Efter fem år som heltidsspelare online trodde jag ärligt talat att jag var mer än väl införstådd med den mentala tryckkokare som den här branschen ibland kan innebära. Jag har haft swings åt alla möjliga håll under den tiden och det stora gula spöket har med jämna mellanrum gäckat mig med sin existens. Ändå har jag blivit pinsamt medveten om hur mycket mer påtagligt och påfrestande pokerspel live faktiskt kan vara. För varje dag här i Macau växer respekten för de gamla rävar som tjänat sitt levebröd på olika livespel runt om i världen.
Att förlora några inköp online är ofta lite smärtsamt, men samtidigt så vet du att med lite tur lika gärna kan ta tillbaka dem och några till inom några få timmar. Men när du sitter vid ett livespel och precis blivit utdragen på ett dubbelt inköp av en dåligt insynad färg vet du att det förmodligen kommer ta några dagar att återhämta dig.
Vetskapen om att slumpen inverkar över så långa tidsperioder håller bitvis på att förgöra mig här borta. Det känns periodvis som att försöka springa igenom ett träsk där man konstant fastnar och dras nedåt. Visst, när fisken är på besök kan det gå sanslöst fort uppåt, men samtidigt är det också något som gör att man än mindre accepterar vardagens trögflytande normalitet. Det finns inte många lysande spelare här, men samtidigt så krävs det mycket mer okunskap inom poker för att man faktiskt ska göra stor förtjänst på spelare i det korta perspektivet. På nätet räcker det med att folk synar för mycket med färgdrag på turnen eller synar ett för stort omslag före floppen med par för att jag ska klassificera dem som fisk. Här gör 80 % av spelarna det misstaget, men samtidigt så blir det misstaget marginellt i det korta perspektivet då det i realiteten är så sällan som dessa situationer faktiskt uppstår och att du i dessa lägen faktiskt relativt ofta förlorar själv. Detta är den tröghet som är så frustrerande live och som gör att man mer och mer tenderar till att undvika bord som inte erbjuder riktigt usla uppenbara fiskar.
Som ni kanske redan förstått har det gått ganska tungt över nyår. Dessutom har jag fortfarande inte hittat någon lösning på mitt utgående visum, så det är mycket som står oskrivet i min macanesiska framtid för nuvarande. Mardrömmen är att bli tvungen att resignera hem till ett vinterkallt Sverige om någon vecka, men jag har många nödlösningar innan just det scenariot ska behöva träda i kraft…