Kategori: Pokerartiklar

Om du inte har spelat något annat än Hold’em är det dags att ta steget över till Omaha. Slå följe med oss varje månad och lär dig allt om detta spännande spel.

Aldrig spelat tidigare?

Trots att du kanske har hört motsatsen tidigare, så är inte Omaha ett svårt spel att lära sig om du redan spelar Hold’em. Det beror på att grunderna är desamma, med identiska satsningsrundor och gemensamma kort. Skillnaden ligger i antalet kort som varje spelare får på given.

Varje spelare får fyra hålkort istället för två, och man MÅSTE använda två av dem tillsammans med brädan för att bilda den bästa femkortshanden. Det innebär att du inte kan spela på korten som ligger på bordet och du kan inte träffa en färg om du har fyra kort i olika färger på hand. Att få fyrtal på given är inte bra – du har ett par och inget hopp om att kunna förbättra dig – och eftersom alla spelare har två extra kort på handen kommer nötterna vanligtvis att förändras från gata till gata. Vilket är vårt råd? Spela på mikronivåer till dess att du har förstått spelet, och kom ihåg att din hand måste vara mycket starkare vid en visning än vad som är fallet i Hold’em. Faktum är att den vinnande handen ofta är nötterna i ett fullsatt Omaha-spel.

Om du letar efter de största kontantspelen på nätet kommer du att upptäcka att nästan alla spelas i formatet Pot Limit Omaha och inte No Limit Hold’em. Hur kommer detta sig? Jo, på grund av att det är roligare, mer utmanande, och – framför allt – mer vinstgivande. Tänk efter – i vilket annat spel kan du ha nötterna på turnen, men ändå vara en underdog? Eller trycka in alla dina marker med Åtta högt och vara favorit gentemot nötterna? Om du vill lära dig att navigera bland alla de wraps, färgdrag, tvåpar och runner-runner-drag som gör PLO till framtidens spel, så kommer denna guide att förbereda dig på att hantera svängningarna och bli en vinnare.

Nötterna

I Omaha finns det ett väldigt enkelt, men avgörande koncept: dra alltid till nötterna. Det är inte lika viktigt heads up, men om det sitter åtta spelare till vid bordet så är chansen stor att någon har ett bättre drag, såvida du själv inte drar till nötterna. Låt oss anta att en aggressiv spelare vid bordet satsar på en flopp som visar ♣10-9-5, du synar med ♣J-♣8-♠-6-♠A och att en spelare bakom dig också synar. Turnen visar Q; den ursprungliga satsaren checkar, du satsar, den andra spelaren synar, den ursprungliga satsaren checkhöjer och nu vet du inte vad du ska göra. Om du synar kanske du är uppe mot nötterna (J-K) med endast ett fåtal outs som kan hjälpa dig, men om du lägger dig kommer din motståndare att visa upp ett set ett par av gångerna. Du har försatt dig själv i en svår situation, och att lägga sig på floppen i den här typen av situationer framstår snart som det bästa alternativet, eftersom den aktiva spelaren bakom dig innebär att du inte ens är garanterad att få se turnen. Även om det kan se ut som att du har massvis av outs, så måste du se till att de är till den bästa handen – annars kan du mycket väl förlora din stack.

Position

Om du inte är bra på att utnyttja din position kommer du troligtvis att förlora mycket pengar utan att veta varför. Position är som vatten – du behöver inte veta varför det är bra för dig, men du vet att du behöver det för att överleva. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga att poker är ett spel som handlar om inkomplett information. När du befinner dig i position kan du se hur alla innan dig har agerat, och kan därför fatta ett mer välgrundat beslut. Med tanke på hur viktiga drag är i Omaha, är position särskilt viktigt. Om du höjer i sen position och sedan satsar på floppen kan en ensam motståndare inte vara säker på om du har missat och kommer att lägga dig mot en höjning, sitter på ett massivt drag och kommer att kontrahöja all-in, eller redan sitter på nötterna. Han sitter i klistret vad han än bestämmer sig för att göra, såvida han inte själv sitter på en stark hand. Skillnaden är att han behöver den starka handen medan du inte gör det – du tjänar pengar när era händer ligger nära varandra i värde, tjänar mer när du har den bästa handen och förlorar mindre när du är slagen. Samma sak gäller när din motståndare höjer och du synar i sen position. När han satsar på floppen kan du syna eller höja utan att riskera något, och välja att spela ut honom på senare gator då skrämkort kommer, eller helt enkelt lägga dig om du bestämmer dig för att läget inte är det rätta. Genom att spela i position oftare än dina motståndare ger du dig själv fler alternativ, och kan diktera hur du vill att handen ska fortsätta.

Aggressivitet

En sak som alla PLO-spelare på elitnivå har gemensamt är att de är aggressiva. När det checkas till dem så behöver de en anledning för att själva checka, snarare än en anledning att satsa. Hur kan detta komma sig? Därför att de genom att satsa ökar sannolikheten för att de ska vinna fler och större potter. De kanske blir påkomna med att bluffa då och då, men i de flesta fall har de outs att hoppas på. Genom att satsa eller höja ger du dig själv två sätt att vinna – antingen genom att ha den bästa handen eller genom att tvinga din motståndare att lägga sig. Givetvis kommer dina motståndare att syna dina bluffar oftare om du spelar alldeles för aggressivt, så strategin kräver balans och raffinering. Att hitta rätt balans är svårt, men belöningarna som väntar är enorma. Så hur ska du kunna veta när du bör checka och när du bör satsa? Svaret är enkelt.

Med starka drag vill du ta hem potten omedelbart. Om du får syn kommer du att vinna en större pott om du träffar. När du sitter på en stark färdig hand bör du satsa för att tvinga dina motståndare att betala högsta möjliga pris för kunna dra ut dig. Om din motståndare har visat en tendens att lägga sig bör du nästan alltid satsa oavsett vilken typ av hand du sitter på, till dess att han fattar vad du håller på med. Mot en synstation som inte kan lägga ett överpar bör du satsa med allt som slår ett sådant, och i stort sett inte satsa med några andra händer. Om din motståndare gillar att jaga drag bör du ibland satsa med enbart topp-par eller ett överpar. Du bör satsa oftare i position än ur position, med reservation för att aggressiva motståndare ibland kommer att höja bort dig från ditt drag, så balansera dina satsningar med checkar då du inte står pall för en höjning. Det är en ganska enkel strategi som kommer att resultera i stora belöningar. Lägger du till lite handläsning, spelselektion, tiltkontroll och en bankrulle, så är du på god väg att håva in massiva vinster.

Meta Spel

Utan någon förmåga att läsa dina motståndares händer kommer du aldrig att veta när du bör satsa eller checka – du kommer att ge dina motståndare betalt när de har bra kort, och du kommer att lägga den bästa handen så pass ofta att din stack kommer att tyna bort utan att dina händer ens går till visning. Att förbättra sin förmåga att läsa händer är enkelt i teorin och kräver tre saker: praktik, erfarenhet och studier. Om du ägnar dig åt att försöka läsa dina motståndares händer när du själv inte är involverad i spelet, spelar oftare och slukar pokerböcker, kan du – om du är tillräckligt dedikerad – bli en mästare på området.

När det kommer till spelselektion måste du se till att leta reda på spelare som är sämre än dig och bara spela i spel du kan förvänta dig att tjäna pengar i (och har en tillräckligt stor bankrulle för att kunna spela i). Du behöver ingen djupare förståelse för spelet för att kunna göra detta, bara någon slags självmedvetenhet och ödmjukhet. Det är nödvändigt att du bemästrar tiltkontroll, och det innebär att du är medveten om att Omaha är ett spel med en fruktansvärd varians. När det är som värst är det enda du kan göra att välja att inte spela. Du bör dessutom vara nöjd med att trycka in dina pengar då equityn är på din sida – om du fortsätter göra detta kommer resultaten att komma, under förutsättning att du har en tillräckligt stor bankrulle för spelen du spelar. Om du inte har det ger du variansen en chans att komma ikapp dig. Och det är det ingen som vill.

Att variera sitt spel genom att lägga till slumpmässiga element är ett misstag som många pokerspelare begår i turneringar.

Pokerspelare får hela tiden veta att de måste ”variera sitt spel”. Det är ett standardtips som spelare på alla typer av nivåer vurmar för, men vad innebär det egentligen att ”variera sitt spel”? Många spelare begår misstaget att anta att det innebär att man ska lägga till ett slumpmässigt element till sitt spel. De menar att det är viktigt att man är svårläst i poker och att det ultimata försvaret mot en läsning är att göra vissa slumpmässiga spel.

Om du blir totalt utklassad i ett spel kan det finnas en anledning till att spela slumpmässigt istället för att spela smart, men för att vara ärlig så består din bästa strategi i sådana fall i att gå all-in innan floppen med ett visst urval som blir allt större i takt med att din stack blir mindre. Detta är ett icke-slumpmässigt spel som är lätt att läsa, men som det är svårt att hitta ett effektivt försvar mot. Är du den bättre spelaren är det emellertid alltid till din nackdel att spela slumpmässigt.

Den osynlige mannen

Att lägga till ett slumpmässigt element gör emellertid din grundläggande spelstil mindre uppenbar.

Om du exempelvis bara höjer från UTG med eller bättre så kommer du att dölja din spelstil genom att höja med andra händer. Om du hellre tar ett gratiskort än att satsa med ett drag, så kommer en oregelbundet återkommande semibluff att dölja detta faktum (om vi antar att bluffen misslyckas och du blir tvungen att visa upp din hand). Om du verkligen vill vara slumpmässig i ditt spel ska du höja från UTG med vilka två kort som helst så fort en av dina motståndare kliar sig i nacken, eller semibluffa med nästa drag efter att någon säger ett ord som börjar på ”b”, och så vidare.

Om du är fast besluten att ”variera ditt spel” kommer du att göra satsningar som dessa även om du vet att du kommer att förlora pengar på dem. Du hoppas på att dina kortsiktiga förluster kommer att vara mindre skadliga än den långsiktiga belastningen det innebär att ha en identifierad spelstil. Att tillfoga element av slumpmässighet till ditt spel är ett försök att förbättra ditt långsiktiga väntevärde. Det är en strategisk åtgärd som vidtas som ett försvar mot att bli utnyttjad, men det ger dig inget väntevärde i en given hand. Och enligt mitt sätt att se på saken bör du i en given hand göra det som du tror ger dig det bästa väntevärdet. Om du tror att din motståndare kommer att syna dig om du semibluffar på floppen, så gör du rätt i att checka, även om du så har checkat på de senaste 400 flopparna, och inte semibluffa för att variera ditt spel. Detta är dock inte detsamma som att påstå att du alltid kommer att spela på samma sätt i en given situation – långt därifrån.

Din grundläggande spelstil kanske exempelvis dikterar att du aldrig öppningssatsar med en semibluff då två spelare återstår att agera. Men efter att du i det här läget har satsat ett par gånger med färdiga händer som har gått till visning kommer dina motståndare lägga märke till att du alltid satsar med färdiga händer och inte med drag. Nästa gång du befinner dig i samma situation med en draghand kommer du att semibluffa eftersom du förväntar dig att bli trodd. Med andra ord utnyttjar du din image i varje given situation på ett kalkylerat sätt. Om du semibluffar helt slumpmässigt kommer du att få slumpmässiga responser och ditt väntevärde kommer att sjunka till noll.

