Kategori: Pokerbloggar

I fredags kände jag mig lite hängig. Huvudet bultade och jag var mör i hela kroppen. Hypokondriker som jag är började jag genast yrka på svininfluensa. Jag ska stämma aftonbladet tillsammans med alla andra medier för skrämselpropaganda.
Pandemi hit och dit. Jag har slutat med min ritual att alltid gå upp och läsa Aftonbladet på morgonen innan jag startar igång mitt morgonpass med poker. Mäktar inte med alla löpsedlar om nya dödsfall, vaccin och smittvarningar.
Jag tror jag ska låsa in mig i min källare, med endast min heliga laptop till hands. Och där ska jag stanna till svininfluensan är över!
Efter ett febrilt knaprande av värktabletter och soffläge framför US-Open i stort sett hela dagen, bestämde jag mig för att gör något nyttigt med mitt liv. Det var ju trots allt fredag och vi var ju faktiskt på besök hos min bror och hans familj.
Det fick bli en promenad tillsammans med min bror och hans hund. Hunden är stor, kraftig och väger 45 kg. Trots detta är han rädd för minsta talgoxe. Jag tror han lider av borderline eller något dylikt och brukar tjata på min bror att han ska ansöka till ”hundcoachen”.
Efter att ha fått lite luft i i lungorna och syre till hjärnan slog jag mig ner för att jobba lite. Jag hade varken lust eller ro till att nöta mitt vanliga cashgame, så det fick för ovanlighetens skull bli en turneing på Full Tilt. Jag kikade runt lite i turneringslobbyn efter värde och hittade en $50 000 guarenteed-No Limit Holdem med ett inköp på $150.
Jag tror det var ca 550 deltagare med och första priset låg runt $25k.
Med inte allt för stora förhoppningar registrerade jag mig.
Det började bra, när jag efter ca en halvtimme plockar upp 56s i mellan position och höjer till 90, med blinds på 15-30.
Knppen synar medans alla andra slänger. Vi har båda runt startstack (3k).
Floppen levererar 55J regnbåge. Klonk, tänker jag och fortsättningsatsar 75% av potten.
Chansen är minimal att knappen sätter mig på en 5:a här med tanke på att jag spelat skapligt tight och min relativt tidiga possition.
Han kallsynar och turn kommer en obetydlig 3:a.
För att insistera på att jag bara fortsättningssatsade med skräp eller bara överkort, så checkar jag lite fiskigt. Han måste tro att alla par är bra i detta läge och kommer förhoppningsvis att försvara med en bet. Han kan även lägga in en salva om han synade floppen i floating-syfte, i hopp om att jag var tom.
Planen går i lås och han betar 400. I stort sett pott.
Nu måste jag klura ut hur jag ska spela resten av handen. Vad har han? Min instinkt och rutin säger mig att han har en hand som 77 till TT eller någon form av KJ, QJ, AJ osv. Har han någon av händerna kommer han förmodligen inte att syna en checkraise här, men han kommer heller inte att beta vidare på river med en marginal hand. Kanske, kanske med en stark J.
Jag bestämde mig för att att höja redan här. Har han mig slagen så är det inget jag kan göra. Då är det bara att betala av och se dum ut.
Han kan även tro att jag försöker ”sno” tillbaka potten och göra ett move pga det.
Jag slår om till 1100 och han går all in utan att blnka. Jag kan inte göra annat än att syna.
Han visar upp QQ och har 2 outs. Rivern är blank och jag dubblar upp till 6k.
Varför i hela friden han inte 3-bettade preflop har jag ingen aning om, men det kostade honom hans turneringsexistens och det tackar jag för.
Vad glad jag blir att det fortfarande finns några tomtar kvar i dagens hårda onlinepoker.
Efter denna handen flöt det på bra och vid första rasten var jag chipleader med mina väldiga 39k. Average låg på 9k. 
Timmarna rullade på och jag fortsatte att hålla tempot. När vi var 20 kvar låg jag 2:a med 135k.
Det var då fru fortuna fick för sig att hon skulle ha ett finger med i leken och utöva lite förödelse över borden.
Jag kunde inte vinna en pott på 45 min. Blindsen var skyhöga och min stack krympte.
Jag var all in med 99 mot 77. Utdragen med en sjua på turn. AK vs AQ= Q på river.
AJ vs AJs= Han fick färg…
Så höll det på ända till vi var 13 kvar då jag tvingades att ställa med min arma K8. Syn av AQ och sagan var slut.
