Det har nu gått sex dagar av september månad och grinden är igång på allvar. Handantalet so far står på 25K, och det är vad jag brukar spela på en månad (!) i vanliga fall. Jag har varit tvungen att gå ner till 6 bord istället för 9+ då jag börjat se så jävla dåligt. Efter ungefär två timmars matande så börjar det svida och blurra framför syna. Inte kul. För att förhindra framtida glasögonanvändning så har ögondroppar införskaffats, och även en 4″ större datorskärm som borde stå redo på skrivbordet någon gång imorgon. Då blir det 9+ igen. Jag har också bestämt att 200K händer ska det minst pressas fram innan flyttlasset rullar mot Malmö och nya äventyr. Äntligen lite miljöomväxling och nya människor. Mer om det då.
Spelet då, hur går det? Jag är typ plus/minus efter dessa 25K. Lite sidbyten osv har gjorts under tiden, så jag hoppas på en insättningsrigg av rang då det varit isglasskallt på borden dessa dagar som betats av. Förresten så började jag om på NL50 inför den här månaden för att hitta självförtroendet igen. Även bra att öva upp simultanförmågan på lägre nivåer också så det inte slår bakut. Målet är NL200 igen innan nyår, men jag ska inte skynda på något. Inte jaga. Bara spela så bra jag kan. Då borde det automatiskt gå snabbare.
Här är en intressant hand som jag vill ha en analys på förresten (jag är inte Hero);
———-
6 PlayersCO ($776) BTN ($479) SB ($99.65) (, 6 players) 8♠ A♠ , Hero calls $5.75, , , UTG calls $21.75, Hero calls $21.75 4 6♣ 8 (, 3 players)BB checks, , , , Hero shows8♠ A♠ Hero wins $264 (net +$104.50)
———-
Det är inte jag som har spelat handen, men jag har diskuterat den flitigt med ägaren av HH’n. Vi har ordkrigat rätt så vilt faktiskt om vad som är bra/dåligt, hur vi skulle göra i fi’s sits, om Hero skulle spelat handen till flopp övht osv. Som spelad så är vi oense om vad UTG’s pushrange borde vara. Jag tycker exempelvis att QQ ska in som UTG, men Hero tycker att en fold rakt av är bättre här. Bry er inte om hur han spelade den, det kan vi ta i nästa inlägg. Ge mig istället möjliga pushranger. Ska vi ens pusha? Vad sätter vi Hero på? Etc. And GO!
Kategori: Pokerbloggar
Golf, fästingar och en otrolig rusch online
Parasiter! Är inte fästingar en fruktansvärt störande, osjälvständig och retlig varelse? Sitter där och lever på någon annan – sugandes, med ett säkerligen ondskefullt leende på läpparna. Jag hatar dem! Igår, efter att jag kommit hem ifrån en fridsam goldrunda med en polare, så upptäckte jag denna ohyra på mitt bröst. Jag fick panik, och som vanligt så yrkade hypokondrikern i mig, direkt på borelia. Jag har säkert borelia i detta nu. Det kanske blir mitt sista inlägg här i bloggen, då fästingens sjukdomar kan ha förtärt hela min kroppsvävnad, och lämnat mig med förlamade armar eller dylikt. Jävla fästingar!
Nog om ohyra… Jag har kommit att bli en riktigt skicklig amatörgolfare, på bara en sommar. Det är så förbenat kul! Jag sänker mig nästan varneda gång jag är ute på banan och när jag inte är ute på banan, så sänker jag mi i mina tankar. Jag är helt såld på sporten. HELA tiden tä-nker jag på gof: drömmer om det, fantiserar om ett perfelt utslag på det nione hålet, och surfar runt i diverse golfaffärer på nätet. Jag har fått svälja stoltheteten, när jag, under hela mitt liv, inte gjort annat än att spy galla över golf, golfare och allt som hör där till. Nu är jag förälskad… dödligt förälskad.
I morgpn ska jag gå 18 hål med morfar. Morfar är ganska duktig (bättre än mig än så länge). Men det sak han väl vara, när han har spelat i en sisådär 4, 500 år. Det vore väl märkligt om inte svingen skulle sitta då? Vi har golfat några gånger på slutet, jag och morfar. Det är trevligt. Han är inteligent, påläst och älskar sport, samt har ett sinne för humor. Trots sin ålder är han inte gammal är gaggig på något sätt, och det går alltid att föra en givande och trevlig konversation med honom, vare sig det gäller böcker, politik, trav, poker eller sport. Fast i morgon ska han få stryk!
