Senaste veckan har varit ganska kaotisk, därav frånvaron av blogginlägg. Kina har sitt egna nyår och vi har precis tagit steget in i tigerns år vilket lett till en massa firande i staden. Jag och några goda vänner från Sverige gjorde vårt bästa för att befläcka det kinesiska mer stillsamma firandet med äkta svensk partyglädje, men det slutade väl främst med massiv bakfylla och så här i efterhand så är det kanske kineserna som firar på ett vettigare sätt. Skonsammare för kroppen, i alla fall, att smälla kilovis av krut och spela baccarat.
Nyåret har inneburit en anstormning av människor till Macau och inför denna högtid gick snacket bland oss pokerspelare. Vissa påstod att manna skulle regna från skyarna och att kinesiska mångmiljonärer skrattandes skulle sprida åkrar av HK-dollar som var ämnade för oss att skörda. Andra påstod att nyåret är en familjehögtid så att det skulle vara ganska lugnt vid pokerborden, så man lika gärna kunde ta ledigt. Sanningen ligger väl, som så ofta, någonstans mellan de två ytterligheterna.
Staden är nämligen fylld till breddgraden av tillresta och följaktligen är även de flesta kasinon överbelagda. Bra så långt. Problemet är dock att denna högtid främst lockar kineser och att kineser i allmänhet föredrar baccarat och andra bordsspel framför poker. Det i kombination med rykten kring att Macau ska vara bra under nyåret har främst resulterat i att de nya fiskar som letat sig till pokerborden blandas ut bland de tillresta pokerspelare utifrån som rest hit enkom för nyåret. Så summa summarum är allt ungefär som vanligt värdemässigt, med tillägget att man får plocka fram vassa armbågar för att ta sig fram i kasinon och taxiköer.
Spelmässigt har jag dock hämtat upp mig sakta men säkert från förra veckans chockartade upplevelser. Har lagt ned ambitionen att spela högre nivåer innan hemresan och beslutat mig för att grinda lugnt med målsättningen att kunna göra Macau till ett nollsummespel rent ekonomiskt. Sårar mitt lilla svulstiga pokerego att ha så extremt låga förhoppningar, men det är bara att acceptera att jag inte klarat av att prestera bättre än så, även om jag är ganska övertygad om att oturen drabbat mig lite mer än vad normalfallet föreskriver. Tror generellt sätt att man mår lite bättre i denna bransch om man försöker vara lite ödmjuk även om den gamla boxarmentaliteten kanske är den ultimata för att maximera prestationen. Ibland får man helt enkelt byta lite +EV mot livskvalitet.