Kategori: NPPA87

Påskafton firade jag, min sambo och broder med familj, hos min mor. Det var trevligt. God påskmat, härligt väder och glatt humör förgyllde dagen. Senare på kvällen blev det en ordentlig fest hemma hos mig med kompisar och brorsan, vilket också var trevligt, men som vanligt slutade i total misär dagen efter: mitt huvud har sällan känts så stort – min kropp aldrig så värdelös. Jag var så bakfull hela dagen att jag knappt steg ur soffan en endaste sekund på 24 timmar. Ryggläge och ett slentrianmässigt zappande framför TV:n blev söndagens aktivitet. Jag brukar vara väldigt lättirriterad dagen efter, och det blev inte bättre av att alla TV-kanaler synkar sina reklampauser samtidigt. Jag avskyr verkligen reklam!
”Seinfeldt” körde någon form av maraton på 6:an. Jag gillar Seinfeldt, men jag klarar inte av huvudpersonens fruktansvärt irriterande röst. Han är så himla retlig att jag inte kan se på programet. George Castanza däremot är störtskön, och hade det inte varit för hans klockrena roll – så hade jag stängt av teven genast.
Pokern vill jag nästan inte ens skriva om i detta blogginlägg, men jag antar att jag är så illa tvungen. Jag kan börja med att säga att under en period på 8 dagar, så har jag lyckats att förlora $3 400.
Jag är inne i det sjukaste Badbeat-stimmet hittills i min karriär. Det spelar ingen roll hur jag får in pengarna – så blir jag utdragen. Jag har just nu avslutat en session, där jag har ”6-bordat” $1/$2 NLH, heads-up mot en hyperaggressiv åsna från Lettland. Snubben är en regular från $0.5/$1, som brukar hålla sig till PLO, men som har gett mig mycket action den senaste veckan. Jag vet att jag har ett stort spelövertag emot honom, men vad gör det när han sätter varenda hålpipa, floppas set med alla par, och inte missar ett drag?
För att illustrera hans otroliga flyt, så ska jag lägga upp lite händer ifrån min morgonsession emot den Lettiska åsnan. (Alla händer utspelar sig på $1/$2 NLH Heads up-bord).
Från knappen höjer jag med A-K till $6. Letten väljer att, i vanlig ordning, 3-satsa till $21. Vi sitter med $300 vardera. Jag väljer att 4-satsa till $48. Många kanske ser min satsning som något liten, men detta är ett spel jag alltid gör när jag spelat HU. På så vis kommer jag billigare undan med 4 bets-bluffar, och det välkomnar även mina motståndare att gå all-in med sämre händer.
Letten väljer att kallsyna min 4-bet. Jag personligen hatar att syna 4-satsningar ur position, och detta är något jag sällan gör. Brädan visar A-A-4 med 2 ruter, och jag floppar i princip världen. Letten checkar och jag väljer att lägga in en liten satsning på $52 i potten på $96. Detta gör jag också väldigt ofta. Det ger min motståndare en bra chans att bluffa, då jag inte alls är potcomittad med min tunna satsning. Det hjälper mig även att komma billigt undan med skräp.
Återigen väljer letten att syna. Hans handurval i detta läge är ganska snålt i mina ögon. Färgdraget utesluter jag i princip, då han 99 % av fallen checkraisar ett drag all-in här. Jag sätter honom på ett par som 6-6, 7-7 eller 8-8. Han kan även ha ett A, men då drar han snålt med tanke på min A-K. Sen är även den här snubben så sjuk att han kan ha kallsynat floppen med K-Q eller K-J i floatsyfte.
Turn kommer en blank 3. Kortet skrämmer mig inte alls. Letten checkar återigen, och denna gång väljer jag att checka bakom. Detta gör jag självfallet för att maskera min hand. Jag vill inte skrämma iväg fisken med en stor satsning här. Har han ett lågt ar finns det en stor chans att han viker turn, och det vill vi ju inte. Floatsynar han med en hand som K hög, så eliminerar jag hans bluffchanser med en bet här.
River levererar en 7, som är en tredje ruter. Min plan tycks gå i lås när Letten går all-in. Jag synar självklart, och får till mitt förtret se en 6-10 i ruter, för rivrad färg, vikas upp i skärmen. Jag tycker att jag spelade handen klockrent, men vad gör det när han måste sätta varenda kort !? Potten på $610 först till Lettland.
5 minuter efter synar jag en 3-satsning med A-10s. Floppen kommer 10-3-7, regnbåge. Jag floppar TPTK och letten satsar $27. Vissa gånger höjer jag direkt här för att få in stacken, men i heads-up är det väldigt viktigt att mixa upp sitt spel för att inte bli lättläst. Därför väljer jag att bara syna av en gata på denna torra bräda.
Turn levererar ett ännu bättre kort för mig – A. Jag har nu topp 2par, och letten checkar tyvärr till mig. Jag vill inte checka bakom här, för att på så vis tappa värde i potten, utan väljer att avlösa en satsning på $58 i potten på $97. Letten kan mycket väl checka en hand som A-K, eller A-Q här, i hopp om att få in en checkrasie. Min bet kan även se lite ”floatig” ut, vilket mycket väl kan framkalla en bluff mot denna galna motståndare.
Till min glädje går han all-in, och jag blixtsynar självklart. Den sjuka letten visar upp 5-4 off, för dubbla hålpipor. River dunkar självklart in en 6:a, som fyller lettens stege. Återigen kan han roffa åt sig potten på $652.
Två händer senare plockar jag upp Q-Q. Jag höjer till $6, letten höjer till $22 – jag höjer till $48 – letten går all-in – jag synar. Han visar upp A-J. Floppen kommer inte ett – utan två Ess. Potten på $445 går även den till Lettland. Efter den handen blir jag vansinnig. Jag slänger mushelvetet i golvet och biter mig själv i handen för att inte skrika, och på så vis väcka min sambo, som ligger och sover för att han ska jobba sent. Jag slänger igen den riggade, jävla laptopen och svär så mycket inombords att om Gud hörde mig så skulle han ge mig en enkelbiljett till helvetet.
Just nu hatar jag poker! Hatar ät ett starkt ord, men jag kan inte komma på något annat. Jävla skitspel.
Nu ska jag åka in till Jesper på hans jobb, för att hämta hem lite material till mitt kontor som är under konstruktion. Med pengaflytet som jag ligger inne med just nu , så får jag väl ta och köpa en gammal 14″ tjocksärm, istället för mina planerade 24″ tums.