Pokern har nästan gått oroväckande bra på slutet. Utav de sista 18 sessionerna har jag backat en enda gång, och då endast $300. Jag säger att det har gått oroväckande bra, för det blir nästan som man sitter och väntar på en nedsving. Vi får hoppas att det håller i sig. Om det fortsätter i den här takten hela månaden, så har jag lovat min flickvän att vi ska bygga en relaxavdelning nere i källaren. Min flickvän älskar när jag vinner mycket i poker, men hon gnäller i tid och otid att jag har ett osocialt arbete. Hur ska hon ha det? Sen så håller jag inte med henne att mitt arbete är osocialt. Det kanske det blir, om man är en supernörd-grinder, som går med i 250 rakeraces varje månad, och spelar 20k händer varje dag. Men jag tycker det är varken kul eller givande. Jag håller mig mellan 50-60 000 händer varje månad – något som passar mig alldeles utmärkt – i både pengainkomst och arbetstid.
Jga har haft väldigt svårt att få heads up-action under senare tid, vilklet har resulterat i att jag nött väldigt mycket 6-max. Tro det eller ej, så gillar jag det. Jag tror faktiskt att jag känner mig mer trygg i denna spelform än vad jag gör in HU-spelen, nu för tiden. Sjukt?
För att bevisa för er hur bra jag har sprungit den senaste tiden, så tänker jag lägga upp en hand från min senaste session: Alla lägger fram till mig på knappen, på ett NLHE $2/$4-bord. Med 5-9s höjer jag till $14. Lilla mörken, en aggressiv regular, som inte pallar när jag kör över bordet 3-satsar till $52. Jag vet att hans range är otroligt bred här, och han har 3-satsat riktigt mycket från mörkarna idag. Därför väljer jag att 4-satsta, med min högst spekulativa hand, till $126. Vi hade båda ca $650 vardera när handen började. Han väljer att kallsyna min 4-satsning, ett något udda spel. De självklara valen här brukar vara push eller fold. Men den här snubben är ganska trixig av sig och man vet inte riktigt vad han sysslar med ibland. Dock sätte jag honom på någon form av A-Q K-Qs 9-9 – J-J eller ett slöspelat monster.
Floppen kommer 7-7-8, med två klöver. Floppen är inte helt värdelös för mig – jag floppar trots allt hålpipa. Han checkar till mig, och jagt funderar på hur jag ska spela handen. Jag bestämemr mig för att det bästa spelet här var att checka. Rätt eller fel? Vad tycker ni? Jag resonerar som så: Har han ett par eller drag så komemr han till 99% att ställa mig all-in om jag betar, då kan jag inte syna. Sen kan ju även en 5:a eller 9:a räcka för att ta hem potten, om han har en hand som A-Q eller K-Q.
Jag checkar och turnen levererar en otrolig 6:a för stege. Min hålpipia satt somm ett yxhugg i skenbenet, och jag slickar mig runt munnen; det finns ju inte en chans att han sätter mig på stege här! Min motståndare checkar återigen till mig. Nu måste jag självklart satsa för värde. Jag satsar halvpott på $126 och lämnar ca $370 bakom, och han synar.
River kommer ett offsuit A. Ett bra kort för mig om han har en hand som A-Q, A-J eller A-K, men ett skitkort för mig om han har ett underpar. Han checkar och jag går all-in för $370. Han tänker i 2 minuter innan han synar med A-Q klöver, för floppat färgdrag – tur att jag inte betade på floppen! Potten blev på $1 280. – 5-9? Really? säger han i chatten innan han laddar upp med $400 fräscha pistoler. Obviosuly, säger jag, med vetskapen hur retligt det måste ha uppfattats.
Allt gott,
NPPA87
En taskig start och en usel fortsättning i finalen
Vad kunde då gå fel? Tyvärr så finns det ett ganska enkelt svar på den frågan: En taskig start och en usel fortsättning. Idag var tanken att jag skulle ta det lugnt i inledningen. Spara på markerna och studera de andra spelarna. Men… Det hela började med att jag tappade nästan ¼ av startstacken när jag först förlorade 500 till aikaik_R när jag satt med A K. Till slut låg det tvåpar på bordet med tvåor och fyror, men han hade tyvärr Kn Kn och min toppkicker hjälpte föga.
Nästa hand fick jag KK (inte spader), höjde preflopp, 3 spelare synar, A Q 10 spader på floppen. Ingen flopp man vill se med kungarna. En höjer, och jag vågar inte göra annat än att trycka på foldknappen. Efter detta får jag se några floppar ytterligare, men det ger inte så mycket. Ökar i och för sig lite, men kommer aldrig upp över startmarkernivån igen.