Givetvis kan bra spelare komma att läsa dig som någon som gillar att utnyttja din image på det här sättet. Vad det gäller dessa spelare har du en något annorlunda image; en image bakom din image, om du så vill. Men du kan fortfarande utnyttja denna genom att semibluffa något senare, eller tidigare, än vad de förväntar sig att du ska göra. Dessa beslut är av uppenbara skäl ganska vanskliga och motståndare som förstår att du spelar ett dubbelspel är mycket svårare att lura.

Förbättrat väntevärde

Så länge som du spelar tvärtemot din image bör du tjäna pengar, eftersom det är troligt att dina motståndare kommer att begå misstag mot dig. Haken är att du först måste spela förutsägbart för att generera en image som du sedan kan utnyttja.

Det är rädslan för att spela på ett sätt som motsvarar motståndarnas förväntningar som driver spelare till att agera slumpmässigt. Detta är givetvis en rättfärdigad rädsla, men den går djupare än den faktiska finansiella kostnaden i en given hand. Den går snarare att härleda till den grundläggande maktkampen i ett pokerspel – vem är det som kontrollerar vem?

Rädslan är en känslomässig respons och inte en rationell sådan, och det är den som driver spelare att aldrig bli stillastående och aldrig låta motståndarna få grepp om deras spel. Först och främst måste du komma ihåg att om dina motståndare inte har en aning om vad du gör så kommer du inte heller att ha en aning om hur de kommer att reagera. Slumpmässighet föder slumpmässighet, och slutresultatet blir att alla blir mördade av rejken. För det andra är det oundvikligt att dina motståndare kommer att kunna sluta sig till vissa fakta rörande dina händer. De kommer att förvänta sig att du spelar ett tightare urval från UTG än från knappen, och att du spelar oftare än i olika färger. Det är ofrånkomligt. Om du då och då avviker från ditt normala spel kommer du visserligen att tillfoga ett visst överraskningsmoment till ditt spel, men att avvika från en vanlig och sund spelstil kan medföra allvarliga konsekvenser. Visst – du vill inte att din motståndare ska känna till ditt spel utan och innan, men om hans övertag består i att han vet om att du spelar en sansad poker så innebär det att du får gott om rum att agera inom dessa ramar.

Pengar i sjön

Även om du varierar ditt sansade spel aldrig så lite kan det komma att kosta dig onödiga pengar. Om du är orolig för att framstå som förutsägbar kan ett slumpmässigt spel framstå som en vinn/vinn-situation – antingen vinner du potten eller så övertygas dina motståndare om att du inte går att läsa och att de ska sluta försöka. Men en sådan marknadsföringskampanj är ofta inte nödvändig när du tittar på saken genom dina motståndares ögon.

Även om du inte varierar ditt spel överhuvudtaget så kommer den naturliga variansen i korten och flopparna få det att se ut som att du ändå gör just detta.

Du kanske exempelvis har bestämt dig för att stjäla potten hälften av gångerna alla har lagt sig fram till dig på knappen, även om du sitter på helt hopplösa händer. Det är din grundläggande strategi för den här typen av situationer. Men om du skulle råka sitta på bra händer de första fem gångerna alla lägger sig fram till dig kommer du att satsa varje gång och då kommer dina motståndare att stämpla dig som en mycket mer stöldbenägen spelare än vad du egentligen är.

Om du vet att detta är din image kan du sedan tillfälligt skära ner på din stöldfrekvens, kanske ända ner till noll, i vetskapen om att du kommer att få betalt när du träffar nästa starka hand. Kom ihåg att dina motståndare bara kan se dina handlingar, inte dina kort, och därför endast kan skapa sig en högst oklar bild av din verkliga spelstil och att du inte alls kommer att vara lika förutsägbar som du kanske tror. Ett annat sätt på vilket ditt spel framstår som varierat är när du gör olika saker beroende på vilken motståndare du ställs inför.

Det kanske exempelvis sitter en synstation vid ditt bord som du vid upprepade gånger har stulit pengar från, och sedan varje gång visat upp en hand och inte en bluff. Nu oroar du dig för att du kommer att förlora en stadig inkomstkälla om du inte låter honom ”ta dig på bar gärning” då och då. Synstationer kommer emellertid alltid att hitta anledningar att syna. Om du nyligen har försökt bluffa någon annan spelare vid bordet, men misslyckats, så har du i synstationens ögon återupprättat din image som bluffare. Han förstår inte att du aldrig skulle spela likadant mot honom.

Sammanfattning

Det är enbart i de fall då dina kort kommer helt normalfördelade som din spelstil riskerar att avslöjas. Bara då ska du förändra den frekvens enligt vilken du gör olika spel. Gör det emellertid inte slumpmässigt. Du bör spela tvärt emot din image på ett sätt som du tror kommer att generera pengar och bara mot spelare som är medvetna om din image. Korten faller dock sällan enligt normalfördelningskurvan, så vanligtvis behöver du inte ”variera ditt spel” överhuvudtaget.

Att känna till när du ska satsa på alla tre gatorna och när det är läge att sakta ner med ett överpar, är några av de viktigaste kvaliteterna i kontantspel.

Du har suttit och väntat på en hyfsad hand i vad som verkar vara en evighet. Till slut tittar du ner på par i Kungar. Vid det här laget har du redan börjat fundera över hur mycket pengarna du kan krama ut ur förlorarna vid bordet. En uppdubbling skulle vara ljuvlig! Det finns inte en chans att du kommer att slänga de här skönheterna. Ett tankesätt som detta är dock ett recept på att ofta vinna små potter och ibland förlora stora potter.

Höga par är väldigt kraftfulla händer som ger dig fina inkomster på längre sikt. Du ska för all del höja med dem innan floppen och inte vara rädd för att kontrahöja om chansen dyker upp – men var försiktig eftersom många tenderar att tappa omdömet när de får ett högt hålpar. När ska vi då försöka extrahera värde ur vad vi tror är den bästa handen, och när bör vi sakta ner och undvika att offra alltför mycket marker på en hand med bara ett par? Korten på bordet är förstås av yttersta vikt, liksom din läsning på motspelarna. Det många misslyckas med att tänka igenom är din motspelares uppfattning om dig. Detta är viktigt i alla händer du spelar, men blir ännu mer avgörande när du spelar överpar.

Satsa för värde

Låt oss säga att du spelar vid ett $2/$4-bord No Limit Hold’em kontantspel med max sex personer. Du har varit väldigt aktiv, höjt många händer med ett brett urval och inte varit sen att fortsättningssatsa regelbundet. Du plockar upp Kc-Ks under the gun och höjer enligt din standard till $14 och får en syn från Jörgen på knappen.

Han är en okej spelare, om än lite tight. Vanligtvis höjer han inte utan Q-Q+ eller A-K .

Floppen visar 2d-Jc-Qd. Du satsar $28 i en pott på $34 och Jörgen synar. Det finns ingen anledning att slowspela överpar, speciellt när båda spelarna är djupstackade. Hans syn indikerar att han på ett eller annat sätt har träffat floppen. Turnen visar 9c. Du satsar $68 i en pott på $90 och Jörgen synar. Att sakta ner satsningarna på en dragvänlig bräda som denna vore rena självmordet. Det är ytterst otroligt att Jörgen sitter med med tanke på hans tighta spelstil. Det faktum att Jörgen inte har höjt på den här dragvänliga brädan indikerar att din K-K fortfarande är den bästa handen.

Allt talar för att Jörgen hade höjt med händer som J-J och  Q-J i det här läget. Rivern kommer  8c, vilket gör att bordet ser ut som följer: 2d-Jc-Qd-9c-8c. Du satsar $115 i en pott på $226 och Jörgen synar. Jörgen visar upp  A-Q och du vinner potten på $456. Även om riverkortet skräms lite – en Tia fullbordar stegen och även bakdörrsfärgen – måste du satsa på rivern. Bakdörrsfärgen är inte speciellt trolig och riskerna för att Jörgen har en Tia är små (förutom Q-T och J-T). Många spelare skulle nöja sig med att checka här och hoppas på att få se en billig visning, men jag tror att värdesatsningen är det rätta spelet. Q-T låter otroligt, liksom Q-J. J-T är möjligt, men det är också A-Q, K-Q och ruterdrag med Knekten.

För att summera det hela ska du inte utgå från att någon har träffat ett drag om du möts av mer än ett halvhjärtat motstånd. Du kan satsa för värde på varje gata i den här handen i vetskapen att du ses som en lös-aggressiv spelare. Jörgen kan då misstänka att hans topp-par är det bästa hela vägen, åtminstone till rivern. Och för $115 kan han definitivt lockas till att syna med Jd-8s. Efter att Filip checkat visar du vägen med en satsning på $80 i en pott på $99, men möts genast av en kontrahöjning till $160.

Du synar och potten är nu uppe på $419. Nu är du illa ute, och vi tar en titt på varför det är så. För det första var din kontrahöjning innan floppen på tok för liten. Allt du lyckades med var att ge Filip rätt odds till att syna med hela sitt handurval, och på så vis kom du inte närmare lösningen på gåtan om hans hand. På floppen satsar du sedan en stor summa. Du har all anledning att oroa dig för drag, för även om floppen inte är den allra mest dragvänliga vill du inte ge bort ett gratiskort. När du sedan ställs mot en checkhöjning blir det ett svårt beslut att fatta. Skulle han verkligen kunna checkhöja en tight spelare utan en hand som slår topp-par?

Du ligger riktigt illa till mot Q-J, Q-8, J-8, J-J, Q-Q, A-A, 8-8 och 9-T vilka alla är möjliga med tanke på Filips historik vid bordet. Därför skulle jag motvilligt lägga min hand, därför att det enda handurval jag sätter Filip på, där han överhuvudtaget kan tänkas checkhöja med en sämre hand, skulle vara A-Q och K-Q, eller om han spelar riktigt löst, K-T, A-K och A-J. Allt annat verkar osannolikt. Turnen är  8c och Filip satsar $200, vilket lämnar honom med bara $400 kvar. Du synar.

Turnen är faktiskt inget dåligt kort för dig eftersom den minskar värdet på  Q-J och får Filip att tänka till en extra gång. Eftersom du synade kontrahöjningen innan floppen är du mer eller mindre bunden till att syna Filips satsning på turnen. Om jag skulle få välja hade jag föredragit en all-in framför synen på turnen eftersom synen ändå binder dig vid handen Rivern visar  Ts vilket gör att brädan innehåller Qc-Jd-8s-8c-Ts. Filip går all-in för $200 och du synar med viss tvekan, eftersom du är bunden till potten i det här stadiet. Du kan vara ganska säker på att du ligger efter, men oddsen är helt enkelt för bra. Filip visar  Jh-8h och vinner potten på över $1 200. Den här handen visar hur enkelt det är att alldeles för lätt ryckas med i en hand med överpar och sedan skrika och slå mot skärmen när din får däng av . Många spelare kastar sig huvudlöst in med överpar och bryr sig inte ens om att stanna till en stund för att studera vad som sker.

Lägre överpar

Vad gäller om du har ett överpar som inte är lika starkt som ? Hur skulle det se ut om du hade på en lägre flopp med klar textur i en flervägspott? Vi antar att du gör en höjning innan floppen i lilla mörken och får två syner.

