Kategori: Guider

H.O.R.S.E. – Del4 – Seven-Card Stud

FirstPoker

Hold’em är numera det överlägset populäraste pokerspelet, men under en stor del av 1900-talet var Seven-Card Stud det vanligast förekommande spelet i Europa och Amerika. Vi avslöjar hur du överlever i den fjärde H.O.R.S.E.-disciplinen.

Trots att det har lämnats ute i kylan under de senaste åren, då pokervärlden helt plötsligt drabbades av Hold’em-feber, så är Seven-Card Stud fortfarande en betydelsefull beståndsdel i mixade high stakes-spel och ett populärt onlinespel.

Om du är upplärd inom Hold’em kommer du att få bekanta dig med ett helt nytt tankesätt vad det gäller starthänder; du måste inte bara bekymra dig om tre kort istället för två, utan du måste också tänka på att de andra spelarna kan se ett av dina kort (”uppkortet”), samt observera de andra spelarnas uppkort för att få en uppfattning om hur levande din hand är. Utifrån dessa faktorer måste du räkna på hur stor chansen är att du sitter på den bästa handen, eller att du ska kunna representera den. Du måste också titta på hur många spelare som deltar i handen, och bestämma dig för om du vill spela i en flervägspott eller heads up.

ÖPPNINGSDRAG
Vad det gäller ranking av starthänder, så är det allra bäst att börja med en triss – en hand som alltid är spelbar, även om du måste växla mellan att slowspela den och spela den med eftertryck beroende på vilka andra kort som ligger ute. Till exempel – om en Kung höjer, ett Ess kontrahöjer och du lägger in tre gånger insatsen med [3]-[3]-3 så är chansen stor att du avslöjar dig. Därför bör du bara syna och vänta till satsningarna fördubblas. Skulle du däremot vara inblandad i en flervägspott eller om du bara står inför en enda höjning, så bör du emellertid lägga in ytterligare en satsning.

Efter en triss är par i Ess den bästa handen, och är nästan alltid spelbar, liksom de övriga höga paren (även om ditt uppkort kommer att påverka hur du väljer att spela dem). Detta beror på att tvåpar är en vanlig vinnarhand i Seven-Card Stud och det är alltid handen med det högsta paret som vinner, precis som i Hold’em (Kungar och Treor slår Damer och Knektar). Sitter du på ett lägre par än par i Ess måste du emellertid observera hur spelet har sett ut fram till dig, huruvida uppkortet hjälper eller hindrar din hand, samt hur din kicker och de andra spelarnas uppkort påverkar din hand

Låt oss anta att en aggressiv spelare höjer i sen position med ett uppvänt Ess och att du sitter på[♣Q]-[♦Q]-♣J. Här bör du alltid kontrahöja om alla dina kort är levande, eftersom du vill spela om potten heads-up då det finns döda pengar att plocka upp, och även om du inte har den bästa handen så är chansen stor att du förbättrar dig. Likadant bör du också kontrahöja om du sitter på [♣7]-[♦7]-♦K och en uppvänd Åtta höjer, eftersom du vill ta kontroll över handen och kanske till och med tvinga fram en läggning av ett par i Åttor, samtidigt som du fortfarande har ett stort antal dragmöjligheter om din motståndare fortsätter att syna. Skulle däremot ett antal uppkort vara högre än ditt par i en pott som har höjts innan du har fått chansen att agera, så är många av dina kort döda eller så kommer du inte att kunna få till ett heads up-spel, och du bör därför lägga dig omedelbart.

Detta är händerna som passar bra för heads up-spel, men i flervägspotter fungerar det också bra att satsa med tre kort till en stege eller en färg, även om du måste vara uppmärksam på hur höga dina kort är i förhållande till de andra uppkorten, efter-som det kanske också finns en chans att du kan vinna med ett högt par. I allmänhet är det alltid bra om åtminstone ett par andra spelare deltar i potten om din hand innehåller få eller inga höga kort alls. Stegdrag bör dessutom i allmänhet spelas med mer försiktighet än färgdrag.

Med en hand som [♠J]-[♠5]-♠7 måste du dessutom i ett tidigt skede avgöra hur levande du är. Om exempelvis tre av dina färgkort är döda gör du bäst i att lägga dig omedelbart. Är många av dina parkort döda, plus ett eller två av dina färgkort, är det också ett bra alternativ att lägga sig. Med tre kort till en stege måste du vara så levande som möjligt från början, eftersom du alltid är sårbar mot bättre händer och inte ens är garanterad en vinst med ett tvåpar.

Situationen ser emellertid annorlunda ut på tredje gatan då du sitter i sen position och är först att agera eller försvara dig mot en möjlig stöld av antarna – i en sådan situation kan du sänka din standard så pass drastiskt att en hand med två kort som är högre än din motståndares uppkort får anses som hyfsad, och i synnerhet om denna också innehåller två kort till en stege och/eller en färg. Så om du sitter med [♥A]-[♣4]-♥Q i sen position bör du alltid höja om ingen Dam, Kung eller Ess ligger uppvänt, och om du lägger in bring-in kan du försvara dig med [♠Q]-[♠10]-[♥3] om en Åtta höjer.

FÖLJANDE GATOR
Det avgörande beslutet i Seven-Card Stud handlar ofta om huruvida du ska spela eller inte på tredje gatan; genom att fatta bra beslut där minskar du risken för att du ska begå svåra misstag i ett senare skede, där dina tidigare felsteg kan resultera i en katastrof. Inte desto mindre finns det många möjligheter för bra spelare att spela ut svagare motståndare under de senare gatorna, och antingen tjäna eller spara extra satsningar.

Om du tror att du har den bästa handen på fjärde gatan är det exempelvis nödvändigt att försöka tvinga ut de andra spelarna ur potten, i synnerhet om du tror att det finns en chans att de lägger händer som är bättre än din. Kom emellertid ihåg att många spelare synar automatiskt på fjärde gatan eftersom satsningarna fortfarande är små, så det kan krävas en checkhöjning för att bli av med dina motståndare eller så måste du satsa mot en spelare som troligtvis kommer att höja bakom dig.

Satsingarna fördubblas på femte gatan som är sanningens ögonblick för de flesta händer – i synnerhet för draghänder som måste ha förbättrat sig, då bara två kort återstår. Draghänder behöver i allmänhet ett kort till för att draget ska gå in i det här skedet och en hög andel av korten måste fortfarande vara levande. Med oförbättrade, men fortfarande levande, par ska du vanligtvis vara beredd att följa med till rivern om förhållandena fortsätter att vara fördelaktiga och dina kickers fortfarande ser starka ut.

Sjätte gatan spelas vanligtvis på autopilot, eftersom du i normala fall går vidare till rivern om du har synat på femte gatan (om inte din motståndares kort ser väldigt skrämmande ut), då potten nu är ganska stor. Ditt spel på sjunde gatan är beroende av hur din hand nu ser ut, även om det vanligtvis är korrekt att syna med vilken typ av hand som helst för att du inte ska bli en alltför stor måltavla för bluffar. Om du exempelvis sitter med [♣A]-[♥A]-♥4-♦7-♣9- ♣2-[♦5] och ställs inför en satsning från en aggressiv spelare som visar ♠Q-♦J-♠10-♠2 och som har varit dominerande vad det gäller satsningarna från femte gatan och framåt, så ska du definitivt syna, trots att läget inte ser alltför ljust ut – eftersom du får massiva odds mot en aggressiv spelare som mycket väl kan ha missat ett färg- eller stegdrag.

Kom ihåg att du bara begår ett litet misstag genom att syna med den sämsta handen i det här läget i ett Limit-spel – att lägga den bästa handen är däremot en absolut katastrof!

Som en tjuv om natten

FirstPoker

Att stjäla mörkar är mer än bara ett sätt att skaffa sig gratis marker – det är nödvändigt om du vill nå framgångar i turneringar.

Det finns vissa saker i livet som vi bara vet är sanna, och det med en sådan säkerhet att vi inte lägger ner tillräckligt med tid eller energi på dem. Vi tar dem för givet och antar att de helt enkelt sköter sig själva. Ett exempel är att vi alltid kommer att vara skyldiga CSN pengar, hur mycket vi än har betalat tillbaka. Ett annat är att tjejer gillar shopping och choklad – mer än vad du någonsin kan föreställa dig. Ytterligare ett är att mörkerstölder är en nödvändig och integrerad del av vinnande poker.

I den här artikeln tänker jag titta på mörkerstölder i sin renaste form. För att definiera begreppen är en mörkerstöld detsamma som att höja innan floppen med avsikten att vinna mörkarna och antarna genom att tvinga de båda spelarna i mörkerposition att lägga sig. Nu är jag helt säker på att en del av er sitter och skriker: ”Men för hel***! Jag behöver inte lära mig något om att stjäla mörkar – gå vidare till hur man normaliserar variansen när man tresatsar i ett kontantspel med sex spelare!” Eller något i den stilen.