Jag återkommer.
Allt surt,
NPPA87
 

I fredags blev det en skön och lugn hemmakväll. Jag och min sambo käkade lite gott och senare på kvällen kom en kompis över på ett par öl. Lördag förmiddag fick jag kärt släkt besök i form av moder och mormor. Det var trevligt. Vi käkade lunch, drack 3-4 liter kaffe och småpratade ett par timmar. Pga det dåliga vädret fick vi hålla oss inomhus och stimulera våra hjärnor istället för att röra på oss utomhus.
Fan vad jag är trött på sveriges humörsvängningar till klimat. Nog för att vi kanske har ett precis söndermalt ozonlager, men detta är ju löjligt. Vore det inte för släkt och vänner, så skulle jag ta mitt pick och pack ner till varmare väder. Jag antar att jag skulle hitta någonting att klaga på söderut också, så istället får jag stanna här i norden och gnälla på saker som ingen människa i världen kan göra någonting åt, förutom i James Bond ”The World Is Not Enough,” där ärkeskurken uppfinner en något bisarr – men ack så mediavänlig – klimatförändare). Inget ont om James Bond och alla dess nötfilmer, men ibland blir det lie mycket.
I lördags blev det krogrunda med ett par polare. Vi var väldigt sena ut, och till följd av alla oändligt långa köer fick vi nöja oss med en ytterst medioker krog, där snittåldern husade runt 40-strecket – ”Jurrasic Park” – som Jesper så klyschigt myntade det. Kvällen var trevlig, men som vanligt så var förfesten längder bättre än utgången. Mitt uppe i allt festande, kom jag och mina vänner att tänka på vad gamla vi har blivit. När man var ute och festade för några år sen, så var hämningarna lika med noll. Morgondagen fanns inte ens i vokabulären, och att bli ”för full” ansågs bara som positivt. Numer har alla sambos att gå hem till, arbete att oroa sig för och en morgondag att ta vara på.
Den tidiga 30 års-krisen gjorde sig påmind hela kvällen, vilket gjorde att det blev en ganska tidig hemfärd.  Taxin hem gick på en sisådär miljon, men vad gör det när man krossade blackjacken? ”Fisken” däremot var inne för ett antal femhundringar när jag lämnade honom vid bordet. Den mannen slutar aldrig att förvåna!
Gällande pokern, så pekar formkurvan rakt uppåt! Det tycks inte finnas någon på BetFairs klient som kan stoppa mig i nuläget, vilket självklart känns underbart. Finns det någon bättre känsla än när man känner sig helt ”Untouchable”? Man ser värde i spelare som man förut sett som vassa. Varenda bluff går hem, läsningarna är korrekta och nötterna blir inte utdragna. Finns det ett Nirvana i pokerns värld, så har det kommit hem till Karlstad. Jag välkomnar det med öppna armar – och hoppas att det stannar för evigt.
Jag har fått heads up-action de senaste dagarna, vilket har gjort gott för månadsresultatet. Dock har jag fortsatt att vinna bra på 6max-spelen också, vilket jag ser som ett stort positivt tecken. Kanske är jag där för att stanna?
Här följer en hand från min sena söndags-session…
På ett heads up-bord möter jag en semi-regular från Tyskland som är en helt ok lirare, men tycks ha väldiga tiltproblem då han tenderar att spela galet och gula rullen i tid och otid. Med ca $400 vardera höjer jag från knappen med Q-4s. Tysken kallsynar från stora mörken och vi möts av den, inte allt för dumma, floppen 4-4-8. Tysken tänker en sekund innan han satsar pott ($12) rakt in i mig. Jag älskar givetvis detta med min triss, och funderar på hur jag ska spela den. Jag gissar på att han någon form av lågt par eller en stark 8. han kan även vara helt tom, och bara försöka plocka hem potten, med tanke på den ytterst torra brädan. Jag bestämmer mig för att syna för att låta tysken hänga sig själv.
Turn levererar ett Ess. Jag gillar inte kortet, eftersom det är ett skrämselkort för tysken om han skulle ha någon form av 8-9, 7-8 osv. Till min besvikelse så checkar han. Jag vill inte checka bakom, och på så vis tappa värde i potten, utan bestämmer mig för att  satsa en ganska stor summa på $26. Förhoppningsvis så synar han av en gata med en 8:a, eller till och med höjer mig, i tron om att jag är tom.
Till min stora glädje så bemöts jag av en välkomnad checkhöjning till $75. Jag blir lite chockad av hans höjning, men jag tvivlar inte på att jag har den bästa handen. Jag tror inte att han skulle leda in i mig på floppen med en triss eller kåk, och därför begränsar jag hans range till total bluff eller A-8. Har han mig slagen så är det inget jag kan göra åt – jag lägger inte en sådan stark hand i en heads up-match.
Jag dividerar lite i min stackars arma pokerhjärna hur jag ska spela vidare i handen. Jag kan höja igen redan här, men då tappar jag värde om han bluffar. Har han A-8 eller bättre, så har jag en känsla av att pengarna kommer att åka in oavsett, så jag kommer fram till att bästa spel är att bara syna hans höjning, för att framkalla en riverbluff, då vi fortfarande är djupa nog. Efter lite om och men, så synar jag.
River levererar en klöver Q, som fyller min kåk. Tysken går all-in och jag blixtsynar självklart. Till min stora förvåning så visar han upp K-4s för bättre triss än mig. Jag måste erkänna att han spelade handen klockrent, och jag hade det flytet att få dra ut honom på rivern. Potten på $800 går (tursamt) in på mitt konto.
Nu ska jag bege mig ut på en löprunda. Senare idag ska jag intervjua några spelare för ett reportage till tidningen. Späckat schema hela dagen. Jag tror jag tar en dag ledigt från pokern. Det kan vara skönt.
Kul att ni läsare ställer lite frågor i kommentarspalten – fortsätt gärna med det!
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87
 
 
 
 
 
 

Häromdagen var jag ute och sprang för första gången på länge. Min rastlöshet tog överhanden, och jag snörde på mig löpardojorna för att ge mig ut på ett par kilometer. Det är nästan otroligt vad snabbt man tappar konditionen, när man tvingas vila ifrån träning. Min puls gick från normal till hysterisk efter ca 10 steg, och mina ben kändes som om de var redo att lämnas in för välgörande ändamål, så som protesmodeller etc. Men trots min svaga form, så avklarade jag mina kilometer och gick (halvt krypandes) in i duschen som en ny människa. I dag känns mina ben som om jag tävlat mot Wilson Kipketer i Sahara Maraton, men det är det värd. Jag ska börja löpa ett par ggr i veckan nu – inga längre sträckor – men bara för att komma igång igen. Sen vill jag även tillägga att jag verkligen förespråkar att man gör bättre ifrån sig vid pokerborden om man rör på sig! Någon som håller med?