Bordet är förhållandevis aggressivt. Det är alltid någon som höjer preflopp och nästan varje gång så svarar en annan med syn. Många floppar med ganska mycket marker i potten. Efter en timmes spel var vi sju spelare kvar, jag låg sist. MrSn0w och ThePotSWE låg långt före oss andra. Inte något toppenläge direkt…
Fortsättningen av turneringen blev en lång pina. Jag kände mig nästan kvävd av dålig kort och höjande spelare. Sen kan jag inte säga att det i turneringar som det går bra i beror bara på korten, men när man sitter vid ett bord som idag, så är det riktigt svårt att våga jobba hårt. Det blev till att leta bra lägen, men nästan varje gång så var det någon som reraisade. Då längtar och söker man efter de där riktigt goa korten som man kan slå tillbaka med, men de kom aldrig. Ingen hammare idag inte…
När jag hade runt tio gånger stora mörken så kom äntligen lite händer att försöka med, först K Kn, men där höll jag på att förlora mot ThePotSWE, men tvåpar och hög kicker räddade mig för en delad pott. Handen efter fick jag K D och gick allin igen. Syn av bofuret som satt med bättre. Ingen hjälp för mig och dagens final tog slut på plats sex efter 1 timma och 40 minuters spel. Riktigt tråkigt när man aldrig känner att man kommer in i turneringen.
Slutet av turneringen blev ganska dramatisk för de inblandade. När det var fyra spelare kvar, alltså på bubblan, så ledde ThePotSWE stort mot MrSn0w på andra plats och tillsammans med minst marker låg ”damerna” bofuret och Becca1891. Becca fick dock in några fina händer och plötsligt hade ThePotSWE tappat nästan allt. Innan han åkte ut så gjorde han dessvärre åtlöje av sig själv genom att skriva massa tråkiga saker i chatten med stora bokstäver. Trodde sånt hade försvunnit från onlinepokern. Jag kan förstå om man tiltar rejält när man blir brutalt utdragen, men det finns gränser för hur tråkigt man får bete sig mot andra. Han avslutade med: . Illa när duktiga pokerspelare inte kan hålla tilten borta från chatten…
Till slut var det heltidsspelande och turneringsexperten MrSn0w som vann hela alltet. Detta gör att han nu kan åka med sin fru Livwin som vann ett Malta-paket i tisdags. Vilken vecka för familjen! Grattis!
Becca1891 fick nöja sig med en ny biljett till nästa veckas final (som är den sista som Paf kör till SM) och Bofuret fick i tröstpris 180 dollar för sin tredje plats, som hon säkert kommer lägga på nya kval under kommande vecka.
Själv har jag redan siktet inställt på nästa veckas kvalfinal. Sista chansen att plocka den där SM-platsen som jag jagat nästan hela sommaren. Ladda, ladda!
Vi ses!
Det behövdes en kort-fredag för att gå till en ny final
Eftersom Paf hade satt in en extra Dagsfinal (108-dollars) så såg jag till att det blev möjligt att köra 33-dollarskvalet som jag hade en biljett till kl. 19.10. Om det inte blev för många spelare så skulle det inte vara något som helst problem att bli klara till kl. 21.00 då det var dags för nästa steg. Vi blev, som tur var, endast fyra spelar. Jag tycker att det är kul att kolla upp lite bakgrund på spelarna och när jag googla på en av motståndarna, Pilen80, fick jag dels fram att han slagit ut Regina Lund i en bountyturnering där vinnaren fick spela Finnkampen. En pokermerit bara det!
Efter 32 minuter så var allt över. Pilen80 åkte på tredje plats och xconnector blev finalmotståndaren. Han ledde till en början men när pendeln svängt över till min sida så tog det inte lång stund förrän det var dags för den avgörande handen. Med Kn Kn på hand och A Kn x på floppen så hoppades jag bara på att han skulle svara min check med en höjning. Så blev fallet och självklart så synade jag. Förmodligen satt han med A och gick allin på river, syn av mig och spelet var över. Det blev till och med tid över för att se hela första halvlek av Sverige-Ungern.
En mållös första halvlek och bara tre spelare anmälda till Dagsfinalen där en spelare skulle gå till Veckofinal. Motståndarna var ado73 och gnagg. Ado73 har jag mött förut både i kvalet och i verkligheten, gnagg har jag nog aldrig spelat mot. Dessbättre blev det gnagg som fick lämna först och Ado73 fick möta mig i headsup. Jag ledde lite grann i inledningen och detta växte allt eftersom. Precis som i den tidigare turneringen så gick jag på så hårt jag vågade. Höjde mycket och fortsättningshöjde gärna. Detta gjorde susen och allt eftersom så ökade min ledning mer och mer. Den avgörande handen i denna turnering blev när jag floppa tvåpar med A 5, vi hamnade allin och Ado73 visade även han upp tvåpar med A 2. Kn på turn och ytterligare en 5 på river gjorde susen och jag var efter 37 minuters spel återigen klar för söndagens kvalfinal till SM på Malta. Det är nu det kommer!
