Häromdagen var jag ute och sprang för första gången på länge. Min rastlöshet tog överhanden, och jag snörde på mig löpardojorna för att ge mig ut på ett par kilometer. Det är nästan otroligt vad snabbt man tappar konditionen, när man tvingas vila ifrån träning. Min puls gick från normal till hysterisk efter ca 10 steg, och mina ben kändes som om de var redo att lämnas in för välgörande ändamål, så som protesmodeller etc. Men trots min svaga form, så avklarade jag mina kilometer och gick (halvt krypandes) in i duschen som en ny människa. I dag känns mina ben som om jag tävlat mot Wilson Kipketer i Sahara Maraton, men det är det värd. Jag ska börja löpa ett par ggr i veckan nu – inga längre sträckor – men bara för att komma igång igen. Sen vill jag även tillägga att jag verkligen förespråkar att man gör bättre ifrån sig vid pokerborden om man rör på sig! Någon som håller med?
Pokern har gått utomordentligt bra de senaste dagarna, och när det nu snart är dags för att avsluta mitt marsprojekt kan jag anteckna (i skrivande stund,) ett resultat på $6 800 upp på 36 422 spelade händer. Jag är otroligt nöjd med resultatet och det känns sannerligen som om jag har hittat tillbaka till gammal god form. Dock hade jag räknat med ca 50 000 händer, men resultatet är ändå gott.
Rakeracet som jag ställde upp i inför mars månad gick dock åt helvete. Jag ligger just nu på en 9:e plats och får inte ett öre. Jag antar att det är någon nötgrindare med 18 stycken 30″ skärmar som har spelat en sisådär miljon händer, som plockar hem den där skiten.
Jag tittade på min statistik i morse när jag drack mitt vardagliga morgonkaffe. Vill ni höra något sjukt? 65 % av mina vinster i mars månad kommer ifrån 6 max-spel (!) Det känns lite surrealistiskt att jag har lyckats med detta, då jag anser mig själv vara en semifisk i denna genre. Jag måste faktiskt erkänna att jag har misstolkat denna spelform. Förut har jag spytt galla åt alla grinders, som dag ut och dag in, sitter på 35 bord och nöter 6max. Men jag måste (tyvärr) erkänna att det verkligen är både givande och kul!
Här följer ett par händer från min morgonsession… NLHE $1/$2 6max.
Med K-K höjer jag från mittenposition till $7. Alla lägger fram till lilla mörken, en hyperaggressiv engelsman, som vinner en hel del på den här nivån. Floppen kommer J-10-4 med två spader. Engelsmannen checkar till mig, och jag betar en standardsumma på $12. Min motståndare tänker inte länge innan han checkraisar min satsning till $40. Detta är ett spel som han kan tillämpa med ett brett urval av händer. Han kan vara totalt tom, vilket jag dock har svårt att tro. Han kan ha ett färgdrag, ett stegdrag eller kanske både och. Han kan även ha en stark J, och föröka få potten här och nu. Sen är självklart J-10, för topp 2par en mycket möjlig hand. Set i tior eller knektar utesluter jag, med tanke på hans frekventa 3-satsnings mönster.
Jag bestämmer mig för att det är större chans att han har ett drag (på denna dragvänliga bräda,) än en färdig hand. För att inte släppa några frikort höjer jag till $104. Min motståndare går, inte helt oväntat, all-in och jag måste självklart syna – dock inte bekväm med situationen. Korten vänds upp och engelsmannen visar upp J-10 för floppat topp 2par. Turn och river blankar, och potten på $480 förs till England.
En tight grindare från Sverige höjer från cutoff till $7. Jag slår om från knappen till $23 med 8-9s. Detta är ett spel jag gillar att göra, speciellt mot tighta spelare, som har svårt att spela vidare i handen ur position. Svensken lägger och jag vinner potten. Handen efter höjer samma svensk till $7 igen – denna gång från knappen. Jag kikar ner i A-A på lilla mörken och gillar givetvis vad jag ser. Det är nu min aggressiva image ska löna sig! Jag 3-satsar återigen hans satsning till $23, och hoppas på mothugg. Svensken tänker en lång stund innan han 4-satsar till $52 – trapped! Jag myser bakom skärmen och säger all-in. Svensken använder hela sin timebank innan han synar med A-J (!) Ibland är det lönsamt att ha en lös tableimage. I och med hans uppfattning om mig, tvingade jag honom till ett riktigt dåligt beslut. Brädan visar inga Ess och jag plockar hem potten på $565.
Nu ska jag åka in till stan för att shoppa lite möbler. Jag håller på och inreder ett kontor på bottenvåningen. Detta känns jättekul, och det ska bli riktigt skönt att kunna avskärma sig ifrån allt när jag ska jobba med poker eller skriva.
Jag ska även kika på en ny stationär dator. Jag funderar på 2 stycken 24″ skärmar. Då ja suger på allt vad elektronik heter, så ska min klipska vän Jesper följa med, och hjälpa mig att undvika köpmisär!
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87
Kategori: Pokerbloggar
Highlights från Macau
Med lite perspektiv, i form av en resa till Macau, blev detta än tydligare och dagarna i ett bostadsområde där alla arbetar med konventionella jobb gör det oerhört tydligt hur lite man passar in i den svenska modellen. Sporrar mig i och för sig till att söka nya äventyr, men lite tråkigt att inte återkomsten blivit fullt så njutbar som man önskat.
Nåväl, ska försöka sluta gnälla nu och bjuda på en liten sammanfattning av mitt äventyr i östern. Det kommer dyka upp relativt mycket material i tidningen framöver som kanske blir lite upprepande, men ska försöka bjuda på en liten punktformad sammanfattning med de mest extraordinära händelserna.
Som ni förstått så spelar de härliga kineserna bitvis en poker som övergår mitt förstånd. En spelare bjöd vid ett tillfälle på en linje som jag knappt trodde var rent teoretiskt möjlig.
Jag har straddlat på ett lite vek-passivt 25/50-bord. Fyra spelar limpar varpå såväl SB som BB fyller upp. Jag väljer att göra ett försök att plocka potten med min skräphand och höjer till 800. Får syn av tre spelare samt slutligen även BB som fyller upp till 800. Jag inser att det inte är lönt att försöka vinna handen då jag missar floppen helt. Kommer inte helt ihåg vilken action det var, men det intressanta är när det går till showdown och BB ska visa sin hand. Hand visar K-K. Han har alltså fyllt upp 50 till straddeln efter fem limpare i en straddlad pott. När sedan jag väljer att pumpa upp till 800 och ett helt gäng synar igen så väljer han återigen att ta SYN! Oerhört intressant måste jag säga, tanken att det är säkrast att se en flopp först kanske inte alltid är helt rätt?