Pokern har gått utomordentligt bra de senaste dagarna, och när det nu snart är dags för att avsluta mitt marsprojekt kan jag anteckna (i skrivande stund,) ett resultat på $6 800 upp på 36 422 spelade händer. Jag är otroligt nöjd med resultatet och det känns sannerligen som om jag har hittat tillbaka till gammal god form. Dock hade jag räknat med ca 50 000 händer, men resultatet är ändå gott.
Rakeracet som jag ställde upp i inför mars månad gick dock åt helvete. Jag ligger just nu på en 9:e plats och får inte ett öre. Jag antar att det är någon nötgrindare med 18 stycken 30″ skärmar som har spelat en sisådär miljon händer, som plockar hem den där skiten. 
Jag tittade på min statistik i morse när jag drack mitt vardagliga morgonkaffe. Vill ni höra något sjukt? 65 % av mina vinster i mars månad kommer ifrån 6 max-spel (!) Det känns lite surrealistiskt att jag har lyckats med detta, då jag anser mig själv vara en semifisk i denna genre. Jag måste faktiskt erkänna att jag har misstolkat denna spelform. Förut har jag spytt galla åt alla grinders, som dag ut och dag in, sitter på 35 bord och nöter 6max. Men jag måste (tyvärr) erkänna att det verkligen är både givande och kul!
Här följer ett par händer från min morgonsession… NLHE $1/$2 6max.
Med K-K höjer jag från mittenposition till $7. Alla lägger fram till lilla mörken, en hyperaggressiv engelsman, som vinner en hel del på den här nivån. Floppen kommer J-10-4 med två spader. Engelsmannen checkar till mig, och jag betar en standardsumma på $12. Min motståndare tänker inte länge innan han checkraisar min satsning till $40. Detta är ett spel som han kan tillämpa med ett brett urval av händer. Han kan vara totalt tom, vilket jag dock har svårt att tro. Han kan ha ett färgdrag, ett stegdrag eller kanske både och. Han kan även ha en stark J, och föröka få potten här och nu. Sen är självklart J-10, för topp 2par en mycket möjlig hand. Set i tior eller knektar utesluter jag, med tanke på hans frekventa 3-satsnings mönster.
Jag bestämmer mig för att det är större chans att han har ett drag (på denna dragvänliga bräda,) än en färdig hand. För att inte släppa några frikort höjer jag till $104. Min motståndare går, inte helt oväntat, all-in och jag måste självklart syna – dock inte bekväm med situationen. Korten vänds upp och engelsmannen visar upp J-10 för floppat topp 2par. Turn och river blankar, och potten på $480 förs till England.
En tight grindare från Sverige höjer från cutoff till $7. Jag slår om från knappen till $23 med 8-9s. Detta är ett spel jag gillar att göra, speciellt mot tighta spelare, som har svårt att spela vidare i handen ur position. Svensken lägger och jag vinner potten. Handen efter höjer samma svensk till $7 igen – denna gång från knappen. Jag kikar ner i A-A på lilla mörken och gillar givetvis vad jag ser. Det är nu min aggressiva image ska löna sig! Jag 3-satsar återigen hans satsning till $23, och hoppas på mothugg. Svensken tänker en lång stund innan han 4-satsar till $52 – trapped! Jag myser bakom skärmen och säger all-in. Svensken använder hela sin timebank innan han synar med A-J (!) Ibland är det lönsamt att ha en lös tableimage. I och med hans uppfattning om mig, tvingade jag honom till ett riktigt dåligt beslut. Brädan visar inga Ess och jag plockar hem potten på $565.
Nu ska jag åka in till stan för att shoppa lite möbler. Jag håller på och inreder ett kontor på bottenvåningen. Detta känns jättekul, och det ska bli riktigt skönt att kunna avskärma sig ifrån allt när jag ska jobba med poker eller skriva.
Jag ska även kika på en ny stationär dator. Jag funderar på 2 stycken 24″ skärmar. Då ja suger på allt vad elektronik heter, så ska min klipska vän Jesper följa med, och hjälpa mig att undvika köpmisär!
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87
 
 

Alla yrken har sina för och nackdelar. Men även om jag tänker riktigt länge, så kan jag inte komma på något arbete som har mer varians på de olika delarna än poker. Fördelarna är givetvis otroligt många, och jag behöver väl knappast nämna dessa. Nackdelarna då – hur ser det ut där? Självklart finns det aspekter så som swingsen på lönechecken, sura utdragningar och variation på det psykiska tillståndet. Alla de ovanstående grejerna har jag lärt mig att leva med, de är nu mer en del av min vardag. Dock finns det en sak som jag har haft väldigt svårt med ända sen jag bestämde mig för att spela poker på heltid – rutinerna och dygnsrytmen. På 2 år har jag haft de sjukaste av alla sjuka dygnsrytmer och rutiner, att ni inte kan ana. Ibland sover man 18 timmar i sträck, ibland 4. Ibland sover man inte på ett par dygn och då och då går man runt i en pokerbubbla, där ingenting kan nå fram till en förutom par i ess och dollartecken på en skärm. Sjukt!
Men jag är ypperligt glad att kunna meddela att jag nu mer inte har dessa problem längre. Nog kan det bli lite sena nätter ibland, men det blir det ju även för pizzabagare och konsulter också. Ni förstår vad jag menar? Saken är den att jag ÄNTLIGEN har fått ordning på mina dagsrutiner: Jag kliver upp 08.00 varje morgon, går ut med hunden, sätter på kaffe, läser om trevliga och hemska världsnyheter, lusläser sportbladet och sätter mig sedan ned för att arbeta i ca 6 timmar. Ursäkta mitt språk, men fan vad skönt det är! När min flickvän kommer hem från jobbet på eftermiddagarna så är jag ingen zombie, utan är pigg, alert och kan delta i diskussioner och aktiviteter. Häromdagen somnade jag klockan 23.00 på kvällen, vilket jag inte har gjort på säkert 3 år.