Floppen kommer 7c-5c-4s och du satsar full pott, men de båda andra spelarna synar. Återigen befinner du dig i ingenmansland utan att veta vad du ställs mot. Det finns väldigt få bra turnkort för dig, eftersom Ess, Kung, Dam, Knekt alla är överkort och Tre, Fyra, Fem, Sex, Sju, Åtta och Nio ger steg- eller setpotential – för att inte tala om ett klöverkort som kan fullborda en färg. Jag säger inte att du saknar goda förutsättningar att slå en hand som  9-9 eller A-7, men det gäller att komma ihåg att situationer som dessa riskerar att medföra stora förluster genom att du inte är medveten om vad som egentligen gäller.

Generellt sett ska du kunna tjäna fina pengar med dina överpar. Slowspela inte dem, såvida du inte har en bra läsning, eftersom du riskerar att själv bli den som trillar i fällan. Satsa med dem som om de vore vinnare tills du stöter på en syn eller höjning från en motspelare, eller till dess att en dragvänlig bräda tvingar dig att dra dig tillbaka och se på din hand med nya ögon.

Slutligen ska du aldrig fastna i en tro att din hand automatiskt är en vinnare. Hur många stora potter i kontantspel har du exempelvis sett, utöver all-ins innan floppen, där ett par vunnit? Inte så många, skulle jag gissa.

Det är en av de mest överanvända termerna i turneringspoker online, och också en av de mest missförstådda.

Pokerexperter och teoretiker runt om i världen pratar ofta om ett koncept som är mer känt som fold equity och vilken betydelse detta har i olika situationer. Defi nitionen av fold equity är det ”värde” en pokerspelare får när eller om en motspelare lägger sig mot en satsning.

För oss pokerspelare är definitionen snarare: ”Har jag tillräckligt med marker/är min satsning tillräckligt stor för att få min motspelare att lägga sig?” Fold equity kommer ofta in i spelet i shorstackade situationer och många pokerspelare tror att konceptet gör att det är bättre att gå all-in med ett stort urval händer istället för att syna med ett mindre antal händer. Anledningen är att en all-in ger dig två möjligheter att vinna potten (att din motspelare lägger sig eller att din hand förbättrar sig) medan en syn bara ger dig en chans att vinna (att din hand förbättrar sig). Jag är visserligen ett stort fan av att använda fold equity i turneringssituationer, men många spelare gör situationen mer komplicerad än vad den faktiskt är och slänger handen i onödan bara för att de föredrar att vara den som höjer och inte synar. Den här artikeln presenterar ett antal situationer där du kan använda fold equity i turneringar och diskuterar också de gånger du inte ska bry dig om det överhuvudtaget.

Först ut

Att vara först ut agera är den situation de flesta kommer att tänka på när det gäller fold equity. En av de saker som många pokerspelare tänker på är att aldrig låta stacken bli så pass liten att man inte har fold equity.

Du vill kunna ha förmågan att mer eller mindre tvinga spelarna att lägga sig eftersom att vinna händer utan visning tar bort turmomentet som finns i poker. Om mörkarna exempelvis är 500/1 000 och antarna ligger på 100 vid ett bord med nio spelare, vilken storlek på en stack skulle då ha en fold equity som gick att använda, och vilka storlekar fungerar inte? De flesta spelare är beredda att syna från stora mörken med vilka två kort som helst så länge de får 2:1 eller bättre för sina pengar.

Det finns förstås undantag; lösa spelare synar med sämre odds och tighta eller dåliga spelare kanske inte räknar med pottodds överhuvudtaget. I det här fallet hade en stack på 4 400 gett stora mörken odds på 2:1. Anledningen till att spelare tenderar att vilja syna med 2:1-odds är att det inte fi nns någon hand som är mer än 2:1-underdog mot en slumpmässig hand. Även om du sitter med en hand som par i Kungar eller Damer är en hand med ett överkort bara lite över 2:1-underdog till att slå dig.

I termer av fold equity är det väldigt viktigt att du har en stack som är stor nog att få dina motspelare att lägga sig. Vanligtvis innebär det att du behöver en stack på åtminstone åtta till tio stora mörkar för att kunna gå all-in som förste man att agera och ändå ha fold equity. De olika typer av händer som du kan ställa in med beror på sannolikheten att din motspelare synar. Om han synar med ett färre antal händer så ska ditt handurval vara 100 % när det kommer till att gå all-in från det här läget. Om de lägger sig nio gånger av tio ger du upp för mycket värde om du baserar en all-in på styrkan på din hand. Om din motspelare troligtvis synar måste ditt handurval vara mindre och du måste då ha en hand som klarar sig bra mot din motspelares tänkbara händer. Jag ser ofta spelare som går all-in som förste talare med . Detta är ett väldokumenterat misstag, eftersom en av de händer som är troligast att syna dig är Ess med en bättre kicker.

Jag skulle hellre ställa in alla mina marker med en hand 8d – 7d som än Ac – 5s. Vi antar att du får syn med Ah – Jc i båda händerna. 8d – 7d skulle då bara vara en 3:2-underdog med skulle vara en 2,3:1-underdog. Den enda fördelen ett Ess har i situationer som denna är då du synas av ett högt par och du har tre outs till ett andra Ess, men enbart detta är inte en tillräckligt stark faktor för att rättfärdiga spelet.

Straffa limpare

När en eller flera spelare har limpat in i en pott innan du kan det utgöra en idealisk situation för att plocka hem marker utan alltför stort motstånd. Om jag letade efter ett tillfälle att skjuta in min lilla stack skulle jag hellre göra det i en pott där det är två eller tre limpare än att göra det som förste man att agera. Det finns fler marker i potten och mina motspelare har redan talat om för mig att de inte är alltför bundna vid sina händer. Det finns alltid en risk för att någon har limpat in med ett högt par, men på lång sikt är detta ett vinstgivande spel. Låt mig visa ett exempel som visar hur vinstgivande en situation som denna kan vara. Du har 12 000 i marker med mörkar på 500/1 000 och en ante på 100 vid ett bord med nio spelare. Tre spelare har limpat in och du sitter på knappen med 8c – 6c. Vi antar nu att två gånger av tio får du syn och förlorar handen, en gång av tio får du syn och vinner handen, och de andra sju gångerna lägger de andra sig (vilket är ganska realistiskt vid ett tight/solitt bord).

Så här ser matematiken ut:
Förlust: 12 000 x 2 = -24 000
Vinst: 5 400 x 7 = +37 800
Vinst: 17 400 x 1 = +17 400

Nettovinsten för de tio händerna är därför 31 200, eller 3 120 per hand, vilket är en ökning på över 25 % till din stack. Även om du förlorade tre av tio skulle du ändå visa ett positivt resultat.

Efter floppen

Merparten av diskussionen kring fold equity rör det shortstackade spelet innan floppen. En stor del av turneringspokern handlar dock om höjningar och kontrahöjningar efter fl oppen och fold equity är ett viktigt inslag när du bestämmer dig för om en höjning eller en kontrastöld är ett bra spel. När du överväger om du ska höja efter floppen måste du ta ställning till samma faktorer som du gjorde innan floppen, förutom att du nu har mer information att gå efter.

Du vet vad din motståndare gjorde innan floppen och du har även floppen till hjälp för att bli klokare. Ett bra tillfälle att använda sig av fold equity för beslut efter floppen är när du sitter på ett stort drag eller tror att din motspelare bluffar. Låt oss ta en titt på ett exempel på just detta. Mörkarna ligger på 250/500 med en ante på 50. En spelare i tidig position höjer innan floppen och en spelare i mellanposition synar. Du synar också, från cut-off, med  Td – 9d och alla andra lägger sig. Det ligger 5 700 i potten och du har 30 000 i stacken – dina två motspelare har 25 000 respektive 50 000. Floppen kommer  8d – 7h – 2d vilket ger dig ett öppet stegdrag plus ett färgdrag. En riktigt bra flopp på alla sätt och vis. Spelaren som höjde innan floppen satsar nu 5 000 vilket gör att han har 20 000 kvar. Den andra motspelaren lägger sig genast. Det skulle vara ett misstag att syna här. Om vi säger att du hade synat och turnen visat ett klätt kort som inte är ruter – då hade din motspelare säkerligen gått all-in och du hade tvingats lägga din hand. Genom att gå all-in eller höja på floppen undviker du detta problem. Även om du har ett stort drag är det fortfarande inte mer än ett drag, och det fi nns inget tokigt i att vinna potten på floppen. Ett annat problem med att syna är att om du träffar ditt drag på turnen kanske du inte får betalt. Om du däremot går all-in, får en syn och träffar får du ut maximalt värde ur din hand.

Ignorera fold equity

Nu när vi har sett hur fold equity fungerar i teorin ska vi spendera en minut eller två med att fundera lite över hur det ter sig i praktiken. Verkligheten är den att spelare förlitar sig på fold equity i alltför stor utsträckning. En shortstackad spelare går all-in för 10 000 och en spelare med en stack på 12 000 och  Ks – Qs lägger sig på grund av att han inte är först ut att agera. När spelare blir shortstackade har de en tendens att få panik och börjar spela händer de aldrig drömde om att spela. Att lägga händer som medelhöga par och klädda kort kan vara ett misstag i situationer som dessa. Tänk så här: om du var först ut att agera från cut-off, med en liten stack, skulle du då lägga dig om du satt med Ks – Td? Nej, det skulle du inte. Om du istället satt med 12 000 och talade först från mellanposition med mörkar på 1 000/2 000, vilken typ av hand skulle du behöva för att gå all-in? Svaret är att du inte behöver så mycket till hand alls. Sannolikheten – tro det eller ej, poker är faktiskt ett spel som till stor del handlar om just sannolikhet – är att Ks – Td antingen leder eller befi nner sig i en slantsingling, vilket gör att en situation som denna är +EV på längre sikt. Jag vet att många säger att det är bättre att höja än att syna en höjning, men ibland måste du helt enkelt ignorera fold equity. Här följer ett exempel som visar på min poäng. Du har 15 000 i marker med mörkar på 1 000/2 000 (ante 200). Du har tålmodigt väntat på en hand som är spelbar. Du har förlorat närmare 10 000 i marker de senaste två rundorna, enbart genom att du slängt alla händer. Du tilldelas nu  As – 9s på knappen och sitter bara och väntar på att få gå all-in. Alla lägger sig fram till spelaren på cut-off som går all-in för 20 000. Du sträcker dig genast efter läggningsknappen. Men vänta lite! Tänk igenom situationen. Vilka är de tänkbara händer som din motspelare kan ha? Låt oss anta att han spelar ungefär likadant som du. Vilka typer av händer skulle du kunna gå all-in med här? Många som är sämre än As – 9s, eller hur? Du kan alltid lägga din hand och vara kvar i turneringen, men för den skull blir du inte garanterad en möjlighet att gå all-in som förste talare. Men dubblar du upp kan det visa sig vara obetalbart, i den betydelsen att du skulle kunna börja lira lite poker.

Sammanfattning

Fold equity är en viktig del i en pokerspelares turneringskunskaper och har en betydelse i flera beslut som man måste fatta under en turnerings gång. Men det innebär inte att termen ska vara avgörande i alla beslut. Poker är ett dynamiskt spel och ingen hand är den andra lik. Där en läggning kan vara korrekt under vissa omständigheter kan en syn eller höjning vara helt rätt en annan gång. Försaka inte andra spel bara för att du inte har fold equity, och när du använder fold equity måste du se till att du förstår det rätta användningsområdet. Det kan nämligen utgöra skillnaden mellan en liten utbetalning och en enorm.