Café Guia. Ett rökfritt café med humana priser och gemytlig inredning är inte lätt att finna i Macau. Detta hittades ungefär samtidigt som hela rullen var på väg att lämna mig och blev en daglig plats för bön och utvärderingar. ”We all need a place to call home” som man säger och detta var nog snarare mitt än min instängda studio på 24:e våningen.
Inte världens kändistätaste destination, men hade faktiskt två möten som är värda att nämna, om än kanske inte i samma mening. Eller inte ens i samma universum.
Jag har spelat med den berömde Jeff Lisandro. Denne självgode australiensare som gjorde alla uppmärksammade på varför han faktiskt inte fått någon sponsring trots sina fina wsop-resultat. Ett ganska intetsägande förutsägbart spel samt en högtravande attityd kanske är det som lockar sponsorerna mest?
Däremot så hyser jag större respekt för den andre pokerkändisen jag spelade mot. Sitter på 25/50 och lyckas med att floppa färg i första handen. Bettar som en vettvilling på både flop och turn men får trots det två syn av två inte helt förståndiga kineser. Rivern levererar en dubbelparad bräda och efter att de båda skyfflat in sina marker med sitt topp-par som förvandlats till kåk lägger jag bittert min hand. Till höger sitter en gubbe och mumlar något om ”unlucky kid”. Gubbjävel tänker jag och undrar vad det är för skräp han har runt halsen samt om cowboyhatt verkligen är rätt mode i Macau? När han några händer senare lämnar bordet och en amerikan säger ”Pleasure playing with you, Mr Slim” inser jag att jag spelat med Amarillo Slim. Kändes som herrn har passerat sina bästa pokerdagar, men ändå stort att få spela med en sådan legend!
Kantonesiskan bjuder bitvis på väldigt precisa uttryck. Aia (eller hur det nu stavas) motsvarar vårt svenska ojsan och är oerhört passande att brista ut i då man blivit utdragen. Testa själv nästa gång rivern mördar din hand. Aiiiiiiaaaa!!!
För er som inte är vana kasinobranschen är inte plack en dental term utan de plastbrickor som används istället för marker när valörerna blir för stora. Jag står vid kassan för att ta ut nästan 50k och känner hur det pirrar i highrollertarmen då jag ska kasta ned denna sedelbunten i fickan för att åka till ett annat kasino. Bakom mig står en man med tre futtiga plastbitar och jag fnissar lite inombords. Ända tills jag ser vad det står på plastbitarna. Den röda visar 500 000 och de två blå visar rätt och slätt 1 000 000. Där står han bakom mig med plast för 2,5 miljoner och min lilla sedelbunt känns genast som de där mynten man brukar glömma i fickan.
Käkade middag med två vänner, en från Hong Kong och en från Panama. Jag kom in på ämnet udda maträtter då de har en förmåga att äta typ allt i Kina. Jag undrar om man verkligen kan uppskatta inälvsgrytor och hur det kommer sig att de äter orm, hund, råtta och andra suspekta djur. De förklarar att det inte är något konstigt med det, men sedan uppkommer en fråga.
En av dem har hört talas om att man äter ”deer” i Europa och frågar om detta stämmer. Jodå, säger jag, självklart gör vi det. De båda brister ut i gapskratt och undrar om det verkligen är möjligt. Jag utgår från att vi har hamnat i ett missförstånd och gör kontrollfrågor kring detta hornförsedda däggdjur. Det visar sig att det är just hjort de menar och tycker fortfarande det är oerhört roligt och sjukt att vi äter detta djur. Jag tystnar och inser att vi är lite långt ifrån varandra när det kommer till syn på vilka djur som är udda att stoppa i munnen.
Det var några små highlights från min resa. Har säkert fler på lager, men kommer inte på några just nu. Om ni har några frågor om ni resa eller något ni undrar över generellt så är det bara att fråga på!
Framtiden är fortfarande höljd i dimma och inledningsvis blir det till att sätta sig lite seriöst med onlinegrinden på PokerIdol. Har gjort min comeback, en osedvanligt dyr comeback, men känns som större delen av förlusterna ligger på coinflip-kontot så jag är inte så oroad ännu.
Kommer fortsätta att lägga lite blogginlägg, men i mindre utsträckning än tidigare då det inte finns så mycket intressant att berätta från min småstadsidyll. Dock lovar jag nästan att det kommer en lansering på ett nytt projekt inom några månader så håll utkik efter detta!
1 månad kvar till Pokerutmaningen 2010
I början av december kom tankarna om något som detta igång, jag skrev ett inlägg om det här på bloggen (se inlägg 7/12), och nu är det alltså snart dags att köra igång på riktigt. En riktig tävling, riktiga proffs och riktigt fina priser.
Det kommer att finnas två sätt att som amatör ta sig till Pokerutmaningen som kommer att spelas på Paf.com. Det första sättet är en gratis kvalturnering och det andra sättet är att ansöka via e-post. Den 20 april går kvaltävlingen. Redan nu ligger den uppe på Pafpokers Spade-klient, men först den 13 april kommer jag att lägga upp lösenordet här på bloggen. Turneringsserien kommer sedan att bestå av 9 st. turneringar som kommer att spelas under tre kvällar mellan den 4 och 18 maj.
Info om hur du ansöker via e-post, vilka priser det blir och presentation av profilerna kommer att finnas i tidningen FirstPoker-tidningen nr 5, som kommer ut i början av april och även här på bloggen.
Detta kommer att bli riktigt kul! Inte bara för att det kommer att finnas fina priser att vinna, utan kanske framförallt för att några riktigt roliga pokerspelande profiler kommer att finnas med i tävlingen.
Smaka på detta: Sveriges mesta och kanske bästa pokerexpert Ola Brandborn, den dramatiska sponsrade pokerspelaren Magdalena in de Betou, de mycket pokerkunniga pokerskribenterna Lina Olofsson och Jonas Berg och sist men inte minst de två pokerspelande allsvenska fotbollsspelarna Stefan ”Ishi” Ishizaki och Daniel ”Daja” Sjölund. Snacka om prestige och skrytvärdet i att sätta någon eller några av dessa spelare efter sig i turneringsseriens tabell.