Anledningen till mina förändrade vanor beror till stor del på vår 15 veckor gamla valp. Den lilla björnen måste ha sin mat och promenad varje morgon, och då min sambo oftast jobbar dagtid nu för tiden, så är det bara för mig att kliva upp – vare sig jag vill eller inte!
Nog för att det kanske är sämre värde i spelet under dagtid, då det nästan bara är proffs och semiproffs som praktiserar poker under dessa tider, men det är det värt! Sen så gillar jag även att möta duktiga spelare. Jag gillar att hela tiden behöva ha mina sinnen på topp, för att ha chans att tjäna pengar. På detta sättet undviker jag att hamna i slentrian och spela mina händer på autopilot.
Pokern har gått bra sedan mitt senaste blogginlägg. Jag lovade ju er trogna läsare att jag skulle vända på steken, vilket jag också har gjort. Jag ligger nu en hygglig summa upp i mars och planerar att utöka de siffrorna innan månadsskiftet. På grund av min dåliga period har jag haft många mentorsessioner, där vi har diskuterat läckor och analyserat händer. Han rådde mig även att bryta av med nötningen av heads up-spel för ett par dagar och pröva på lite 6max – bara för att bryta mönstret. -”Maybe it will work out well, or maybe it will brake you,” sa han.
Skeptiskt och oroad av hans svartvita citat satte jag mig därför ned att lira ett par 6max-bord dagen efter. Det var evigheter sen jag spelade 6-handed, och i början så kände jag mig som en mosbricka inne på Mcdonalds. 6max-spelet har förändrats enormt det sista året. 3, 4 och 5-satsningar preflop, som förr var A-A vs K-K 99% av fallen, är nu mer regel än undantag, och svaga spelare har inte en chans att vinna pengar längre.
Men jag lyckades faktiskt bra i min nya genre och, tro det eller ej, så var det just 6handed-grindningen som fick mig att börja vinna igen. Förut har jag tyckt att spela 6max är ungefär lika roligt som att titta på när färg torkar, men efter ett par vinnande sessioner, så var det faktiskt ganska kul. Skicklighetsnivån på grindarna här varierar, men de flesta är riktigt flinka och man får verkligen anstränga sig för att ta deras pengar. Missförstå mig inte. Heads-up är – och kommer alltid at vara mitt signum och levebröd, men jag kommer faktiskt att grinda lite 6max då och då. Jag brukar vara väldigt enögd, och i mitt tycke så är heads-up den renaste pokerformen, men det är aldrig fel att variera sig.
Ämnet till ära, så tänker jag därför inte lägga upp någon heads up-hand i detta blogginlägg, utan kikar istället på någon hand som utspelat sig på $1/2 No Limit Hold´em 6-max. Ha i tanke att jag är en semifisk när det kommer till 6handed-spel, så ni får gärna skriva era invändningar till mitt utförandesätt i kommentarspalten.
Bordet som jag sitter vid är ett ganska starkt bord: 3 nötgrindare från Storbritannien, en duglig norsk och en fisk från Nederländerna. Stackarna ligger runt 200bb.
Alla lägger sig fram till knappen (norsken) som höjer till $7. Lilla blind viker och jag kallsynar med 7-7. I tid och otid 3-satsar jag mellanhöga pockets här, men denna gång väljer jag att syna. Floppen kommer 5-10-6, regnbåge. Floppen är skaplig för mig och jag väljer att checka. Norrmannen checkar bakom. Hans check kan indikera många händer: Ett mellanpar med showdownvärde som han vill hålla potten nere med, så som A-8, 6-7. Eller en svag tia som 10-9 osv. Han kan även checka bakom med överkort eller monster. 
Turn kommer en Kung. Det ligger nu även 2 ruter på bordet. Jag gillar uppenbarligen inte kortet, och checkar återigen till honom. Han satsar nu $12 i potten på $15. Hans satsning här förvånar mig inte ett dugg. Har han en Kung så kommer han att satsa och har han luft så satsar han med tanke på mina svaghetstecken på flopp och turn. Jag har en känsla av att han mycket väl bara representerar kungen och bestämmer mig för att syna en gata.
Rivern kommer en 4:a, och det ligger nu 3 ruter ute. Jag checkar igen, i hopp om att norsken ska checka bakom. Tyvärr lägger han in en satsning på $32 i potten på $40. Jag ser situationen som 50-50 att han bluffar eller inte. Det troligaste är att han värdesatsar en stark kung här som A-K eller K-Q. Och eftersom jag lider starkt av ”FPS” (fancy play syndrome,) så bestämmer jag mig för att representera en färg eller rivrad stege och checkhöjer norskens satsning till $94.
Norsken använder hela sin tidsbank innan han skriver ”A-K. Nice river fish,” och lägger sin hand. Gentleman som jag är visar jag inte min bluff, utan ler stolt bakom skärmen istället. Varför är det så roligt att göra fina spel? Känner ni så, eller är det bara jag som är konstig?
Det här var ett praktexempel på hur man förvandlar en färdig hand till en bluff, vilket är viktigt att göra då och då.
Nu ska jag sätta mig ned för att spela ett par timmar poker. I kväll blir det championsleauge-kväll med grabbarna igen. Hoppas Barcelona åker ur! Då slipper vi spanjorerna helt och hållet i slutspelet med tanke på Real Madrids fiasko förra veckan. Måste känns bra att värva spelare för flera miljarder, och ta sikte på championsleaguefinal, för att sedan åka ut i åttondelen? Men sparka en eller ett par tränare till och värva lite fler miljardspeare – så ska ni nog se att det löser sig.
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87
 
 
 

Nu vill jag inte låta som om jag vore hundra år – men gud vilket härligt väder vi har haft den senaste tiden! Det är sjukt mycket lättare att kliva upp på mornarna till en svag bris av vår/vintervindar och en solig himmel, istället för ett mörkt, iskallt hölje av ångest. Det negativa med det goda vädret är dock att jag kan bli ganska rastlös när jag sitter inne och jobbar med skrivningen eller pokern. Jag kan nästan känna mig skyldig för att jag inte är ute och tar vara på det härliga vädret. Känner ni så, eller är det bara jag som är pensionär i sinnet?