Även syrran har testat på lite kval på Paf denna vecka. Igår blev det Steg 1 med en 5-dollarsturnering som hon vann efter en rafflande headsup mot dovasbar från Stockholm. En riktigt fin läsning av en bombande men tom motståndare när Syrran hade AK gjorde att hon tog över ledningen, och när hon senare träffade triss med 22 så var det hela över. Tyvärr så tog dovasbar revansch när de återigen möttes i Steg 2 (33-dollarsturningen) under fredagskvällen och efter ytterligare en mycket spännande headsup så blev det Syrran som fick ge vika och dovasbar gick vidare till Steg 3. Ironiskt nog så var det även denna gång en låg triss som avgjorde allt.
Nu har Svenska pokerförbundet styrt upp sin hemsida ordentligt och gjort en riktigt fin och inte minst frestande framsida inför Poker-SM på Malta. Visst blir man sugen på att komma dit!?!
In och kvala nu på Paf Spade Poker, så ses vi i Veckofinalen till SM på söndag! Och om inte: Håll tummarna!!!
Må f-n ta dig Per Gessle
Mitt, då ovetande, hat till Per Gessle började för ungefär ett halvår sedan när jag låg i min säng och lyssnade till tonerna av min polares gura. Tankarna dansade runt i huvudet, som så många gånger förr, och snart hade jag kommit på ännu en briljant idé som skulle genera kosing, berömmelse och brudar. I den ordningen.
Jag hatar MySpace.com. Det är en racklig sida. Det är skitsvårt att hitta nya, fräscha artister genom att enbart söka lite på måfå. Det känns som att sidan har legat på is sedan starten och ingen har riktigt orkat ta tag i grävskopan så att säga. När jag låg där i min säng så kom jag på en idé om att vidareutveckla MySpace till något bättre. Jag började bolla idéer med min polare och började ställa frågor, så som; Hur lockar vi folk? Vi anordnar tävlingar/poängsystem etc. Hur lockar vi artister? De vinner skivkontrakt. Hur lockar vi lyssnare? Vem vill inte lyssna på gratis musik från glada amatörer, och samtidigt få chansen att vinna schyssta priser på köpet?
Sådär fortsatte det ett bra tag tills vi hade allt klart framför oss. I varje fall så ”klara” man kan vara efter en dags bollplankade. Redan nästa dag så började jag plita ner en affärsplan, redovisade den för möjliga investerare. Finslipade. Putsade. Hittade investerare. Hittade kodare till en hemsida. Allt var faktiskt i princip klart vid den här tidpunkten. När det kändes som att ”nu jävlar kör vi!”, ja då kom den. The total disaster! Morsan, som visste om vår idé, ringde och berättade att hon hört ett radioprogram med Per Gessle som huvudgäst. Gessle hade talat om sitt nya projekt ”The next big thing” och hur upplägget var. Det var identiskt med vår idé. Ni vet den där tomma känslan över att åka ur en turnering, speciellt på bubblan, när man typ varit chipleader hela turren igenom i sex timmar? Den känslan fick jag rätt så jävla hårt. Tomhet. Jag gick och la mig i sängen igen den dagen och gick inte upp förens gryning. Fan.
Efter nästan en månad så började bitterheten avta. Jag måste ändå medge att jag blev smickrad på något sätt. Om en sann entreprenör som Gessle, vilket han faktiskt är, tror på en sådan här grej som JAG kom på, ja då måste det vara någorlunda bra i alla fall. Jag la det hela bakom mig rätt så snabbt och har faktiskt inte tänkt på det någonting under hela sommaren, (om jag inte ser Gessle på Tv eller liknande), förens nu. Spotify. Jävelskap.
Nu till ämnet poker. Jag sänkte mitt mål från 10K till 5K händer/dag då min mentor tyckte att det var mer humant. Han sa att jag bara kommer bli besviken, samt utbränd, om jag sätter ett för högt mål så här i början av min nystart. OCH. Om jag klarar mitt mål varje dag så kommer jag automatiskt bli mer positiv, ge mig en klapp på axeln och orka pressa in ännu mer nästa dag. Min grindpolare som sitter bredvid mig dagligen har matat 10K händer/dag. Han är dock van gameare. Det är inte jag. Jag har varit någon extrem nötare av MMORPG, CS, etc, och jag kommer nog aldrig bli det heller. Därför har jag svårt att spela optimalt på många bord samtidigt, men jag börjar bli mer och mer van. För ett år sedan trodde jag att jag kunde lira sex bord optimalt. Det kunde jag inte. Nu kan jag göra det, och det ska fortsätta upp till det dubbla i alla fall innan jag stannar där en längre stund.