Är du sugen på att ta steget över från Hold’em till Omaha? Vi avslöjar de tio största misstagen du kan begå.

Det kanske kommer som en överraskning för vissa av er, men de största kontantspelen nuförtiden spelas inte enligt No Limit Hold’ems regler.
Nej, spelet som proffsen vänder sig mot online är istället Pot Limit Omaha. Det verkar som om miljontals andra spelare följer i fotspåren och vill testa hur deras Hold’em-kunskaper står sig på PLO-borden. Detta kan bli ett stort och dyrt misstag då många spelare hoppar direkt in i spelet och donerar bort pengarna. Vi vill inte att du ska göra samma sak, och därför har vi satt ihop en lista med tio tips som du kan ha nytta av när du vill ta steget över till Omaha och vill ta del av pengarna som flödar in från de dåliga spelarna.

1. Par i Ess och andra höga par

Det största misstaget som folk begår är att övervärdera par i Ess och andra höga par. Ett par är inget att förlita sig helt på vid rivern i Hold’em, och i Omaha är det sällsynt att du vinner en pott med bara ett par. Det bästa sättet att se på ett högt par i en hand som saknar sekvenskort (som exempelvis A – A – 6 – 2) är att spela dem för set-värde. Heads up kan du chansa på säkrare floppar (du kanske har K – K – X – X på en flopp som Q – 7 – 2  i olika färger), men var beredd på att ge upp om handen höjs. Att lägga ett överpar mot en höjning är standard inom PLO.

2. Låga färger

I No Limit Hold’em kan du träffa floppen riktigt bra med låga kort i färg och ta alla motspelarnas marker, men i PLO kan låga färger visa sig dyrbara. En hand som  Ts – 9s – 5h – 4h ger dig två Hold’emhänder som du gärna vill se floppen med, men i Omaha är det här en hand som kan försätta dig i stora svårigheter. Spelar du PLO kommer du snabbt att förstå att bättre spelare bara kommer att vara med i en hand då de drar till nötterna. Så när du träffar färgen kommer du oftare än inte att krossas. Med andra ord, räkna inte med små färgdrag i dina outs.

3. Slowspela

Du har synat en höjning innan floppen, i No Limit Hold’em, med Jd – Td och träffar en perfekt flopp som visar Jc – Js – 7c. Att slowspela på en flopp som den här är ingen dum idé. Nu byter vi spel och går över till PLO där du sitter med  Jd – Td – 8h – 7s på samma flopp. Slowspelar du din kåk nu? Absolut inte! Du bör nästan aldrig slowspela en hand i PLO med tanke på att motspelarna håller fyra kort och det finns för många outs för dem att träffa. Istället bör du försöka få in så mycket pengar som möjligt när du sitter med nötterna. I den här situationen kan du få med dig spelare som jagar en stege eller färg. Och du får utan tvekan motstånd från andra spelare som sitter med en Knekt eller 7 – 7 . Även om en motspelare har en Knekt och tre kort över din nuvarande kåk A – K – Q – J, exempelvis , har han bara nio outs gånger två, vilket gör dig till en 2:1-favorit – vilket nästan är den största fördel du kan få när det handlar om Pot Limit Omaha.

4. Varning för låga set

Att syna i hopp om att träffa ett set är väldigt vanligt i NLHE. Men i PLO ska du aldrig sätta din förhoppning till låga par. Att floppa ett set med 6 – 6 – X – X  eller lägre är alltid problematiskt eftersom det nästan alltid rör sig om det lägsta setet och det är ovanligt att du får action från en hand som inte har dig krossad, såsom ett högre set. Du ska också se upp för floppade topptvåpar, eftersom du ofta får problem om det inte har förbättrat sig innan rivern.

5. Använd två kort från din hand

En av de viktigaste skillnaderna mellan PLO och NLHE är att du måste använda exakt två kort från din egen hand. Detta utgör bra grund för bluffar när du till exempel bara har  Ad på hand och tre ruterkort kommer på floppen, eftersom du kan satsa och många spelare utgår från att du sitter med nötfärgen. Men var försiktig – på lägre nivåer har spelare generellt sett svårare att lägga sig.

6. Position

Även om PLO till stor del är ett floppspel så spelar position en avgörande roll. Jag skulle mycket hellre höja med en skithand från knappen än att öppningshöja med  A – A – K – K från under the gun (även om jag säkert skulle göra både och). När du sitter i position efter floppen kan du ofta avgöra vilken typ av hand din motspelare har genom dennes satsningar. De flesta spelare som kommer från Hold’em satsar med färdiga händer och checkar med drag, även om de bättre spelarna varierar sig. Och som alla vet kan du, när du sitter i position, lägga in en satsning på en ofarlig bräda och få alla att lägga sig.

7. Varning för ”danglers”

Anledningen till att spelare allt oftare väljer Omaha-borden är att man vill se fler floppar, men detta kan vara ett misstag eftersom du ibland kan komma in med händer som inte riktigt håller måttet. Händer som har ett kort som befinner sig en bit utanför sekvensen – ”danglers” – är de som kostar dig mest pengar på längre sikt. Det kan inte nog understrykas hur stark din hand är när alla dina fyra kort är i en sekvens – när du väl träffar en flopp är det oftast riktigt bra träffar. Händer som 8 – 7 – 6 – 2 eller K – Q – T – 4 är skithänder och ska behandlas därefter.

8. Sekvenskort

Istället är det just sekvenskort som du vill spela. Exempel på dessa är  J – T – 9- 8 eller 7 – 6 – 5- 4, speciellt om dessa är i två färger. Dessa händer har bra förutsättningar för att träffa floppen starkt. Skulle de inte träffa blir det inte svårt att kasta dem. Sekvenser som har ett gap i sig, som T – 9 – 8 – 7, är också spelbara och så är också sekvenser med ett par, som Q – J – T – T. Men när gapet stiger till två kort går du in på danglerterritoriet och dessa händer ska du ofta slänga innan de medför problem.

9. Varians

När du börjar din PLO-karriär måste du vara medveten om att variansen är mycket högre än i No Limit Hold’em. Det är fullt möjligt att hamna i situationer där ingen spelare kommer att kunna lägga sig på floppen med antingen ett set eller ett bra steg-, färg- eller kombinationsdrag, och dessa händer är i grund och botten 50/50-situationer. Du kan därför hamna i en spiral där du förlorar 15 av 20 slantsinglingar och förlorar många inköp i rad, utan att begå några större misstag. Därför är det viktigt att ha tillgång till en stor bankrulle, och rätt temperament, för att kunna hantera spelet.

10. Att dra till nötterna

Alla de tidigare nio punkterna kan kopplas till denna den sista, som är den viktigaste av alla i PLO: du ska alltid dra till nötterna. Så enkelt är det. Om du inte har nötterna eller inte drar till dem så ska du inte befinna dig i potten.

Hemligheten till att spela vinnande poker ligger inte i korten, utan i ansiktena och handlingarna hos människorna vid bordet. Vi ger dig en lektion i spelartyper.

De vanligast förekommande pokerfrågorna brukar se ut i stil med: ”Hur spelar jag A-Q i samma färg när jag blir kontrahöjd?” Eller: ”Vad gör jag när jag floppar topp-par och blir checkhöjd?” Alltför ofta kommer proffset/analytikern/ åskådaren med ett fullt utvecklat, definitivt svar. Problemet med detta är att poker ofta lärs ut och lärs in i något som liknar en skyddad verkstad, men knappast spelas i en sådan.

Poker är ett spel som handlar om människor och som spelas med kort, inte tvärtom. Det spelas av individer som fattar sina egna beslut. När du spelar består ditt jobb i att försöka förstå hur dina motståndare tänker – om spelet i allmänhet och de händer de spelar just nu. Poker är en jakt på information – ju bättre du förstår dina motståndare, desto mer information har du att gå på, vilket leder till att du fattar bättre beslut och tjänar mer pengar!

I den här artikeln kommer jag att titta närmare på ett par karaktäristiska spelartyper och hur man på bästa sätt utnyttjar dessa. Först ska jag emellertid höja ett varningens finger för att dessa fyra typer representerar varsin förenkling av de spelare och situationer du regelbundet kommer att möta vid borden. När du slår dig ned vid ett pokerbord ska du försöka behandla dina motståndare som individer – inte som medlemmar av en stereotyp grupp där alla beter sig på samma sätt. Allt eftersom du förbättrar ditt spel kommer du också att förbättra din förmåga att förstå hur dina individuella motståndare tänker och spelar i vissa, specifika situationer.

Bra pokerspelare har kapaciteten att anpassa sig till sättet deras motståndare tänker och agerar, och undviker att falla i fällan att spela samma hand på samma sätt. De har också förmågan att tänka som sina motståndare. Ofta är det så att ju mer kunskap en spelare har, desto svårare blir det att anpassa sitt spel till någon som inte är lika kunnig, vilket leder till misstag som att bluffa spelare som aldrig skulle komma på tanken att lägga en hand av halvhyfsad karaktär. När du spelar är det den specifika situation du befinner dig i och den specifika motståndare du möter som ska utgöra grunderna för besluten du fattar.

Typecasting

För att du ska få en uppfattning om hur du ska spela mot olika sorters motståndare ska jag titta närmare på ett par olika spelartyper. Kom ihåg att detta är information som ska hjälpa dig att fatta beslut mot individuella spelare, men du bör försöka undvika att tänka i termer av allmänt omfattande grupper, utan istället fokusera på de individer du spelar mot. Se också till att anpassa ditt spel till hur dina motståndare spelar i varje given situation. En i normala fall bra och gedigen motståndare som har råkat ut för tre bad beats i rad kan exempelvis börja spela oberäkneligt. Justera ditt spel i enlighet med hur dina sessioner utvecklar sig och för omfattande anteckningar när du kommer över användbar information om en spelare.

Om du spelar online kan ett pokerprogram vara till stor nytta, men statistik säger emellertid inte allt om hur en viss spelare spelar; faktum är att två spelare med samma statistik kan spela väldigt olika i varje given situation.

Jag kommer att utvärdera spelartyperna efter två skalor – löshet och aggressivitet. Löshet är detsamma som hur ofta de spelar sina händer – ju mer sällan de spelar, desto tightare är de. Aggressiviteten representerar hur aggressiva de är när de spelar sina händer (hur ofta de satsar och höjer jämfört med hur ofta de checkar och synar). Du måste lära dig att det inte finns något nödvändigt samband mellan dessa båda skalor, och ofta är det hur pass aggressiv en spelare är som är den viktigare dynamiken.

Karaktärsprofiler

Här är de fyra olika spelartyperna. Vilken kategori tillhör du? Och viktigare än så – hur bör du spela när du möter var och en av dessa vid bordet?

Tight-Aggressiv (TAG)

Förr i världen strävade alla bra spelare att spela enligt en tightaggressiv spelstil, och sanningen är att det fortfarande är den optimala stilen för många spelare. Tightaggressiva spelare spelar starka händer, och använder sig av ett något större urval i position. De spelar dessa händer aggressivt, försöker ta kommandot i handen innan floppen genom att höja eller kontrahöja, och försöker sedan behålla detta genom att fortsättningssatsa. Denna spelstil tillämpas ofta av spelare som spelar vid flera bord samtidigt och kanske till och med försörjer sig på sitt spelande.

