Helgen flög förbi som en hålpipa på rivern. Jag har haft blåstället på mig 24 timmar om dygnet och kan nu konstatera att mitt kontor är fullständigt komplett. Jag är grymt nöjd med resultatet. Det känns verkligen som en befrielse att kunna stänga in sig i sin nya idyll av datorer, böcker, papper och pennor. Mitt kontor blev precis som jag hoppats på: lugnt, lycksaligt, fridfullt och stilrent. Nu kan jag, utan uttråkade kommentarer från min flickvän, stänga in mig och arbeta i lugn och ro. Ingen TV som stör och ingen flickvän som kverulerar och gnatar över mina osociala arbetstider.
Men all lycka bär ju självklart med sig något ont, och i det här fallet är det en värkande rygg och ömma knän. Kanske har man gått och blivit bekväm under senare dagar, för det var längesedan jag hade träningsvärk efter att ha burit lite möbler och målat lite väggar. I måndags var jag så himla slut att jag knappt orkade gå utanför dörren. Detta resulterade i en massiv hög av självömkan och alldagliga I-landsproblem, så som: för långt till köket, TV-dosan ligger för långt bort och ”hunden kan nog hålla sig en timme till.” Jag tror jag har gått och blivit lite lat på senare dagar. Detta är ingen vana jag är nöjd över, och har därför bestämt mig för att tvinga mig till aktiviteter de dagar jag känner mig trött. Jag gillar inte lathet. Man ska ta vara på sin tid!
På grund av mitt otroliga kroppsarbete under helgen, så har pokern uteblivit. Det har varit skönt att koppla bort det komplexa spelet och koncentrera sig på lite trälande. Ett stort tack till mina vänner som hjälpte mig hela helgen – framför allt till byggingenjören Jesper – utan honom hade jag fortfarande suttit och arbetat uppe i matsalen med diverse störningsmoment yrandes bakom ryggen.
Jag har haft lite bristande pokermotivation den senaste tiden. Detta händer i tid och otid, men jag hoppas och tror att mitt nya arbetsrum skall komma att ändra på trenden.
Min första session i det nya rummet blev riktigt lönsam och jag kunde anteckna ett gott plus på $2 300. Jag har inte spelat så värst mycket 6-max på slutet, då det har dykt upp några actionglada lirare på heads up-borden. Det har tillkommit flera spelare de senaste dagarna, och då gäller det att passa på innan Betfairs stammisar fångar in fisken.
En ny snubbe från Storbritannien satte sig ned på två utav mina åtta bord. Han verkade spela ganska standard heads-up: löst från knappen, 3-satsa frekvent osv.
På ett $1/$2 HU-bord höjer jag från knappen till $6 med 10-7s. Britten slår om till $20 och jag synar. Floppen kommer 7-10-3 regnbåge, och ger mig topp 2par. Självklart älskar jag floppen. Britten fortsättningssatsar $24. Jag funderar lite på hur jag ska spela handen. De flesta skulle välja att kallsyna hans satsning för att uppmuntra fortsatta bluffar på turn, men jag väljer att höja hans bet, redan här till $52 – lite mer än en miniraise. Detta är ett spel som jag gör med ett brett urval händer. Jag använder mig detta spel väldigt ofta med draghänder, nöthänder och totala bluffar. Med tanke på den relativt lilla höjningen kommer han att ha väldigt svårt att släppa ett par. Min bet kan mycket väl representera 8-9, för öppet stegdrag.
Då jag ofta använder mig av det här spelet som en billig bluff är det väldigt viktigt att balansera sitt utförande med nötter. Detta gör att jag blir väldigt svårläst och att min motståndare tänker sig för innan han planerar att köra över mig med 3-satsningar och fortsättningssatsningar.
Till min glädje går min motståndare all-in. Jag synar självklart och britten viker upp A-K. Min höjning på floppen fungerade utmärkt. Turn kommer att A, men rivern blankar. Potten på $560 först till NPPA87s konto.
Lite senare plockar jag upp A-A i stora mörken. Britten höjer till $6 från knappen och jag slår om till $20. Till mitt välbefinnande 4-satsar han till $50. Jag har 3-satsat en hel del under de sista händerna och misstänker att min käre britt vill sätta mig på plats med en 4 bet-bluff. Jag tycker att detta är ett väldigt bra läge att trappa med mina Ess och väljer därför bara att syna hans höjning. Detta är ett spel jag sällan gör, men det händer då och då. Vi startade handen med ca 150bb vardera ($300).
Floppen kommer J-5-K. Här väljer jag att leda in i honom med en liten satsning på $48 i potten på $100. Jag vet i ärlighetens namn inte om detta är rätt spelat. Kanske skulle jag ha gått för en checkraise? Säg gärna vad ni tycker i kommentarspalten.
Jag betar in i honom av flera anledningar. 1. Har han ett drag, så som Q-10 etc, kommer han garanterat att höja här, då han har en väldig massa fold-equity. 2. Har han ett par kommer han sällan att släppa. 3. Jag vill inte att han ska checka bakom för pottkontroll med en hand som A-J, Q-Q, 10-10 etc. 4. Min lilla satsning kan framkalla iskalla bluffar om han har en hand som totalt har missat floppen. Hur resonerar ni? Tycker ni att jag är helt fel ute är det bara att hojta till!
Britten går all-in och jag synar. Han visar upp 9-10 för hålpipa och min preflop-analys stämde klockrent. Inga damer uppenbarar sig på varken turn eller rivern och jag kan scoopa potten på $624. Jag tycker att britten spelade handen iskallt, men det tackar min plånbok för!
I morgon ska jag hem till farsgubben och hjälpa han att riva taket på hans kåk. Min rygg är ungefär lika sugen på detta som mina sinnen, men man måste ju ställa upp för gubben.
Jag återkommer.
Allt gott,
David