Men jag får be er att ha tålamod. Trots att ni antagligen uppfattar er själva som väldigt aggressiva spelare, så är jag övertygad om att ni inte stjäl tillräckligt med mörkar, att ni inte har lagt ner tillräckligt med tid och energi på det, och att ni förmodligen begår en del ödesdigra misstag då ni försöker stjäla.

varför måste du stjäla
För att maximera din equity i de flesta spel, och i synnerhet i turneringar, bör du försöka stjäla de döda pengarna i potten. Varje gång du är framgångsrik i dina försök att stjäla mörkarna och antarna bygger du på din stack utan att behöva visa upp dina kort. I en turnering där mörkarna hela tiden går upp, är det nödvändigt att du stjäl mer än vad som förväntas av dig. Du måste emellertid vara medveten om exakt vad det är du håller på med. Alltför många spelare – till och med bra sådana – lägger in alldeles för många satsningar som inte har ett klart syfte och som kan försätta spelaren ifråga i problem. Så var klar med vad du vill uppnå då du öppnar potten. Det föreligger en viss skillnad mellan att öppningshöja från cut-off då du sitter på K-J i samma färg, jämfört med om du sitter på 9-4 i olika färger. Den första satsningen kan vara en värdesatsning, det vill säga att du satsar med vad som kan vara den bästa handen eller en semibluffhand som kan visa sig vara den bästa efter floppen. Med 9-4 i olika färger lägger du in en ren bluff eller mörkerstöld.

Eftersom mörkerstölder har börjat bli allt vanligare har alldeles för många pokerspelare och författare börjat rekommendera olika typer av handdistributioner som lämpar sig för att stjäla mörkar. Men vad det egentligen handlar om är att dina vinstchanser ökar om du öppnar potten med en höjning och inte att du ska satsa med en hand med något slags värde. Glöm inte bort det faktum att du stjäl – och då spelar värdet på dina kort mindre roll. Anledningen till att din höjning blir vinstgivande är din position.

Satsningsstorlek?
Eftersom din mörkerstöld är utformad för att vinna potten utan motstånd måste du satsa exakt så mycket som du behöver, och inte ett öre mer, för att uppnå det önskade resultatet – att alla lägger sig. För detta krävs vanligtvis en satsning på tre eller fyra gånger den stora mörken. Du bör emellertid vara medveten om att din satsning inte behöver vara så stor i vissa turneringssituationer. I de senare skedena av en turnering, då genomsnittsstacken bara ligger på tio till tolv stora mörkar, kommer du att uppnå samma effekt genom att dubbla den stora mörken, eftersom de flesta spelare i detta skede antingen satsar stort eller lägger sig. Se till att dina satsningar är standardiserade. Om du plötsligt börjar satsa mindre när du sitter på en bra hand, eller mer då du stjäl, kommer du snabbt att bli lättläst. Mer avancerade spelare kan variera sina satsningar för att manipulera sina motståndare, men det enklaste sättet att bli svårläst är att satsa samma summa oavsett hand.

Teorin bakom mörkerstöld säger att ju senare position du sitter i då alla har lagt sig fram till dig, desto oftare bör du försöka stjäla mörkarna. Detta innebär att många av dina mörkerstölder kommer att äga rum från cut-off eller knappen. På senare år har emellertid den här delen av spelet blivit väldigt välkänd, i synnerhet i turneringar. Detta har inneburit att spelarna i mörkarna försvarar sig oftare och spelar tillbaka med ett bredare urval av händer – ofta med rena bluffar. Detta kan innebära att din förmåga att stjäla mörkarna reduceras avsevärt i en del situationer då dina höjningar helt enkelt inte vinner potten åt dig tillräckligt ofta. Eller det kan i alla fall kännas så. Det är emellertid fortfarande så att det vanligtvis är vinstgivande att stjäla från sen position.

Om du sitter på knappen och alla andra har lagt sig fram till dig har du bara två spelare att ta dig förbi för att plocka upp gratismarkerna, och deras slumpmässiga kort brukar inte vara tillräckligt starka för att syna din satsning. Fall emellertid inte offer för frestelsen att stjäla varenda gång alla har lagt sig fram till dig. Utvärdera alla andra faktorer i handen innan du höjer. Hur ser din stack ut? Vilken typ av spelare sitter i mörkarna? Vilken slags uppfattning har de om dig?
Givetvis är det också möjligt att stjäla mörkarna från mellanposition och ibland också från tidig position. Att försöka sig på stölder från tidigare positioner kräver rätt omständigheter, och du bör hålla utkik efter dessa möjligheter konstant.

Vid vissa skeden i turneringar – på bubblan eller då mörkarna är väldigt höga – kanske ditt bord spelar väldigt tight. Vid dessa tillfällen kan du försöka stjäla från tidig position genom att representera en väldigt stark hand – i synnerhet om din image vanligtvis inte medger den typen av spel. Mot erfarna och knepiga motståndare kan detta vara mer effektivt än en stöld från sen position, eftersom denna typ av spel representerar avsevärd styrka.

Det är spelaren som räknas
Spelarna som ska agera efter dig är väldigt mycket viktigare att ta med i beräkningen än de kort du sitter på och vilken position du höjer från. Enkelt uttryckt – om det sitter tight-passiva spelare efter dig och i mörkarna har du råd att öppna potten med en stöld väldigt ofta. Om det sitter knepiga och aggressiva spelare efter dig, som kommer att spela tillbaka eftersom de tror att du bluffar, eller lösa spelare som kommer att försvara sina mörkar, blir dina möjligheter att stjäla mycket mer begränsade. Den stora mörken är den spelare som troligtvis kommer att ge dig mest problem, på grund av dennes reducerade pris för att få se floppen. Så ägna därför den stora mörken särskild uppmärksamhet då du överväger en stöld. Du måste dessutom hålla din egen och dina motståndares stackstorlekar i tankarna då du överväger att stjäla mörkar i en turnering. För riktlinjer angående hur din egen stackstorlek påverkar dina stöldalternativ, se rutan sist på sidan nedtill.

Låt oss nu ta en titt på ett par punkter du bör hålla i tankarna gällande dina motståndares stackstorlekar. I allmänhet bör du stjäla mindre från stora stackar och små stackar, och mer från de medelstora stackarna. Detta beror på att stora stackar har råd att försvara sig – till och med då du har fräckheten att gå all-in – medan små stackar har en tendens att gå all-in med höga kort eller vilket par som helst, vilket kan resultera i en pinsam läggning. Dessa båda element är användbara var för sig, men för att bli framgångsrik måste du kombinera din kunskap om spelaren med den om hans stackstorlek. Exempelvis kan du kanske lyckas stjäla från en ultratight spelare med en stor stack, eller från en liten stack som desperat försöker hamna i pengarna och enbart kommer att spela starka händer. Så var observant och spela hela tiden spelaren.

Stjäl tills du blir stoppad
Du bör ha en aggressiv attityd vid pokerbordet, i synnerhet i turneringar. Du måste vara beredd att stjäla din väg till segern, men du behöver inte trycka gasen i botten från första handen. Tumregeln du bör spela efter lyder: försök att stjäla mörkarna tills du får en bra anledning att låta bli. Var medveten om att din image vid bordet kommer att förändras ju mer du stjäl, eftersom dina motståndare kommer att förstå vad du håller på med. Detta innebär att vissa av dina motståndare troligtvis kommer att sätta hårt mot hårt, men givetvis finns det sådana som inte kommer att göra någonting. Mina personliga favoriter är de som säger något i stil med: ”Ja, bara fortsätt försök, gullet,” och antyder att de kommer att spela tillbaka nästa gång du höjer. Men ändå åker deras händer i mucken gång på gång. Fortsätt att stjäla från dem hänsynslöst och oavbrutet – bestraffa dem för deras svaghet.

Om du någonsin är tveksam gällande när och varför du ska stjäla, ska du lägga dessa två viktiga punkter på minnet. För det första måste du vara medveten om skillnaden mellan att stjäla med en marginell hand – då du inte bryr dig alltför mycket om någon av mörkarna skulle syna – och den rena stölden då du höjer med riktiga skräpkort.

För det andra måste du försöka lära dig att se de situationer eller tillfällen då det är korrekt att stjäla, istället för att oroa dig för vilka kort du sitter på.

Jaha, då har vi rett ut det här med mörkerstölder. Om någon nu skulle vilja vara snäll att förklara sambandet mellan kvinnor och shopping för mig kan jag dö som en lycklig man.

Din stackstorlek
Dina stöldalternativ förändras radikalt beroende på din stackstorlek – här kommer några riktlinjer baserade på hur många stora mörkar du har i din stack.16+ Stora mörkar
Du har en tillräckligt stor stack för att kunna försöka dig på stölder med höjningar på tre gånger den stora mörken. Din stack utgör ett tillräckligt stort implicerat hot efter floppen för att avskräcka dina motspelare från att spela tillbaka mot dig. Om din stöld inte skulle vara lyckosam har du ändå en tillräckligt stor stack för att kunna fortsätta spela ditt normala spel.

12-16 Stora mörkar
Du kan stjäla, men var försiktig, för om du misslyckas är din stack helt plötsligt en liten sådan. Det är bättre att försöka kontrahöja all-in med en hand, eller kontrahöja all-in vid rätt tillfälle som en stöld, om du kan backa upp din läsning. Det är emellertid viktigt att du stjäl för att bygga upp din stack, istället för att vänta och bli uppäten av mörkarna.

12 stora mörkar eller mindre
Gå all-in. Detta kräver mod, men genom att lägga in en normalstor höjning bjuder du in andra att antingen syna dig eller höja dig all-in, och med en stack av det mindre slaget erbjuds du inga alternativ om något av dessa båda scenarion skulle inträffa. Tryck in dina marker och maximera dina chanser att ta hem potten; skulle du bli synad kan ju en skräphand faktiskt slå en premiumhand med lite tur. Alternativt ska du tänka på hur mycket du kan lägga till din stack genom att gå all-in. Alla de gånger du kan lägga till 15 procent eller mer till din stack genom att plocka upp mörkarna och antarna bör du överväga att gå all-in istället för att lägga in en standardmässig öppningshöjning.