Det är svårt att utnyttja en bra tightaggressiv spelare. De sätter en konstant press på sina motståndare genom att spela ett stort antal starka händer, och det blir därför svårt att veta när det är säkert att spela tillbaka mot dem. Ibland kan det emellertid bli så att dessa spelare börjar spela på autopilot, vilket kan vara en svaghet. Exempelvis fortsättningssatsar de alltför ofta och spelar dåligt då de blir checkhöjda. De spelar också sämre då de befinner sig ur position – en egenskap de delar med de flesta andra spelare – så försök att utnyttja detta faktum.

Sämre tight-aggressiva spelare förlorar ibland sin aggressivitet på senare gator och misslyckas då och då med att få ut tillräckligt mycket värde på turnen och rivern. Det kan också vara vinstgivande att bara flyta med på floppen, eftersom de ofta gör sina fortsättningssatsningar och sen ger upp om de inte träffar. Deras största svaghet är kanske dock att de kan vara förutsägbara när det gäller vilka händer de spelar i vilka positioner, vilket du kan utnyttja. Rent allmänt kommer emellertid bra tight-aggressiva spelare vara svåra att utnyttja.

Lös-Aggressiv (LAG)

Denna spelartyp spelar om massvis av potter och spelar sina händer väldigt aggressivt. Denna spelstil är blivit extremt populär under de senaste åren, men det är en extremt svår spelstil att spela efter eftersom den involverar att gå med i potter med sämre händer och bli tvungen att fatta långt fler marginella beslut.

När du möter en lös-aggressiv spelare är det väldigt viktigt att du försöker lista ut exakt hur din motståndare spelar. Nyckeln till detta ligger i att studera hur han spelar om stora potter. Det är visserligen ett bra tips när det kommer till att utvärdera vilken motståndare som helst, men det gäller i synnerhet lös-aggressiva spelare – bluffar de vårdslöst i stora potter eller gillrar de fällor med starka händer?

Att spela mot bra lös-aggressiva spelare kan vara extremt svårt. De kommer att sätta en enorm press på dig, och satsar ibland på alla tre gator utan att ha en hand och vänder sedan upp starka händer de gånger du väl har beslutat dig för att syna. Inte desto mindre är det viktigt att du utökar ditt synurval när du spelar mot lös-aggressiva spelare. De spelar och satsar med händer som ligger under gängse standard, så om du vill utnyttja dem till fullo är det viktigt att du synar dem med svagare händer än vad du hade synat med i normala fall. Att känna till hur de spelar i stora potter och hur de satsar med sina starka händer är av yttersta vikt när du gör stora syner mot dem. Försök att inte falla in i det spelmönster som de vill att du ska spela efter. Fatta dina beslut mot dem tidigt in i händerna. Om du tror att du befinner dig i ledningen ska du besluta dig för hur du vill spela handen och sedan stå fast vid beslutet. Att spela tillbaka med hjälp av kontrahöjningar eller syna ned dem är två effektiva alternativ, men begå inte misstaget att syna en eller två satsningar för att sedan lägga dig på rivern, eftersom det är exakt vad de hoppas på att du ska göra.

Om du tror att du har den bästa handen ska du stå fast vid ditt beslut och inte låta de lös-aggressiva spelarna köra med dig. Snart kommer det att gå upp för dem att de inte ska bråka med dig.

Tight-Passive (Tight/Svag)

Denna typ av spelare sitter och väntar på premiumhänder, men när de väl får dem spelar de inte händerna tillräckligt aggressivt. När de stöter på motstånd i en hand lägger de sig, eller blir defensiva och checkar eller synar istället för att satsa. Den här sortens spelare kan mycket väl tro att de spelar tight-aggressivt, när de i själva verket spelar på ett sätt som är väldigt enkelt att utnyttja. Tight-passiva spelare spelar vanligtvis enligt ett förutsägbart mönster och är förmodligen den sortens motståndare som det är som allra enklast att sätta på en hand. Skulle en tight-passiv spelare exempelvis höja från under the gun sitter han förmodligen på en premiumhand. Synar han en satsning på floppen och sedan lägger in en stor checkhöjning på turnen så har han nästan alltid träffat en stark hand, vilket innebär att du i det närmaste kan utesluta drag och bluffar. Du bör försöka köra med den här sortens motståndare. De lägger sig alltför ofta och bluffar väldigt sällan.

Skulle en tight-passiv spelare trycka in hela sin stack i potten sitter han aldrig på någonting mindre än en premiumhand. Se till att du ger dem varje tänkbar möjlighet att göra stora läggningar genom att representera de monsterhänder de är så rädda för. Och glöm inte att ge dem komplimanger för läggningarna de gånger de slänger sitt överpar och du plockar hem potten med Nio högt. Välj emellertid dina tillfällen med omsorg – dessa motståndare spelar fortfarande bra kort på det hela taget, och det är svårt att få dem att slänga ett högt par eller ett topp-par när det inte ligger något på bordet som du kan representera med trovärdighet. Men när bordet börjar se skrämmande ut och de slår om till defensivt spel kan det vara väldigt vinstgivande att sätta press på dem.

Lös-Passive (Synstationer)

Det är i praktiken omöjligt att spela vinnande poker om du spelar massvis av händer på ett passivt sätt, men det är just vad dessa killar och tjejer försöker sig på. Sök upp dem och sätt dig in i hur de tänker – generösare motståndare kan du knappast hitta. Trots att de spelar enligt en väldigt dålig spelstil, som inbegriper att de sällan tar kommandot i händer och synar alltför många satsningar med händer som inte håller måttet, så spelar bra spelare ibland alldeles för dåligt mot dem.

Det enda sättet på vilket en sådan här spelare kan vinna mot dig är genom att få bra kort och träffa starka händer, eftersom det är otroligt sällan som lös-passiva spelare bluffar bort sina motståndare. Det kan vara väldigt frustrerande om en lös-passiv spelare får bra kort eftersom de vanligtvis synar hela vägen fram till visning, vilket innebär att du behöver en stark hand för att kunna slå honom. I ett långsiktigt perspektiv kommer du emellertid att kunna tjäna mycket pengar på en sådan spelare. Det är viktigt att du justerar ditt spel avsevärt då du spelar mot synstationer. Gång efter annan har jag blivit vittne till hur bra spelare har försökt bluffa lös-passiva spelare – till och med på högre nivåer.

Hos vissa spelare – till och med bra sådana – är aggressiviteten en så pass central del i spelet att de slösar bort värdefulla marker på att försöka bluffa obluffbara spelare. Vill du spela vinnande poker är det nödvändigt att du får ut maximalt med värde från dessa motståndare. Deras svaghet ligger i att de synar för mycket, så låt dem betala för sina misstag. Ha disciplinen att vänta på en hand, och när du sedan sitter på ett monster ska du satsa stort och ofta. Mot de allra sämsta spelarna kan de vara en bra idé att översatsa eftersom de inte kommer att fästa särskilt stor uppmärksamhet vid summan, utan synar oavsett. Var också uppmärksam på att en lös-passiv spelare ofta har en stark hand om han satsar stort. Stora läggningar ska vanligtvis inte vara en stor del av ditt spel, men mot väldigt passiva motståndare bör du ha förmågan att lägga hyfsade händer.

En av dödssynderna i poker är att övervärdera händer. Vi höjer ett varningens finger för ett par klassiska händer.

När jag började spela poker var det par i Nior som orsakade problem. Närhelst jag tittade ner på denna hand blev jag alldeles uppspelt och spelade den som det höga par jag tog den för. Jag är säker på att det fortfarande finns personer i Vegas som lever gott på min överdrivna entusiasm. Hur bra du än tror att du själv är, så finns det troligtvis fortfarande en eller två händer som regelbundet försätter dig i liknande problem (om siffran ligger på åtta eller nio är ditt problem av ett allvarligare slag).

I den här artikeln kommer jag att titta på ett par av de vanligaste problemhänderna, på vilka sätt de försätter dig i svåra situationer och hur du ska lära dig att känna igen faran då den dyker upp. Först och främst är det viktigt att komma ihåg att värdet på starthänder konstant förändras. Ett par i Nior kan vara ytterst värdefullt sent i en turnering, men om du sitter i ett konstantspel och tre spelare har höjt innan dig är det en omedelbar läggning. Givetvis är det en pokerspelares främsta mål att kunna anpassa sig till olika situationer, så att korten, och det standardmässiga sättet att spela dessa, blir mindre viktigt. Men för att kunna nå denna punkt är det nödvändigt att du känner till svagheterna i annars spelbara händer…

A-K

Du kanske tror att ”Big Slick” är en bombsäker hand, men det är den inte alls om du missar floppen…
Största faran: Underspel innan floppen och överspel efter densamma.

Innan floppen:
Det är vanligtvis korrekt att spela väldigt aggressivt då du sitter på  A-K innan floppen. När allt kommer omkring är det ju en hand som är en favorit mot alla andra, bortsett från hålpar, och till och med då är det oftast fråga om en slantsingling. Handen är egentligen bara riktigt illa ute mot K-K (30 % chans att vinna) och  A-A (8-11 % chans att vinna).

I de flesta turneringssituationer begår du knappast något misstag om du trycker in alla dina marker innan floppen. Ett vanligt misstag som många spelare ofta begår är att syna en stor kontrahöjning med A-K för en stor summa i relation till deras stackar – låt oss säga 30 % – och sedan lägga sig då de missar. Kom ihåg att du bara kommer att träffa ett par på floppen runt en tredjedel av gångerna, så om du tänker spela om en stor pott med  A-K är det förmodligen bäst att kontrahöja all-in innan floppen. Detta kan tvinga din(a) motståndare att lägga sig, och om så inte skulle vara fallet, så får du åtminstone se alla fem kort för att förbättra dig.

Efter floppen:
Om A-K inte förbättrar sig på floppen ska du vanligtvis lägga dig om någon visar styrka, såvida du inte har plockat upp ett drag till nötfärgen. De svårare besluten kommer då du har träffat topp-par/toppkicker. Problemet är att en bra spelare knappast kommer att spela om en stor pott mot dig med en sämre hand. Tänk dig att du sitter på A-K på en flopp som visar K-6-5 i olika färger. Din motståndare satsar, du höjer och han kontrahöjer! Ofta betyder det att du är slagen och bör lägga dig. Mot aggressiva och knepiga spelare kan du överväga att sakta ner spelet med en väl avvägd checksyn. Detta betyder emellertid inte att du ska vara livrädd varje gång du träffar med big slick. När du träffar topp-par på en flopp som visar  A-9-2 i olika färger, och turnen och rivern är blanka, bör du satsa på alla tre gator eftersom din motståndare mycket väl kan syna hela vägen med ett svagare Ess.

K-Q

Denna hand kan se lockande ut, men på en torr bräda blir den rena giftet…
Största faran: Att träffa toppar om en stor pott i ett läge där din hand omöjligt kan vara den bästa.

Innan floppen:
K-Q är visserligen en stark hand, men du kommer ofta att hamna i problem mot dominerande händer. Av den anledningen måste du minimera potentiella problem genom att höja, i synnerhet vid de tillfällen då du är först in i potten. Du kan till och med överväga att kontrahöja om du befinner dig i ett shorthanded-spel eller möter en aggressiv motståndare som har öppnat med ett brett urval av händer, i synnerhet om du befinner dig i position. Om din höjning möts av en kontrahöjning från en motståndare av mer ordinärt slag bör du förmodligen lägga dig, eftersom dennes ABC-höjning vanligtvis betyder att du antingen är dominerad (med en hand som Q-Q eller A-K) eller att du är uppe mot ett hålpar. Slutligen, limpa aldrig in i en flervägspott med K-Q, eftersom du överlåter ditt övertag till händer som passar mot flera motståndare, som exempelvis sekvenskort i färg eller låga hålpar.

