Jag har spelat så dåligt de sista dagarna att det skrämmer mig själv.
Ge vilken ammatör som helst 2 kort, och han kommer förmodligen att rensa mig.
Har ni hört talas om en ”payoff-waizard” någon gång?
Det är en pokerspelare som har en tendens att betala av sina motstånadare på rivern fast han vet med största sannolikhet att han är slagen.
Slår du upp ordet i ett lexikon, så kommer NPPA87 upp som definition.
I alla fall om du ser till mina senaste dagar av pokergrind.
Jag har spelat så fruktansvärt okoncentrerat och utan tålamod.
Jag har inte en aning varför. Suget för spelet har funits där som vanligt, men när jag väl slår mig ner för att nöta lite, så blir jag rastlös, vårdslös och allmänt pinsam. Det är nästan så att jag skäms över mig själv när jag avslutar spelpassen.
Hur som helst så måste jag verkligen ta en paus på några dagar och lugna ner mig lite.
För om det fortsätter i denna förlusttakt, så kommer jag att få plocka spik på det lokala sågverket om jag ska ha råd till föda och räkningar.
Jag kan återberätta lite händer ur min senaste session.
Det började faktiskt ganska bra och jag lyckades ackumelera lite pengar, innan handen genast skulle vända för att spotta mig känslolöst i ansiktet.
Prima har ganska slö trafik på headsupborden, så man får ta tillfälle i akt så fort det sitter någon stackare och häckar.
I väntan på mina headsup-offer, så fick jag sitta och nöta lite $1-$2 6-max NLHE.
Jag slog upp 3 bord och köpte som alltid fullt ($200). Jag hatar att spela cashgame med lite pengar. Det utelämnar utan dröjsmål tillfällen för moves och skicklighet. I alla fall i mitt tycke. Vissa spelare är duktiga shortstackslirare, men det är inget för mig!
Redan hand nummer 1 får jag i BB 6T i hjärter. En näve som självklart ska spelas. Om det inte skulle bli 3-betat förstås, som nu mer är regel än undantag på alla bord över 0.5-1.
Utg höjer till $6. Spelaren är för mig ny, och jag har ingen som helst koll på denne. Alla slänger och jag synar bara.
Floppen kommer KT4 med 2 ruter. Jag checkar rituellt till preflop höjaren och han smäller av en salva på $14. Jag funderar en sväng och synar sedan. Ser inget värde i att höja, eftersom han mkt väl skulle kunna ha en kung, samtidigt som han förmodligen skulle 4-beta om han hade någon form av kombodrag. Typ AQ ruter.
Turn kommer en betydelselös 4 och jag checkar återigen.
Den okände nissen tänker en stund och betar sedan $26.
Han kan mycket väl ha en K, men han kan även beta med drag eller helt tom. Det har blivit lite av en trend att beta alla gator heltom på prima. Jag synar.
Rivern levererar ännu en 4, så nu ligger det en triss på bordet. Jag checkar en tredje gång och fienden lägger ut en underlig bet på $12 i en pott på $80.
Hmm. Nu är jag säker på att han inte har en kung eller bättre.
Jag kan aldrig förmå mig tanken att han skulle göra en sådan postoak-bet med någon starkare hand i den här situationen, eftersom jag mycket väl kunde ha en K.
JJ eller QQ är möjliga händer, och då har han faktiskt spelat rivern exeptionellt då han förmodligen sätter mig på just en tia.
Jag kan ju inte göra något annat än att syna. Han visar upp 78 off och jag tackar honom för det. Han spelade handen ganska standard fram till river, där han plötsligt får hjärnstillestånd i mina ögon.
Det finns ju ingen chans att jag lägger något par efter den beten, med tanke på pottens storlek.
På ett annat bord tilldelas jag utg, QJ spader. Utan att ens tänka efter höjer jag snabbt till $7. Alla slänger fram till knappen som envisas med att syna. Knappen är från frankrike och käkar förmodligen Brieost och dricker rödvin i takt med grindningen. Han har ca $180 framför sig.
Han är en tight, lite vek spelare som jag har ett par 100 händer mot.
Flopp: AT8 regnbåge. Ingen monsterflopp, men dock inte skräp heller. Jag lyckas iaf med att floppa dubbla hålpipor.
I hopp om att plocka hem pengarna redan här betar jag standardmässigt 77% av potten. ($12). Han synar. Synen säger inte mycket. Han kan ha ett drag, ett A eller mellanpar.
Redan innan turn uppenbarar sig bestämmer jag mig för att skjuta på den gatan också, om något ofarligt kort kommer.
Turn: Spader 4.
Det var ett bra kort för mig, eftersom det gav mig ett färgdrag att lägga till på ”outslistan”. Självklart måste jag beta. Har han ett A kommer han säkert att syna. Skulle han ha floppat ett set så måste han höja mig nu, eftersom brädan börjar bli väldigt dragig. Alla underpar till esset vet jag att han kommer att slänga här. Även ett drag, så som J9 etc.
Jag slänger ut en ganska tung bet på $29. Återigen synar han bara.
Med tanke på hans veka spelstil så känner jag mig ganska säker på att han har ett ganska svagt A. Någon form av A7 suited eller AJ. 2 par hade han höjt med på floppen i rädsla att bli utdragen.
Rivern blankar med en illaluktande, harmlös ruter 2.
Hmm. Vad göra? Ska jag ge upp potten till fransosen? NPPA87 är inte känd för att släppa potter och jag börjar ögonblickligen analysera hur jag ska kunna plocka hem potten.
En vanlig standardbet på $55 tror jag inte jag kommer någonstans med här. Synade han turn med någon form av ett A så kommer han även syna rivern.
Men ändå känns han svag. Som han för övrigt gör i de flesta potter han spelar.
Checkrasie är inte att tänka på, då jag vet att han checkar ner AJ och sämre bakom.
Jag bestämmer mig för att överbeta potten med en all in för $120. Överbeten är ett vapen jag ofta använder mot fiskar när jag vill ha betalt med en bra hand. Förhoppningsvis har Seanpierré från paris varit uppmärksam på detta.
Han tänker i en hel minut och skriver sedan ”AQ…nh” i chatten innan han slänger.
Jag älskar tight/veka spelare!
Senare lyckas jag med konststycket att vinna en pott på $600 med J hög!!
På floppen 428 med två hjärter hamnar jag på något sätt allin med JT hj. Killen jag är allin mot har mina $300 täckta, och är en hyperaggresiv spelare från vår kära huvudstad.
Turn och river levererar båda två svarta A.
Jag hinner inte ens skrika ”fan” innan jag får se att han vänder upp 36 hj för lägre färgdrag med hålpipa som tillägg.
Klonk tänker jag och flinar ondskefullt.
Efter den handen var det slut på det roliga.
Inom loppet av 25 minuter hade jag förlorat all förtjänst som jag nött i ihop de första 2 timmarna.
Utragningar blandat med en hög av dåliga syner och kassa spel gjorde att även denna dagen slutade närmre $3000 back.
Jag hade tänkt att lägga upp några förlusthänder, men då skulle inlägget bli för långt, så jag får göra det i det nästkommande.
Den här veckan har varit den sämsta på många månader. Får verkligen hoppas att det vänder snart.
Det är inte bara plånboken som tar stryk under förlustperioderna utan även självförtroendet. Kanske har man bara haft flyt de senaste åren och i långa loppet är man inget annat än en mid-level fisk? Så börjar genast tankarna virvla i skallen, när man går i förlustens tecken.
Är det någon som känner igen sig?
Allt surt, NPPA87.