STÖLDERNAS MATEMATIK
Innan du försöker dig på en ren stöld kan det vara värt att förvissa sig om väntevärdet är positivt (EV+).

Låt oss exempelvis anta att det sitter åtta spelare vid bordet och att mörkarna ligger på 100/200. Det ligger alltså 300 i potten och du lägger in en öppningshöjning på 600. Du satsar alltså 600 för att vinna 300, vilket innebär att du måste vinna potten 67 procent av gångerna för att ditt spel ska vara vinstgivande. I samma scenario, fast med en ante tillagd, blir situationen helt annorlunda. Med mörkar på 100/200 och en ante på 25 satsar du istället 600 för att vinna 500. Detta innebär att din satsning bara behöver vara framgångsrik 55 procent av gångerna för att vara vinstgivande. Och då tas inte de gånger du blir synad men ändå vinner potten med i beräkningen.

Givetvis kommer det också tillfällen då du blir synad och därefter förlorar mer marker än bara din ursprungliga satsning. Så vad du letar efter är alltså en ren stöld eller semibluff som tar hem potten omedelbart. Och kom ihåg att du kan öppningshöja potter mer än vad dessa siffror indikerar eftersom du kommer att spela resten av handen i position mot en försvarande spelare i mörkposition. Detta exempel syftar till att visa att du ska stjäla mörkar mer frekvent då det är antar med i spelet, på samma vis som du också behöver försvara dina egna mörkar mer frekvent då de attackeras. Det syftar också till att visa att du bör välja dina tillfällen väldigt noga om du avser att stjäla mörkar som en ren bluff.

Chris Ferguson – Hur man vinner i turneringspoker del 2

FirstPoker

I artikeln pratade jag om att inte justera sig för turneringsspel, besvarade tre specifika frågor om turneringar och betonade att skillnaden mellan turnerings- och kontantspelsstrategi inte är så stor.

Det här avsnittet skulle jag vilja utveckla det genom att besvara en fjärde fråga och adressera två situationer där det är rätt att avvika från att helt enkelt spela på topp.

Den fjärde frågan:
Säkerligen måste väl de annorlunda prisstrukturerna i kontantspel och turneringar betyda något, eller hur?

Ja, turneringar skiljer sig genom att du belönas efter hur länge du varar, snarare än hur många marker du lyckas samla på dig. I kontantspel är markerna du sparar genom att folda precis lika värdefulla som de marker du vinner genom att spela.

I turneringar är de marker du sparar faktiskt mer värdefulla. Betrakta en typisk turnering med ett inköp på $1 000 och 100 deltagare, där första plats är värd $40 000 av totalt $100 000 i prissummor. I början av turneringen har alla spelare 1 000 marker var till ett värde av $1 000 vardera. Den slutliga vinnaren kommer att ha 100 000 marker, och i kontantspel skulle det ge $100 000.

I en turnering är dock samma 100 000 marker bara värda $40 000, vilket betyder att varje grupp om tusen marker bara är värda $400 när turneringen slutar. Alltmedan din stack växer förminskas varje enskild markers i stacken värde, vilket betyder att du bör vara något mindre ovillig att ta onödiga risker än du kan vara i kontantspel. (Och om du över huvud taget känner ovilja inför risker i kontantspel spelar du förmodligen högre än din bankroll klarar.)

Överkompensera inte för turneringsspel. De flesta gör gott i att inte förändra sig alls, jämfört med de förändringar de annars skulle göra. Med det sagt finns det ändå två tillfällen där det hjälper att anpassa sig.

1.När du nätt och jämnt är utanför pengarna
Om du har en grund stack måste du vara extra försiktig när du gör dig pottbunden, särskilt om du gjort det med en syn. Om du har en djup stack, håll då utkik efter möjligheter att bossa runt de grunda och halvstora stackarna – särskilt de halvstora. De här spelarna kommer att vara mycket mindre villiga att konfrontera dig, och det borde vara öppna gatan till deras mörkar och antar. Om du har en mellanstor eller grund stack måste du vara lite mer försiktig. Kom dock ihåg att de andra spelarna inte vill ha något strul – inte ens de stora stackarna. De vill bara stjäla från dig utan att hamna i en konfrontation. Var beredd på att bossa runt dem lite, och även på att knuffa tillbaka när de försöker knuffa på dig. Ofta slåss de större stackarna på det här sättet för att se vem som kan stjäla flest mörkar genom att vara den siste att fega ur.

2. Vid finalbordet
Du måste inte anpassa dig särskilt mycket alls förrän ni bara är en spelare ifrån finalbordet. Här borde du dock spela lite tightare igen eftersom utbetalningsstrukturen ofta är väldigt generös mot de som klarar sig till finalbordet. Håll utkik efter lägen där du kan bossa runt de andra spelarna, särskilt de med grunda stackar. Det här är ett bra råd för hela finalbordet.

Och när det är dags för spel en-mot-en då?
Det finns inga fler sätt du behöver anpassa dig på för turneringar. I praktiken spelar du en freeze-out-turnering för skillnaden i prissumma mellan första och andra plats, där vinnaren tar allt.

Kom ihåg att vara diskret när du justerar dig för turneringar. Det händer sällan att du borde spela väldigt annorlunda i en turnering. Om du är osäker, bara spela så bra du kan. Och om du aldrig avviker från det kommer du att ha en bra chans till att vinna, oavsett vilket spel du spelar.

 

Chris Ferguson – Hur man vinner i turneringspoker del 1

FirstPoker

Chris Ferguson lär ut hur man blir en mästare i Turneringspoker

Folk ställer ofta väldigt specifika frågor om hur man blir en vinnande turneringsspelare.

Hur många marker bör jag ha efter de första två nivåerna? Borde jag spela många händer i början, när mörkarna är små, för att sedan spela tightare när mörkarna blir högre? Jag verkar nästan alltid hamna på bubblan. Borde jag spela tightare ju närmare jag kommer pengarna, eller försöka skaffa fler marker tidigare? Förvånansvärt nog har alla tre frågorna samma svar: Sluta försöka tvinga saker att hända. Koncentrera dig på att spela solid poker, och låt markerna hamna som de gör.

Faktum är att det är det bästa svaret för nästan vilken specifik turneringsfråga som helst.

Här är en mer användbar fråga: Hur stor är den strategiska skillnaden mellan kontant- och turneringsspel?

Svaret är: Inte lika stor som du tror.
Innan du börjar bekymra dig om att anpassa dig för turneringar, koncentrera dig på att justera ditt spel för övriga spelare. Den viktigaste färdigheten som finns i poker är förmågan att reagera på en lång rad olika motståndares olika spelstilar.

Spelare som kan göra det kommer att frodas i såväl kontantspel som turneringar. Många av de mest kostsamma misstagen i turneringar görs av spelare som överjusterar för turneringsspel.

Låt oss ta en titt på frågorna igen: Hur många marker bör jag ha efter de första två nivåerna?
Det korta svaret är: Så många som du kan få tag på.

Spela dina kort. Spela dina motståndare. Försök inte forcera fram action enbart för att du tror att du ”behöver” ha ett visst antal marker för att ha en chans att vinna. Du borde tänka på att samla på dig fler marker, samtidigt som du försöker bevara de marker du redan har. Ju fler chips du har, desto större blir dina vinstchanser. Ju färre marker, desto sämre chanser. Glöm alla tankar på att nå något magiskt nummer. Det finns inget belopp under vilket du är chanslös, och det finns inte heller något tillräckligt stort belopp för att du garanterat ska vinna.

En ynka marker är tillräckligt för att segra, och tillräckligt för att besegra dig. Att helt fixera sig på ett särskilt nummer är ett bra sätt att försäkra sig om att misslyckas.

Nästa fråga: Borde jag spela många händer i början, när mörkarna är små, för att sedan spela tightare när mörkarna blir högre?
Din strategi borde inte förändras så mycket under turneringens gång. Styr upp ditt spel så att du drar maximal fördel av dina motståndare, precis oavsett var i turneringen du är. De flesta spelar för löst i början av turneringar. Anpassa dig efter deras spelstil istället för att bli en av dem själv.

Försök inte stjäla mörkarna lika ofta Syna fler höjningar Återhöj oftare På samma sätt borde du när dina motståndare senare ofta blir tightare stjäla oftare, och mindre gärna ge dig in i potter som någon annan redan öppnat. Återigen borde det här vara en reaktion på hur dina motståndare spelar och inte en stil som alltid ska följas i någon specifik turneringsfas.

Sista frågan: Jag verkar nästan alltid hamna på bubblan. Borde jag spela tightare ju närmare jag kommer pengarna, eller försöka skaffa fler marker tidigare?
De flesta som ställer den här frågan tightar till sitt spel för tidigt, innan de nått pengarna. Med andra ord överjusterar de sig till turneringsspel. Inte nog med att det är fel att tighta upp rejält innan det bara är två-tre personer kvar från pengarna, det är dessutom det säkraste sättet att sluta på eller nära bubblan. Spela bara ditt bästa, mest aggressiva spel, och försök att inte låta din stack bli så liten att du inte kan skydda din hand med en all-in-höjning före floppen. Om den blir det kommer dina motståndare att få rätt pottodds för att syna, även med dåliga händer. Håll utkik efter möjligheter till att agera innan det händer, även om det betyder att du måste höja med mindre önskvärda händer.

I nästa del ska jag ta upp de två situationer i vilka det hjälper att anpassa ditt spel.