Efter floppen:
Floppen utgör den verkliga faran för K-Q. Du kan visserligen ta dig ur handen om du inte träffar, men om du träffar topp-par och får mycket action är det svårt att veta var du står. Låt oss anta att du sitter på K-Q och floppen visar Qs-Tc-8c. Du har träffat topp-paret och har i det här läget ofta den bästa handen. Du bestämmer dig därför för att satsa och får en synare. Sedan, på en blank turn, höjer plötsligt din motståndare. Leder du fortfarande? Nej, det är knappast troligt. En knepig motståndare kan tänkas spela ett drag med eftertryck, men i de fl esta situationer måste du lägga dig mot en höjning – i synnerhet om turnen färdigställer ett drag som du inte kan förbättra dig mot.

Ess-Skräp

Spelar du ett Ess med en svag kicker får du allt som oftast hoppas på en delad pott…
Största faran: Att spela handen eftersom den innehåller ett ess.

Innan floppen:
Ess-skräp betyder i praktiken A-9 och allt därunder i olika färger (eller i samma färg, såvida inte floppen visar färgdrag). Det har ännu inte uppfunnits några adjektiv som beskriver exakt hur skadligt det är för din långsiktiga vinst att spela dessa händer. De enda gångerna de har någon slags värde är då du går all-in i en turnering med mindre än tio stora mörkar kvar, eller i en shorthanded- eller heads up-situation. I ett fullsatt eller sex spelare starkt spel kommer du bara att ruinera dig.

Efter floppen:
Ess-skräp är en omöjlig hand att spela. Ja, du hörde rätt. Behöver du fler skäl? Okej – när du floppar ett  Ess och får action kommer du aldrig kunna veta om du leder eller ligger efter, förutom vid de tillfällen då du floppar din kicker (du har exempelvis A-8 och floppen visar Q-8-2). De flesta gånger kommer du inte att ha en hand överhuvudtaget, och de gånger du har en hand kommer denna inte att stå pall för action av det mer intensiva slaget, eller så kommer det att sluta med att du blir mjölkad på pengar av någon med ett starkare Ess – och det är ingen vidare trevlig situation att hamna i.

Låga sekvenskort i färg

Knepiga händer kräver solitt spel efter floppen – Begå inte självmord genom att fatta dåliga beslut
Största faran: Att betala förmycket innan floppen… och att gå vilse efter densamma.

Innan floppen:
Sekvenskort i färg är förrädiska – de är så vackra i sina matchande färger. Givetvis kan de utgöra ett fruktansvärt vapen i Hold’em – faller korten din väg kan du mycket väl skinna en spelare med ett högt par. Problemet är bara att detta inte händer tillräckligt ofta för att det ska vara lönande i ett längre perspektiv. Att investera för mycket pengar eller marker innan floppen och spela dessa ur position är farligt. Du måste inse att det rör sig om draghänder och att de nästan inte har något värde alls innan floppen. Du investerar inte pengar i Åtta högt, utan i de implicerade oddsen för att få betalt då du träffar en färg eller stege. Av den anledningen bör du endast gå vidare till floppen då du och dina motståndare är djupstackade, men du ska för den sakens skull inte rutinmässigt spela mot dem i höjda potter. Om du är den ursprunglige höjaren är det däremot en helt annan sak, eftersom ditt oortodoxa spel maskerar din hand. Tänker du ge dig in i en pott med sekvenskort i färg ska du därför antingen se till att du är aggressorn, att du befinner i en limpad pott eller att du gör ett specifikt spel mot en specifik spelare. Eftersom huvuddelen av spelet med dessa händer som kommer att äga rum efter floppen måste du se till att du befinner dig i position då du går med i potten, då dessa händer är extremt svåra att spela ur position.

Efter floppen:
Det finns två stora problem med sekvenskort i färg efter floppen. Det första uppstår då du träffar en del av floppen och kanske eller kanske inte har den bästa handen, som exempelvis då du spelar  8c-7c och floppen visar Jh-8d-5s. Mot en ensam motståndare kan du mycket väl ha den bästa handen, men du kan lika gärna vara tillintetgjord. I realiteten är din hand svag och du måste komma ihåg att du spelade sekvenskorten i syftet att träffa en riktigt stark hand. Fall inte för frestelsen att lägga in för många marker i potten i ett så pass marginellt läge som detta. Den andra stora faran består i att gå vilse i handen – detta gäller i synnerhet om du befinner dig ur position. Låt oss anta att du spelar 7d-6d floppen visar Td-9s-2d och att du är först att agera. Färgdraget och det invändiga stegdraget gör att detta är en bra flopp för din del, men handen blir ändå svårspelad med tanke på att du befi nner dig ur position. Vad gör du om du blir höjd efter att ha öppningssatsat? Vad gör du om turnen är blank efter att ha checkhöjt på floppen och blivit synad?

Skulle du träffa din stege eller färg finns det slutligen också en fara i att bli slagen av en högre hand. Om du träffar din färg i ruter – vad är det då som säger att din motståndare inte satsar med nötfärgen? Balansera dessa faror med att spela sekvenskort i färg i position så att du kontrollerar vad som pågår, och se till att få maximalt betalt då du träffar en stark hand. Syftet med att spela spekulativa händer som dessa är att få betalt när du väl träffar – så se till att få in satsningarna innan floppen!

J-J

Par i knektar är ett gediget par, men kan hamna i problem på alla möjliga sorters floppar…
Största faran: Att spela om en stor pott då du är dominerad.

Innan floppen:
När du sitter med två Knektar på hand leder du ofta över din motståndare innan floppen – när allt kommer omkring är det ju den fjärde bästa starthanden i Hold’em! Så spela den genom att satsa och höja tungt. Detta är ett råd som är bra ända fram till dess att det inte är det längre. Problemet med par i Knektar är att din motståndare ofta sitter på ett överpar vid de tillfällen då även han är beredd att trycka in alla sina marker, och beslutet blir särskilt knepigt då en aggressiv motståndare som har visat sig kapabel att bluffa klargör att han är beredd att spela om en enorm pott innan floppen. I ett sådant läge måste du stanna upp och utvärdera situationen. Om du har en mindre stack i en enbords- eller flerbordsturnering finns det få tillfällen då det är rätt att slänga handen, men om både du och din motståndare sitter med djupa stackar i ett kontantspel eller en flerbordsturnering kan det vara klokare att lägga sig. Du måste vara försiktig med att syna kontrahöjningar innan floppen med J-J, eftersom det bara finns ett fåtal floppar som hjälper din hand. Såvida du inte får odds för att träffa en triss är det ofta bättre att fatta ett beslut innan floppen.

Efter floppen:
Verkligheten är den att det finns väldigt få floppar som hjälper dig att förbättra din hand. Mer än hälften av gångerna kommer du att få se åtminstone ett överkort, och om du var uppe mot ett högre par innan floppen ligger du givetvis fortfarande pyrt till. Om det satsas tungt på floppen kan du dessutom vara uppe mot ett tvåpar, en triss eller överkort med tunga drag. Använd din handläsningsförmåga och vetskap om motståndaren till att fatta ett beslut kring huruvida dina Knektar fortfarande är bra eller inte. Om dina Knektar är ett överpar gentemot bordet ska du sätta press om en spelare som har höjt innan floppen lägger in en fortsättningssatsning. Det är möjligt att din motståndare sitter på ett mindre överpar gentemot bordet, ett drag eller Ess högt. Det är den här typen av farliga situationer som skiljer pojkar från män, så fokusera på att förbättra ditt beslutsfattande med par i Knektar.

A-A

Par i Ess är för det mesta en vinnande hand, men akta dig för att gå på en mina…
Största faran: Att inte kunna lägga handen när du är slagen.

Innan floppen:
Du har fått den bästa starthanden i Hold’em, så detta är av naturliga skäl ett bra tillfälle att investera marker – massvis av marker! Höj, kontrahöj och gör vad du kan för att få in pengar i potten medan du fortfarande leder. Ibland kan du ta dig friheten att variera ditt spel genom att slowspela ditt par i  Ess – vanligtvis genom att syna en kontrahöjning innan floppen och sedan attackera floppen. Dock består vanligtvis den bästa strategin i att spela Essen snabbt och med eftertryck.

Efter floppen:
Att spela par i Ess efter floppen kan emellertid vara svårt och du kan hamna i fruktansvärda situationer. Den vanligaste faran består i att en motståndare har spelat en hand som ett lågt par eller sekvenskort i färg i vetskapen om att du sitter på en stark hand. Om han får in en tung träff på floppen hamnar du i en svår situation. Låt oss anta att du höjer till fyra gånger den stora mörken och att en knepig spelare synar. Floppen visar  5s-6d-7s och din motståndare höjer dig. Detta är en väldigt farlig situation – du kan befinna dig i ett enormt underläge mot en triss eller ett tvåpar, men han kan också bara sitta på ett överpar. Mot tighta motståndare kanske du måste slänga dina Ess i det här läget, men om din motståndare spelar löst kan det vara dags att sätta press på honom. Saker och ting blir mycket enklare om det har varit mycket action innan floppen. Om en motståndare har synat en saftig kontrahöjning är du ofta uppe mot ett mindre par som J-J eller T-T och en låg flopp kan hjälpa dig att skinna honom. Om du skulle få för dig att slowspela ditt par i  Ess och hamnar i en flervägspott måste du vara beredd att slänga dem om det blir för mycket action. När allt kommer omkring är ju A-A bara ett par – var inte idioten som inte kan släppa en hand.

Det finns inte så mycket skrivet om satellitstrategi, och det lilla som är skrivet är oftast direkt felaktigt.

Av Ola Brandborn

En satellit är en kvaltävling till en annan större tävling, exempelvis EPT eller WSOP. I den här artikeln jobbar vi med ett exempel på en €500-satellit, där var tjugonde deltagare vinner ett pris på €10 000. Detta kan exempelvis vara inköpet till en EPT-turnering, hotell och kanske €1 000 i respengar. Till denna satellit har det säkert spelats undersatelliter, kanske med inköp på €50, där en på tio spelare har vunnit sin plats i €500-satelliten. Dessa €50-subsatelliter har kanske haft sina egna sub-subsatelliter där folk kvalat in för €5. Vad innebär detta? Jo, många av dina motståndare i €500-satelliten är folk som kvalat in på låga nivåer, och som därmed troligen är orutinerade eller spelar utanför sin bekvämlighetsnivå. Detta kan du utnyttja till din fördel; jag återkommer till det senare.

Matematiken i satelliter

Det största felet dina motspelare gör i en satellit är att de oftast spelar sina normala tävlingsstrategier. Man försöker överleva så länge som möjligt, ha lite tur med korten och samla ihop en hyfsad stack. Spontant är det väl ingen dålig strategi, men om man analyserar matematiken i en satellit så kan det ge lite förvånande resultat.