En annan fet grej jag märkt dessa två dagar av grinding är att jag är en morgonmänniska. Shit. Det visste jag verkligen inte. Det innebär 9+ bord NITning fram till middag vid kl. 16. Därefter spelar vi för värde. Ser du nicket gessle_richinmycloset, ja då sitter jag antagligen bredvid honom och beeer om att få spela HU. GL all!
Poker med tjejer låter kul!
Att försöka ge sig på poker med ett trött och tomt huvud har aldrig varit en god idé. Ändå har jag jagat biljetter på 5 dollarskvalen för att återigen klara att ta mig hela vägen upp till kvalfinalen på söndag. Resultaten har varit riktigt dåliga. Blir några försök till, men snart lyfter planet till Malta, och just nu så känns det faktiskt inte som om jag kommer att sitta där med de andra lirarna…
Istället har det varit kul att peppa Syrran när hon laddat inför tisdagens Goodiebag Special för de tjejer som spelade minst 8 st. Magdas Goodiebag under sommaren. 35 tjejer var anmälda och i potten låg framförallt en plats till Poker-SM på Malta till vinnaren, men också lite fina biljetter till tvåan och trean. Gissa om tjejerna visade på nervositet i turneringslobbyns chat. Strax före det att turnering drog igång fick jag även bekräftat från Syrran att det kändes mer än en vanlig Goodiebag. Nu var det ett annat läge. Laddat.
Tjejerna har väldigt roligt när de spelar. Här finns det mycket att göra för att även onlinepokern överlag ska bli mer social. Lär av tjejerna, de vet hur man har trevligt. Just nu spelar de den vanliga onsdags Goodiebagen (även idag en resa till Malta i potten), och om du har chansen, gå in på Paf Spade Poker. Ta fram lobbyn till Magdas Goodiebag och följ pennfighten. Även rätt kul att öppna ett bord för att följa spelet och se då till att ni ser chatten i högerkolumnen. Man undrar hur de hinner spela med allt skrivande. Inte bara Syrran (Charlie_Mo) chattar på för fullt. Även sunlicious, Becca1891 och flera andra har glöd i fingrarna.
Gårdagens Goodiebag Special blev ett stort steg framåt för Syrran. Hon spelade lagom mycket händer, synade kanske lite mycket ibland istället för att höja men hade även det där lilla extra flytet som behövs när man ska gå långt i en turnering. Att träffa trean på river med A3 mot AK är ju aldrig fel!
Till slut blev det både finalbord och en 6:e plats. Gott jobbat Syrran!
Vinnaren av hela turneringen blev Fru Rosjon: Livwin. En mycket bra spelare som kan bli farlig på Malta. Nu är Damlagsuppställningen från Paf så här långt denna:
Livwin, Lola-15 (som vann rankingserien) och Tant Larson (som vann måndagens topp 11 final). Några platser återstår till lyckliga tjejer (damer) som får åka till Malta med Coach Rickard och Fru In de Betou. Heja!
Mitt kvalande fortsätter i veckan, och om jag inte får åka så får jag ju i alla fall skriva om det hela… Damlaget kanske behöver en mental coach? Rickard!?!
Håll tummarna!
I huvudet på GiddePalema
Det är nog den friska luften, det röda skimret i skyn och nostalgin som gör den här årstiden så bra. Att vara en tänkare, vilket jag är, förknippas oftast till just höst då man för det mesta sitter inne och beskådar ett stilla regn eller alla färger som byter av varandra under årstidens gång. Det är nog därför mina texter har influenser av höst och mörker. Jag är egentligen inte sådan som person utan min kära penna, eller i detta fall mitt tangentbord, men när något bekymrar mig så hamnar oftast mina tankar på ett papper. Jag är lite schizo sådär, men det är skönt att fly vardagen, skriva ner det i en krönika, blogg eller vad som nu faller mig in och på så sätt bearbeta mina tankar till positiv energi. Testa det själv någon gång när något är jobbigt. Det spelar ingen roll om du inte besitter skrivandets förmåga, eller om du helt enkelt tycker det är jobbigt. Testa i alla fall.
I september kommer jag prövas utav rang. Det ska slitas, svettas och nötas utav bara fan. Detta har jag sagt åtskilliga gånger både till mig själv och många andra, och vad det än gäller för någonting så har jag misslyckats. Kraftprovet jag talar om den här gången är helt enkelt att spela så mycket händer jag bara kan i en månad utan att tröttna. Två gånger har jag försökt med detta, båda gångerna började jag bli för resultatinriktad och la ner efter bara fem dagar i båda försöken. Nu är jag ett år äldre, ett år visare, och ett år starkare. Nyckeln är faktiskt att gömma Cashiern i Pokerlobbyn varje dag innan första passet och endast kika i HM att sista sessionen är avslutad. Det är nyckeln till guld och gröna skogar. För att tagga mig själv extra mycket så har jag köpt mig en ny skärm till datorn. Måtte den vara medriggad.