$1000 fick jag för besväret. Inte för att det inte är några pengar, men jag var ju så himla nära att vinna $25k. Poker kan vara väldigt frustrerande.
Lördagen blev det middag med min bror och hans fru. På natten spelade jag en sisådär 4 timmar headsup på fulltilt. NL$600 fick det bli och det gick ganska bra. Jag tror att helgen slutade allt som allt $3.5k upp.
I morgon bär det av hemåt mot de värmländska skogarna igen. Veckan i Norge har varit bra, men det är alltid skönt att komma hem.
Allt gott, NPPA87.

Men när denna lilla skönhet dunkar en på magen, med nappen på sned och det lilla rufsiga håret åt alla håll, så är det bara att kliva upp.
Stella är drygt 2 år och är så rolig och charmig att hon t.o.m skulle få John wayne Gacey att mjukna. För er som inte har någon koll på vem John Wayne Gacey är, så kan jag informera er att han är en av USA:s värsta massmördare genom tiderna.
På dagens agenda stod shopping och fika på förmiddagen, poker på eftermiddagen för att sedan runda av kvällen med en hemmagjord italiensk middag.
Både jag och min flickvän tycker om att laga mat. Hon har en 3-årig restaurangutbildning under vingarna.
Italienarna brukar servera maten i 4 olika rätter: Antipasto-Primo-Secondi och till slut Dolci. Inte konstgt att många italienare är lönnfeta. Men bra smak har de. Både på kläder, fotboll och mat.
Jag har aldrig varit i italien men funderar på att åka dit några veckor nästa sommar.
Väl nere på Sapsborg köpcenter hittade jag lite schyssta kläder.
En kofta, ett par brallor och några t-shirtar fick utöka garderobens depå.
Jag kan säga att det inte är någon lek att svansa runt i butiker med 3 tjejer (min flickvän, min broders fru och deras dotter).
Helt galet! Jag tror vi satte rekord i dag. 7 miljoner butiker på 4 timmar.
När varken min hjärna eller mina fötter uthärdade något mer, så tvingade jag dem att vi skulle sätta oss ner för att ta en kopp kaffe innan vi gick tillbaka hem. Som tur är löd de mig. Annars hade jag nog inte varit vid liv nu för att kunna återberätta denna traumatiska händelse. 
15.00 och äntligen hemma.
Shoppa går väl an, men seriöst.. Det måste väl finnas gränser? 
Nu var det efter många dagar utan poker dags för ett grindpass.
Förväntansfullt öppnade jag upp min kära laptop och började kika på spelen som var i gång på Ultimate Bet. Headsupborden verkade tyvärr lite slöa, så det fick bli 2 st NL-200 6-max och 2 PLO-400 6-max.
Det känns att man inte har spelat på ett par dagar. Lite ringrostig och trött efter dagens virrevarv på ”byen”, resulterar i att jag backar ca 600$ första timmen. Inga jättesummor, men forftarande väldigt irriterande. Jag hatar ju att förlora!
Efter ännu en timmes spel, så har jag efter ett par vältajmade bluffar, iskalla värdebetar och bra läsningar jobbat upp mig till 300$ upp.
Passa er Ultimate Bet- NPPA87 har tillgång till internet igen!
UB har fått en ny, ganska rolig funktion på en del bord. ”7-2 Jackpot” kallas det och går ut på att alla spelare vid bordet tvingas att lägga 4$ av sin stack i en sidopott. Vinner någon därefter en pott med handen 7-2, så får han den potten, plus självklart även pengarna i huvudpotten. Sidopotten i sig är inget man kan betala hyran med, men prestigen i att slänga upp 7-2 i nunorna på alla runt bordet, efter att ha plockat hem potten med en känslolös bluff är mer värt än guld.
Jag kan visa ett exempel på en hand jag vann med just 7-2.
Bordet är som sagt ett 1-2 6-max. Alla runt bordet är väldigt djupa och har ca 400$ eller mer framför sig.
Jag sitter i stora blinden och tilldelas 7-2. Kalas, tänker jag och börjar genast smida ondskefulla planer.
UTG höjer till 7$.
Spelaren efter, (en lös tomte som jag spelat mycket mot) kallsynar.
Knappen tänker en stund och slår sedan om till 26$. Han är en duktig, men kanske lite väl överaggresiv spelare från Frankrike. Han kan mycket väl göra detta spel med lankor på näven. Med tanke på hans position och alla lösa pengar i potten skriker det lite squeeze-play.