 

H.O.R.S.E. – Del3

FirstPoker

Om du har spelat onlinepoker nyligen har du kanske sett ett spel vid namn Razz bland de otaliga Hold’em-turneringarna. Men vad är det egentligen för spel och hur blir du en vinnande spelare i det?

Den tredje grenen i H.O.R.S.E formatet är Razz, som också är känt som Seven Card Stud Lowball – ett spel som har spelats i Vegas under decennier; i Limit-spel med låga insatser eller som en del i mixade spelpartier. Spelet blev dock först uppmärksammat av allmänheten då finalbordet i 2004 Razz World Series of Poker TV-sändes, även om sändningen tills största delen bestod av irriterade finalister som gned sina pannor i frustration. T.J Cloutier, som senare vann eventet, utbrast vid ett tillfälle: ”Jag hatar det här spelet mer än något annat!” Nu har det emellertid nått Internet, både som en del av H.O.R.S.E. och som ett eget spel, och du har möjlighet att spela det i det format som passar dig bäst: turneringar, sit & gos eller kontantspel.
Som du snart kommer att lägga märke till är Razz det mest okomplicerade av de olika H.O.R.S.E.-spelen. Händerna är sällan särskilt väl dolda och vem som vinner bestäms lika ofta av tur som någon annan faktor. Men det är fortfarande skicklighet inblandat, liksom ett par intressanta situationer som de flesta spelare inte är medvetna om, vilka kan vara värdefulla att känna till – i synnerhet eftersom de flesta är ganska dåliga på att spela Razz.

Det första man bör ta under övervägande är effekten av att det högsta kortet lägger in bring in-satsningen i ett spel med låga kort (medan det i Stud Hi-Lo fortfarande är det låga kortet som lägger in bring-in). Denna spelare är i praktiken borta ur spel redan från början, så om alla lägger sig fram till dig i sista position bör du nästan alltid höja och förvänta dig en läggning, även om du sitter på en hand som [8]-[8]-8 mot en Knekt. Även om din motståndare skulle syna (vilket antingen betyder att han är galen eller sitter på hålkort som A-2) kan du fortfarande vinna genom att träffa ett bra kort på nästa gata medan din motståndare träffar ett dåligt. Om du sitter i tidig position i relation till bring-in blir saker och ting mer komplicerade och du måste ta med både ditt eget och dina motståndares uppkort i beräkningen, i huvudsak i två syften: för det första vill du veta hur troligt det är att du har den bästa handen, och för det andra vill du få reda på om de kort du behöver för att träffa en låg hand är döda. Till exempel, om du sitter på [A]-[4]-8 i tidig position är det stor skillnad på om Åttan eller Esset är öppet (eftersom dina motståndare kommer att göra likadant som du och kika på din hand för att se vad du kan tänkas sitta på). Om alla vid bordet visar klädda kort spelar det ingen större roll, eftersom du förväntas höja och vinna handen (även utan bra hålkort). Men om ett par spelare visar lägre kort än en Åtta och du höjer med en öppen Åtta, kommer de inte att vara lika rädda för dig som de skulle vara om ditt Ess var öppet. I en sådan situation kan det vara svårt att veta om de försöker bluffa dig senare i handen eller om du redan är slagen, vilket tvingar dig att spela vidare med försiktighet och kanske också begå kostsamma misstag. Om många låga kort ligger uppvända är kanske ditt bästa alternativ att slänga handen, eftersom det är otroligt att din hand är den bästa, även om du också måste överväga om korten som visas är de som du behöver eller inte. Om två Fyror, två Ess och en Åtta ligger öppna och ditt Ess är öppet bör du höja och se vad som händer, eftersom din hand är levande i allra högsta grad. Men om däremot din Fyra eller Åtta är öppen och det ligger många Tvåor, Treor, Femmor, Sexor eller Sjuor uppvända är det en enkel läggning. Beroende på antestrukturen kan du kanske också limpa med en del av dina marginella händer för att känna av terrängen, eftersom det är ovanligt med bluffar i Razz. Om du gör det måste du vara försiktig och inte avslöja styrkan på din hand och växla mellan att limpa med starka händer och höja med svaga. Att limpa är i allmänhet enbart en bra strategi i kontantspel, där anten är liten i relation till insatsen, medan du i turneringar och större kontantspel, där anten ligger på ungefär en tiondel av en stor satsning, bör höja från första början eftersom de döda pengarna är värda att plocka upp. Under första satsningsrundan bör du alltså i allmänhet bara försöka att spela starka, låga händer, men också försöka anpassa dig till den rådande situationen. [A]-[2]-3 är av uppenbara skäl den bästa starthanden, men om du sitter och väntar på att den ska dyka upp kommer du att bli uppäten av antarna. Precis som det tidigare exemplet med hand bestående av [A]-[4]-8 visade, så är en Åtta lågt en medelstark hand, medan en Sexa eller Sjua är väldigt stark och en Nia till Knekt är väldigt marginell. Detta kan emellertid förändras på de kommande gatorna.
Lyckliga gatan
Spelet på de senare gatorna definieras till stor del av de nya öppna korten som delas ut. Den lägsta handen på bordet agerar först och väljer nästan alltid att satsa och representera den bästa handen överhuvudtaget. Du har säkert redan insett att det finns väldigt lite utrymme för finess, så om du hamnar efter får du fråga dig om det är värt att fortsätta, om det finns en chans att dina motståndare kan ha bildat par med något av sina hålkort eller om de bara satsar i förhoppningen om att du fick ett dåligt kort. I regel bör du vara beredd på att ta ytterligare ett kort på fjärde gatan om du ligger efter och det bara kostar en enda liten satsning, men du måste förbättra din hand till en potentiell vinnare på femte gatan om du ska fortsätta att syna ner din motståndare. Till exempel, om du höjde med [A]-[4]-6 och synades av Åtta högt, vilken senare träffade en Sjua på fjärde gatan mot din Kung, så bör du syna en satsning och fortsätta jakten hela vägen om du träffar en Tvåa, Trea, Femma, Sjua eller Åtta på femte gatan (lägg dig i annat fall). Detta beror på att du i Razz alltid kan se vilken din motståndares bästa potentiella hand är, och även om ni båda träffade Tvåor på femte gatan så har din [A]- [2]-4-6-K ändå en hygglig chans att förbättras, till och med mot [A]-[2]-3-7-8. Femte gatan är nyckelmomentet i handen, eftersom det är här satsningarna fördubblas; har du synat här blir du ofta bunden till att fortsätta hela vägen, om inte din motståndare får extremt starka kort som minimerar din vinstchans och ökar sannolikheten för att du drar dött. Ett annat nyckelmoment är striden mellan drag och färdiga händer; i det här skedet förlorar faktiskt en hand med Nio högt, som till exempel [A]-[2]-4-8-9, mot ett starkt drag som [A]-[2]-4-7-K. Sjätte gatan går mer eller mindre på rutin, om det inte skulle inträffa något väldigt katastrofalt, men då sjunde gatan är ett dolt kort blir saker och ting ofta mer intressanta här. Vanligtvis ligger det nu så pass många satsningar i potten att du bör syna din motståndare oavsett omständigheterna, även om chansen för att han har träffat ett par längs vägen är liten. Du bör också värdesatsa om någon checkar mot dig eller höja för värde när dina öppna kort är extremt starka, eftersom det inte är särskilt troligt att du i sådana fall blir kontrahöjd, även om du är slagen.
Reglerna för Razz
För spelare som bara är bekanta med Hold’em kan det vara lite knepigt att lära sig stötspelen i H.O.R.S.E. (Razz, Seven Card Stud och Eight-or-Better), eftersom de inte innehåller några gemensamma kort. Målet med spelet är enkelt, men är kanske också den främsta källan till frustration. Syftet är att skapa den lägsta möjliga femkortshanden. Esset är, som vanligt, det bästa kortet eftersom det räknas som lågt. Nötterna i Razz är A-2-3-4-5 (en hand som kallas för ett hjul i Omaha) och alla andra händer rankas uppifrån och ner. Därför slår A-2-4-5-7 en hand som A-2-3-6-7 – båda är Sju högt, men deras respektive andrakort är Fem och Sex.

Färger och stegar räknas inte i Razz, så fäst inte någon uppmärksamhet vid detta – sikta bara på att spela dina lägsta fem kort av de totalt sju som du har blivit tilldelad.

Formatet i Razz är likadant som i alla stötspel. Till att börja med lägger upp till åtta spelare in en ante och får därefter tre kort, varav två är nedvända (dessa är hemliga hålkort, precis som i Hold’em) och ett är uppvänt – kom ihåg att det inte finns några gemensamma kort i stötpoker! Det öppna kortet kallas för tredje gatan, och följs av ytterligare tre öppna kort – alla med sina egna satsningsrundor – som kallas fjärde, femte och sjätte gatan. Det sista kortet – sjunde gatan (eller rivern)- delas ut nedvänt.

Varje hand börjar med att det högsta öppna kortet lägger in en satsning kallad ”bring-in”, vilken liknar mörkarna i Hold’em. I ett $3/$6 Razz-spel lägger var och en in $0,25 och det högsta öppna kortet lägger en bring-in på $1 (om det finns två högsta valörer rankas spader högst, följt av hjärter, ruter och klöver). Därefter fortskrider satsandet medsols, och spelarna kan antingen syna bring-in eller höja i enheter om $3 (upp till ett maximum av fyra satsningar). Sedan, på fjärde gatan, kan spelarna antingen checka eller satsa/höja i enheter om $3, vilket även gäller på femte till sjunde gatan, men i enheter om $6 (en stor satsning).

