Idag har jag tillbringat min dyrbara tid på en sak. Poker tänker ni.. FEL! Snöskottning, snöskottning och snöskottning är aktiviteten som har fått förgylla min kalender den senaste tiden. Hur mycket snö kan det egentligen komma? Borde det inte finnas ett stopp någonstans? Min arma rygg är nu ungefär lika pigg som ”Gilbert Grapes” mamma vid det här laget. Detta är en följd av oräkneliga timmar av slentrianiska snö-kast med min mediokra skyffel från FISKARS. Saken blir heller inte bättre av att jag lider av någon sorts mani när det kommer till sådana arbeten, så som snöskottning. Jag kan verkligen inte ge mig för än varenda snöflinga är borta från grusgången och garageuppfarten. Jag hatar verksamheten mer än pesten – men ändå kan jag inte ge mig! Är jag maniskt pedant? Bör jag söka för detta? Majoriteten av mina grannar skottar bara en gång in till entrén och nöjer sig med det. Men inte jag inte… Jag står där ute och svär och pustar över Sveriges tilt-framkallande klimat, parallellt som min ryggrad vrider sig av smärtor. Jag funderar på att dra ner rullgardinen och sätta mig framför datorn den närmsta tiden, så jag slipper se om det snöar. Detta kanske kan hålla min mani på halster (?)
Hur som helst lämnar jag över klimatforskningen till Peter Kondrup eller någon annan i dess genre, och koncentrerar mig istället på den här bloggens huvudsyfte: Poker. I mitt senaste inlägg förklarade jag för er hur min katastrofala vecka urartat dig. Jag skrev även att jag – till följd av den dåliga perioden – skulle ha tagit ett par dagar ledigt. Detta löfte bröt jag redan samma kväll då en speldjävul knackade mig på axeln och i stort sett tvingade mig ett samla på mig ett par tusen händer till, för rakebackens skull. I 99% av fallen brukar dessa ”tvångsessioner” sluta i misär, då du i stort sett oftast försöker att jaga i kapp dina tidigare förluster. Men den här gången, tro det eller ej, så var det vändningen för NPPA87.(Förresten så ber jag om ursäkt för att jag skriver om mig själv i tredje person – jag vet hur irriterande det är.)
Hur som helst så var det verkligen tur att jag satte mig ner för att riva av några händer denna kväll. Jag fick tag på en tiltad snubbe från Holland, som jag mött ett par gånger tidigare. Spelaren i fråga är ganska bra när han vinner, och saker och ting går hans väg. Däremot har en tendens att tilta väldigt lätt om det går emot honom.
Vi satte igång matchen på 3 bord. Jag yrkade självklart på 4 bord, men han avböjde tyvärr mitt förslag. Redan andra handen hade jag turen att plocka upp en riggad pott, då min A-A kom all-in preflop mot stackarens K-K. -”Sick,” skrev han i chatten och laddade upp med $200 nya. Efter 10 minuters slöspel plockade jag återigen upp en fin hand: A-K spader. Han höjde till $6 från knappen, och jag slog självklart om till $21 med min fina hand. Holländaren synade och vi möttes av floppen K-10-5. Jag var uppenbarligen väldigt nöjd med floppen och bestämde mig för att satsa $31. Den Holländska vedersakaren minihöjde genast min satsning till $62. Hans val av höjning här är lite udda, men jag ser inga som helst anledningar till varför jag inte ska gå all-in redan nu? Har han mig slagen, så har han. Då är det bara att betala av och se dum ut. Han synade inte helt oväntat min all-in, och visade upp K-Q. Ingen hjälp till honom på varken turn eller river gjorde att potten på $470 gick min väg.
Nu kände jag att hans tilt började smyga sig på. Mycket riktigt… Efter ca 90 minuters spel hade jag tömt honom på hela $2 400 (12 inköp,) innan han lämnade bordet. Jag kan verkligen föreställa mig hans holländska svordomar framför mig. Jag tackade dock och tog emot innan jag gick och la mig för kvällen.
Stimmet har hållit i sig de senaste dagarna och jag är upp en hel del den sista veckan. Gott! Hoppas nu det fortsätter i samma anda…
Nu ska jag, min sambo och hennes väninna förstöra vårt fysiska välbefinnande med lite onyttig, men ack så vacker, mat från Mcdonalds.
Jag återkommer.
Allt gott,
NPPA87