Veckan som gått har varit både bra och dålig. Min pokersatsning som jag har planerat att göra under mars har blivit av; jag har spelat en hel del händer, och jag har försökt vara så seriös som möjligt för att klättra mig upp tillbaka till toppen av mitt spel. Men det negativa med satsningen är resultatet. Jag har sprungit riktigt dåligt. Mars började riktigt bra, och jag kunde anteckna ett gott plus de första dagarna. Men sen så vände det. Under de sista sessionerna har jag inte hittat rätt en enda gång, och de har slutat i misär. Kanske vill jag för mycket, med min hårda satsning? Är det kanske så att jag försöker skynda fram vinsterna – istället för att grinda fram dem? Hur som helst så måste det vända någon gång, och jag tänker inte ge upp mitt marsprojekt. Jag kan nästan lova er läsare att jag kommer att hämta upp mina förluster och sluta på ett gott plus innan månaden är slut! 
Jag har spelat en hel del intressanta händer den senaste tiden och tänkte dela med mig av dem för er trogna läsare…
Den här handen är (i mina ögon) en väldigt intressant sådan. Min motståndare är en skicklig spelare från Norge (tro det eller ej,) som har vunnit en hel del på Betfair den senaste tiden, på nivåer från $1/2 till $2.5/5. Men jag är inte rädd för en utmaning, och när han frågade om jag ville tampas lite med honom på 5 bord, så ställde jag genast upp. Kanske är han snäppet vassare än mig för tillfället, men han skrämmer mig inte. Om inte annat så är det bra för mitt pokerspel att möta bra spelare till skillnad från att sitta och vänta in fisken timmarna ut och timmarna in.
Vi är väldigt djupa på alla 5 bord, och spelet är nästan överdrivet aggressivt. 3-satsningar och 4-satsningar är mer regel än undantag, och markerna flyger kors och tvärs över bordet konstant. Jag måste erkänna att han är duktigt. Han tvingar mig hela tiden till svåra beslut, det är svårt att sätta honom på händer och han värdesatsar väldigt tunt – vilket gör att han kan balansera sina bluffar väldigt osynligt.
På ett av borden sitter vi med 400bb vardera, det vill säga ca $800 på ett hold´em heads up-bord. Från knappen höjer han till $6, och jag kallsynar från stora mörken med 10-8s. Jag varierar mig mellan 3-satsningar och syner med connectors som denna, och i detta läget väljer jag att ta en syn. Floppen kommer 6-7-J, regnbåge. Jag hade hoppats på en bättre flopp och checkar till norsken som slänger ut en standard fortsättningssatsning på $9. Jag bestämmer mig för att försöka plocka hem potten med en check raise-bluff, i hopp om att vår käre granne sitter med luft. I värsta fall har jag levande 9:or, för nötstege. Norrmannen synar tyvärr, men till min stora glädje levererar robotdealern en sjungande 9 på turn, som fyller min stege. Det ligger nu 2 hjärter ute och jag måste självklart fortsätta att satsa. Jag väljer att beta $46 i potten på $62. Återigen synar han, och jag slickar mig runt munnen. Jag gissar att norskens handurval här kan vara väldigt tunt, eller en mediumstark hand, så som 2par, K-J eller A-J. Rivern levererar en offsuit 10. Jag hatar kortet eftersom det nu räcker med en 8 för stege. Potten ligger på $150, och jag väljer att lägga in en tung värdesatsning på $112, i hopp om att få syn av 2par eller set. Till min stora förvåning går min motståndare all-in för en total summa av $593. Det kostar mig $481 att syna. Först blir jag chockad. Jag hade inte väntat mig en sådan översatsning. Först är jag tvungen att tänka till: Kan han ha mig slagen? De händer som slår mig är Q-8 och K-Q, för högre stege. De händerna är ytterst, ytterst otänkbara. Han kan ju inte ha synat 2 satsningar på 2 gator med de händerna. Jag gissar att han har någon form av 7-8 eller 5-8, och att vi kommer att dela på potten. Jag synar självklart. Till min stora förvåning så visar min opponent upp K-7hj, för floppat mellanpar och färgdrag på turn. Jag vinner häpet potten på $1 438!
Jag har försökt att sätta mig in i hans tankebanor i och med hans riverbluff. Om vi först ska titta på hans spel från det positiva hållet: Har jag inte en stege, så är bluffen klockren, då jag inte kan syna med någonting annat. Skulle jag värdesatsa med en hand som set eller 2 starka par, så är bluffen klockren. Men det negativa då: Med tanke på att vi är så djupa, så är jag inte säker på om jag skulle satsa här med någonting annat än en stege eller totalbluff. Jag tror minsann att jag hellre checkar med någon av de händerna, för att kanske syna en satsning. Men jag vet att norsken är en riktigt duktig spelare, så någon plan måste han ha haft.
Det skulle vara riktigt kul att höra era synpunkter på handen. Vad tycker ni om hans bluff? Hur skulle ni ha spelat rivern om ni hade set eller 2 starka par – bet/fold, check/call eller check/fold?
Nu ska jag ställa mig och slava lite i köket. Min kära sambo är på jobbet, så jag får agera hemmapappa med min valp Baloo.
Ikväll blir det ingen poker. Champions leauge och Beckhams återkomst till Old Trafford står på scehmat. Kanske kommer det några polare hem och avnjuter Uniteds väg till Europamästare.
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87 
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen en ny månad. Efter en lång tid borta från borden kände jag mig minst sagt ringrostig, när jag igår satte mig ned för att inleda mitt ”marsprojekt”. Mitt marsprojekt innebär att jag ska, för en gång skull nu för tiden, hitta tillbaka full fokus för pokern. Hur jag ska utföra detta är faktiskt ganska simpelt; genom många speltimmar, djupgående analyser av mina spelsessioner och en fokusering i klass med Bill Clintons ögon när Hillary stod inför presidentvalet. (Om ni inte förstår vad jag menar – youtuba ”Hillarys election”.)
Ofta när jag förlorar i poker beror det på rastlöshet, uttråkning och en ständig röst i mitt bakhuvud som tvingar mig att spela. Den rösten erfars bara de gånger jag inte har den rätta motivationen, som i sin tur leder till, ett väldigt ofta, fiasko. Men just nu har jag inte den där känslan att jag känner mig tvungen att spela – jag vill verkligen spela! Det var nästan så att jag hade fjärilar i magen när jag öppnade upp Betfairs (något lama) klient för att inleda mars månad. 