Pot Limit Omaha – en introduktion

FirstPoker

Även om Texas Holdem fortfarande håller ledningen som den absolut största pokervarianten är det fler och fler som får upp ögonen för Omaha – ett spel som kan vara otroligt lukrativt för den som behärskar det.

Även om Texas Holdem fortfarande håller ledningen som den absolut största pokervarianten är det fler och fler som får upp ögonen för Pot Limit Omaha – ett spel som kan vara otroligt lukrativt för den som behärskar det. Satsningsformen är som regel alltid pottlimit, vilket är ett format som passar Omaha ganska bra med tanke på den stora mängden draghänder som förekommer.

En aspekt som gör Omaha lönsamt för den skicklige spelaren är att de flesta Omaha-spel är väldigt lösa ända upp till de högre nivåerna; det spelas ofta slarvigt av spelare som är vana vid Texas Holdem och går för långt med händer som inte håller måttet.
Skillnader mellan Omaha och Texas Holdem
Att vara en van Texas Holdem-spelare är tyvärr ingen större fördel i Omaha, det kan rentav vara en nackdel om man inte lyckas anpassa sitt spel på ett vettigt sätt. Formatet är däremot detsamma som i Texas Holdem, med en stor och en liten mörk, fasta positioner i förhållande till knappen och gemensamma kort på bordet.

Den primära och uppenbara skillnaden mellan spelen är naturligtvis att spelarna har fyra hålkort och skall använda exakt två av dessa med tre av de gemensamma korten för att bilda en femkorts pokerhand.

Några andra viktiga skillnader:

  1. Händer som traditionellt sätt är väldigt starka i Holdem, som överpar eller toppar med toppkicker är betydligt mindre värda i Omaha. Som regel är fler spelare också med i potten jämfört med holdem, vilket gör ännu fler starka händer och bra drag sannolika.
  2. Eftersom Omaha är ett mer handstyrt spel (oftast vinner den bästa handen) finns det mindre utrymme för bluffar. En lös och aggressiv spelare har därför begränsade möjligheter att stjäla potter från de mer konservativa spelarna, eftersom de ofta kommer att sitta med starka händer.
  3. Positionen är visserligen en viktig faktor i alla pokervarianter, men i Omaha är möjligheten att plocka upp potter med positionshöjningar och uppföljningssatsningar mindre, vilket försvagar värdet av en sen position något jämfört med Holdem.
  4. Fördelen av starka starthänder är betydligt mindre eftersom så många fler kombinationer är möjliga. Det är däremot ingen anledning att inte hålla sig borta från skräphänder.
  5. I Holdem kan det vara en bra strategi att smygspela genom att ge bort frikort för att dölja styrka, men det är det nästan aldrig i Omaha. Med så många möjliga drag ute är det en taktik som ofta slår slint. Det är oftast bättre att spela handen för vad den är värd och räkna med att få syn i alla fall.

Grundläggande strategi
Som i alla former av poker är tålamod en av de viktigaste komponenterna för att bli framgångsrik i det långa loppet. Precis som i holdem lönar det sig att vänta på bra starthänder innan man deltar i spelet och försöka vinna så mycket som möjligt med ett aggressivt spel när man leder, medan man sparar så mycket man kan genom att lägga sig när man är efter.
Starthänder
Holdem-spelare som testar Omaha har som sagt en tendens att övervärdera sina händer, vilket även gäller starthänderna. En hand som K-K-x-x är i bästa fall en marginell hand i Omaha om den inte har något stöd från sidokorten. Det är definitivt ingen hand man vill spela ur position med svaga pottodds. Det är viktigt att tänka på att starthandskombinationerna kan samspela på fler sätt än två. Exempelvis är en hand som Jh-Ts-9h-8s mycket stark eftersom den samspelar på samtliga möjliga vis.
De tio bästa starthänderna – alla skall vara ”double suited”, d.v.s. bestå av två uppsättningar kort i samma färg, exempelvis Ah-As-Jh-Ts, men det är givetvis starka händer ändå:

  1. A-A-K-K
  2. A-A-J-T
  3. A-A-Q-Q
  4. A-A-J-J
  5. A-A-T-T
  6. A-A-9-9
  7. A-A-X-X
  8. J-T-9-8
  9. K-K-Q-Q
  10. K-K-J-J

Draghänder
Omaha är draghändernas spel i många bemärkelser. Det är bland annat möjligt att ha drag till flera händer samtidigt. Det går även att ha en stark färdig hand och ett drag till en ännu starkare hand, vilket förstås är vad man allra helst vill uppnå på floppen.
Med en draghand i en flervägspott vill man alltid se till att man drar till nötterna. Det gör att små färg- och stegdrag förlorar mycket av sitt värde, och detsamma gäller de små paren eftersom det finns så många sätt att förlora med dem. Det är oftast den bästa handen som vinner i Omaha och det är inte sällan det är nötterna.
Stegdrag i Omaha kan ha betydligt fler än åtta outs tack vare de fyra hålkorten. När alla av hålkorten omger två sekvenskort på floppen har man ett s.k. wrap around-drag som kan ha ända upp till 20 outs. Drag av det slaget kan därför vara mer värdefulla än de ser ut och förtjänar att spelas aggressivt.

Badugi – en annan form av poker

FirstPoker

Har du också börjat tröttna på Texas holdem och skulle vilja prova något helt annat? Badugi skiljer sig på flera sätt från de flesta andra former av poker.

Har du också börjat tröttna på Texas holdem och skulle vilja prova något helt annat? Badugi skiljer sig på flera sätt från de flesta andra former av poker. Men har vissa likheter med triple-draw och vissa lågspelsvarianter. De största skillnaderna mellan Badugi och andra pokervarianter är sättet händerna rankas och att en hand bara består av fyra kort. Badugi är en form av mörkpoker där varje spelare får fyra kort. Sedan följer tre byten, med en satsningsrunda mellan varje. Spelaren som i slutändan kan visa upp den bästa badugihanden tar hem potten (om inte alla spelare lagt sig innan).

Rankning av händer
Händerna rankas, som sagt, helt annorlunda i badugi än andra pokervarianter. Målet är att få ihop en fyrkorts-badugihand. För att alla fyra kort ska räknas får handen varken innehålla några kort i samma färg eller några par. Badugi är ett lågspel där ess räknas som låga. Den bästa möjliga handen i badugi är A 2 3 4 i olika färg. En hand som 2 4 5 5 räknas som en trekortshand (2 4 5). Alla fyrkorts-badugihänder (oftast enbart kallade badugi) slår alla trekortshänder osv. Om två spelare har en hand med samma antal kort, vinner den som har lägsta handen. Om det högsta kortet är detsamma, tittar man på nästa osv. Om händerna är identiska (färger räknas inte) delas potten.

De tio bästa badugihänderna (alla kort i olika färg):
1. A 2 3 4
2. A 2 3 5
3. A 2 4 5
4. A 3 4 5
5. 2 3 4 5
6. A 2 3 6
7. A 2 4 6
8. A 3 4 6
9. 2 3 4 6
10. A 2 5 6

Att spela en hand
Låt oss ta en närmare titt på hur man spelar en hand. Som i Texas holdem används vanligtvis en liten och en stor mörk, men man kan också spela med en ante. Varje spelare får fyra kort som bara spelaren själv får se. När korten har delats ut är det dags för första satsningsrundan. Spelaren som sitter efter stora mörken (eller knappen om en ante används) börjar agera och sedan fortsätter spelet medsols. En spelare kan som vanligt välja mellan att syna, höja eller lägga sig och satsningsrundan slutar när alla spelare som är kvar i potten har lagt in lika mycket pengar. Sedan är det dags för första bytet. Spelaren närmast till vänstern om dealern (som fortfarande är kvar) byter först. Han kan slänga upp till fyra kort och får nya ur leken. Varje spelare ska ha fått sina nya kort innan den som är näst på tur behöver deklarera hur många han ska byta. Bytet följs av en andra satsningsrunda, där första spelaren kan välja att checka, beta (eller lägga sig). Satsningen fortsätter sen på samma sätt som föregående runda och följs av ett nytt byte. Därefter följer en ny satsningsrunda och ett sista byte. När alla har bytt kommer sista satsningsrundan och om två eller flera spelare är kvar i potten när rundan avslutas visas korten. Spelaren som gjort sista satsningen visar sina kort först och de kvarvarande spelarna visar sedan sina händer medsols. Spelaren med den bästa badugi-handen vinner potten (och om flera har samma vinnande hand delas den). I samarbete med

Vem där?

FirstPoker

Att sätta sig ner för att spela en liveturnering kan vara en lite skrämmande upplevelse – men vid en närmare anblick finns det fina förtjänster att hämta hem.

I vardagslivet brukar vi vara snabba med att döma folk utifrån första intrycket, och ibland är det svårt att inte göra det. Men hur går vi tillväga när vi kommer till dessa slutsatser angående en vilt främmande person vi möter på gatan? Ganska ofta har det att göra med vad en person säger eller deras utseende. Och ännu oftare är det något du inte riktigt kan sätta fingret på. Oavsett vad du gör och vem du träffar i ditt liv kommer åsikter alltid att skapas genom de första intrycken – och samma sak gäller när du försöker utreda vilka dina motspelare vid bordet är. För att hantera detta måste du bearbeta all information du får och formulera ett utlåtande av varje spelares förmåga. Du kanske undrar hur detta ska hjälpa ditt spel i det långa loppet? Min tanke är att, i en artikelserie, visa hur du spelar spelaren och inte korten, samt hur detta kan vara ett vapen i din arsenal.