Se nu till att hålla ögonen öppna, både här på bloggen för mer info om tävlingen, men också i tidningen FirstPoker nr 5, för info om hur man tar en av de sju platserna som finns tillgängliga för att vara med i tävlingen.
Från början var detta bara en rolig tanke och ett bra upplägg för ett blogginlägg. Att detta sedan blir verklighet har jag flera personer att tacka för, och det har jag redan gjort på olika sätt. Men tacka kan man aldrig göra för mycket, så ni som hjälpt mig att driva igenom detta projekt: TACK!
Nu är det lördagskväll och kanske jag kan få till lite poker. Eventuellt blir det i morgon istället. Helst hade jag kollat på Frölunda som möter Linköping i SM-kvartsfinal, men tyvärr är det lite för mycket annat ”roligt” på TV och för många andra viljor i familjen…
Idag fyller min pokervapendragare Leo år, så ett stort GRATTIS passar väl bra!
Se nu till att ni hänger med mig på Pokerutmaningen 2010!
Vi ses!
Back in the green!
Alla yrken har sina för och nackdelar. Men även om jag tänker riktigt länge, så kan jag inte komma på något arbete som har mer varians på de olika delarna än poker. Fördelarna är givetvis otroligt många, och jag behöver väl knappast nämna dessa. Nackdelarna då – hur ser det ut där? Självklart finns det aspekter så som swingsen på lönechecken, sura utdragningar och variation på det psykiska tillståndet. Alla de ovanstående grejerna har jag lärt mig att leva med, de är nu mer en del av min vardag. Dock finns det en sak som jag har haft väldigt svårt med ända sen jag bestämde mig för att spela poker på heltid – rutinerna och dygnsrytmen. På 2 år har jag haft de sjukaste av alla sjuka dygnsrytmer och rutiner, att ni inte kan ana. Ibland sover man 18 timmar i sträck, ibland 4. Ibland sover man inte på ett par dygn och då och då går man runt i en pokerbubbla, där ingenting kan nå fram till en förutom par i ess och dollartecken på en skärm. Sjukt!
Men jag är ypperligt glad att kunna meddela att jag nu mer inte har dessa problem längre. Nog kan det bli lite sena nätter ibland, men det blir det ju även för pizzabagare och konsulter också. Ni förstår vad jag menar? Saken är den att jag ÄNTLIGEN har fått ordning på mina dagsrutiner: Jag kliver upp 08.00 varje morgon, går ut med hunden, sätter på kaffe, läser om trevliga och hemska världsnyheter, lusläser sportbladet och sätter mig sedan ned för att arbeta i ca 6 timmar. Ursäkta mitt språk, men fan vad skönt det är! När min flickvän kommer hem från jobbet på eftermiddagarna så är jag ingen zombie, utan är pigg, alert och kan delta i diskussioner och aktiviteter. Häromdagen somnade jag klockan 23.00 på kvällen, vilket jag inte har gjort på säkert 3 år.
Anledningen till mina förändrade vanor beror till stor del på vår 15 veckor gamla valp. Den lilla björnen måste ha sin mat och promenad varje morgon, och då min sambo oftast jobbar dagtid nu för tiden, så är det bara för mig att kliva upp – vare sig jag vill eller inte!
Nog för att det kanske är sämre värde i spelet under dagtid, då det nästan bara är proffs och semiproffs som praktiserar poker under dessa tider, men det är det värt! Sen så gillar jag även att möta duktiga spelare. Jag gillar att hela tiden behöva ha mina sinnen på topp, för att ha chans att tjäna pengar. På detta sättet undviker jag att hamna i slentrian och spela mina händer på autopilot.
Pokern har gått bra sedan mitt senaste blogginlägg. Jag lovade ju er trogna läsare att jag skulle vända på steken, vilket jag också har gjort. Jag ligger nu en hygglig summa upp i mars och planerar att utöka de siffrorna innan månadsskiftet. På grund av min dåliga period har jag haft många mentorsessioner, där vi har diskuterat läckor och analyserat händer. Han rådde mig även att bryta av med nötningen av heads up-spel för ett par dagar och pröva på lite 6max – bara för att bryta mönstret. -”Maybe it will work out well, or maybe it will brake you,” sa han.
Skeptiskt och oroad av hans svartvita citat satte jag mig därför ned att lira ett par 6max-bord dagen efter. Det var evigheter sen jag spelade 6-handed, och i början så kände jag mig som en mosbricka inne på Mcdonalds. 6max-spelet har förändrats enormt det sista året. 3, 4 och 5-satsningar preflop, som förr var A-A vs K-K 99% av fallen, är nu mer regel än undantag, och svaga spelare har inte en chans att vinna pengar längre.
Men jag lyckades faktiskt bra i min nya genre och, tro det eller ej, så var det just 6handed-grindningen som fick mig att börja vinna igen. Förut har jag tyckt att spela 6max är ungefär lika roligt som att titta på när färg torkar, men efter ett par vinnande sessioner, så var det faktiskt ganska kul. Skicklighetsnivån på grindarna här varierar, men de flesta är riktigt flinka och man får verkligen anstränga sig för att ta deras pengar. Missförstå mig inte. Heads-up är – och kommer alltid at vara mitt signum och levebröd, men jag kommer faktiskt att grinda lite 6max då och då. Jag brukar vara väldigt enögd, och i mitt tycke så är heads-up den renaste pokerformen, men det är aldrig fel att variera sig.
Ämnet till ära, så tänker jag därför inte lägga upp någon heads up-hand i detta blogginlägg, utan kikar istället på någon hand som utspelat sig på $1/2 No Limit Hold´em 6-max. Ha i tanke att jag är en semifisk när det kommer till 6handed-spel, så ni får gärna skriva era invändningar till mitt utförandesätt i kommentarspalten.
Bordet som jag sitter vid är ett ganska starkt bord: 3 nötgrindare från Storbritannien, en duglig norsk och en fisk från Nederländerna. Stackarna ligger runt 200bb.
Alla lägger sig fram till knappen (norsken) som höjer till $7. Lilla blind viker och jag kallsynar med 7-7. I tid och otid 3-satsar jag mellanhöga pockets här, men denna gång väljer jag att syna. Floppen kommer 5-10-6, regnbåge. Floppen är skaplig för mig och jag väljer att checka. Norrmannen checkar bakom. Hans check kan indikera många händer: Ett mellanpar med showdownvärde som han vill hålla potten nere med, så som A-8, 6-7. Eller en svag tia som 10-9 osv. Han kan även checka bakom med överkort eller monster.