Fjärilarna förbyttes raskt mot ett illamående när jag redan andra handen sprang in två rasande Ess med mina stackars Knektar. Knektarna gjorde det de är bäst på – förlora – och jag var tvungen att ladda in med $200 nya för att ta upp jakten på min motståndare. Gissa min förvåning när min antagonist från Holland inte vill vara med och leka längre, utan klickar istället på ”sit out” knappen. Jag frågade honom/henne om dennes motiv, och fick det klassiska Betfair-svaret: ”I dont play regs.” Arg, förnedrad och 200 dollar fattigare skrev jag bara lol i chatten och lämnade genast bordet. Betfair är sig likt…
Efter det hade jag turen att hitta en av mina favoritmotståndare. Snubben i fråga är en bulgar som ger och tar mycket action (jag tror jag att jag har nämnt honom i något tidigare inlägg). Han är aggressiv, rolig och gillar att spela 4 bord – precis en spelare i min smak.
Vi började matchen på 4 bord, $1/$2 NLHE Heads-up (i vanlig ordning). Jag kopplade ett tidigt grepp om matchen genom att tömma honom på ett inköp med A-Qs efter att jag floppat färgdrag+hålpipa i en 3-satsad pott. Bulgarens 2par stod sig inte långt när min nötfärg kom som en projektil på turn. Kanske Betfair vill hjälpa mig tillbaka in i rake-träsket med lite medrigg? Det återstår att se…
Efter den handen stod det ganska still ett tag. Jag kände verkligen av min tid ”away from the tables” och ibland var det till och med svårt att hinna med alla 4 borden. Bland annat hann jag inte med att trycka på ”time-knappen,” när jag satt med ett stort beslut på turn med mitt par+färgdrag, och blev istället foldad. Tilt! Ringrostigheten släppte sakta men säkert ju längre sessionen gick, men jag kan tyvärr inte säga att min öppningsdag på mars månad blev någon succé. Nettot blev hela $200 upp på 1 515 spelade händer. Men trots detta var det en väldigt positiv kväll: Poker var kul igen!
För övrigt så har jag även hunnit med att spela lite livepoker under helgen. Jag bjöd hem mina gamla vänner för ett trevligt, inspirerande homegame. Vi spelade 2/4 kr (med en ofta övermörk på 8kr) och vi spelade ca 3-4 timmar. Vi spelade ett mixat spel som innefattade PLO, NLHE, NL-Pineapple, Sevencard stud och några rundor mörkpoker.
Jag plussade en blyg tusenlapp och kvällens stora förlorare var faktiskt professorn ”Jeppe,” som stod för en 1000-back. Mr tightast i världen – ”Skägget” – gick som vanligt +/- och allt var som det skulle. Även sjukt att ”Fisken” lyckades gå jämnt upp.
Kvällen stora överraskning var att den märkligaste mannen i världen – ”Hammarn” – slog sig ned vid bordet efter ett långt, långt uppehåll från pokern. Den väldigt psykiskt instabila Hammarn var tillbaka i gammal god form: Vilda satsningar, många tveksamma preflop-syner var hans signum, även denna kväll. Bland annat lyckades han bluffa bort 1 000kr med handen 7-2, då vi har ett side-bet på 10kr till någon som vinner en pott med den handen. Hammarn gick till slut jämnt upp, efter att ha legat ca 1 000 upp. Dock kul att han var tillbaka på bordet igen, och vi får hoppas att hans comeback inte var tillfällig.
Nu ska jag gå ut på en runda med min lilla valp. Ikväll blir det nöt-grind igen. Det känns skönt att vara tillbaka.
Allt gott,
NPPA87   
 

Efter en lång frånvaro både ifrån pokern och bloggandet, bestämde jag mig för att det var dags för ett nytt blogginlägg. Anledningen till min avsaknad är inget annat än elaka virus och kurering. Magsjukor, vidriga infektioner och dylikt har hållit mig borta ifrån borden och tangentbordet. Men nu är jag äntligen på bättringsvägen!
Jag hatar bloggare som lägger 99% skrift på deras sjukdomar och dåliga hälsa. Därför tänker jag inte sitta här och beklaga mig och jämra mig över mina fysiska problem, utan lämnar gnällandet till de som orkar lägga energi på det, och istället tänker jag blicka framåt och skriva om vad som komma skall.
Som sagt så har pokern legat på is, likaså skrivningen. Men de få sessioner jag har hunnit med har gått godkänt – inget över medel – men godkänt. Jag ligger godkänt plus i februari, men detta är något jag funderar på att ta igen under mars månad.
Jag har gått med i ett rakerace, som erbjuder $3 000 till den svensken som rejkar mest pengar på min nuvarande site BetFair, under mars månad. Jag har som mål att plocka hem den tävlingen, då jag anser mig själv ha goda chanser, eftersom det inte finns många svenskar som spelar Heads-up på Betfair. Heads-up är den spelform du överlägset rejkar mest pengar i, och därför förmodar jag att jag har ett övertag mot nötgrindarna på 6 max-borden. Spelar du 5-6 bord HU, 4-5 timmar om dagen, så drar rejken iväg rejält.
Så mitt mål under mars månad är att rycka tag i mitt pokerspel ordentligt. Det känns som om jag har hittat på undanflykter för mig själv, som undermedvetet har hållit mig borta ifrån borden (utöver sjukdomarna då förstås) den senaste tiden. Brist på motivation? Kanske… Dåliga sessioner? Kanske… Hur som helst är det slut på självömkan, undanflykter och bortförklaringar: I mars ska jag vinna MASSA pengar!
Allt gott,
NPPA87

Idag har jag tillbringat min dyrbara tid på en sak. Poker tänker ni.. FEL! Snöskottning, snöskottning och snöskottning är aktiviteten som har fått förgylla min kalender den senaste tiden. Hur mycket snö kan det egentligen komma? Borde det inte finnas ett stopp någonstans?  Min arma rygg är nu ungefär lika pigg som ”Gilbert Grapes” mamma vid det här laget. Detta är en följd av oräkneliga timmar av slentrianiska snö-kast med min mediokra skyffel från FISKARS. Saken blir heller inte bättre av att jag lider av någon sorts mani när det kommer till sådana arbeten, så som snöskottning. Jag kan verkligen inte ge mig för än varenda snöflinga är borta från grusgången och garageuppfarten. Jag hatar verksamheten mer än pesten – men ändå kan jag inte ge mig! Är jag maniskt pedant? Bör jag söka för detta? Majoriteten av mina grannar skottar bara en gång in till entrén och nöjer sig med det. Men inte jag inte… Jag står där ute och svär och pustar över Sveriges tilt-framkallande klimat, parallellt som min ryggrad vrider sig av smärtor. Jag funderar på att dra ner rullgardinen och sätta mig framför datorn den närmsta tiden, så jag slipper se om det snöar. Detta kanske kan hålla min mani på halster (?)