Motståndarna
Låt oss anta att du spelar i en turnering. Du sätter dig ner på plats nio och slänger ett öga på dina motspelare. En standardhöjning på tre gånger stora mörken och ett tjusigt markertrick avslöjar killen på position åtta – en frekvent liveturneringsspelare. Generellt sett kan man säga att det alltid finns en nykomling vid bordet och idag sitter han på plats fyra. Det är därför han lägger in stringbets, synar när det inte är hans tur och ställer frågor till dealern och de andra spelarna i olika situationer. Dessa spelare ska du inte bluffa. Spela mot dem enligt instruktionsböckerna så faller de till slut på eget grepp. Nu är det dags att utvärdera resten av manskapet. Killen på position ett ser ut som Dolph Lundgren och har höjt i de första sex händerna. Spelaren på plats två gör i ordning sin iPod och sätter på sig sina hörlurar. På plats tre sitter en kvinna. Spelaren på plats fem har placerat sin rosa turgris ovanpå sina kort och har strukturerat sina marker i ett verkligt fint mönster. Spelaren på plats sex är en professionell spelare som har synts i många turneringar. Solglasögonen på gäller för spelaren på position sju, som inte har rört en min och inte yttrat sig en enda gång. Detta är information vi har införskaffat under en väldigt kort tidsperiod. Men är den egentligen till någon användning, och är vi rätt ute i våra antaganden – våra första intryck? 

1. Skandinaven
Visst, spelaren på plats ett är en höjningsmaskin och du måste välja dina tillfällen eftersom denna typ av spelare oftast är totalt orädd. Du kommer att märka att kontrahöjningen är ett kraftfullt vapen att använda mot honom, och det kommer att lugna ner honom. När jag spelade heads up mot Gus Hansen i London European Poker Masters var detta det enda drag jag använde mig av. Men det fungerade, och han var aldrig riktigt säker på var i handen han stod. Alla mina höjningar möttes antingen av en kontrahöjning eller en blixtsyn utan närmare eftertanke, vilket resulterade i att mina marker ofta sköts över till honom. Men mina checkhöjningar fick honom på lite andra tankar och fick honom att känna sig lite orolig, och detta är verkligen något jag kan rekommendera mot sådana spelare.

2. IPod-lyssnaren
Spelaren på plats två kommer att stänga av sin iPod varje gång han har en spelbar hand; det är en av de största tellsen som finns i spelet. Dessutom missar han också mycket och viktig information som ges vid bordet.

3. Kvinnan
Kvinnan på plats tre tillhör en av de två kvinnliga speltyper jag brukar stöta på vid spelbordet: the Rock of Gibraltar eller hon som låter sig ätas upp av mörkarna. Men hur som helst så brukar jag ge dem den största respekt då det är allmänt känt att kvinnor är bättre på att ljuga än män (en kommentar jag kommer att råka i trubbel för, det vågar jag lova) och därför är det bäst att du bara spelar mot dem med riktigt bra händer. För inte alltför länge sedan spelade jag mot en kvinna som när hon blev höjd blixtsynade mot motspelarens riktigt bra händer. Hon satt sedan och räknade på fingrarna om hon hade fått in stegen eller inte. När hon sedan satsade och vann potten visade hon bluffen – populärt hos alla utom hos mannen som bluffades, som vid tidpunkten hade sjunkit långt ner i stolen. 

4. Nybörjaren
Nybörjaren på plats fyra sänder dig hela tiden massor av information om vad han har tänkt göra, men jag spelar bara mot honom med premiumhänder. Ett vanligt misstag är att spela mot dem med vilka händer som helst. Det är viktigt att komma ihåg att när du gör detta spelar du på hans villkor och du förlorar den fördel du innehar.

5. Turmaskoten
Här är ett exempel på vilken typ av information jag letar efter. Plats fem har precis förlorat en pott med 9-7 i samma färg mot par i Åttor och väljer att informera alla om vilken otur han hade som förlorade potten eftersom det var 50/50. Det är nu det är viktigt att kunna sina odds. Han var nämligen helt fel ute och var faktiskt underdog med ungefär 66/34. Men hans brist på kunskap är något som du måste kunna utnyttja. Här följer ett gott råd: undervisa aldrig din tjänare, då kommer han en dag att bli din mästare. Med andra ord, läxa aldrig upp din motspelare för att rätta till de felaktigheter han gör sig skyldig till. Hade du berättat för dina motspelare om hur de slår dig i en annan sport, låt säga fotboll? I poker hör jag det dagligen, och det är inget annat än ren och skär galenskap. Det kan låta såhär: ”Vad håller du på med, din nolla? Du borde ha lagt dig eftersom du var ur position och underdog 66/34.” Själv skulle jag koncentrera mig på att sno hans marker.

6. Proffset
Se upp för proffset. Han kan mycket väl checka medan given pågår. Eller så väntar han och observerar alla andra först. Om han tittar på sina kort, men bryr sig mindre om vad de andra spelarna gör, spelar han sällan sina kort. Men som en generell regel kan man säga att om du lägger märke till en tell hos honom, så var den säkert medveten. Den är ofta skapad för att missleda dig, så du ska akta dig. För ett tag sedan, under Asian Poker Classic i Goa, satt jag bredvid Julian Thew och la märke till att medan han deklarerade en höjning, så höll spelaren ett par platser längre bort sina kort på ett sådant sätt som att de skulle slängas. Spelarna före honom la sig, men han höjde – ett säkert tecken på att han hade en bra hand; det visade sig att han hade A-K – och slog ut Julian. Under World Series of Pokers finalbord förra året sågs Jamie Gold prata öppet och sanningsenligt om sina bra händer, medan han var tyst när han bluffade. Denna information gick de flesta spelarna obemärkt förbi, men Allen Cunningham var inte en av dem, och han gjorde flera utsökta synar mot honom. 

7. Den tyste solglasögonormen
Den tyste spelaren, som bär solglasögon, på plats sju verkar vara död – han varken pratar eller rör på sig när han satsar. Jag älskar att konversera med dessa spelare eftersom de då känner sig osäkra. Jag säger till honom att vara försiktig när han är på väg att höja och ställer frågor om hans satsningsmönster. Dessa spelare är ofta lätta att reta upp och är beredda att syna dig med riktigt dåliga händer i ett försök att tysta dig. När det kommer till solglasögonen tror jag definitivt att de är till hjälp för många spelare. Ögonen är själens spegelbild, och mycket information finns att hämta från ögonkontakten – eller avsaknaden av den.

8. Den vanliga spelaren
Den alldagliga spelaren på plats åtta är säkert en ABC-spelare. Väldigt ofta handlar det om höjningar i position och kreativitet från knappen. Mot den här typen av spelare måste du variera ditt spel genom att emellanåt kontrahöja eller blixtsyna med låga sekvenskort i färg. Du vill inte att han ska känna sig trygg med position på dig, eftersom hans höjningar ofta baseras på just position.

Slutord
Under en turnering bör du ge dig i kast med att observera alla dina motspelare i ett försök att ta reda på vilken kapacitet de har. Att prata med dem är ett utmärkt sätt, men jag är medveten om att inte alla klarar av det. Då finns det andra sätt att samla information. Fråga de andra spelarna, under en paus, om de kan hjälpa dig att bedöma speciella spelare vid bordet. Titta på TV-program för att se hur toppspelarna lirar, läs pokerböcker – men var selektiv. Vissa är, för att citera Devilsfish, ”not fit to wipe my arse on”. Spela online så mycket du kan, eftersom du på så vis kan spela fler händer under en kortare period, vilket gör att du blir mer medveten om handvärde, position, farliga floppar och markerstackar. Jag är säker på att du redan vet att poker inte är någon absolut vetenskap, så om din första instinkt regelbundet slår fel bör du inte lägga ner ditt åtta till fem-jobb. Att gissa halvdant leder snabbt till avgrunden.

H.O.R.S.E. – Del2

FirstPoker

Precis som Modern femkamp testar H.O.R.S.E. dina förmågor inom fem unika grenar. Men hur blir du en mångkunnig spelare, utan att riskera att dina kunskaper blir alltför ytliga?

DET ANDRA H.O.R.S.E.-spelet är Omaha Hi-Lo, ett extremt populärt alternativ till Hold’em. Det delar samma struktur och satsningsmönster som Hold’em, så det är inte särskilt konstigt att det oftast är det andra spelet som pokerspelare lär sig. Men även om mekaniken är densamma, så är reglerna helt annorlunda, liksom spelkänslan. – gamblers får chansen att spela flertalet händer, medan de sluga proffsen kan sitta och vänta på situationer då de kan slå till skoningslöst. Detta beror på att det vanligtvis finns två delar av potten att spela om i Omaha Hi-Lo – en hög och en låg del (fast ibland blir det ingen låg del och den höga handen vinner då hela potten) – vilket kräver ett minutiöst urval av starthänder för att du ska få den bästa chansen att ”scoopa”, det vill säga vinna båda halvorna av potten. Detta innebär att du ska spela händer med kort som är tätt sammanlänkade; i Hold’em utgör dina två kort bara en enda kombination, men i Omaha – med fyra kort – har du sex tvåkortskombinationer, och givetvis vill du att så många av dem som möjligt ska ha vinstchans. Därför eftersöker de flesta spelare bra låga kombinationer som också har chans att vinna den höga delen av potten – den bästa möjliga handen du kan få är A-A- 2-3 i två olika färger. Det är den bästa handen därför att om det föreligger en möjlighet att vinna den låga delen av potten (vilket det vanligtvis gör) så kan du vinna med A-2, A-3 eller 2-3, och du kan också träffa ett hjul (wheel – A-2-3-4-5) för den höga delen, vinna med ett färgdrag eller ditt par i Ess. Med A-2-3 har du något som på fackspråk kallas för förfalskningsskydd (counterfeit protection) – det vill säga, du kan fortfarande vinna den låga delen av potten om ett av din kort bildar ett par, medan dina chanser för en låg vinst är väldigt små om du bara har A-2 och ett Ess eller en Tvåa dyker upp på bordet. Till exempel, om floppen visar 6-7-8 har du den lägsta möjliga handen med A-2 då din femkortshand bildar A-2-6-7-8, men om turnen visar en Tvåa kommer en spelare med A-3 att slå dig med A-2-3-6-7, eftersom de båda lägsta lediga utrymmena nu har ändrats.

