. Du bör också värdesatsa om någon checkar mot dig eller höja för värde när dina öppna kort är extremt starka, eftersom det inte är särskilt troligt att du i sådana fall blir kontrahöjd, även om du är slagen.
| Reglerna för Razz |
| För spelare som bara är bekanta med Hold’em kan det vara lite knepigt att lära sig stötspelen i H.O.R.S.E. (Razz, Seven Card Stud och Eight-or-Better), eftersom de inte innehåller några gemensamma kort. Målet med spelet är enkelt, men är kanske också den främsta källan till frustration. Syftet är att skapa den lägsta möjliga femkortshanden. Esset är, som vanligt, det bästa kortet eftersom det räknas som lågt. Nötterna i Razz är A-2-3-4-5 (en hand som kallas för ett hjul i Omaha) och alla andra händer rankas uppifrån och ner. Därför slår A-2-4-5-7 en hand som A-2-3-6-7 – båda är Sju högt, men deras respektive andrakort är Fem och Sex.
Färger och stegar räknas inte i Razz, så fäst inte någon uppmärksamhet vid detta – sikta bara på att spela dina lägsta fem kort av de totalt sju som du har blivit tilldelad. Formatet i Razz är likadant som i alla stötspel. Till att börja med lägger upp till åtta spelare in en ante och får därefter tre kort, varav två är nedvända (dessa är hemliga hålkort, precis som i Hold’em) och ett är uppvänt – kom ihåg att det inte finns några gemensamma kort i stötpoker! Det öppna kortet kallas för tredje gatan, och följs av ytterligare tre öppna kort – alla med sina egna satsningsrundor – som kallas fjärde, femte och sjätte gatan. Det sista kortet – sjunde gatan (eller rivern)- delas ut nedvänt. Varje hand börjar med att det högsta öppna kortet lägger in en satsning kallad ”bring-in”, vilken liknar mörkarna i Hold’em. I ett $3/$6 Razz-spel lägger var och en in $0,25 och det högsta öppna kortet lägger en bring-in på $1 (om det finns två högsta valörer rankas spader högst, följt av hjärter, ruter och klöver). Därefter fortskrider satsandet medsols, och spelarna kan antingen syna bring-in eller höja i enheter om $3 (upp till ett maximum av fyra satsningar). Sedan, på fjärde gatan, kan spelarna antingen checka eller satsa/höja i enheter om $3, vilket även gäller på femte till sjunde gatan, men i enheter om $6 (en stor satsning). |