Hur som helst lämnar jag över klimatforskningen till Peter Kondrup eller någon annan i dess genre, och koncentrerar mig istället på den här bloggens huvudsyfte: Poker. I mitt senaste inlägg förklarade jag för er hur min katastrofala vecka urartat dig. Jag skrev även att jag – till följd av den dåliga perioden – skulle ha tagit ett par dagar ledigt. Detta löfte bröt jag redan samma kväll då en speldjävul knackade mig på axeln och i stort sett tvingade mig ett samla på mig ett par tusen händer till, för rakebackens skull. I 99% av fallen brukar dessa ”tvångsessioner” sluta i misär, då du i stort sett oftast försöker att jaga i kapp dina tidigare förluster. Men den här gången, tro det eller ej, så var det vändningen för NPPA87.(Förresten så ber jag om ursäkt för att jag skriver om mig själv i tredje person – jag vet hur irriterande det är.)
Hur som helst så var det verkligen tur att jag satte mig ner för att riva av några händer denna kväll. Jag fick tag på en tiltad snubbe från Holland, som jag mött ett par gånger tidigare. Spelaren i fråga är ganska bra när han vinner, och saker och ting går hans väg. Däremot har en tendens att tilta väldigt lätt om det går emot honom.
Vi satte igång matchen på 3 bord. Jag yrkade självklart på 4 bord, men han avböjde tyvärr mitt förslag. Redan andra handen hade jag turen att plocka upp en riggad pott, då min A-A kom all-in preflop mot stackarens K-K. -”Sick,” skrev han i chatten och laddade upp med $200 nya. Efter 10 minuters slöspel plockade jag återigen upp en fin hand: A-K spader. Han höjde till $6 från knappen, och jag slog självklart om till $21 med min fina hand. Holländaren synade och vi möttes av floppen K-10-5. Jag var uppenbarligen väldigt nöjd med floppen och bestämde mig för att satsa $31. Den Holländska vedersakaren minihöjde genast min satsning till $62. Hans val av höjning här är lite udda, men jag ser inga som helst anledningar till varför jag inte ska gå all-in redan nu? Har han mig slagen, så har han. Då är det bara att betala av och se dum ut. Han synade inte helt oväntat min all-in, och visade upp K-Q. Ingen hjälp till honom på varken turn eller river gjorde att potten på $470 gick min väg.
Nu kände jag att hans tilt började smyga sig på. Mycket riktigt… Efter ca 90 minuters spel hade jag tömt honom på hela $2 400 (12 inköp,) innan han lämnade bordet. Jag kan verkligen föreställa mig hans holländska svordomar framför mig. Jag tackade dock och tog emot innan jag gick och la mig för kvällen.
Stimmet har hållit i sig de senaste dagarna och jag är upp en hel del den sista veckan. Gott! Hoppas nu det fortsätter i samma anda…
Nu ska jag, min sambo och hennes väninna förstöra vårt fysiska välbefinnande med lite onyttig, men ack så vacker, mat från Mcdonalds.
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87
 

Nu har jag och min sambo fått tillökning till familjen. I fredags anlände en liten hundvalp vid namn Baloo. Baloo är av rasen Newfoundland och väger vid det här laget ca 12 kg, (ganska mycket för att vara 8 veckor.) Baloo är hur snäll och mysig som helst, vilket gör det gamla uttrycket att valpar skulle vara monster i lyxförpackning oberättigat. Nog kan det vara lite jobbigt att behöva gå upp mitt i natten för att rasta det lilla livet, men det är det värt. Han har anpassar sig utmärkt, och vi har inte upplevt några problem med honom alls… Än så länge i alla fall.
Veckan som gått har varit – förutom ankomsten av Baloo – ganska dålig. Jag har blivit förpestad av en vansinnigt värkande rygg, samtidigt som både pokern och hockeyn har gått spikrakt nedåt. I hockeyn halkade vi ner under kvalstrecket, och i pokern har jag gått från att ha legat $5 800 upp i januari – till att bara ligga $2 000 upp.
Jag vet inte riktigt vad det är, men jag lyckas inte riktigt få sessionerna att gå ihop. Jag börjar oftast sittningarna starkt, genom att vinna några inköp, men för att sedan åka på ett par utdragningar och tappa lite av den ack så viktiga fokusen som krävs när du spelar 4 bord Heads-up. Jag ska inte riktigt kalla det för tilt heller. Jag har (tro det eller ej,) fått ordning på min tiltfaktor, och detta förödande maner förekommer inte så ofta nu för tiden. Men det är klart… Åker man på 3-4 utdragningar i rad, så sätter det sig på psyket – vare sig det är undermedvetet eller ej.
Nedanstående pott fick mig faktiskt att svära lite…
Från knappen höjer jag med K-K till $6 på ett $1/$2 NLHE heads up-bord. En ”semi-regular” från Bulgarien som inte synts till så mycket på slutet slår om till $22. Spelaren i fråga är ganska duktig, men tenderar att bli lite överaggressiv i vissa tillfällen. Jag gillar i varje fall att möta honom, då han ger och tar mycket action, samtidigt som han är en av få som gillar att spela 4 bord samtidigt – något som är väldigt ovanligt nu för tiden. De flesta håller sig till två bord – i alla fall på Betfair.
Hur som helst så väljer jag att 4-satsa till $56 i hopp om att han sitter på en stark hand eller för att framkalla en 5-satsning som bluff (något han tenderar att göra med jämna mellanrum.) Min motståndare väljer att syna min 4-satsning. Detta är ett något udda spel, då de vanligaste formerna här brukar vara push eller fold. Men med tanke på att vi sitter med ca $500 vardera på detta bord gör att han kan ha ett riktigt brett handurval, så som suited connectors, låga till mellanhöga par eller så ”trappar” han med en hand som Q-Q till A-A.
Floppen kom 2-6-5. Min motståndare från Bulgarien checkar och jag satsar $78 i potten på $110. Fienden tänker ett slag innan han checkhöjer min bet all-in. Det kostar mig $366 att syna – vilket jag också gör – dock något orolig för A-A. Han visar upp 8-8 och jag är jättefavorit att ta hem potten.