Fall A: Ett pris

Säg att sajten i fråga har fått ihop 20 spelare som vardera betalt €500, för att spela om ett enda pris på €10 000. Spelet drar igång, och vad kommer vi att se då? Jo, folk spelar den här satelliten på precis samma sätt som de spelar en sit & go-tävling. De är helt enkelt vana att spela ”överdrivet tight” fram till prispengarna, för att där sedan ”stjäla mörkar och hoppas på turen”. Det viktigaste för en sit & go-spelare är att ta sig in the money, och det näst viktigaste är att vinna. Detta beror på den procentuella fördelningen av prispengarna i en sit & go (eller för den del en vanlig tävling). Vinnaren av tävlingen har vunnit alla markerna till slut, men får bara ut 25-50 % av den totala prispoolen – resten fördelas på övriga pristagare. Med andra ord är överlevnad viktigare än markeranskaffning i en ”vanlig tävling”, i och med att varje enskild mark blir mindre värd ju fl er marker du redan har. I en satellit med ett enda pris gäller inte detta. Du ska vinna tävlingens alla marker för att stå som slutsegrare. Om du åker ut på plats 20 eller två spelar ingen roll, det enda som räknas är vinsten. Med andra ord ska du inte spela turneringstaktik, utan ditt bästa kontantspel. Om du tror att du har ett positivt förväntat värde av ett spel, så gör det. Avstå inte något spel med argumentet ”det kommer bättre lägen” (det kan vara korrekt i turneringar, men inte i kontantspel). Antingen är ett spel +EV (positivt förväntat värde) och då ska du ta spelet, eller så är det –EV och då ska du avstå. Kan du komma all-in med J-J mot A-Q före floppen – gör det!

Fall B: Flera priser

Låt oss titta på ett extremexempel. En sajt hade för ett tag sedan en promotion där 100 spelare spelade en frirulle och 99 av dessa gick vidare till omgång två. Första handen har du par i Ess i första position. Hur ska du spela denna hand? Göra en normalhöjning? Gå all-in? Kanske bara syna? Nej, rätt svar är att du ska kasta handen! Lägger du handen har du matematiskt 99 % chans att gå vidare till nästa omgång (1 av 100 får inte pris). Spelar du handen och vinner, så kanske du förbättrar dina odds från 99 % till 99,5 %. Men spelar du handen och förlorar den så minskar dina chanser med mycket mer än en halv procent. I teorin ska alla spelare spela mycket långsamt och bara lägga sig hela tiden, så har alla 99 % vinstchans, vilket är mycket mer än att spela någon pott. I praktiken är det folk som inte fattar detta och åker all-in med J-J mot A-Q efter fem potter. Orsaken ligger i att alla priser är lika mycket värda; det har i vårt extremexempel ingen betydelse om du kommer etta eller på plats 99, priset är lika mycket värt ändå. Ett mer verklighetstroget exempel tar vi upp nu. Sajten har fått ihop 200 spelare som satsat €500 var. Samma utväxling som i fall A – en spelare på 20 vinner ett pris på €10 000. Men nu är det tio spelare som vinner pris, och plats ett ger lika mycket i värde som plats tio. Det viktiga är att ta sig in the money – om du tar dig in med en ynka mark till godo eller ej spelar ingen roll, bara du tar dig till prisplatserna. Jag hoppas du förstår att det gäller att spela mycket tightare i en satellit (med flera priser) än i en vanlig tävling, av detta skäl att alla priser är lika mycket värda, och att ju fler priser i tävlingen, desto tightare spel – en 2 000-mannasatellit med 100 priser spelar du tightare i än en 200-mannasatellit med tio priser. Här kan direkt sägas att en satellit med två priser är svårspelad, man vet inte riktigt om man ska spela kontantspel för att det är ”få” priser eller sit & go-taktik för att det är ”många” priser – troligen ska man se vad de andra gör och göra precis tvärtom.

Tidiga stadier

Jag förutsätter att läsaren kan spela kontantspel så han själv klarar av att göra nödvändiga justeringar för satelliter med ett pris. Alltså koncentrerar vi oss på satelliter med fl era priser. I början av en satellit ska du som sagt spela tight, men du vill så klart spela bra poker ändå och dra nytta av goda situationer. Vad innebär detta? Jo, du vill inte ta några slantsinglingar; misstänker du att motståndaren har A-Q så vill du inte hamna all-in före fl oppen med J-J eller 6-6. Med de flesta par vill du därmed limpa in i potterna och försöka träffa triss, snarare än att komma all-in i ett 52-procentigt överläge. Det samma gäller spekulativa händer som sekvenskort i färg och Ess-hacka i färg – du vill limpa in och få en fördelaktig fl opp, och hoppas på en uppdubbling efter floppen. Om du har A-K och tror att motståndaren har ett sämre Ess, så synar du gärna en all-in (70 % överläge är för mycket att tacka nej till), men tror du att han har ett par väldigt ofta så kanske du ska kasta handen. Ja, ni förstår – ja tack till stora överlägen, men nej tack till att pusha små överlägen. Långsiktig överlevnad är viktigast, mycket viktigare än i en vanlig tävling.

Mellanstadier

Håll hela tiden koll på vad snittstacken är i tävlingen. Ligger du över den – bra. Ligger du under den – lugn, det gör inget. Så länge du inte ligger under halva snittstacken så är du bara en uppdubbling från att vara på medel, och ”medelmåtta” räcker som bekant i satelliter.

Slutspelet

När det börjar närma sig prisplatser i satelliten ser man verkligen vilka som förstår vad det handlar om, och vilka som bara tittar på sina två startkort. Om du har haft tur och ligger bra till, så kan du som tidigare sagt kasta par i Ess före fl oppen – du kan ofta vara helt säker på att gå vidare utan att spela en enda hand till, genom att bara betala mörkarna och låta de andra bli panka. Jag har förvisso bara kastat par i Ess före fl oppen en enda gång, men jag har kastat par i Kungar dussintals gånger i dessa lägen. Samtidigt kan man helt plötsligt se J-J gå all-in mot A-Q på bubblan, två medelstackar som får fnatt bara för att de har bra startkort, trots att det är fullt med folk som kanske inte har råd att betala mörkarna i många varv till. J-J blir utdragen på river och tyckte att han hade världens otur, när han kunde ha lagt sig före fl oppen och varit garanterad vinst. Om du däremot inte ligger tryggt till, så gäller det att spela bra poker. Du måste ha full kontroll på de andra borden. Är det någon shortstack som måste ta beslut före dig, eller ligger du dåligt till? Om du ligger dåligt till så är det dags att börja stjäla mörkar av glatta livet – vänta inte för länge med detta, börja inte exakt på bubblan utan börja några placeringar tidigare. Idealet för dig är ett annat tempo än resten av deltagarna har, så när de tightar till sig inför finalspelet börjar du stjäla. Förhoppningsvis har du då stulit dig tillräckligt markerfet så att du helt enkelt kommer i ett okej slutläge.

Om det finns pengapriser

Det är sällan det blir exakt ett jämnt 20-tal startande i tävlingen. Hade vårt exempel gett 203 startande så kanske plats 1-10 ger EPT-paket värt €10 000, med därefter två pengapriser (plats 11 ger €1 000 och plats 12 ger €500). Tänk nu på att många av dina motståndare är inkvalade för €5 eller €50. Vad innebär detta? Jo, femhundringen på plats 12 och tusingen på plats 11 är värt jättemycket för dem! Utnyttja detta till max. Strunta själv i plats 12, när plats 10 ger 20 gånger mer! Det vill säga: När vi är på ungefär 15 deltagare så kommer du att kunna stjäla mycket, och när vi är på plats 13 kommer du att kunna stjäla väldigt mycket för att motståndarna spelar utanför sin bekvämlighetsnivå och gärna vill vinna i alla fall €500.

Sammanfattning

En kort sammanfattning kan vara på sin plats. I en satellit med ett pris spelar du ditt bästa kontantspel. I en satellit med fl era priser spelar du mycket tight i början, och blir lösare längre fram om det krävs och du inte är ”säker” på avancemang (vilket för övrigt är tvärtemot hur övriga spelar). Långsiktig överlevnad är det viktigaste. Låt motståndarna ta ett beslut före dig för alla sina marker (det är bättre att avstå ett 60-procentigt överläge på bubblan om en motståndare tvingas all-in före dig). Ligger du dåligt till inför slutspelet så försöker du desperat att stjäla marker där, strax innan de andra vaknar till liv. Jag har de senaste åren varit på tiotalet EPT- och WSOPtävlingar just för att jag spelat satelliter på detta sätt med väldigt gott resultat (jag hoppas på att för höra ”Hej Ola, tack för råden, jag kvalade in hit” nästa gång jag spelar en större livetävling). Och framför allt, ha tur med korten!

Chris Moorman är Storbritanniens bästa nätturneringsspelare. Nu visar han dig hur man bär sig åt.

Chris ”Moorman1” Moorman är för närvarande Storbritanniens högst rankade nätturneringsspelare enligt PocketFives.com och bland de tio bästa i världen. 22-åringen från Essex, som har en examen i ekonomi, lärde sig att spela tillsammans med en vän då han pluggade på universitetet och sedan dess har vägen varit utstakad. Efter att ha avslutat sina kurser har han blivit onlineproffs och vunnit över $1 miljon på nätet. Han planerar nu att börja spela liveturneringar under 2008, och är säker på att han kan replikera sina framgångar från nätet inom en inte allt för avlägsen framtid.

1. Tidiga åtgärder

Under turneringens tidiga skede ska du identifiera de svaga spelarna vid ditt bord och försöka spela mot dem i ett par potter. När det gäller ditt urval av starthänder är det bäst att undvika att syna höjningar med händer som lätt blir dominerade, som A-J, K-Q och K-Q, eftersom dessa kan försätta dig i djupa problem. Låga par och sekvenskort i färg är emellertid händer med stor potential i ett tidigt skede, eftersom det är mycket enklare att veta vad du står i händerna. Om du träffar en triss med ett lågt par vet du att du 95 % av gångerna har den bästa handen. Och när du vet det är det bara att börja bygga upp din pott på bästa möjliga vis.

2. Spela tight

Innan antarna kommer i spel finns det ingen anledning att spela för många händer. Det är antagligen bäst att lägga händer som K-Q och A-J i olika färger i tidig position. Du kan fortfarande spela händer som ♠6-♠7 för att variera ditt spel, men var försiktig när du väljer att spela spekulativa händer. Denna faktor beror emellertid till stor del på din stackstorlek – med fler marker har du råd att vara lite mer kreativ.

3. Satsa inte utan triss

Stackstorleken är en av de viktigaste aspekterna i en flerbordsturnering. Många mellanstackade spelare brukar exempelvis övervärdera hålpar. De flesta onlineturneringar är inte djupstackade, så om inte både den ursprunglige höjaren och du själv har stora stackar kan du förmodligen inte spela par i Sjuor på ett vinstgivande sätt mot en höjning. När man spelar låga par är det många som inte inser att man måste träffa en triss, ha den bästa handen (det vill säga inte vara uppe mot stegar eller färger) och att motståndaren dessutom måste ha en hand som han är villig att gå hela vägen med, för att man ska få fullt betalt för sina implicerade odds. Detta är anledningen till att låga par fungerar mycket bättre i en turnerings tidiga skede då chansen är större att potterna är flervägspotter; träffar du din triss är det troligt att även någon annan har träffat en hand.