Lilla blind slänger och jag funderar en stund. Ska jag strunta i sidopotten och fegt mucka min 7-2? Hmm.. Svårt beslut. Om jag ska spela handen, hur ska jag bära mig åt?
Ska jag översyna för att försöka spela ut honom på floppen? Kommer UTG-höjaren slänga sina kort? Troligen. Han har visat sig vara ganska tight i tidigare liknande situationer.
Efter lite dividerande bakom min laptop bestämmer jag mig för att 4-beta till 72$.
Till min upprymdhet slänger alla vedersakare, och jag får stolt visa upp min pisshand och plocka hem jackpoten tillsammans med huvudpotten.
Några grinar ett ”Nice play” i chatten, medans några sitter förstummade. Men de behöver inte säga något. Jag vet ändå vad de tänker…
Veckans första grindpass slutade till slut 1000$ upp.
Återigen… NPPA87 är tillbaka.

En efter en har de antingen gulat eller rusat hem till sina respektive, efter timmar av swings utdragningar och bittra förluster. Men bitterheten varar inte länge eftersom vi är ett sammansvetsat kompisgäng sen många herrans år har befunnnit oss just i denna källare.Helg efter helg har tusenlappar skiftat ägare. Klockrena kommentarer har fört med sig ett gott skratt mellan potterna. Jag kommer ihåg hur allt började. Jag och mina 2 kompisar, som jag kallar för ”Skägget” och ”Jeppe”, satt runt köksbordet och spelade knektöppning. Marker var på den här tiden någonting man bara såg på filmer. Mynt och kanske, kanske någon 50-lapp då och då var det som gällde.
Men då skulle det allt vara straightflush mot fyrtal, om man mot förmodan var tvungen att titta ner i plånboken efter lapparna.
Ni vet hur äckligt mynt luktar(?). Precis så stank händerna efter våra pokerkvällar.
Texas Holdem, omaha, stötpoker etc fanns inte på världskartan. Vi spelade strikt knektöppning och de ohyggliga summorna varierade mellan 5 til 14 kronors potter. Jag var yngst utav oss tre. Jag tror jag var runt 15 år, när vi fick upp intresset. ”Jeppe” var 18 och ”Skägget” 17. Ett antal år senare sitter vi forfarande någon gång i veckan runt ett bord och spelar, skrattar och hånar. Men aldrig några sura miner. Det mest våldsamma som hänt är i runda slängar en sönderiven kortlek och en massa tomma svärord. Men det är väl sånt man får räkna med. Det är iaf billigare än att slå sönder ett tangentbord eller motsvarande, efter att ha blivit utdragen av någon MIT-student från storbritanien på nätet…Köket har bytts ut till ett inrett pokerrum i min källare. Köksbordet är numera ett hemmagjort pokerbord av vår käre 4-årsutbildade byggingenjör ”Jeppe”. Bordet som för övrigt ser ut att vara direkt hämtat från Bobbys room. Mynten är kasserade och keramikmarker får göra jobbet. Det nu förtiden ”sega” knektöppningen myntas knappt längre. Vi varierar istället med ett antal olika spelformer. Allt från NL Holdem till limt 2-7 trippledraw. Allt du kan tänka dig spelas, med insatser betydligt större än epoken med mynt och knektöppning.
Ni ska nu inte tro att vi spelar för miljoner. Vi brukar lägga upp ett mini-inköp på 2000kr och blinds på 3-6kr. Det är inga monstersummor, men vi är ju faktiskt inget annat än ett gäng kompisar som spelar poker. Den som gör sig den bästa förtjänsten brukar få bjuda på öl och dylikt, om vi åker in till stan. Så är man riktigt törstig så kan det gå jämt upp…Vår lilla trio har utökats med 2 lirare till under åren.