Sänk dina förväntningar
Problemet är du inte får en så pass kraftfull hand på given särskilt ofta, så du kommer att få nöja dig med att spela sämre händer som påminner om den. Det viktigaste är att hålla ögonen öppna efter händer som kan vinna åt båda hållen (högt och lågt) med outs till den bästa möjliga handen i åtminstone en riktning – så A-2 är vanligtvis spelbar, liksom A-3, med ett drag till nötfärgen. A-A-X-X eller A-K-Q-4 i två olika färger är också händer med stor potential.

Låga wraps med tre eller fyra kort till ett hjul (inklusive ett Ess) är också väldigt starka, eftersom de är svåra att slå när de träffar och kommer ibland även att träffa en stege. I sen position kan du öppna upp betydligt och höja med svagare händer (förutsatt att de har något slags värde), i förhoppningen om att bara möta mörkarna i position och spela med eftertryck; i mörkarna (i synnerhet stora mörken) kan du försvara dig med svagare händer än så – även om du paradoxalt nog bara bör spela väldigt marginella händer mot endast en spelare då chanserna för att du ska bli scoopad eller utköpt från potten är väldigt små. Givet detta bör händer med mellankort som 6-7-8-9 eller 7-7-8-8 undvikas, eftersom de sällan går att scoopa med, då korten som hjälper dem vanligtvis också möjliggör en låg vinst för en annan spelare. Händer som bara går att vinna högt med är av ett mer diskutabelt värde i Omaha Hi-Lo och är ett ämne som pokerexperter vanligtvis har skilda meningar kring. Vad som däremot är säkert är att det är en stor nackdel att bara kunna vinna högt i ett Hi-Lo-spel. Därför ska du bara försöka spela höga kort när du befinner dig i position eller i billiga flervägspotter, och endast fortsätta då du träffar en väldigt fördelaktigt hög flopp. I Pot Limit Omaha är alla sorters kombinationer spelbara, men i Limit Omaha Hi-Lo bör du bara spela väldigt starka händer som A-A-K-Q eller K-Q-J-10, då du inte har något drag till den lägsta handen.

Aggressivitet lönar sig
Efter att ha hittat spelbara starthänder kommer ditt nästa beslut handla om ifall du ska limpa med eller höja innan floppen, något som beror på ett antal olika faktorer (du bör dock känna till att de flesta Omaha Hi-Lo-spelare föredrar att limpa för att kunna se billiga floppar och hålla nere variansen). Men om du inte har något emot ett tuffare spel, så finns det antal fördelar med att höja de flesta händer du tänker spela, åtminstone då du befinner dig i position. Dessa fördelar består bland annat i att det är bra att vinna mörkarna utan mothugg i Omaha Hi-Lo, eftersom så många potter delas, och du blir också svårare att läsa än en spelare som bara höjer med A-A- och A-2-kombinationer och limpar med andra händer. När det redan finns limpare och höjare i en pott kan du hemfalla till ett enklare spel och bara höja med starka händer och limpa med spekulativa sådana.

En uppsjö av alternativ
I Omaha Hi-Lo är floppen nyckelmomentet. Det är här medelmåttiga starthänder seglar upp som favoriter och fantastiska starthänder går om intet. Att beräkna hur din starthand kommer att stå sig gentemot floppen är nästan omöjligt, men i enkla ordalag bör du sikta mot nötterna (eller ett drag mot nötterna) i den ena riktningen med någon slags chans åt det andra hållet, och om du får odds på 10/1 eller bättre på floppen kan du till och med se nästa kort med ett bra bakdörrsdrag för att se hur det hela utvecklar sig. Spelet på turnen och rivern ser ut på ett liknande sätt, men kom ihåg att du i en stor pott vanligtvis bör syna om du bara möter en enda satsning på rivern i förhoppning om att ta hem halva potten. Genom hela handen ska du också försöka lista ut vad din motståndare kan tänkas sitta på, baserat på dennes satsningar, och bestämma dig för om du ska lägga dig, trappa upp satsningarna, spela mer passivt, gillra en fälla eller checkhöja. Detta kanske låter självklart till och med för nybörjare, men i Omaha Hi-Lo finns det ett par aber. Att satsa aggressivt med enbart den lägsta möjliga handen är exempelvis sällan en bra idé, eftersom om någon annan sitter på samma hand kanske du bara vinner en kvarts pott (hälften av den låga delen), eller ännu värre än så. Du ska emellertid inte tveka på att satsa hårt med ett starkt tvåvägsdrag, eller om du har den lägsta möjliga handen med förfalskningsskydd plus en chans på den högsta. En sista sak att komma ihåg är det är enklare att läsa händer i Omaha Hi-Lo än i andra spel, eftersom spelare inte tenderar att bluffa eller checkhöja i samma utsträckning som i Hold’em, om de inte är väldigt bra eller väldigt dåliga. Om en gedigen spelare öppnar med en satsning på ett bord med bara höga kort kan du av denna anledning vara ganska säker på att han sitter på nötterna eller ett drag mot desamma. Om samma spelare trappar upp satsningarna när den lägsta möjliga handen ligger möjlig på bordet sitter han vanligtvis på nötterna, med ett antal ytterligare outs. I detta fall är det bäst att lägga sig och vänta på ett bättre tillfälle. I Omaha Hi-Lo är tålamod en dygd.

Omaha Hi-Lo – lär dig reglerna
Limit Omaha Hi-Lo är ett spel med gemensamma kort och med samma struktur och satsningsmönster som i Limit Hold’em (med exempelvis mörkar, hålkort, flopp, turn och river). Här upphör emellertid likheterna, då varje spelare får fyra hålkort på handen och måste försöka träffa både en hög och en låg hand, och använda två kortkombinationer var för detta ändamål. Reglerna för höga händer är standardmässiga, men en låg hand måste bestå av fem kort i olika valörer från Ess till Åtta. Den bästa handen är A-2-3-4-5 och kallas för hjul (wheel). Stegar och färger är irrelevanta i sammanhanget. Eftersom en hand måste bestå av två hålkort och tre gemensamma kort, är en låg hand bara möjlig när det ligger tre låga kort på bordet. Om en låg hand inte är möjlig tar den höga handen hem hela potten (det är emellertid möjligt för en spelare att vinna både den höga och den låga handen). Lägg också märke till att eftersom spelare ofta spelar händer som innehåller A-2 eller A-3, så händer det ofta att den låga delen av potten splittas – så förutom att scoopa hela potten eller vinna hälften av denna, kan du också vinna en kvarts pott om du har en låg hand som en annan spelare också har, eller tre fjärdelar av en pott om du får hälften av den låga men vinner den höga. I andra former av poker värderas låga händer nerifrån och upp och de lägsta valörerna vinner (A-2-5-6-7 slår A-3-5-6-7), men på grund av reglerna i Omaha Hi-Lo är det enklaste sättet att räkna ut den lägsta handen att titta på bordet och se vilka de två lägsta lediga utrymmena är (förutsatt att en låg hand är möjlig). Så om bordet visar A-3-4-K-Q skapar du den lägsta möjliga handen med 2-5. Ett undantag är när det ligger fyra kort till ett hjul på bordet. Så på ett bord som visar A-3-4-5-Q har en spelare med en Tvåa och ytterligare ett hjulkort den lägsta möjliga handen, eftersom man måste använda två hålkort och tre gemensamma kort.

H.O.R.S.E. – Del1

FirstPoker

Med tanke på vilken succé H.O.R.S.E.-eventet blev under förra årets WSOP, tycker vi att det är dags att titta närmare på mixade spel. Först ut är Limit Hold’em.