4. Höj höjaren

Det är ett välkänt faktum att de bästa turneringsspelarna attackerar både finalbordsbubblan och ITM-bubblan. Bubbelspelet online är inte längre i närheten av att vara lika vinstgivande som det en gång var, med tanke på hur superaggressivt onlinespelet är nu för tiden. Trots detta finns det fortfarande strategier du kan tillämpa för att dra nytta av den annalkande bubblan (i synnerhet i mindre turneringar). Ett bra sätt att attackera bubblan är att kontrahöja spelare som också höjer med ett brett urval av händer, eller att syna i position och gå till attack efter floppen (detta fungerar särskilt bra om du har en stor stack).

5. Uppe med tuppen

När du bestämmer dig för hur löst eller tight du ska spela vid ett visst bord är det ett välkänt faktum att du ska spela tvärtemot vad ditt bord gör – du bör alltså spela tight på ett löst bord och löst på ett tight bord. Emellertid bör andra viktiga faktorer, som exempelvis i vilken utsträckning höjningar från tidig position respekteras, också tas med i beräkningen. Om du upptäcker att dina höjningar från tidig position respekteras av bordet kan du höja i vetskapen att du de flesta gånger antingen kommer att kunna ta hem mörkarna utan mothugg, eller att du bara kommer att synas av en enda motståndare och kan ta hem potten efter floppen. I situationer som dessa kan du spela mycket lösare än vad du brukar från tidig position. Denna strategi kommer bara att fungera om du spelar bra efter floppen, eftersom du kommer att spela många floppar om du blir synad ofta. Den bör också bara tillämpas då det inte finns några shortstackade spelare vid bordet, eftersom du kommer att få odds på att syna deras all-ins med nästan vilka två kort som helst.

6. Spelet efter floppen

Spelet efter floppen är viktigt i flerbordsturneringar, även om det inte är lika viktigt som i djupstackade kontantspel. Försök att utvärdera flopparna och sätta din motståndare på ett handurval. Utifrån denna information kan du börja tänka på hur pass troligt det är att han eller hon har träffat floppen, spelar ett drag, och så vidare. På så vis kan du avgöra hur effektiv en fortsättningssatsning kommer att vara. Notera också huruvida dina motståndare spelar sina drag långsamt eller snabbt. Det är information som hjälper dig att representera en hand på en flopp med dragmöjligheter då din motståndare bara har synat din satsning på floppen, eftersom du redan vet om han spelar sina drag aggressivt eller vice versa. Om du vet att han spelar sina drag försiktigt kan du köpa ut honom ur potten genom att attackera igen om turnen är blank.

7. Älska din granne

De viktigaste personerna vid ditt bord är de som sitter omedelbart till vänster och höger om dig. Detta beror på att du under varje runda förmodligen kommer att utkämpa bataljer från mörkarna och de sena positionerna med dessa spelare. Om du har bra läsningar på dessa motståndare kan du verkligen börja plocka upp marker. Om du exempelvis sitter till vänster om någon som gillar att öppningshöja från sen position, men inte kontrahöjer all-in såvida han inte har en premiumhand, kan du kontrahöja honom utan att ha en hand och ta hem hyfsat stora potter en övervägande stor andel av gångerna. Om spelarna till vänster om dig däremot bara har stackar på runt 20 stora mörkar kvar (den idealiska storleken för kontrastölder) och dessutom är aggressiva spelare, kan du spara många marker på att inte öppna med ett brett handurval från sen position.

8. Sätt press

En vanligt förekommande egenskap hos många onlinespelare är deras förmåga att tvinga sina motståndare att begå stora misstag. För att kunna göra det måste du sätta dina motståndare under konstant press. Ett sätt att göra detta på är att vinna massvis med mindre potter från dem utan att ha någonting på hand. Ett bra exempel på detta är att höja deras satsningar med rena bluffar på floppar utan drag, exempelvis A-8-2 i olika färger. Det verkliga tricket ligger i att veta när de har fått nog och i detta läge plocka upp en hand och få den att hålla… Det är något som inte går att lära sig!

9. Byt växel

Om det på finalbordet finns en spelare som har en mycket mindre stack än resten, kan du verkligen sätta press på dina motståndare. Detta beror på att alla kommer att vara angelägna om att flyttas upp en plats i pengarna och därför hellre väntar på att den shortstackade spelaren ska slås ut, än att spela tillbaka mot dig utan något på hand. När den shortstackade spelaren väl har slagits ut kommer de andra spelarna bli mer villiga att gambla igen; som ett resultat av detta ska du byta växel och ”sakta ner”, eftersom din image kommer att vara lös i det här läget. De bästa turneringsspelarna byter växlar fram och tillbaka utan några svårigheter.

10. Spela för att vinna

Försök att inte titta på utbetalningarna för turneringen du spelar i eftersom dessa kan grumla ditt omdöme och din förmåga att fatta beslut. Spela alltid för att vinna och följ din magkänsla. Ibland kommer du att se dum ut, men om du aldrig gör dig skyldig till några dundertabbar betyder det att du inte spelar ut tillräckligt mycket – och att andra spelare tycker att du är enkel och förutsägbar att spela mot. Om dina motståndare känner till att du är kapabel till vad som helst kommer du att bli en knepigare spelare att möta. De flesta spelare är dåliga på att anpassa sig då de möter en bra aggressiv motståndare och kommer antingen att bli överkörda medan de väntar på sitt par i Ess eller duka under då de trycker in sina marker rakt in i motståndarens monsterhand.

Phil Laak besegrade nyligen en av världens smartaste artificiella pokerhjärnor, men datorerna är nu närmare att bemästra spelet än någonsin tidigare.

För de allra flesta spelare är benämningen ”bott” liktydig med illvilliga, digitala kreationer som outtröttligt stjäl marker från de olyckliga stackare som råkar komma i deras väg. I de flesta fall är den här paranoian väldigt överdriven, men nyliga framsteg inom området för artificiell intelligens (AI) tyder på att det inte kommer att dröja länge förrän till och med de mest förhärdade Vegas-proffsen måste erkänna sig besegrade av överlägsna, artificiella intellekt.

Både AI-specialister och pokerproffs är av den åsikten att Limit Hold’em kommer bli den pokerdisciplin som först kommer att knäckas av datorprogram. Limit Hold’em anses vara ”lösbart”, eftersom spelet består av en serie klart definierade beslut och ett fi xerat satsningsmönster. I augusti 2007 utformades ett möte mellan människa och maskin för att testa denna teori.

Två proffs på elitnivå ställdes mot det allra senaste Limit Hold’em-programmet för att ta reda på exakt hur nära detta var att knäcka spelet. Under en tvådagarsperiod bestående av fyra stycken duplicerade 500-händersmatcher tog sig de erfarna proffsen Phil Laak och Ali Eslami an ”Polaris” – ett datorprogram utformat av Computer Poker Research Group från University of Alberta i Kanada. Polaris bestod av två typer av bottar – en som ”lär sig” och anpassar sig till motståndarens spelstil, medan den andra använder sig av optimerad spelteori för att fatta varje beslut.

Den enda gången den inlärningsfokuserade bottenanvändes var under turneringens tredje session, där den oturligt nog stötte på en del problem. Avsaknaden av en effektiv metod för inlärning bidrog till mänskliga framgångar. ”Jag kunde upprepa mönster i mitt spel om och om igen,” säger Eslami. ”Mot en människa hade jag antagligen skiftat tempo efter att ha använt mig av samma mönster ett par gånger. Men eftersom varje hand befann sig i ett vakuum kunde jag hitta mönster som fungerade och använda dem oavbrutet.”

Människans undergång

Trots ovan nämnda bugg var slutresultatet oroväckande jämnt – så pass jämnt att vi knappast kan förvänta oss någon nåd från Polaris och dess jämlikar i framtiden då dessa luckor har tätats till. Det verkar som om man genom att kombinera den lärande bottens styrkor med effektiviteten i ett optimerat spelsätt kan sätta stopp för alla framtida mänskliga försök att slå programmet. Och det saknas knappast stöd för bottarna i kampen. Professor Darse Billings vid Computer Poker Research Group påstår att han är fast besluten att knäcka Limit-problemet. ”Poker är ett spel bestående av ofullständig information,” säger Billings. ”Så att utveckla en form av AI som kan tänka själv och nå framgång under dessa förhållanden är ett extremt utmanande och givande problem att lösa.”

Ok Computer

Dessutom tror Billings att den genomsnittlige pokerspelaren kommer att kunna dra nytta av denna utveckling. Ett program med förmågan att dra lärdomar och anpassa sig kan visa sig vara ett ovärderligt verktyg för att hjälpa spelare att analysera sitt eget spel. ”När framgångsrika AI-motståndare skapades till spel som schack upptäckte spelare på alla nivåer att de kunde lära sig fruktansvärt mycket genom att studera hur datorn spelar och varför den fattar olika typer av beslut vid olika tidpunkter,” menar Billings. ”Många proffs la senare till drag till sina repertoarer som de hade lärt sig av datorn. Med allra största sannolikhet kommer utvecklingen att bli densamma i poker.”

Så kommer vi snart att kunna lära oss hur vi ska förbättra vårt nätspelande av en robot?

Med tanke på att bottar som Polaris är teoretiskt kapabla att spela perfekt poker, så kan detta mycket väl bli fallet. Det är kanske med andra ord dags för alla Limitspelare att dra öronen åt sig, men finns det dessutom anledningar för den genomsnittlige No Limit-spelaren att oroa sig? Innebär den komplexa satsningsstrukturen i No Limit att spelet går säkert från att knäckas av bottar?

Billings är av den åsikten att detta inte behöver vara i närheten av lika komplicerat som det låter. ”Skillnaderna mellan Limit och No Limit-poker är till största delen uppdiktade, och har sin grund i att många pokerspelare saknar förståelse för detta faktum. Om vi fokuserade på uppgiften skulle vi kunna framställa en No Limit-pott i Polaris-klass inom ett års tid.”

Domedagen

Så hur ser onlinepokerns framtid ut då denna robotarmé befinner sig runt hörnet?

Ali Eslami förutspår en ganska nedslående vision – sin seger till trots. ”När spelets sanna ekvilibrium har upptäckts kommer det att se mörkt ut för oss spelare – både människor och bottar. Det bästa vi då kan göra är att sätta vårt hopp till utdragningar. Mot en sann ekvilibriumbaserad strategi finns inget motmedel.” Även om Eslami och andra pokerspelare med rätta är ängsliga för de effekter denna typ av forskning kommer att få, så menar Billings att mycket av deras oro är helt obefogad.

”Hur mycket erfarenhet du än har så ska du alltid oroa dig mer för att andra onlinespelare (eller kanske självaste Fru Fortuna) ska stjäla dina pengar än för att pokerbottar ska göra detsamma,” säger han. ”Det är inte lätt att skapa en bott som kan slå en genomsnittlig spelare – ett faktum som har bevisats av dussintals hobbyprogrammerare som har bidragit med sina egna skapelser till våra servrar, men inte nått några framgångar. De som är intelligenta nog att kunna skapa en effektiv bott kommer att upptäcka att det finns långt mer produktiva och lönsamma sätt att tillbringa sin fritid på.”

Dock innebär avsaknaden av en reell hotbild i dagens läge inte att det inte kommer att uppstå en sådan i framtiden. Då den artificiella intelligensen blir allt mer avancerad är det rimligt att förvänta sig att farligare kreationer kommer att dyka upp inom ett par år – och dessa kommer ofrånkomligen att utnyttjas online. Avfärda inte pokerbottarna riktigt ännu.