Dock vill det sig inte för NPPA87 denna vecka, när jag till mitt förtret ser turn leverera en 7:a, vilket ger honom ett öppet stegdrag. Jag behöver knappast säga vad river är för kort? En illaluktande, äcklig, jävla, svinig 9:a som fyller Bulgarens stege. Jag tycker han spelade handen som en nybörjare, men vad gör det när potten på $1 056 flyger hans väg?
Att tillägga är också att jag lyckats med konststycket att förlora $1 100 med A-K under mina senaste 8 sessioner. Enligt mitt statistikprogram har jag haft den förbarmade handen 32 ggr, och inte lyckats att vinna med den mer än 12 av dem, och då oftast småpotter. Bland annat så torskade jag en all-in värd $480 med A-K vs A-J, och 4 ggr förlorade jag mot A-Q. Jag vet att många överspelar A-K, men i en heads up-match så finns det inte en chans att jag viker den handen preflop, med tanke på alla märkliga all-in man ser nu för tiden – om man inte är 700bb djupa vill säga. Då är det en annan 5:a.
I och med min dåliga rusch så tänker jag ta 2 dagar ledigt från pokern, och svalka mig lite. Jag ska även ha ett möte med min mentor ikväll, där vi ska gå igenom lite händer. Det är tryggt att ha honom som en hjälpande hand när det går dåligt.
Ikväll för jag besök av Jesper med sambo. En trevlig middag väntar, samtidigt som de ska inspektera min nyinförskaffade hundvalp.
Jag återkommer!
Allt gott,
NPPA87 
 

Helgen som gick var riktigt trevlig. I fredags satt jag och ”Fisken” och tog några öl, samtidigt som han var – tack vare sina grava spelproblem – tvungen att spela nätpoker parallellt. Om jag inte minns fel så gick det ganska bra för honom, och han lyckades klonka hem några $100 – som han förmodligen har hunnit blåst vid det här laget. Själv håller jag mig borta från nätpoker när det är alkohol inblandat. Av egna erfarenheter så vet jag att utgången oftast blir katastrof. Därför mänger jag icke nytta och nöje samtidigt!
Lördagen var väldigt lugn. Jag och min sambo lagade god mat och kollade på TV. Tyvärr så kan man beskriva mig som en ofrivillig toffel när det kommer till TV-tittandet. Jag har aldrig något at säga till om, och min fjärrkontrolldiktator till sambo styr och härskar över TV-tablån. Detta är något jag ska ändra på och funderar på att blocka alla kanaler utom sportkanalerna. Det kan vara ett djärvt drag, då jag riskerar att bli ungkarl på cuppen. Hehe, hur som helst gick vi och la oss tidigt efter en lugn och harmonisk lördag.
Söndagen däremot vill jag helst glömma. För det första fick vi stryk i hockeyn, efter en precis värdelös bortamatch. Detta gjorde att vi halkade ner från kvalplats. Stämningen i bussen hem kan jämföras med en mörk, slaskig tisdag i mitten av oktober – hemsk och ångestladdad! Hur som helst så var inte detta söndagens värsta aktivitet. På kvällen bestämde jag och min flickvän att vi skulle kolla på skräckfilm. Hade jag på förhand vetat utgången, så hade jag sagt blankt nej. Men tyvärr fick jag (pga min oklarhet) lida mig igenom 2 timmar av psykiska påfrestningar och gåshud på armarna. Filmens titel var ”Paranormal Activity” och handlade om 2 ungdomar som skaffat sig en videokamera, för att bevaka deras sovrum på natten, då de misstänkt att deras hem var hemsökt. Filmen var helt absurd äcklig, och jag önskar att jag aldrig sett den. Filmen kändes så otroligt nära och realistisk. En tung känsla av ovisshet spred sig över vardagsrummet, samtidigt som en ihärdig börda av obehag lade sig som ett hölje över mina axlar. Jag kunde inte koppla av en sekund under hela filmens rådande. För er som gillar att bli rädda och skrämda, kan jag rekommendera ”Paranormal Activity” djupt, men för er som är lite mer känsliga för sånt, så råder jag er att avstå. Det är utan tvekan den bästa skräckfilm jag sett. Den bröt alla mönster om highschool-mördare med yxa, där offren är sexiga blondiner som ljugit för sina föräldrar.  Där utgången är lika säker som vem som är mördaren i ”Scooby Doo” ungefär. Denna film bröt alla dessa teser och är något helt nytt i dess genre. Se den!
Över till pokern då. Spelet har rullat på stabilt för mig på sistone och jag kan i skrivandets stund anteckna en vinst på $3 600 hittills i januari. Detta tycker jag är godkänt, med tanke på min sjuka dust med den besatta finländaren, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Tyvärr har jag inte sett till detta fenomen till pokerspelare sedan dess och jag antar att mina förutspåenden om att han skulle gula sattes i produktion. Tyvärr fick jag inte ta del av kakan – något jag är lite irriterad över. Vi får hoppas att han kommer tillbaka snart, så jag får ta tillbaka ett par tusen dollar!
Däremot hade jag turen att möta en annan ultrafisk i min senaste session. Han var otroligt lättläst, vilket gjorde att jag tömde honom på $1 400 på två timmar spel på 4 bord.
För att understryka hans veka pokerspel ska jag snabbt gå igenom en hand för er, vilket undertecknar hans fiskstämpel.
$1/$2 NLHE heads-up. Från knappen höjde jag med J-7 ruter. Vi var båda ganska djupa (ca $350 vardera.) Sopan från Norge slog om till $20. Jag synade med min finfina hand och floppen kom A-K-K. Tomten från vårt grannland checkade och jag bestämde mig för att ta en chans på potten genast, genom att satsa $28. Norsken funderade en stund innan han checkhöjde till $74. Jag kände att detta inte var något annat än ett dåligt move från hans sida, och bestämde mig för att syna hans höjning i floatingsyfte. Turn blankade med en 6:a och norsken checkade. Jag visste inombords att min plan gått i lås redan här, och satsade en retlig ”postoak-bet” på $80 i e pott på $188. Min fiende viker omedelbart, och jag myser bakom skärmen.
Efter den handen tiltade han lite grann, och när jag synade ner hans $80-bet på rivern med typ 29:e paret så lämnde han ögonblickligen alla fyra borden. Jag gick och la mig 10 000 kr rikare.
Idag ska jag spela tennis med en lagkamrat. Förloraren betalar bokningen av banan, och jag har inga som helst planer att hosta upp 160 kr för detta. Dock är själva prestigen viktigare än pengarna.
Jag återkommer!
Allt gott,
NPPA87