Turn kommer en Kung. Det ligger nu även 2 ruter på bordet. Jag gillar uppenbarligen inte kortet, och checkar återigen till honom. Han satsar nu $12 i potten på $15. Hans satsning här förvånar mig inte ett dugg. Har han en Kung så kommer han att satsa och har han luft så satsar han med tanke på mina svaghetstecken på flopp och turn. Jag har en känsla av att han mycket väl bara representerar kungen och bestämmer mig för att syna en gata.
Rivern kommer en 4:a, och det ligger nu 3 ruter ute. Jag checkar igen, i hopp om att norsken ska checka bakom. Tyvärr lägger han in en satsning på $32 i potten på $40. Jag ser situationen som 50-50 att han bluffar eller inte. Det troligaste är att han värdesatsar en stark kung här som A-K eller K-Q. Och eftersom jag lider starkt av ”FPS” (fancy play syndrome,) så bestämmer jag mig för att representera en färg eller rivrad stege och checkhöjer norskens satsning till $94.
Norsken använder hela sin tidsbank innan han skriver ”A-K. Nice river fish,” och lägger sin hand. Gentleman som jag är visar jag inte min bluff, utan ler stolt bakom skärmen istället. Varför är det så roligt att göra fina spel? Känner ni så, eller är det bara jag som är konstig?
Det här var ett praktexempel på hur man förvandlar en färdig hand till en bluff, vilket är viktigt att göra då och då.
Nu ska jag sätta mig ned för att spela ett par timmar poker. I kväll blir det championsleauge-kväll med grabbarna igen. Hoppas Barcelona åker ur! Då slipper vi spanjorerna helt och hållet i slutspelet med tanke på Real Madrids fiasko förra veckan. Måste känns bra att värva spelare för flera miljarder, och ta sikte på championsleaguefinal, för att sedan åka ut i åttondelen? Men sparka en eller ett par tränare till och värva lite fler miljardspeare – så ska ni nog se att det löser sig.
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87
Måndagsbubblor
Den senaste tiden har spel på Pokerstars inneburit försök att kvala till Sunday Million. Detta har dock inte lyckats än under detta år, och igår blev det i stället en $2.20 freezeout. Ibland kan det vara riktigt kul att spela mikronivåturneringar på Pokerstars, framförallt när man får bra kort. Man får nämligen bra betalt. Denna kväll fick jag till en början inte så väldigt mycket bra kort, men när jag väl var med i potter som jag vann så fick jag ganska ofta mycket bra betalt.
När vi närmade oss bubblan så var läget helt ok. Jag låg på betryggande plats för att komma in i pengarna, även om jag hade som mål att få mer än 2 ggr insatsen. Detta ligger förmodligen som grund till vad som komma skall:
Det är en plats kvar till den lägsta prisplaceringen, alltså på bubblan. Mörkarna är på 400/800, och jag sitter med 10820 marker framför mig, drygt 13 ggr stora mörken. Min plats på bordet är två platser till vänster om knappen, alltså på stora mörken. Korten som jag får är Ac Qd…
UTG limpar, spelare i mittposition, med 23380 i marker, höjer till 3200 och jag funderar. Samtidigt slår jag på tidsbanken för att om möjligt ta mig in i pengarna, och sedan ställa in alla mina marker. Tyvärr blir det ingen som slås ut innan min tid börjar ta slut, och jag bestämmer mig ändå för att ställa in alla mina marker. Trots den stora höjningen innan mig, så tar jag detta beslut.
Jag vill inte nöja mig med lägsta prisnivån. Detta kan tyckas löjligt då pris är pris, men jag tycker nog att tiden också har ett pris, och då är 2 ggr insatsen nästan lika med noll. Ett annat skäl till att jag ställer in mina marker är att jag snart är nere på 10 ggr stora mörken, och då måste jag ändå söka ett läge för att gå all-in.
Spelaren som limpade lägger sig och höjaren synar min höjning. Han visar Ah Kh. Visserligen kommer det en dam på bordet, men eftersom det även kommer en kung så är det tack och adjö på bubblan. Igen…
I nästa turnering, subsatelliten till Unibet Open, är mitt spel lika stabilt under de första timmarna. Och när jag strax före finalbordet träffar fyrtal på floppen med 8 8, och min motståndare bluffhöjer både på floppen och på river så är jag uppe på plats 3 när vi kommer in på finalbordet.
Fyra spelare får biljetter till nästa nivå, som är en 275 + 25 euro veckofinal, sista steget innan liveturneringen. Plats nummer 5 får det ”lilla” tröstpriset på 270 euro.
När vi är 8 spelare kvar, av de inledande 49, ligger jag kvar på tredje plats och läget är bra för att åtminstone komma topp 5, eftersom de fyra spelarna som ligger på de sista platserna har ganska jämna stackar. Några av de stora stackarna är ganska aggressiva, och höjer gärna upp de små när de väl är med i spelet.
Jag får nu Ks Kk på stora mörken. Mörkarna är 300/600 ante 45 och jag har 19000 i marker. Alla spelare lägger sig fram till knappen som har 25044. Han höjer till 2111 och jag återhöjer till 4800. Jag vill markera min hand och hoppas på att få den där och nu. Motståndaren synar.
Floppen visar 7k 2r Knk. Potten är nu på drygt 10k, och jag höjer till 5400. En något för liten höjning, men ändå så att jag har kvar om det händer något mer. Och det gör det; motståndaren går allin. Vad kan han ha och vad ska jag göra? Så här i efterhand så borde jag ha tagit mina återstående 8766 marker och lägga mig. Risken att han sitter på antingen AA eller en triss är just nu alltför stor. Jag tror inte att han har spelat som han gjorde preflopp med något som gett honom tvåpar eller med A Kn för ett floppat par.
Tyvärr så lyssnar jag inte till mitt förnuft. Om det är trötthet eller girighet vet jag inte, men mitt beslut blir att syna. Min motståndare visar upp 7s 8h, och jag leder faktiskt handen. Turnkortet är en 3k, men tyvärr så är riverkortet en vidrig liten 7:a och jag är ute på plats 8…
Visst, jag leder handen vid allin. Visst, man kan diskutera hur han väljer att spela både preflopp och även på floppen. Men jag borde inte chansa med KK i detta läge av turneringen. Framförallt inte när jag är så nära prisplacering och inte måste ställa in. Varför kan jag inte bara hålla mig till planen och ro båten i land? Hur ofta har inte detta hänt just med K K? Vad hände med begreppet överlevnad!?!