Målet varje dag den här månaden är 10’000 händer. Rakt av. Inget mer. Jag kommer inte ha något resultatmål, inget racemål och inget RB-mål. Bara handmål. De första femton dagarna kommer jag lägga lite extra krut på då jag i slutet av månaden siktar på att antingen ta EMOP Barcelona eller Poker-SM Malta på ryggen. Vad hade ni valt förresten? Båda? Jag kommer försöka rakebacksnuska så mycket som möjligt i höst/vinter också då jag om två månader flyttar till Malmö. Därefter, förhoppningsvis, Thailand. Därefter, FÖRHOPPNINGSVIS, Vegas. Allt nötande kommer antagligen inte utveckla mitt spel alltför mycket, om ens något alls, men just nu är pengar en viktig faktor. Vill man ha kul, ja då måste deken in på kontot helt enkelt. Denna höst kommer vara viktig för min framtid. Får jag inte ut en spänn; So be it, men då har jag i alla fall försökt. Lägger jag ner p.g.a. tristess, megagulning eller annat, ja då skiter jag i onlinepoker för en stund framåt. Inte för att jag är trött på det eller för dålig för att spela, utan för att jag inte klarar av det som person. Jag vill bevisa för mig själv nu. One time. Inget halvhjärtat. Kom igen nu!
Jag avrundar dagens inlägg med något helt annat dock; Från den dagen då jag för första gången började bry mig om hur mitt hår såg ut så har jag ALDRIG hittat en frisyr eller hårprodukt som jag blivit 100 % nöjd med. Inte heller om jag ska göra frisyren i fuktigt hår, torrt hår, blött hår, ja ni fattar. Tills idag! Helt insane faktiskt.
. Tvätta håret med ett normalt schampoo.
. Låt det vara lite, lite fuktigt innan du börjar mecka.
. Kamma håret bakåt, så gott det går i alla fall beroende på hårlängd.
. Ta Wellaflex Ultra Strong Hold Géle (alt. Hårmousse) i näven och massera in i hårbotten. Mata håret bakåt.
. Nu ser det sjukt nice och sliskigt ut, så därför tar vi American Crew Fiber (blå burk) i den andra näven och gör likadant som i steg 4. Ta en ny omgång American Crew och kör i topparna och forma som du vill ha det. Böj ner huvudet när du gör detta för att skapa volym.
. Klart! Om du vill hålla stadgan så kör lite hårspray. Inte för mycket!
Helt sjukt nötig look fick jag i alla fall. Inte för sliskigt. Inte för snällt. Lagom helt enkelt. Nu är hår en väldigt individuell sak, men testa gärna om du har, läs haft, samma problem som mig.
Ja.nej! I SM-kvalet.
Motståndaren i headsupspelet var Ziigzog. Om jag är helt rätt ute så har jag sett honom förlora en headsup tidigare. Då spelade han ändå riktigt bra, men hade lite otur när han spelade hårt med vissa händer. Idag kändes han dock ganska försiktig och det gjorde min känsla bättre. Jag skulle bara ta detta!
Tyvärr så lyckades jag inte hålla uppe mitt spel under hela de två och en halvtimma som turneringen pågick. Visst ångrar man ibland hur man spelat en hand, men jag tycker faktiskt bara att jag gjorde ett större misstag i dagens kvalfinal, och det kom i slutet av vår headsup. Han går allin efter turn, jag har träffat högsta par med en K på floppen, men det ligger även färgdrag på bordet. Min känsla säger mig dock att han inte har denna, och nu är jag helt fel ute. Han har träffat triss i fyror och plockar hem potten enkelt. En riktig idiotsyn. Han går upp i ledning och jag återkommer egentligen aldrig. Riktigt tråkigt. Jag hade verkligen hoppats på att jag nu, när chansen serveras mig, skulle ta hem den här turneringen.
Nästa söndag är det den sista kvalfinalen på Paf innan SM startar på Malta i slutet av september. Då kanske vinsten kommer…
På tisdag ska jag kolla på syrran som ska spela Special-Goodiebag med en SM-plats i potten. Heja Syrran!
Det finns värre saker som kan hända i livet än detta, men det är rätt surt när man är så nära.
Hoppet lever! Vi ses!