Vad i helsike är H.O.R.S.E.? Det kanske låter som om du har lämnat pokerbordet och hamnat på en travbana, men H.O.R.S.E. är faktiskt en förkortning för fem olika pokerspel som spelas växelvis och vid bord med maximalt åtta spelare. Spelen är i tur och ordning Hold’em, Omaha, Hi-Lo, Razz, Seven Card Stud, och Seven Card Stud Eight-or-Better (Hi-Lo). Formatet är ordentligt utmanande då spelarna måste lista ut varandras styrkor och svagheter i de olika spelen, och utesluter dem som bara är bra på en enda speltyp. HORSE
Hold’em
Omaha Hi-Lo
Razz
Seven Card Stud
Eight-or-Better

Eftersom No Limit Hold’em har varit den överlägset populäraste spelformen under de senaste åren, var det oundvikligt att andra spelformat till slut skulle dyka upp och erbjuda en paus från all-in- och slantsinglingssituationer. Den mest populära utmanaren är för tillfället H.O.R.S.E. – där man roterar mellan fem olika Limit-spel. Spelet fick sitt stora genombrott i somras, då WSOP introducerade ettH.O.R.S.E.-event med $50 000 i inköp, vilket snabbt fick epitetet ”det inofficiella världsmästerskapet”. Nu kan du också spela H.O.R.S.E. i kontantspel, sit & gos och turneringar på sajter som PokerStars och Full Tilt.

ett striktare spel
Det första av spelen som ingår i H.O.R.S.E. är Limit Hold’em, det mindre berömda formatet av spelet som alla spelar – No Limit Hold’em. Låt dig inte luras, för även om spelmekanismen är densamma, så är Limit Hold’em ett väldigt annorlunda spel och kräver en del avgörande justeringar till vad No Limitspelare är vana vid (se Limit vs No Limit på nästa sida). Satsningstrukturen är den avgörande faktorn bakom alla dessa förändringar i spelet, och ett spel beskrivs vanligtvis med storleken på de tillåtna satsningarna. Till exempel, i ett $10/$20-spel ligger mörkarna på $5 och $10, med tillåtna satsningar och höjningar på $10 innan och efter floppen, och på $20 på turn och river (med ett maximum på fyra satsningar – därefter stryps all action). Vad detta betyder i praktiken är att känslan och bluffandet från No Limit Hold’em till stor del går förlorat, och för att vinna i Limit Hold’em måste du spela ett enklare spel, åtminstone vid ett fullt bord. Till att börja med måste du tillämpa striktare krav på dina starthänder, men då H.O.R.S.E. spelas med åtta spelare kan du spela lite lösare än vid ett standardmässigt tiomannabord; du kan också förvänta dig att spelet är aningen mer aggressivt jämfört med normala kontantspel på grund av detta. I tidig position (de två första sätena efter mörkarna) bör du i huvudsak hålla dig till Ess med hög kicker (A-10 till A-K) och höga par (8-8 eller högre) och höja med dessa händer för att tunna ut fältet. Beroende på hur löst eller passivt spelet är kan du också syna med lägre par och ibland sekvenskort i samma färg, men om spelet är överdrivet tight eller aggressivt kommer du inte att få de pottodds som krävs för att händerna ska vara vinstgivande. Kom också ihåg att variera händerna du synar och höjer med för att förvirra dina motståndare! När du kommer till mellan- och sen position bör du ovillkorligen höja med de händer du avser att spela om det är du som öppnar potten, i förhoppningen om att kunna slå ut spelare, skaffa en mer fördelaktig position eller kanske till och med stjäla mörkarna. De nästkommande Essen (A-7 till A-9) blir spelbara i mellanposition (nästkommande två säten) och resten i sen position (cutoff och knappen), men kom ihåg att ett Ess med ett sidokort i samma färg höjer sin status med ett snäpp, så A-9 i samma färg är förmodligen likvärdigt med A-10 i olika färg, när det gäller att öppna potten med en höjning. I dessa positioner kan du också öppna med vilka kombinationer av klädda kort som helst, samt alla par och sekvenskort i samma färg för att variera ditt spel. Däremot ska nog svagare händer som Q-10 i olika färg eller 9-7 i samma färg enbart spelas i sen position. Om någon har limpat med eller höjt innan dig ska du i allmänhet bara kontrahöja när du är ganska säker på att du har en bättre hand, även om du bör vara mer benägen att kontrahöja med marginella händer från sen position mot lösa spelare eller höjare i mellanposition för att stänga ute mörkarna och ta kontroll över handen. Om dina motspelare bara har limpat med är det av uppenbara skäl svårare att uppnå det senare och du bör i dessa fall därför syna med alla utom de allra starkaste händerna (detta är också det bästa tillfället att spela låga par och sekvenskort i samma färg). Att spela i mörkarna är en speciell situation i det här formatet, eftersom du vanligtvis bara behöver syna en enda satsning och därmed får utmärkta pott odds. Till exempel, om knappen höjer din stora mörk och lilla mörken lägger sig i ett $10/$20-spel får du odds på $35/$10 att syna, men eftersom en höjare utan undantag satsar på floppen i Limit Hold’em efter att ha blivit checkad mot, blir det i själva verket $45/$10. Därför bör du vara beredd på att få försvara dig med ett brett urval av händer, men se upp med höjningar från tighta spelare i tidig position och akta dig för att spela skräphänder som 9-3 eller 10-2 i olika färg, vilka troligtvis kommer att orsaka dig mer problem än vad det är värt när du sedan befinner dig ur position. Mot aggressiva höjare på knappen är nästan alla ensamma klädda kort, sekvenskort (till exempel 7-8 i olika färg) eller bättre händer försvarbara, även om du inte bör kontrahöja i annat fall än då du sitter på väldigt starka händer med vilka du avsiktligen vill förstora potten. I lilla mörken har du investerat mindre, du sitter vid den sämsta positionen vid bordet och har en spelare bakom dig att agera, så det du behöver göra är i huvudsak att lägga dåliga händer och höja med bra sådana, om det inte rör sig om en pott där ett flertal spelare redan har höjt.

Stanna kvar i spelet
Spelet efter floppen är av avgörande betydelse för ett vinnande spel i Limit Hold’em eftersom du kan komma att behöva ta beslut under tre satsningsrundor, men kom ihåg att satsningarna inte fördubblas förrän på fjärde gatan, så du bör därför stanna kvar på floppen med så lite som ett lågt par eller en hålstege om det ligger många satsningar i potten. En annan anledning till att stanna kvar till turnen är att det är rutin för en aggressiv spelare innan floppen att satsa på floppen i förhoppningen om att tunna ut fältet (i synnerhet mot en ensam motståndare), medan de kan tänka sig att ta ett gratiskort på turnen för att undvika hotet att bli checkhöjd av en stark hand med en dubbel satsning. Som aggressorn i en hand bör du själv satsa på floppen om du har lyckats begränsa motståndet till en eller två spelare, eller om du har en hyfsad hand eller ett drag, i förhoppningen om att ta hem potten redan i detta skede eller skaffa dig ett gratiskort på turnen. Mot spelare som rutinmässigt synar på floppen eller om du sitter med hand som du vill skydda bör du även satsa på turnen för att vidare kunna förbättra eller skydda din hand, men om du skulle bli synad på turnen utan en stark hand är det vanligtvis ett dåligt beslut att även försöka bluffa på rivern. Det är också bra att försöka variera ditt spel och höja med både starka händer och drag för att göra det svårare för dina motståndare att sätta dig på en hand. När du möter aggressivitet efter floppen måste du ta hänsyn till både din motståndares profil och hur de gemensamma korten ser ut innan du bestämmer dig för hur du ska fortsätta. Till exempel bör du förmodligen syna aggressiva spelare då bordet visar dragmöjligheter och du själv sitter på en marginell hand, eftersom chanserna är goda att du leder och dessutom får dina motståndare veta att du inte kommer att lägga dig särskilt enkelt i framtiden. Framför allt – kom ihåg att orubblighet och aggressivitet (kombinerat med ett bra urval av händer och förmåga att läsa motståndet) är vinnande egenskaper i det här spelet.

Limit vs No Limit
Om du precis har börjat spela poker är chansen stor att du bara har spelat No Limit Hold’em, vilket ju som bekant inkluderar stora satsningar, bluffar och att då och då gå all-in. I Limit Hold’em förändrar den fasta satsningsstrukturen saker och ting dramatiskt, och här följer ett par större skillnader att lägga på minnet: Implicerade odds
På grund av den fasta satsningsstrukturen är dina implicerade odds mycket mindre i Limit än i No Limit. Därför är också antalet starthänder som du kan spela vinstgivande i vissa situationer mycket mindre och du har färre möjligheter att variera ditt spel innan floppen.

Billiga floppar
Eftersom det är mycket billigare att stanna kvar i spelet är det också svårare att skydda färdiga händer. Men om du skulle plocka upp ett drag, eller till och med ett lågt par, får du ofta de pottodds som behövs för att syna den billiga satsningen på floppen och kanske till och med stanna kvar i handen ända till slutet.

Lägg dig inte
Av uppenbara skäl är det mycket svårare att bluffa i Limit än i No Limit. Paradoxalt nog bör du däremot sällan lägga dig mot en ensam satsning på rivern om du bara har träffat så mycket som ett av korten på bordet, eftersom din motstån- dare antagligen försöker skrämma bort dig.Att felaktigt syna en sista satsning är vanligtvis bara ett litet misstag, medan det kan vara en katastrof att lägga dig när oddsen talar till din fördel.

Små beslut
Det sägs ofta att turfaktorn är för hög i Limit Hold’em och att spelet bygger på att jaga drag. Detta är till en viss del sant, men det är också sant att du måste lära dig att spela på alla gator i Limit, medan du i No Limit ofta har gått all-in innan rivern. Du står alltså inför många små beslut i Limit-spel, i motsats till flera större sådana.

Vänta på rätt tillfälle
Detta är något som är särskilt tydligt i turneringar eller aggressiva spel med få deltagare (till exempel de senare skedena i sit & gos), där du bara har ett begränsat antal satsningar kvar, men inte kan gå all-in med dem. I ett sådant läge är det lätt hänt att man tar ett illa övervägt beslut, men kom ihåg att en felaktigt spelad marginell hand kan kosta dig möjligheten att spela en mycket starkare hand i ett senare skede, så lägg dig därför något oftare och vänta på ett bättre tillfälle.