Den stora faktorn till utökningen tror jag beror på den heliga rullen ”Rounders”, med Matt Damon och John Malkowich i rollerna. Det var då vi fick upp ögonen för Texas Holdem och ”Fisken” och ”Hammarn” kom med i spelet. Ibland tar vi med ngn annan kompis till bordet, men de blir oftast en ”hit’n run” eller gulning och de vågar inte sätta sin fot i vårt lilla kyffe till pokerrum igen…”Jeppe” är äldst utav oss (25). Han är karriärgalen och har nyss tagit magisterexamen i arkietektämnen och som byggingenjör. Han spelar ganska mycket på nätet, men håller sig ganska lågt. Intelligent och kvick i tanken är han och dessa egenskaper gör honom till en hygglig pokerspelare.”Skägget” är skämtarn i gänget. Han är 24 år. Det är inte ofta man kan hålla sig för skratt när han sitter vid bordet. Det man kan säga om hans pokerspel är inte mycket att hänga i granen. (Vi får hoppas att han inte läser det här). Han är alldeles för tight och sitter mest och skämtar när hans stack krymper av blindarna. På nätet spelar han mest turneringar utan större framgång.”Hammarn” är en liten lirare som är lika gammal som jag. Han är ganska tyst av sig och hans spel är det ojämnaste man kan tänka sig. När han är i stim vinner han varenda krona på bordet, men förlorar han så blir han så sur och grinig man kan knappt tro att det är sant. Han är nog den sämsta förloraren jag har träffat i hela mitt liv. Hans tålamod på nätet liknar en 9 åring på julafton. Därmed blir det mest förluster.”Fisken” är en stor del till att jag kan betala mina räkningar varje månad. Han är galningen i gänget. Det spelar ingen roll om han backat 30 inköp, så är det fortfarande han som sitter längst kvar i källaren VARJE gång. Fisken får det att se ut som om Sammy Farha skulle spelar tightare än Dan Glimne. Han är den utan tvekan lösaste spelaren jag har mött i hela mitt liv. Hans bankrulle på nätet åker som en bergochdalbana mellan nivåerna. Vissa dagar hittar man honom på 3-6 och andra är han nere och grindar 0.25-50. Att gula står nog med i hans veckokalender. Det spelet han behärskar bäst är nog PLO. I dag tänkte jag ta upp en hand som utspelar sig som sagt i slutet av kvällen. Vi hade spelat i ungefär 8 timmar och alla hade lämnat huset. ”Jeppe” hade gjort sig en fin förtjänst för kvällen och jag tror han gick hem med 1500 plus på plånboken.
Skägget gick som vanligt plus-noll och fick kila hem när flickvännen och sambon ringde efter honom runt midnatt. Hammarn var inte med denna kväll. Fråga mig inte varför. Hans humör är lite instabilt, så är han inte sugen så kan inte ens Dr Phil övertala honom att sätta sig ner vid bordet. Jag hade gått väldigt bra och låg plus ca 4000kr tror jag. ”Fisken” satt mitt emot och var minus ca 3000kr.
Han hade jobbat upp sig lite på sista inköpet och han hade ungefär 3500 i stacken när följande hand utspelar sig.
Fisken satt på knappen och bestämde därför spel. Han delar ut omaha och jag kikar ner i handen AAQ4 offsuit. Med blinds på 3 och 6 kr. På sedvanligt maner höjer fisken upp till 15. Jag slår självklart om med mina ess till 45. Inte helt oväntat pottar fisken om till 135. Nu fick jag ett tufft beslut. Med tanke på stackstorlekarna så var den här handen väldigt svårspelad. På nätet med 100BB djupt så hade jag ju 5-betat alla dagar i veckan och 2 ggr på söndag. Efter många år av spelade händer mot fisken så tror jag att han hade en hand som QJ89 suited eller något liknande. Han brukar göra såna spel. Speciellt när han är tiltat och back, som för övrigt han är 95% av gångerna han spelar. Som sagt fick jag ett tufft beslut här. Skulle jag 5-beta, och se en flopp 759, så skulle jag inte ha en aning om vart jag stod. Och eftersom inget av mina ess var svitade så skulle det bli ännu jobbigare. Med tanke på att jag låg bra plus för kvällen så bestämde jag mig bara för att syna. Rätt eller fel? Det går att diskutera, men just i den här situationen så kände jag att det mest lönsamma spelet var att spela mina ess sakta.
Jag skulle ju komma billigt undan om jag inte gillade floppen och fisken fortsätta att beta hårt. Dessutom så skulle han aldrig i Gustaf Vasas skägg tro att jag hade set i Ess om ett sådant vackert skulle visa sig på floppen. Så efter många om och men bestämde jag mig för lägga in de resterande 90 kronorna. Potten var nu på ca 280 kr. Floppen levererar inte allt för härliga: hjJ-sT-r5. Med tanke på Fiskens handrange så var det en dålig flopp. Han kan kunde mycket väl ha floppat 2 par med stegdrag, med en hand som JT89. Det enda som var bra med floppen var väl att det inte var något färgdrag ute. Jag checkar och fisken betar snabbt 265 kr, vilket är ungefär storleken på potten.