Min pokervapendragare Leo som railat hela turneringen försöker få mig att se att felet inte var mitt. Men i detta fall vet jag faktiskt inte. Känns ganska onödigt, men tack ändå Leo för stödet
Två olika turneringar som slutar på samma sätt. I det första fallet kan jag dock se att min allin på bubblan är helt ok, men i det andra fallet så är det dumt och onödigt. Men hur lätt är det att lägga K K i det läget?
Jaja, nya turneringar kommer och med det nya chanser. Får väl vara nöjd med att jag återigen är med och slåss långt in i turneringarna.
Vi hörs!
Skitgubbe och prispengar
Jag tycker att jag är ganska bra när det kommer till poker. Väl medveten om att jag har en bra bit kvar till de bästa så känns det som jag har mer och mer kontroll över spelet och börjar få en god känsla av olika spelsituationer. Det börjar sätta sig i ryggraden.
Det finns dock ett spel där jag, om jag får säga det själv, är riktigt bra, om inte helt grym och det är kortspelet Skitgubbe. Kortminne, erfarenhet, speltempo och en god spelplan. Flera aspekter som är viktiga när man hamnar i ett klassiskt parti. Det är inte många som slår mig, och förmodligen hade jag gått vinnande i en turneringsserie även mot en gammal korträv som Dan Glimne. Nu är ju sanningen dock den att jag sparras mot en sjuåring och en tioåring… Så kanske verkligheten är en annan.
Skämt åsido. Ibland tror jag det är nyttigt att släppa pokern, för att ägna sig åt annat. Tror dock att det gärna får vara aktiviteter som håller hjärnan och tanken aktiverad, men att det blir något annat än just den poker man brukar spela. Då är spel som Skitgubbe med barnen eller kanske Hjärter på datorn bra substitut.
I söndags spelade jag en 15 euro subsatellit där topp 3 gick vidare till en 100 euro subsatellit på väg mot Irish Open. Plats 4 fick 64 euro i tröstpris. När det var 5 spelare kvar, alltså den hemska bubblan, var läget så att två spelare hade ca 20k i spelmarker och vi tre andra hade ca 5k i spelmarker. Mörkarna var 400 och 800. Jag plockar upp A K o och att få den handen på bubblan tycker jag känns bra, men samtidigt lite skrämmande. I mina ögon ett riktigt jobbigt beslut som väntar. Här är det helt klart många faktorer som spelar in och det gäller ju snabbt att hinna reflektera över dessa.
Spelarna som jag slogs med om de 3 plus 1 prisplatserna, var ganska bra men samtidigt inga som jag kände att jag inte kunde slå. Vi var tre spelare på samma markernivå, så jag var tvungen att vinna några händer till för att blir klar och säker. Jag hade lite marker i förhållande till mörkarna, så det var nu eller mycket snart dags för att göra något. Och då är A K ett bra alternativ.
Spelaren på UTG, med ca 5k i marker, går allin före mig som sitter på nästa position. Här blir jag tvungen att, med tre ytterligare spelare efter mig varav två dominerar min markerhög, bestämma mig för vad att göra med mina A K o. Mot en spelare har jag ganska bra utgångsläge för en flip, men om ytterligare spelare går med så blir situationen en helt annan. Vad gör man här? Hur tänker du som läser? Skriv gärna en kommentar! Känner att jag måste bli tryggare i mina val i den här situationen. Med vilka händer borde det bli syn direkt?
Mitt val blir dock att syna, och som tur är så är det ingen annan spelare som går med. Motståndaren visar K Q o och jag dubblar upp. Tyvärr åker jag som nästa spelare och får nöja mig med tröstpriset på 64 euro.
Igår blev det ytterligare en turnering, men då en vanlig flerbordsturnering för 5 euro på Unibet. Trötthet, sen kväll (läs natt) och tidig morgon som väntade gjorde att jag, när vi var halvvägs in i prisplaceringarna, gick allin med A 10 o och fick syn av K Q o. Bordet visade Q K A 5 3 och jag slutar på placering 31. Blev i alla fall dubbelt så mycket i pris än vad inköpet var på. Än så länge en grön plusvecka med andra ord.
Nu är det klart och spikat! I nästa FirstPoker, som kommer ut i början av april, kommer Pokerutmaningen att presenteras. Det blir en tävling som utgår från min idé, som jag hade i början av december, där amatörer ska få chansen att möta pokerproffs och andra kändisar i en turneringsserie. De profiler som finns att utmana i Pokerutmaningen kommer bl.a. att vara pokerspelarna Ola Brandborn, Lina Olofsson och fotbollsspelaren Stefan Ishizaki! För att komma med som amatör kommer det spelas ett frirullekval i slutet av april där fyra spelare går vidare till Pokerutmaningen, och man kommer också kunna att ansöka sig in och tre spelare kommer att väljas ut. Mer info kommer framöver!
Nu blir det ost, kex och kanske ett glas vin i soffan. Alltså ingen poker idag.
Vi ses!
Intressant handanalys
Nu vill jag inte låta som om jag vore hundra år – men gud vilket härligt väder vi har haft den senaste tiden! Det är sjukt mycket lättare att kliva upp på mornarna till en svag bris av vår/vintervindar och en solig himmel, istället för ett mörkt, iskallt hölje av ångest. Det negativa med det goda vädret är dock att jag kan bli ganska rastlös när jag sitter inne och jobbar med skrivningen eller pokern. Jag kan nästan känna mig skyldig för att jag inte är ute och tar vara på det härliga vädret. Känner ni så, eller är det bara jag som är pensionär i sinnet?
Veckan som gått har varit både bra och dålig. Min pokersatsning som jag har planerat att göra under mars har blivit av; jag har spelat en hel del händer, och jag har försökt vara så seriös som möjligt för att klättra mig upp tillbaka till toppen av mitt spel. Men det negativa med satsningen är resultatet. Jag har sprungit riktigt dåligt. Mars började riktigt bra, och jag kunde anteckna ett gott plus de första dagarna. Men sen så vände det. Under de sista sessionerna har jag inte hittat rätt en enda gång, och de har slutat i misär. Kanske vill jag för mycket, med min hårda satsning? Är det kanske så att jag försöker skynda fram vinsterna – istället för att grinda fram dem? Hur som helst så måste det vända någon gång, och jag tänker inte ge upp mitt marsprojekt. Jag kan nästan lova er läsare att jag kommer att hämta upp mina förluster och sluta på ett gott plus innan månaden är slut!