Att vara chef över sig själv
Jag vet inte om jag ska se mig som lyckligt lottad eller inte här i livet. Detta har jag funderat på i snart fem år, exakt lika länge som jag har spelat poker. Spela poker ja. Att jobba skulle jag mer vilja kalla det nu för tiden. Jag ser faktiskt mitt pokerspelande som ett jobb då jag faktiskt spelar, eller snarare borde spela, 40 timmar i veckan, 11 månader om året. Det är på senare tid ”vanligt folk” faktiskt accepterar att jag har pokern som yrke. När jag säger; ”jag tjänar inte mer än vad du gör, men jag slipper betala skatt på det i alla fall”, ja, då brukar dem bli lite mer tillgänglig för att ta emot allt mitt pokerdravel om att vara sin egen boss, bestämma över sina arbetstider, ta rast när man vill, osv. En tillbakadragen avund syns då i deras ansikten och brukar oftast följas med ett ”ja, du har det för bra du.” Har jag verkligen det? Jag tror självinsikt och tacksamhet är ett bra svar på den frågan. Jag ska förklara varför.
När jag först började spela poker för snart fem år sedan, som många andra började jag spela illegalt via min mors konto, så var jag ändå rätt familjär med själva pokern som spel. Åtskilliga timmar hade lagts till att spela Mörkpoker, eller 5-card draw som det nu heter, och där fick jag lära mig grunderna. Det var mest spelet Chicago som grindades där du samlar poäng genom olika stick osv. Hur som helst. Jag blev helt enkelt mätt på poker efter en stunds nötande och nästan ett år senare efter min ”pokerpaus” så blev jag inbjuden till min dåvarande granne att spela ett parti poker igen. Jag var 16 år då och hade aldrig hört talas om ”Texas Hold’em” som var spelet för kvällen. Mina äldre motspelare förklarade att det var precis som vanlig poker, men skillnad var att man hade två kort på hand och MARKER istället. Marker. Det var något jag bara hade sett på TV innan. Redan första gången jag såg ett casinorum på TV med alla dessa marker så var jag såld. Ett älskvärt ljud det där klingandet.
Efter partiets slut var jag som en helt ny människa. Känslan av att vinna en pott på 20 kronor var så mycket större än att vinna 20 p. på en och samma gång i Chicago. Än en gång var jag såld. I nästan två veckor tjatade jag på min ömma mor att hon skulle dega in på Expekt.com, dåtidens stora pokernamn. Mellan tjatandet så började jag spela freerolls. Jag ska inte tråka ut er om ”helt fantastiska” freerollsvinster. Ni som började på samma sätt som jag med pokern vet vad jag pratar om.
Jag satt nästan all min lediga tid bredvid min fem år äldre granne när han spelade NL$20 på Expekt. Det var som att följa en sjukt spännande film. Om och om igen. Att se alla dessa kombinationer av händer på kort tid gav helt enkelt mersmak antar jag. Min grannes bästa polare hade redan gjort sig ett halvstort namn inom pokern då han rushade som en gud första året han satte in sina första dollars i pokervärlden. Han la ner sitt CS-kontrakt och började spela poker på heltid istället. Detta var det ”coolaste” jag visste på den tiden. Att kunna leva på poker.
Nu, fem år senare, vet jag hur det är. Det är som vilket jobb som helst kan jag tycka ibland. Fast värre. Att vara chef över sig själv kräver sin man. Jag var det en gång, fast på ett annat sätt, samtidigt som jag spelade poker. Det projektet kostade mig pengar, stolthet, men framförallt vänner. Som i efterhand inte var mina vänner, men det är en annan historia. Allt detta för att jag inte klarade av att vara min egen chef. Jag har lätt för att lära och jag skulle nog kunna hoppa på vad som helst om jag bara fick en månad på mig att lära mig det teoretiska. Problemet är att jag har samma disciplin som Kakmonstret från Mupparna. Noll och noll. När saker blir tråkiga, monotona och jobbiga, ja, då skiter jag i allt. Jag lägger ner. Låter eftergifterna krypa ner i flaskan, och sedan lägga dem längst ner i min själ där ingen letar. Det är en mörk plats vill jag lova. Jag har alltid anklagat pokern för denna lättja och svek mot mig själv. Det skulle jag inte ha gjort. Hade jag bara tagit tag i mig själv, en gång i livet, så hade jag säkert varit mycket starkare i själen, men även varit en bättre pokerspelare än vad jag är idag. Jag har förstört kanske tre års pokerspel p.g.a. av detta. Jag ska inte sticka under stol med att jag är motriggad när det gäller i princip allt, men jag kan inte ge upp för det. Vissa ska ha det lätt, vissa svårt. Det är naturens gång. Det enda vi kan styra över är hur vi är som människor. That’s it.