Det finns ju inte en chans att jag bara kan slänga handen redan här.Fisken skulle ju spela likadant om han satt på par i kungar eller bara ett simpelt drag. Dessutom lever ju alltid en K för nötstege om han skulle ha mig slagen. Efter en lång betänketid så synar jag bara igen. Kanske skulle jag ha höjt, för att sedan lägga mig mot en 4-bet? Men trött i skallen efter många timmars spel så kom jag fram till en syn. Det var nu ca 900kr i potten.Turn gjorde brädans textur betydligt vackrare med hj5. Så ute på bordet låg nu alltså: hJ-s10-r5 och h5. Turn var ett bra kort för mig eftersom jag nu ledde om fisken hade haft top2par på floppen eller något liknande. Jag checkar återigen igen och hoppas innerligt att han ska checka bakom. Så djupa som vi är i förhållande till blindsen gör omaha till väldigt komplext spel.Till min förtret så checkar han inte, utan börjar genast att rota i potten för att se hur mycket han får beta. Med kort iakttagelse slänger han hastigt ut en pottbet på 900kr och lämnar då ungefär 1500 bakom sig. Nu kom mitt stora beslut i potten.
1. Jag kunde lägga mig och sluta för dagen med en fin förtjänst.2. Jag kunde riskera 2500, men sluta dagen ännu mer upp om jag vann. Jag måste ju gå all in här eller lägga mig. Syn finns inte i vokabulären just nu.Det första som slog mig, var att fisken inte skulle beta så mycket och på det viset han gjorde det; Snabbt och hastigt, om han hade fyllt kåken med 5:an.
Då visste jag i varje fall att jag inte drog dött. I värsta fall hade han en femma, men jag kom fram till att han ville att jag skulle lägga mig. Det kändes bara så. Eller så kunde han mkt väl beta sina kungar eller damer på det viset om han satte mig på ett stegdrag. Så efter många analyser fram och tillbaka i den fuktiga källaren så beslöt jag mig för att slutligen ställa in resten av hans pengar. Tiltad och trött kan inte fisken göra något annat än att blixtsyna, när han investerat så mycket pengar i potten. -”Jag hoppas inte att du sitter och steker så där med en kåk, för då är jag död”, var det första som mumlades genom fiskens läppar. Skönt tänkte jag, och vände upp mina Ess. -Det förväntade jag mig inte att se, sa han och vek upp sin 78Q9. För att minska på svängningarna så bestämde vi oss för att köra rivern 3 ggr. Jag vann alla 3 och slutade kvällen ca 7500kr upp. Jag var mycket nöjd hur jag spelade handen och det var nog en bland de svåraste händerna jag har spelat i hela min karriär.Inte ens den mest spelgalna fisken orkade spela vidare efter den potten. Timmen var sen och bussförbindelsen in till stan hade gått och lagt sig för längesen. Till råga på alla förluster fick fisken betala taxi hem. Det är tur att han tjänar bra. Som vanligt fick jag gå runt huset och speciellt i pokerrummet i källaren och plocka upp marker, ölflaskor, kort osv.
Men med 7500 extra i plånboken så är det betydligt lättare….
Hehe. Det här va mitt galna homegame det. Hoppas ni gillade historien.
Om jag inte misstar mig, så kommer det nog fler intressanta sessioner från källaren att analysera här i bloggen.
På torsdag får min bror i gång sitt internet. (Jippie!).
Då kommer jag att redovisa hur mitt byggande på Ultimate Bet urartar sig.
Ha det så bra, så hörs vi.
//NPPA87.

Hade det inte varit för sin olja så befarar jag att grannarna från väst hade varit i samma klass som Ukraina eller Ghana.
Redan när man kommer innanför gränsen, börjar underskattningen sakta men säkert krypa sig på. Gula vägstreck blandat med krokiga, dåligt underhållna vägar är inte direkt en välkomstkommité av rang.
Inget ont om norskarna i sig. De är jättetrevliga för de mesta. Det är deras sätt att behandla sina kvaliteter som förnärmar. Lägg nu till en himla massa regn och rusk så kan ni komma fram till slutsatsen själva.
Nej, ni Norge… Stadsskuld eller inte. Jag väljer nog Sverige framför er alla dagar i veckan.
Vad gör jag nu i Norge då, om det är så hemskt kanske ni frågar er(?).
Jag och min flickvän ska tillbringa en vecka i Sarpsborg, 10 mil söder om Oslo.