Jag har spelat en hel del intressanta händer den senaste tiden och tänkte dela med mig av dem för er trogna läsare…
Den här handen är (i mina ögon) en väldigt intressant sådan. Min motståndare är en skicklig spelare från Norge (tro det eller ej,) som har vunnit en hel del på Betfair den senaste tiden, på nivåer från $1/2 till $2.5/5. Men jag är inte rädd för en utmaning, och när han frågade om jag ville tampas lite med honom på 5 bord, så ställde jag genast upp. Kanske är han snäppet vassare än mig för tillfället, men han skrämmer mig inte. Om inte annat så är det bra för mitt pokerspel att möta bra spelare till skillnad från att sitta och vänta in fisken timmarna ut och timmarna in.
Vi är väldigt djupa på alla 5 bord, och spelet är nästan överdrivet aggressivt. 3-satsningar och 4-satsningar är mer regel än undantag, och markerna flyger kors och tvärs över bordet konstant. Jag måste erkänna att han är duktigt. Han tvingar mig hela tiden till svåra beslut, det är svårt att sätta honom på händer och han värdesatsar väldigt tunt – vilket gör att han kan balansera sina bluffar väldigt osynligt.
På ett av borden sitter vi med 400bb vardera, det vill säga ca $800 på ett hold´em heads up-bord. Från knappen höjer han till $6, och jag kallsynar från stora mörken med 10-8s. Jag varierar mig mellan 3-satsningar och syner med connectors som denna, och i detta läget väljer jag att ta en syn. Floppen kommer 6-7-J, regnbåge. Jag hade hoppats på en bättre flopp och checkar till norsken som slänger ut en standard fortsättningssatsning på $9. Jag bestämmer mig för att försöka plocka hem potten med en check raise-bluff, i hopp om att vår käre granne sitter med luft. I värsta fall har jag levande 9:or, för nötstege. Norrmannen synar tyvärr, men till min stora glädje levererar robotdealern en sjungande 9 på turn, som fyller min stege. Det ligger nu 2 hjärter ute och jag måste självklart fortsätta att satsa. Jag väljer att beta $46 i potten på $62. Återigen synar han, och jag slickar mig runt munnen. Jag gissar att norskens handurval här kan vara väldigt tunt, eller en mediumstark hand, så som 2par, K-J eller A-J. Rivern levererar en offsuit 10. Jag hatar kortet eftersom det nu räcker med en 8 för stege. Potten ligger på $150, och jag väljer att lägga in en tung värdesatsning på $112, i hopp om att få syn av 2par eller set. Till min stora förvåning går min motståndare all-in för en total summa av $593. Det kostar mig $481 att syna. Först blir jag chockad. Jag hade inte väntat mig en sådan översatsning. Först är jag tvungen att tänka till: Kan han ha mig slagen? De händer som slår mig är Q-8 och K-Q, för högre stege. De händerna är ytterst, ytterst otänkbara. Han kan ju inte ha synat 2 satsningar på 2 gator med de händerna. Jag gissar att han har någon form av 7-8 eller 5-8, och att vi kommer att dela på potten. Jag synar självklart. Till min stora förvåning så visar min opponent upp K-7hj, för floppat mellanpar och färgdrag på turn. Jag vinner häpet potten på $1 438!
Jag har försökt att sätta mig in i hans tankebanor i och med hans riverbluff. Om vi först ska titta på hans spel från det positiva hållet: Har jag inte en stege, så är bluffen klockren, då jag inte kan syna med någonting annat. Skulle jag värdesatsa med en hand som set eller 2 starka par, så är bluffen klockren. Men det negativa då: Med tanke på att vi är så djupa, så är jag inte säker på om jag skulle satsa här med någonting annat än en stege eller totalbluff. Jag tror minsann att jag hellre checkar med någon av de händerna, för att kanske syna en satsning. Men jag vet att norsken är en riktigt duktig spelare, så någon plan måste han ha haft.
Det skulle vara riktigt kul att höra era synpunkter på handen. Vad tycker ni om hans bluff? Hur skulle ni ha spelat rivern om ni hade set eller 2 starka par – bet/fold, check/call eller check/fold?
Nu ska jag ställa mig och slava lite i köket. Min kära sambo är på jobbet, så jag får agera hemmapappa med min valp Baloo.
Ikväll blir det ingen poker. Champions leauge och Beckhams återkomst till Old Trafford står på scehmat. Kanske kommer det några polare hem och avnjuter Uniteds väg till Europamästare.
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87
Den sista färden
Blev inte mycket spelande senaste veckan heller men är ändå relativt nöjd med slutresultatet. Mina förhoppningar om miljoner och åter miljoner som jag hade vid avresa grusades ju ganska omgående. Däremot så har jag lyckats aningen bättre än de senaste målet som var att komma tillbaka med ungefär samma rulle jag jag åkte dit med. Därmed så behöver jag inte riktigt stämpla hela äventyret som ett misslyckande även om jag själv fortfarande är lite förvånad över att jag inte lyckats bättre. Nåja, en nyvunnen ödmjukhet, en hel hög med nya vänner samt ett antal oförglömliga upplevelser ligger nu i resväskan när jag sitter på tåget på väg hem.
Långresor är alltid slitsamma och jag brukar alltid plåga mig själv extra då jag har en lustig vana att vara i absolut sista minuten till allt. Visst, jag hatar att vänta på saker, men är osäker på om det verkligen är värt att ränna världen runt halvspringandes med en blick som ett rådjur i ett helljus.
Men trots att jag förmodligen förkortat mitt liv med ytterligare något år är jag lite stolt över utfallet på denna hemresa.
Hong Kong-Hong Kong-airport-London: Tar en tunnelbana från Central, stationen som senare ska leda mig till flygplatsen, 3.15 innan avresa för att shoppa i en annan del av staden. En dryg timma senare är jag tillbaka och kastar mig in i flygplatståget. Slutresultatet blir att jag boardar efter två stycken ”final calls”.