Det är på senare tid som jag börjat rannsaka mig själv. På riktigt. Det finns inga genvägar i livet. Hur jag gjorde för att bli chef över mig själv på ett bra sätt, kanske du undrar? Jag skaffade en mentor. Jag tror alla behöver en, kanske två. För det första så har du någon som du kan visa framfötterna för, vare sig de bryr sig eller ej så är det en sporre av rang, och för det andra så kan man alltid bli bättre på något man gör. Det kan en mentor se till att du försöker med.
Så, är jag lyckligt lottad här i livet? På den frågan svarar jag; ”Ja!”. Att få ha den frihet som jag har väger lika tungt som bly, och är samtidigt värt sin vikt i guld. Ibland skulle jag dock vilja leva ett normalt och inrutat liv med strikta och bestämda rutiner. Dagligen. Detta önskar jag dock bara när mitt riktiga liv är hårt och besvärligt. Jag lever hellre så än att låta livet passera under tiden jag, med önskande ögon, tittar på och förbannar mig själv över att jag gjorde ditten och datten. För att pokerlivet ska bli som man tänkt sig så krävs det dock självinsikt och tacksamhet. Dagligen. Annars brister alltihop. I och med att poker bringar fram mycket känslor, tankar, misströstan och glädje, så gäller det att sköta dessa känslor på ett professionellt sätt. Gör du det så har du lyckats. Först då kan du skaffa dig en hobby. Först då kan du leva loppan. Först då är du chef över dig själv.
Klar för final igen!
Min tanke var att spela många turningar ikväll och sedan inte spela mer förrän på söndag då det är dags för SM-kvalfinal på Paf igen. Jag registrerade mig till alla tre Tuesday Triathlon-turneringarna, 33 dollars SM-kval och 108 dollars SM-kval. Här använde jag mig av de biljetterna som jag vunnit tidigare.
Först hade jag tänkt att registrera mig till denna turnering där en spelare med passande nick satt och väntade:
– Pokermorsa78 och Pokerpappa76
Visst ser det lite gulligt ut…
Istället blev det en tidigare turnering mot tre andra spelare. En av dessa var dennisen2 som jag mött flera gånger tidigare. En svår spelare som gärna spelar många händer genom att höja friskt. Har man sett dessa händer gå till ”showdown”, så vet man att de inte alltid är så starka som man kan tro. Gäller dock bara att ha bäst hand när man väl hugger tillbaka. Så blev tyvärr inte fallet i 33-dollarsturneringen då vi möttes i en hand ganska tidigt. Jag fick tvåpar med A Kn på riverkortet, men då dennisen2 hade floppat kåk med A 2 så var jag ganska körd. Det blev till slut han som vann hela turneringen och 108 dollarsbiljetten i förstapris. Bra spelat!
I kvällens Tuesday Triathlon var det inte mycket att hurra över. Vann knappt någon av de händerna som jag var inblandad i, även om jag spelade väldigt restriktivt eftersom jag hade fokus på SM-kvalet. Den turneringen som gick bäst var deepstack-turneringen och där slutade jag på plats 40 av 69. Säger ju en hel del om kvällens turneringar.
När klockan blev 21.05 så var det då äntligen dags för ”semifinal-försök” och kval till söndagens kvalfinal. Vi blev dock bara tre spelare: ado73 (min vän med 8 4 från kryssningen), dennisen2 (se ovan) och jag. Tre spelare som skulle göra upp om ett pris. Måste dock erkänna att jag var lite bekymrad när vi startade eftersom kvällen gått så pass dåligt så här långt. Detta försvann dock snart. Jag fick ett bra grepp om turneringen och kände ganska snart att jag hade överläge i spelet. Även om jag inte hela tiden ledde i antalet marker så kändes det ändå som om jag skulle kunna hålla i bra.
Till slut blev det ado73 som fick lämna först och jag fick chans till revansch mot dennisen2. Det svängde en del och ett tag kändes det faktiskt som om han skulle plocka detta. Till slut fick jag dock in träffarna och dennisen2 fick in markerna. Matchen var över och jag hade vunnit biljetten till söndagens kvalfinal på Paf. Så gott!
Nu blir det förhoppningsvis ganska spellugnt fram till söndagen och full fokus på finalen. Passar ganska bra då eleverna är tillbaka på skolan och detta tar alltid extra mycket tid och kraft så här i början.
Imorgon blir det dock poker, men bara från railen då syrran spelar sista kvalomgången av Magdas Goodiebag för att få chansen att komma med i Magdas Damlag. Det viktigaste just nu är att hon spelar imorgon, för då har hon spelat 8 turneringar och får vara med i Goodibagfinalen. Bara att ladda upp med chips och dricka för att följa tjejerna från kl. 21!
Nu blir det en skön natts sömn.
Vi ses!