Syfte: Min bror bor här med sin familj sen ett par år tillbaka. Han spelar hockey proffesionellt i Sparta Warriors. (klyschigt namn?). Kanske lite, men laget i sig är framgångsrika och vann elitserien förra året.
Min bror har nyss flyttat till en större lägenhet då hans dotter börjar bli till åren och den förra började bli lite väl liten.
Nu till årets största bad beat: Min brors internet har inte kommit igång än!
Till min fasa så kommer inte brebandsteknikerna förrän på torsdag. Sjukt! Hur ska jag nu kunna skramla ihop pengar till mitt leverne? Hur ska jag kunna spela poker utan Internet? Hur ska jag kunna blogga?
Som ni förstår kröp tilten sig på, samtidigt som jag började fundera på om det kanske var bra men en vecka ledigt från pokern. Det kan vara skönt att då och då släppa tankarna helt från allt som har med spelet att göra.
Bloggningen löste sig dock. Nere på ”byen”, som norksarna så fint myntar det, finns ett internetcafé, som jag kan sköta lite uppgifer på etern igenom.
Men vad ska man skriva om då, när man inte har några pokersessioner att blicka tillbaka på?
Pokern har för övrigt gått väldigt bra de senaste veckorna. Jag har börjat bygga rulle på Ultimate Bet.
När jag ska bygga upp en rulle, så brukar jag nöta NL200$-Headsup. Värdet på de borden brukar vara bra överlag på alla sajter. Många ”skottare” från 0.5-1, blandat med tighta äckliga nötgrinders brukar vara variationen på NL200.
$7k upp tror jag de senaste 2 veckorna i runda svängar slutade. Jag är riktigt nöjd med resultatet med tanke på sajtbyte och att jag nästan bara grindat 1-2.
I brist på annat kommer jag i mitt nästa inlägg analysera och berätta lite om vårt kära, slaskiga homegame som spelas hemma hos mig varje vecka.
Jag kan garantera rolig läsning och faktiskt en del förvånandsvärt bra spel, med tanke på hur hemmaspel brukar se ut. Hoppas ni kommer att läsa det, samtidigt som jag tror ni kommer att gilla det!
Ha det så ”gött”, så länge. Önskar Norge och NPPA87.

Jag älskar att skriva, men har alltid haft svårt att beskriva mig själv i text.
Folk jag möter och träffar har jag däremot väldigt lätt att skriva om. Vet inte varför, men på något sätt flyter det bara på när man skriver om händelser på och utanför borden.
Det är just den här biten som är en nötknäckare.
Jag är 22 år och jobbar sen ett par år tillbaka som proffesionell pokerspelare. Jag bor i ett hus med min flickvän någon mil utanför Karlstad i Värmland.
Min stora passion i livet, har inte alltid varit poker. Jag började spela hockey och fotboll när jag var 5 år och har alltid älskat idrott i alla former. Min hockeykarriär snubblar fortfarande runt, men nu mer på ett mindre seriösare stadie. Jag var ganska framgångsrik juniorspelare. Spelade bland annat tv-pucken som 15-åring och var därefter på juniorlandslags-uttagningar. Men efter en serie av olyckliga skador, tappat intresse och en del andra faktorer spelar jag nu mest för att hålla igång.
Mitt namn vill jag hålla för mig själv till att börja med, men jag kommer att använda mig av ett av mina många ”nick” jag har online: NPPA87. Vad nppa87 står för, kan ni inte i er vildaste fantasi lista ut. Inte ens med hjälp av Charles Dickens eller någon annan språkproffessor, så det är ingen idé att ni försöker. Men jag kan säga er en sak… Beware of this nick. Spring så långt ifrån mina bord ni kan om ni har oturen att hamna vid något av mina. Dvs om inte ni är snuskigt rika eller är kamikaze-benägna med er bankrulle.
Hehe. Nej, men skämtåsido…
I den här bloggen kommer ni få följa mina dagar som ”mid-level” pokerproffs. Ni kommer få ta del av äckliga utdragningar, sjuka swings och väl analyserade handhistoriker.
Jag är en ganska allround pokerspelare. Jag ser mig som ganska solid i många spelformer, även fast större delen av mitt levebröd kommer från NL-Holdem.
Ni hittar mig oftast fiska runt på headsup-borden, kring nivåer som $2-4 till $5-10. Det svänger ganska rejält i headsupspel, därmed hoppet mellan nivåerna.
Annars hoppas jag ni kommer att följa mina inlägg och gilla det jag skriver.
MVH- NPPA87.