Mitt, då ovetande, hat till Per Gessle började för ungefär ett halvår sedan när jag låg i min säng och lyssnade till tonerna av min polares gura. Tankarna dansade runt i huvudet, som så många gånger förr, och snart hade jag kommit på ännu en briljant idé som skulle genera kosing, berömmelse och brudar. I den ordningen.
Jag hatar MySpace.com. Det är en racklig sida. Det är skitsvårt att hitta nya, fräscha artister genom att enbart söka lite på måfå. Det känns som att sidan har legat på is sedan starten och ingen har riktigt orkat ta tag i grävskopan så att säga. När jag låg där i min säng så kom jag på en idé om att vidareutveckla MySpace till något bättre. Jag började bolla idéer med min polare och började ställa frågor, så som; Hur lockar vi folk? Vi anordnar tävlingar/poängsystem etc. Hur lockar vi artister? De vinner skivkontrakt. Hur lockar vi lyssnare? Vem vill inte lyssna på gratis musik från glada amatörer, och samtidigt få chansen att vinna schyssta priser på köpet?
Sådär fortsatte det ett bra tag tills vi hade allt klart framför oss. I varje fall så ”klara” man kan vara efter en dags bollplankade. Redan nästa dag så började jag plita ner en affärsplan, redovisade den för möjliga investerare. Finslipade. Putsade. Hittade investerare. Hittade kodare till en hemsida. Allt var faktiskt i princip klart vid den här tidpunkten. När det kändes som att ”nu jävlar kör vi!”, ja då kom den. The total disaster! Morsan, som visste om vår idé, ringde och berättade att hon hört ett radioprogram med Per Gessle som huvudgäst. Gessle hade talat om sitt nya projekt ”The next big thing” och hur upplägget var. Det var identiskt med vår idé. Ni vet den där tomma känslan över att åka ur en turnering, speciellt på bubblan, när man typ varit chipleader hela turren igenom i sex timmar? Den känslan fick jag rätt så jävla hårt. Tomhet. Jag gick och la mig i sängen igen den dagen och gick inte upp förens gryning. Fan.
Efter nästan en månad så började bitterheten avta. Jag måste ändå medge att jag blev smickrad på något sätt. Om en sann entreprenör som Gessle, vilket han faktiskt är, tror på en sådan här grej som JAG kom på, ja då måste det vara någorlunda bra i alla fall. Jag la det hela bakom mig rätt så snabbt och har faktiskt inte tänkt på det någonting under hela sommaren, (om jag inte ser Gessle på Tv eller liknande), förens nu. Spotify. Jävelskap.
Nu till ämnet poker. Jag sänkte mitt mål från 10K till 5K händer/dag då min mentor tyckte att det var mer humant. Han sa att jag bara kommer bli besviken, samt utbränd, om jag sätter ett för högt mål så här i början av min nystart. OCH. Om jag klarar mitt mål varje dag så kommer jag automatiskt bli mer positiv, ge mig en klapp på axeln och orka pressa in ännu mer nästa dag. Min grindpolare som sitter bredvid mig dagligen har matat 10K händer/dag. Han är dock van gameare. Det är inte jag. Jag har varit någon extrem nötare av MMORPG, CS, etc, och jag kommer nog aldrig bli det heller. Därför har jag svårt att spela optimalt på många bord samtidigt, men jag börjar bli mer och mer van. För ett år sedan trodde jag att jag kunde lira sex bord optimalt. Det kunde jag inte. Nu kan jag göra det, och det ska fortsätta upp till det dubbla i alla fall innan jag stannar där en längre stund.
En annan fet grej jag märkt dessa två dagar av grinding är att jag är en morgonmänniska. Shit. Det visste jag verkligen inte. Det innebär 9+ bord NITning fram till middag vid kl. 16. Därefter spelar vi för värde. Ser du nicket gessle_richinmycloset, ja då sitter jag antagligen bredvid honom och beeer om att få spela HU. GL all!