London-Köpenhamn: Ville minimera väntetiden i London och la mitt anslutningsflyg tight. Lite för tight. Trots att vi ankommer 25 minuter innan utsatt tid får jag göra en Usain Bolt mellan terminaler och gater för att slutligen lyckas checka in mitt bagage fyra minuter efter att gaten egentligen stänger.
Köpenhamn-Växjö: Även här valde jag att gambla lite, väntetid blir allt mer smärtsam ju närmare hemmet man kommer! Återigen turen på min sida, verkar som det jag tappat i poker-motrigg kommer tillbaka i rese-medrigg, vi är nästan en halvtimma tidiga vilket leder till att jag avslappnat kan sitta och vänta på tåget i nästan tio minuter!
Nu när jag väl sitter på mitt bokade tåg inser jag vilken osannolik tur jag haft som lyckats ta mig hela vägen utan ombokningar. Jag tror att 19h mellan downtown Hong Kong och mitt kära pulserande Växjö är en ganska svårslagen tid!
Blir några dagars vilande nu men ska komma tillbaka med en liten bloggsammanfattning av Macau-resan ganska snart. Sen kommer det en hel del material i nästa nummer av First Poker också, jättekul att de givit mig chansen att skriva lite i själva tidningen också. Sen får ni som följt bloggen (om det nu finns några vill säga) gärna komma med lite synpunkter och kritik. Vet inte exakt om jag kommer fortsätta blogga här under våren eller om det kan bli något nytt projekt framöver. Oavsett så är det alltid roligt att höra vad folk tycker och tänker!
Pokerfredag i Göteborg och lördagskval i soffan
Denna fredag var dock ett undantag. Det var poker i Sveriges bästa och näst största stad, Göteborg. Och inte bara det, platsen för händelsen var i en av de mest ”göteboska” stadsdelarna av de dem alla, Majorna i utkanten av Slottskogen. I denna pittoreska del av staden var jag medbjuden att delta i ett klassiskt parti poker. Sällskapet som var samlat brukade spela ihop några gånger per år och traditionen säger att den som vinner kvällens turnering blir värd i nästa.
Kvällens värd heter Martin, och han är inte bara en trevlig kille med vassa kommentarer, utan även en lurig pokerspelar som gärna satsar hårt med ”any two” då motståndaren visar på minsta svaghet. Vi var sju spelare totalt, och två av dem har jag aldrig träffat och spelat poker mot förut. Det visade sig snart att även de var duktiga, men en av dem hade inte spelat på många år. Detta visade sig snart i hans övertro i att bluffa, vilket gick bra till en början, men straffade sig en bit in i spelet.
En fin struktur för ett ”homegame” var upplagt, med planerad totaltid på mellan 3.5 och 4 timmar. 3000 i startmarker och bra pengar i potten gav goda förutsättningar för bra spel. Inför kvällen hade Leo även beställt och fått levererat nya pokermarker, med valörerna skrivna på. Väldigt skönt att slippa tänka på vilken färg som nu var vilken valör.
Tanken med mitt spel var att gå ut ganska försiktigt. Jag visst ingenting om två av spelarna, och ett par av de andra brukar vilja spela ganska hårt i början för att bygga upp sina markerhögar. Förutom att jag la en vinnande hand i en stor pott där bluffaren vann och att jag själv vann en annan hyffsad pott mot den andre spelaren jag inte mött förut så blev mitt spel väldigt passivt. Med dåliga kort och inga träffar blir det väldigt svårt att möte spelare som gärna höjer stort både före och på floppen. Därför blev det till att vänta.
Jag lyckades plocka någon mer pott, men när mörkarna är 200/400, och jag hade ca 3500 marker och fick K J på stora mörken och aggressiva Martin återigen höjde upp för att sätta press på mörkarna, så kändes det som ett bra läge att försöka dubbla upp. Det är sällan jag gör detta med just K J, men jag vet att Martins urval i detta läge kan var väldigt brett. Tyvärr så satt han denna gång på Q Q, och floppen visade bara låga kort. Redo att sätta mig med de andra utslagna i soffan så ändrades läget markant när en K kom upp på turn. När ännu en K visar sig på river så har jag plötsligt gått från att ligga i botten till att nu var med mitt i fältet.
En stund senare, med mörkar på 300/600 vinner jag en fin pott där det satsat en del före flopp, men då ingen satsar fram till riverkortet, som är en Q, lägger jag in en bluffsatsning och alla lägger sig. Denna pott gör att jag är med bra och blir en av två spelare som får spela om segern.
När headsup startar så har jag ca 1/3 av alla marker. Detta förändras snart när vi spelar en hand som jag är mycket nöjd över. Jag floppar tvåpar med A 5 och nöjer mig med att ganska snabbt knacka. På turn kommer en 7, jag knackar igen och Jerker som är motståndaren har träffat par och går allin, jag synar självklart direkt, ingen sjua på river och nu är det jag som sitter med 2/3 av markerna.
Det svänger fram och tillbaka, men när jag synar en allin med A 5 en liten stund senare och motståndaren visar A 8, så förändras snart bilden. Visserligen kommer det en 5 på floppen, men den följs av en 8 på turn och jag är nu i stort underläge. Några händer senare går jag allin på turn med A hög när vi knackat förbi floppen. Tyvärr har Jerker floppat tvåpar, och det finns inget kort i leken som kan rädda mig. Snyggt jobbat Jerker och grattis!
Jag är dock nöjd med min turnering, och hade visserligen tur i mellanskedet med K J mot Q Q, men överlag så slösar jag inte mycket marker i onödan och jag har en ganska bra plan för de händer jag spelar. Två spelare fick betalt, så kvällen slutar med gröna plussiffror.
Vi spelar även ytterligare en turnering, men där åker jag ut som nummer fem. Jerker återigen i headsup, men förlorar mot förra pokerkvällens vinnare Leo.
Lördagskvällen gick inte bara till att se andra chansen i Melodifestivalen, utan även för att göra ett försök till att kvala in till Sunday Million på Pokerstars. Målet var att gå via kvällens 11 dollars 100 platsers garantiturnering som spelas 22.30. Dit kan man kvala via olika turneringar, och jag valde att göra ett försök med 2.20 dollars turboturneringar.
Med senaste Firstpokers artikel om kvalstrategier i huvudet, satt jag mig ner vid kvällens första subsatellit. Tyvärr så slösade jag för mycket i inledningsskedet och fick allt för tidigt i mellanskedet av turneringen gå allin med A J. A K hos motståndaren satte stopp för mitt avancemang. Nästa turnering och en tightare plan gjorde att jag vid niotiden var klar för kvällens 11dollars satellit.
Om du inte läst artikeln om kvalstrategier i senaste Firstpoker, så gör det. En mycket bra och tydlig artikel som ger en bra struktur och strategi över hur man ska tänka och agera i de olika delarna av kvalturneringen.
Barnen i säng och uppladdning med spansk fotboll och favoritlaget Barcelona. Tyvärr med Zlatan utan huvud och så småningom utvisad. Och vad gör Puyol? Real Madrid inledde sin match vid 22.00 något bättre, och när min turnering startade vid halv elva kände jag mig rejält laddad. Det gick bra till en början, men tyvärr så tog spelet slut efter ca 1 timma, och jag hamnade ungefär mitt i resultatlistan.
Så det blir nog inget Sunday Million denna helg heller, får nog inrikta mig på att spela Sunday ¼ Million istället…
Mitt pokerprojekt har nu så gott som gott i mål när det kommer till planeringen, och på måndag är det dags att skicka min artikel, som ska presentera det som nu kallas för Pokerutmaningen, till Firstpoker. I början av april kommer tidningen ut och där finns all info som man behöver för att försöka komma med. Även här på bloggen kommer det stå hur man går tillväga. Ca 6 kändisar och 8 amatörer kommer att mötas i en turneringsserie som kommer spelas på Paf.com i maj. För att komma dit så kommer man kunna kvala via en frirulle eller bli uttagen genom att maila intresseanmälan. Mer info kommer framöver, men det ska bli riktigt kul att genomföra denna tävling!!!
Nu blir det lek med vår fyraåring, och förhoppningsvis lite äventyr i solskenet.
Ha det så gott så länge och lycka till med liret ikväll!
Äntligen mars!
Äntligen en ny månad. Efter en lång tid borta från borden kände jag mig minst sagt ringrostig, när jag igår satte mig ned för att inleda mitt ”marsprojekt”. Mitt marsprojekt innebär att jag ska, för en gång skull nu för tiden, hitta tillbaka full fokus för pokern. Hur jag ska utföra detta är faktiskt ganska simpelt; genom många speltimmar, djupgående analyser av mina spelsessioner och en fokusering i klass med Bill Clintons ögon när Hillary stod inför presidentvalet. (Om ni inte förstår vad jag menar – youtuba ”Hillarys election”.)
Ofta när jag förlorar i poker beror det på rastlöshet, uttråkning och en ständig röst i mitt bakhuvud som tvingar mig att spela. Den rösten erfars bara de gånger jag inte har den rätta motivationen, som i sin tur leder till, ett väldigt ofta, fiasko. Men just nu har jag inte den där känslan att jag känner mig tvungen att spela – jag vill verkligen spela! Det var nästan så att jag hade fjärilar i magen när jag öppnade upp Betfairs (något lama) klient för att inleda mars månad.
Fjärilarna förbyttes raskt mot ett illamående när jag redan andra handen sprang in två rasande Ess med mina stackars Knektar. Knektarna gjorde det de är bäst på – förlora – och jag var tvungen att ladda in med $200 nya för att ta upp jakten på min motståndare. Gissa min förvåning när min antagonist från Holland inte vill vara med och leka längre, utan klickar istället på ”sit out” knappen. Jag frågade honom/henne om dennes motiv, och fick det klassiska Betfair-svaret: ”I dont play regs.” Arg, förnedrad och 200 dollar fattigare skrev jag bara lol i chatten och lämnade genast bordet. Betfair är sig likt…
Efter det hade jag turen att hitta en av mina favoritmotståndare. Snubben i fråga är en bulgar som ger och tar mycket action (jag tror jag att jag har nämnt honom i något tidigare inlägg). Han är aggressiv, rolig och gillar att spela 4 bord – precis en spelare i min smak.
Vi började matchen på 4 bord, $1/$2 NLHE Heads-up (i vanlig ordning). Jag kopplade ett tidigt grepp om matchen genom att tömma honom på ett inköp med A-Qs efter att jag floppat färgdrag+hålpipa i en 3-satsad pott. Bulgarens 2par stod sig inte långt när min nötfärg kom som en projektil på turn. Kanske Betfair vill hjälpa mig tillbaka in i rake-träsket med lite medrigg? Det återstår att se…
Efter den handen stod det ganska still ett tag. Jag kände verkligen av min tid ”away from the tables” och ibland var det till och med svårt att hinna med alla 4 borden. Bland annat hann jag inte med att trycka på ”time-knappen,” när jag satt med ett stort beslut på turn med mitt par+färgdrag, och blev istället foldad. Tilt! Ringrostigheten släppte sakta men säkert ju längre sessionen gick, men jag kan tyvärr inte säga att min öppningsdag på mars månad blev någon succé. Nettot blev hela $200 upp på 1 515 spelade händer. Men trots detta var det en väldigt positiv kväll: Poker var kul igen!
För övrigt så har jag även hunnit med att spela lite livepoker under helgen. Jag bjöd hem mina gamla vänner för ett trevligt, inspirerande homegame. Vi spelade 2/4 kr (med en ofta övermörk på 8kr) och vi spelade ca 3-4 timmar. Vi spelade ett mixat spel som innefattade PLO, NLHE, NL-Pineapple, Sevencard stud och några rundor mörkpoker.
Jag plussade en blyg tusenlapp och kvällens stora förlorare var faktiskt professorn ”Jeppe,” som stod för en 1000-back. Mr tightast i världen – ”Skägget” – gick som vanligt +/- och allt var som det skulle. Även sjukt att ”Fisken” lyckades gå jämnt upp.
Kvällen stora överraskning var att den märkligaste mannen i världen – ”Hammarn” – slog sig ned vid bordet efter ett långt, långt uppehåll från pokern. Den väldigt psykiskt instabila Hammarn var tillbaka i gammal god form: Vilda satsningar, många tveksamma preflop-syner var hans signum, även denna kväll. Bland annat lyckades han bluffa bort 1 000kr med handen 7-2, då vi har ett side-bet på 10kr till någon som vinner en pott med den handen. Hammarn gick till slut jämnt upp, efter att ha legat ca 1 000 upp. Dock kul att han var tillbaka på bordet igen, och vi får hoppas att hans comeback inte var tillfällig.
Nu ska jag gå ut på en runda med min lilla valp. Ikväll blir det nöt-grind igen. Det känns skönt att vara tillbaka.
Allt gott,
NPPA87